av Kaveldun

Majaela
tis, 2022-10-25 - 22:28

@Kaveldun , jag känner igen mig sååå mycket i din berättelse. Att jobba trots sjukdom, aldrig lägga vikt vid sina egna behov utan bara köra på. Att sträva efter att klättra i karriären och bara ta på sig mera ansvar, mer arbete och aldrig be om hjälp. Sällan eller aldrig hinna känna efter vad man egentligen faktiskt vill.
När jag läser din text så tycker jag att det är ganska tydligt vad dina känslor ligger . En väg talar den duktiga flickan för och den andra vägen talar din känsla för verkar det som.
”en ny roll med mkt ansvar och chefsskap. Jag tror ändå det är möjligt efter den erfarenhet jag har. En annan väg är att gå ner mer i verksamhet - en verksamhet som är rolig att utöva operativt - som är kreativ och där jag på många plan kan kanske kan komma närmare det jag tycker är roligt.
Det ger också andra möjligheter att - så småningom - jobba mindre och göra mer av annat….”
Lycka till med att välja det som är rätt för dig och ta hand om dig,

Sisyfos
ons, 2022-10-26 - 04:29

Åh vad jag känner igen mig i en del av det du skriver. Du skriver om att du alltid försökt hålla din familj på gott humör. Jag hade också en sån roll i min familj, eller tog en sån roll. Det fanns liksom inte utrymme för mina behov, alla hade fullt upp med sig själva. Och jag har egentligen inte haft nån dålig familj, utan det var nog en kombination av att jag läste av andras mående och då försökte underlätta för dem och att jag kanske inte trodde att det fanns utrymme för mina behov, att de skulle klara att härbärgera en till person med behov. Och lite så är det fortfarande. Det är lätt att tränga undan sina egna behov och istället fokusera på andras. När det då har blivit för mycket funkade alkoholen som ett slags filter tror jag. För att orka köra på, för att få det tunnelseende jag behövde.
Mitt nykterhetsarbete har behövt handla mycket om att sätta gränser runt mig själv. Vad vill jag? Vad behöver jag? Jag är fortfarande skitdålig på att ta hjälp och det är ju inte andras fel, utan ett inlärt beteende som är djupt rotat. Det innebär också att inte ens se sina egna behov utan fokusera på andras. Och det behöver då inte ens vara behov som de uttrycker. Så jag har börjat boxa in människor för att inte hamna i att jag tar över deras behov och för att tydligt sätta gränser runt mig. Barnens behov måste hanteras såklart. I övrigt går det i perioder när det är lättare eller svårare att sätta gränser för mig och andra. Tänker lite på det där du skriver om att vilja göra skillnad, stå upp för det man tror på etc och att det är en lite dålig kombination att vara dålig på att se sina egna behov och be om hjälp och att se andras behov och vilja göra skillnad, för man behöver kunna sätta gränser så att man inte sliter ut sig. Här kommer gamla sinnesrobönen väl till pass. Inget har heller blivit sämre av att jag har börjat uttrycka mina behov lite tydligare. Andra mår bra av att få vara hjälp och stöd ibland. Tänker lite på ditt nick Kaveldun. År av instängda behov hårt packade. Tänk vad lätt att ändå börja släppa ut lite om man bara ger efter. Och vad lätt det ändå kändes att prata med vännen. Själv stretar jag på med min sten (Sisyfos). Skulle kanske valt ett annat nick.

Kaveldun
sön, 2022-10-30 - 18:56

Stort tack @vår2022 och @Majaela och @Sisyfos för inlägg.
Blir gripen av era rader. Ni känner igen er och jag tänker att detta att inte klara av att uttrycka egna behov nog är centralt för många av oss. Att få äga sin egen sanning - som du skriver @ vår2022.
I fredags kom också ett nytt avsnitt av Alkispodden - som haft ett ganska långt uppehåll. De visade sig ha samma tema.
Detta att inse att man inte kunnat sätta vettiga gränser och be om hjälp.
Vad vill jag? Vad behöver jag? Just de frågorna Sisyfos.
Ibland tror jag verkligen inte att jag vet.
Men ett första steg är ju ändå att aktivt ställa sig de frågorna. Och intressant det du skriver om att du börjat sätta gränser för andra människor.

