av @lejo

@lejo
ons, 2022-11-09 - 09:36

@Självomhändertagande Jag känner också in mycket av andra människor. Har läst om högkänslighet och tror att jag nog är lite åt det hållet. Det är bara en "självdiagnostisering", men för min del hjälper det att läsa mycket för jag lär mig och framförallt lär jag mig att förstå mig själv.
Känner också igen mig i det om att man håller tyst om det man inte skall prata om. Det var så jag blev uppfostrad. Allt skulle se så himla bra ut utåt och jag skulle alltid vara den duktiga flickan. Det har hängt med mig och jag har förstått det först nu. Har alltid kallat mig "diplomatisk", men fattar att det är ett (onödigt) beteende jag har. Nu övar jag på att stå upp för mig själv. Jag vill inte att någon skall trampa på mig någonsin mera. Det går upp och ner och jag hatar att känna mig obekväm i situationer, men jag måste lära mig att känna mig bekväm i obekväma situationer. Sen vill jag absolut inte vara eller bli en elak människa, men jag vill inte längre acceptera att bli behandlad på ett förnedrande sätt. Jag skall inte längre se "mellan fingrarna" och jag skall inte längre bara ta in allt och samla på mig utan nu gäller det att säga ifrån direkt. Va bra det känns att skriva detta och underbart att läsa det när du skriver att man skall tänka på att man är superwoman. För det är det vi är!!! Jag känner en styrka av att jag fungerar som människa trots allt jag gått igenom. Jag ger mig en klapp på axeln av att jag har klarat av alla motgångar i livet. Jag önskar inte att jag hade behövt göra det, men någonstans var detta meningen. Annars hade jag fortsatt i samma spår i all evighet och inte fattat att jag ibland mår som jag mår. Nu känner jag mig själv bättre och vet att jag alltid klarar mig oavsett vad. Jag har underbara människor runt mig och vet att en hel del om inte alla skulle stå och ta emot mig med öppna armar om jag beslutar mig för att ta steget...
Kram på er ❤️

SÖRMLAND71
ons, 2022-11-09 - 17:19

Ja ni... Jag ät på helspänn hela tiden o det tar kraft. Skäms över att jag inte tänkte längre när jag flyttade in till honom men men nu är det så o jag väljer att försöka ett tag till..
Är det någon som vet hur jag ändrar mitt användarnamn? Skulle vilja göra det

SÖRMLAND71
tors, 2022-11-10 - 05:35

2 dagar nyktert här hemma nu... men..Jag är ändå nervös o stressad, eller så kanske han tänker till. Men jag vet att så fort vinet kommer fram så kommer jag va orolig igen o det är ju snart fredag 🙈
Hurgör ni själva med alkohol? Jag tycker det är gott att dricka lite vin ibland men nu tvekar jag... känns inte okej när han har såna problem. Men..det är också ett medberoende tror jag, att ändra sitt eget beteende fastän man kan dricka med måtta eller är det respekt? Jag snurrar in mig i tankar o känslor hela tiden.
Vill ju bara att han ska vara rädd om sig och om oss

Rosette
tors, 2022-11-10 - 11:51

Hej @SÖRMLAND71 och ni andra som skrivit med varandra här, vill bara säga att jag redigerat @SÖRMLAND71´s tidigare användarnamn efter önskemål och då det är i syfte att anonymisera var det extra viktigt att dölja de kommentarer där användarnamnet fanns med i "titeln" då det tyvärr inte gick att radera bort.

Ledsen för att det inte gick att lösa på annat sätt. Hoppas det ändå blir förståeligt att läsa i tråden.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

SÖRMLAND71
tors, 2022-11-10 - 17:29

@Tröttiz förstår, jag e så splittrad till det då jag anser att det är mysigt med nåt glas vin... under ordnade former. Tänker att jag måste välja livet med mannen utan alkohol eller utan ... hur resonerar/resonerade ni? Just nu går jag runt med en klump i magen o varje kväll jag kommer hem o han inte dricker är positivt men jag vet ju att det kommer bli andra dagar också...
Hur långt hade ni låtit det gå innan ni lämnade?