Jag var på väg att svara på detta i fredags och så fick jag plötsligt ett sms från min dotter. Hon var på väg till förlossningen. Och på fredag kväll kom mitt - första - barnbarn till världen.
Det var mer omtumlande än vad jag kunde föreställa mig. Jag är uppfylld av detta lilla liv …som jag än så länge bara sett på bild eftersom vi bor långt ifrån varandra.
Men förhoppningsvis kan jag resa och möta henne nästa helg.
Runtomkring mig firade andra släktingar med bubbel men jag har hållit mig nykter hela helgen ….det känns om möjligt ännu viktigare nu. Jag vill leva och följa detta lilla barn.
Och jag behöver förstås fortsätta min resa kring gränser och behov….att få ett liv där jag är lite bättre på att be om hjälp och att se och erkänna de behov jag har.
Många tankar på en och samma gång.
Jag är tacksam över livet och att jag har ett litet friskt barnbarn.
Och jag är tacksam över min nykterhet och de svar jag fick här när jag berättade om det som är svårt
❤️🌾🍀

vår2022
sön, 2022-10-30 - 19:09

@Kaveldun Stort grattis till ditt första barnbarn!🥰. Måste vara helt underbart att ett mirakel har kommit till livet, blodsband till dig. Det jag erfarit av nykterheten är att jag tydligare kan se mina behov, vad jag vill och vad jag behöver. När jag drack så jag dem knappt, i alla fall var de inte tydliga eller stadiga. Alltid ett slag dåligt samvete för allt, nästan. Så en god väg till att få tag på dem och se dem är att inte dricka.

Ha en fin söndagskväll och njut av att ha gåvan av att ha blivit mormor❤️

Se klart
sön, 2022-10-30 - 21:46

Åh men grattis @kaveldun till ditt lilla barnbarn. 🙏🏻🥰 Tänk att en blivande bästa kompis- genom vårt och torrt- just kommit till världen. (Om man inte skulle få för sig att istället spendera tiden med att hinka i sig vin i ensamhet…)
Jag torkade golvet här idag och kom att tänka på när barnbarn nummer tre skulle komma, mitt under pandemin- vi var också långt ifrån- och jag skurade och skurade och det tog en evighet innan de äntligen ringde och berättade att allt gått bra.
Golvet sken, och vi.
Nu finns en tung liten människa i vågskålen för att fortsätta vara nykter. Det kan man ju inte bli för någon annans skull, och det är sant. Men att värna om och vara rädd om sina egna relationer- det kan man göra just för sin egen skull.
Grattis återigen! 🎉👵🏼

majken_r
mån, 2022-10-31 - 10:37

@Kaveldun Vad fint med ett barnbarn, stort grattis!! Tänk ändå att livet fortsätter, erbjuder nya äventyr och så skönt att vara närvarande i den resan❣️

Torn
mån, 2022-10-31 - 11:11

@Kaveldun Grattis till barnbarnet! 🤗 Det var faktiskt en av anledningarna till att jag bestämde mig för att det fick vara nog med alkohol. Om jag hade fortsatt med att dricka, så skulle jag förmodligen aldrig ha kunnat få uppleva några barnbarn.

Kram

Kaveldun
tis, 2022-11-01 - 08:36

Tack för alla grattis☺️
Det känns fantastiskt att bli mormor.
Jag ligger och tittar på bilder av mitt lilla barnbarn - en liten människa med livet framför sig. Jag vill vara en nykter och närvarande mormor - även om jag bor en bit bort rent geografiskt.
På torsdag ska jag gå på restaurang med en gammal vän. När hon hörde att jag inte dricker vin - jag skrev det lite i en bisats - så svarade hon att ’då kan vi kanske skippa restaurangen denna gång och käka hemma’.
Och det går ju fint ☺️
Bara det att jag tänker att jag skippat vinet for the rest of my life.
Blir förhoppningsvis några år 😉
🌾🌾

Kaveldun
ons, 2022-11-09 - 17:27

Har hälsat på mitt lilla barnbarn - det var fantastiskt. Och uppslukande.
Kanske är det största ( just nu i a f) att se min dotter transformeras.
Bli förälder….bokstavligt talat framför mina ögon. Så fint att se hur hon - och hennes kille - lägger ett så starkt gemensamt fokus/kärlek …på den nya lilla människan.
De gör liksom allt rätt …och jag står bredvid och ser på.
Tänker förstås också på hur det var när jag blev mamma….i slutet av 80-talet. Hur mkt mer ensam j var ( trots en jättefin pappa - men vi var båda uppfostrade på 60-talet).
Livet har dominerats av jobb och av att bli mormor.
Jag är så otroligt glad över att jag är nykter nu.
Men jag ser också att jag har mycket att jobba med.
Ibland känner jag mig så ung! Och inte alltid i den bästa meningen.
Jag tror att mognaden/insikterna sätts på paus när man börjar dricka problematiskt.
Tror att Se Klart skrev att man läggs i formalin. 😳
Nu är jag 61 år och farmor. Och på många plan ganska insiktsfull - men med en lite skev grund - som bottnar i långvarigt drickande.
Men jag rätar ut grunden! Det går inte att forcera …utan handlar om långvarig nykterhet ( @Torn!)
Ngn liten millimeter varje dag.
Har läst här varje dag!
Tack fina forum.
🌾🌾

Se klart
tors, 2022-11-10 - 08:21

Godmorgon farmor eller mormor 🤗
Det är fint att få vara med i dessa liv som tar form och fart runtom oss. Jag minns exakt det du beskriver ”jaja, ett friskt barnbarn är ju stor lycka - men att min lilla bebisunge tycks klara detta svåra uppdrag att bli och vara mamma”
På något väldigt biologiskt plan är ju vår mission completed. Det kändes så stort.
Att ha mycket att jobba med, som du skriver. Det tänker jag är bra för det blir sannerligen inte tråkigt i nyktra livet. Det är spännande. Om jag kunde lyckas förmedla en enda sak från den lite längre nykterheten, är det just det. Hur spännande det är att få lov att växa- så långt in på säsongen- om vi pratar trädgård. Genom första frosten står vi fortfarande i blom, glöm inte det! 😍

Andrahalvlek
tors, 2022-11-10 - 09:34

@Kaveldun Just det ser jag verkligen fram emot, att se min äldsta dotter transformeras till mamma ❤️ Hon är 25 år så vår relation har rätt så nyligen transformerats till en vuxenrelation. Jag njuter av den transformationen ett tag till 🥰

Barnens kusin fyllde 30 år i somras och hon har två barn, 4 och 2 år gamla. På släktsammankomsterna är det hundra procent fokus på dessa små och jag gillar det verkligen. Innan dessa telningar är vår yngsta 23-åring yngst i släkten. Jag njuter av att se umgänget mellan mina döttrar och dessa små kusinbarn.

Min äldsta dotter har alltid känt sig obekväm med bebisar, medan jag är som en bebismagnet. Nu kan jag dock se hur ögonen lyser på henne, och jag ser att barnlängtan börjar ta stor plats i hennes inre. Och hon har bondat enormt bra med kusinbarnen, på ett sätt som stärkt henne på bebisfronten.

Vi får väl se var du landar i framtiden. Man ska bida sin tid, väga för- och nackdelar noga. I vår ålder (jag fyllde 53 år nyligen) har man inte riktigt tid att ta alltför förhastade beslut som landar fel. Vi får liksom hushålla med den energi vi har, och att flytta är inte plättlätt.

Kram 🐘

Kaveldun
fre, 2022-11-11 - 09:05

Tack @Se Klart och @Andrahalvlek!
Mormor är jag ju ☺️….inte farmor som jag skrev.
Kanske blir jag även farmor en dag.
Och det var ju också ett ( positivt) sätt att se på det hela - bra att det finns mkt att jobba på så att livet inte blir tråkigt!
Bra tänk @Se Klart
Och håller med dig @ Andrahalvlek - i denna ålder ( och j är äldre än du) bör nog stora beslut vara ganska välgrundade. När man dricker gör man ofta mindre välgrundade vägval - i smått som stort.
Jag tror att jag är inne i ngn sorts fas där jag håller på att acceptera ett visst åldrande ( ja, vad är alternativet 😳). Men j menar på ett mer positivt sätt. Jag är väldigt nyfiken - och tror jag ganska öppen - men vissa saker intresserar mig inte längre. Och så får det vara. Jag behöver inte vara bra på all ny teknik och jag behöver inte befinna mig på olika plattformar ( j behöver däremot se till att ge människor som kan detta förutsättningar - och nu pratar j jobb). Men jag längtar efter andra saker - en jordplätt ( kanske), ’andlighet’ ( vad j nu menar med det, fördjupade relationer.
Djur 🦒 🐘….:-) kanske inte vilda men åh en liten tam katt. Svårt att få in det i nuvarande liv och bostad förstås.
Jag är i en brytpunkt …på ngt sätt.
Ålder, alkohol, jobb, andlighet.
Men det får växa fram….ja allt utom nykterheten då - nykterhet i meningen att avstå alkohol. I en vidare mening är ju nykterhet ngt som långsamt växer..och som påverkar alla möjliga områden och frågor.
🌾🌾