Tröttiz
tors, 2022-11-10 - 17:56

@SÖRMLAND71
"Hur långt? " frågar du. Mitt spontana hastiga svar inombords då jag såg frågan : "för långt".
Ännu idag har jag mina utmaningar, t ex en burk som öppnas och jag får flashbacks ... Obehag i magen ...
Har inget specifikt att gå efter, ingen speciell situation eller så. Men - bäst det var så var det bara stopp. Jag orkade inte. känsla som över natt. Men inte det lättaste då förnuft och känsla brottades med varandra. Förnuftet segrade liksom till slut.

Självomhändertagande
fre, 2022-11-11 - 06:59

@SÖRMLAND71 Du frågar "Hur långt hade ni låtit det gå innan ni lämnade?"
Jag kanske inte har skrivit det i denna tråd. Det blev så illa att jag försörjde mitt ex när hans pengar tog slut. Och jag förstod efter att jag bott med honom i hans hem i ett halvår, att han var ekonomiskt oberoende, då. Av flera anledningar flyttade vi till mitt hem. Det visade sig att den han arbetade för var en psykopat och svindlare (som nu sitter i fängelse, efter en lång utredning hos polis innan åtal väcktes - flera länder är inblandade, varav flera års utredning). Det kom alltså inte in några pengar längre. Och det var jag som uppmärksammade mitt ex att psykopaten var oärlig. Och mitt ex pratade med en polis han kände och fick då veta att det var span på denna psykopat sedan länge. Jag trodde att rättsprocessen skulle gå snabbare och att mitt ex då skulle sluta dricka, det var det han sa. Och jag köpte det i åratal. Så jag lät hans "hinder" i hans värld komma före min. Jag tycket synd om honom och egentligen ville jag att han skulle söka ett vanligt arbete, men han trodde på riktigt att han skulle bli en dollarmiljonär. Och jag suckade. Köpte mat. Betalade alla räkningar, han beställde alla kanaler då han hade tid att se på tv på dagarna. Jag köpte kläder och skor till honom. Nästan som om jag var hans mamma. Ville inte att han skulle gå i trasiga skor, eller trasiga strumpor. Köpte parfym och deo från dyrt märke. Han ville upprätthålla sin "nivå". Och jag trodde att de pengar jag la ut och de pengar jag lånade ut skulle komma tillbaka. De pengar jag investerade, visste jag var en risk. Och det blev en dyrköpt läxa alltihopa. Men han vägrade flytta ut, när jag gjorde slut. Han vägrade acceptera att jag gjorde slut, flera gånger. Då bad jag hans far om hjälp, att hans son inte kunde bo hos mig längre. Och han hjälpte inte.
Jag sökte hjälp genom vården, innan dess besökte jag Al-anon och en kvinna som var en slags terapeut, men hon var helt okänslig. En lyhörd kvinnlig AT läkare remitterade mig till en psykolog. Och efter 8 månaders väntan fick jag träffa en psykolog som lärde mig sätta gränser. Hon berättade hur jag kunde göra och jag övade och övade. Och inom ett år så ville han flytta ut. Och jag tackade. Jag såg en bild på oss den dagen, då han åkte iväg med liten väska. Och den varma jackan jag köpte honom. Han är full på bilden. Rättsprocessen hade pågått månaden innan. Psykopaten blev dömd till fängelse. Och det var i somras som jag fick information om att interpol tagit honom. Och nu sitter han i ett land där det är krig och han har ingen att muta. Psykopaten är god för miljarder och han har levt hela sitt liv på att lura människor att investera i något som bara är luft. Total bluff. Jag genomskådade honom och jag ville inte längre vara med i de sammanhang där dessa "affärsmän" umgicks. Många blundar. Det finns fruar och barn. Fina skolor. Fina bilar. Fint av allt attribut. Och på insidan, bara fejk. Dessa finns överallt. Jag kan genomskåda många.
Det finns många kvinnor som betalar för sina män, när de vill vara med och leka i ett spel som de inte känner till. Jag antar att det är en slags sekt. När människan blir en robot för att de vill tjäna stora pengar till varje pris. Och så vill de bli hyllade. När de egentligen är svin, som lever på andra och framstår sig vara lyckade, fast det är tvärtom.
Nu skrev jag av mig igen. Jag missade mina bästa år, att bli en mamma, för att jag försörjde en parasit som lät mig betala hela hans show. Men det var min resa att lära. Jag blev av med hela mitt kapital. Men det är bara pengar. Jag höll på att ta mitt liv, för att jag orkade inte ha honom boendes hos mig längre. Och jag hade ingen att prata med då. Jag hittade till detta forum efter att han äntligen hade flyttat ut. Nästan ett helt år efter. Jag undrade hur det var möjligt att jag fortfarande skickade pengar till honom, trots att han flyttat ut. Då förstod jag hur medberoende jag var. Och det var här som jag lärde mig förstå mitt medberoende. Jag övade i ett par år. Och till slut slutade jag dansa djävulsdansen. Idag har jag brutit med honom. Han försöker kontakta mig. Jag svarade kort då en vän till honom dog, en vän som jag också tyckte om. Nu går det bra säger han. Jag tror att han kan nå sina mål och han håller sig nykter. Men jag vill inte ha med honom att göra. Inget alls. För min egen del så gjorde jag om alla utlägg av pengar till gåvor. Jag köpte mig en dyr livserfarenhet kan man säga. Och jag skulle inte vilja ha den ogjord. Jag har nytta av min erfarenhet. I möten med alla människor. Jag kan läsa av allt. Jag väljer min omgivning. Och jag går ifrån om det är något som inte stämmer. Jag väljer mig själv. Och jag älskar mitt liv idag. Vill man ha sitt eget liv och vara sann med sig själv, så blir man det till slut. Då kan det behövas professionell hjälp. Jag förstår mer nu, hur viktigt det var för mitt ex att leva upp till en fasad. Så viktigt, att han tyckte att han kunde använda den kärlek som jag kände för honom. Jag har sett hur kvinnor och män funnit avtal med varandra, om att bilda familj utan kärlek. De som har stora tillgångar, de spelar ett spel och många vill ha en representabel kvinna vid sin sida. Men jag är inte någons docka som ska sitta med och leka någon jag inte är. Det var bara det att det tog mig en jävla massa år att bli av med honom. Nu bor han hemma hos sina föräldrar. Om han inte flyttat därifrån. Jag är i alla fall säker på att hans pappa förstod vad jag menade då jag ringde en kväll i oktober och sa att hans son inte kunde bo hos mig längre.