Andrahalvlek
fre, 2022-11-11 - 09:34

@Kaveldun Ja, den här tiden i livet är sannerligen en brytpunkt. En slags trotsålder. Som vi tidigare har upplevt genom våra barns olika faser - från treårstrots till tonårstrots. Trots som i utveckling och frustration. Varje gång mina barn har genomgått dessa perioder har jag fått backa, ta in helheten, göra annorlunda. Ge dem lite mer space, ge dem liiiiite mer beslutsrätt över sitt eget liv.

Och nu när jag precis genomgått klimakteriet (överjävlig period i livet) så känner jag lukten av förändring. Jag tänker också jordplätt, och trädäck med kvällssol. Nära naturen, men med mina nära och kära inom pendlingsbart avstånd. Det finns inte ens en gubbe i mina drömmar, även om jag inte stänger den dörren helt. Han kanske snubblar in på mitt trädäck, jag får se vart livet för mig helt enkelt.

Att åldras är obönhörligt, men man kan jobba på sitt förhållningssätt. Störa sig på smärta och begränsningar, eller jobba på att bibehålla förmågor och vara tacksam för de förmågor vi har kvar. Just nu promenerar och styrketränar jag som en investering inför framtiden. Jag har inte ens fått diagnos artros, eftersom jag inte sökt läkare för det, men jag tränar som om jag har det och märker redan förbättring.

Det blir fint att följas åt i förändringens tid 🥰

Kram 🐘

Se klart
tors, 2022-12-01 - 07:03

Kaveldun,
Jag tänker att du kikar in och läser? Jag tänker att det inte är så mycket ett du inte hinner med - jag tänker inte att forumet inte är viktigt. Utan något annat? Som hänger ihop med sånt som har med drickandet att göra- oavsett om man dricker eller är nykter.
Ibland, när andra skriver i min tråd- extra extra snälla inlägg för att jag t om bett om råd eller stöd. Då KAN jag nästan inte läsa för jag känner en konstig skam över att ha tagit plats med MIG. Men jag läser och jag svarar. Forumet är en terapi på så vis- här får en stå ut med att vara omtyckt bara för den man är 🥲❤️‍🩹
Du är betydelsefull för oss.
Vi är här och jag vill att du ska hänga kvar och skriva! Kram 🥰

Kaveldun
ons, 2022-12-07 - 09:28

Kära rara forumvänner!
Tittar in här och blir så rörd av era inlägg - att ni hör av er och bryr er.
Bara kort om läget : jag har inte börjat dricka igen ( 🙏 tack gode gud och forumet och mig själv).
Men jag tänker ändå att det stämmer det du skriver Se Klart - att j har svårt att be om hjälp, lägga ut texten - när det verkligen är skarpt läge.
Mitt lilla lilla barnbarn fick svår RS virus …och det var verkligen ’en dag i taget’ och jag klarade knappt av att andas. Nu är allt bra igen och tacksamheten är oändlig.
Ovanpå det fick jag covid - inte på IVA nivå men jag har varit jättedålig. Att gå från sängen till toaletten har känts som att kliva över en fjälltopp.
Nu börjar livet komma tillbaka. Förutom dessa två livs-omruskande händelser så finns alla tankar kring jobbet kvar - och det SKA jag skriva om här - snart.
När jag varit dålig på att skriva får j också dåligt samvete för detta forum ( en aning självförhärligande kan tyckas …som att detta forum behöver mig …det är ju tvärtom! Men det j menar är att jag vill vara en bra ’kompis’. Och en bra kompis hör av sig då och då och svarar på vänners inlägg).
Med det sagt - detta var ett kort lägesbeskrivning - skriver snart mer.
Kram på er alla!
🌾🌾