Tröttiz
fre, 2022-11-11 - 12:55

@SÖRMLAND71
Jo, förresten, en sak till. Då jag berättat för god vän hur jag hade det, sade hon efter att ha varit tyst en stund
"... Vad skulle du ha sagt till mig om jag berättat för dig allt detta ... "
Ja, då i den stunden var det nog något som åtminstone började "gro" , då jag tänkt efter. Hur jag hade det alltså, men jag fortsatte ändå vara kvar ... Men den kommentaren minns jag att jag hajade till på.

SÖRMLAND71
fre, 2022-11-11 - 16:51

@Tröttiz tack för din berättelse o skönt att skriva av sig..Jag är i en början o vill så jäkla mycket att han ska bli frisk .. 3 " frivilliga" kvällar utan alkohol för honom o just nu känner jag hopp men vi får se 🤗

@lejo
fre, 2022-11-11 - 22:56

Ni frågar om hur vi andra ser på att dricka. Jag gör också gärna det, men av den anledningen av att jag tycker att det är gott. Inte för att jag måste eller känner ett sug. Viket jag dessvärre tror är fallet för min man. Här har det varit nyktert hela veckan, men idag... Han kom hem med en låda vin. Gick väl så där 5 - 10 min efter han kom hem som han hällde upp ett glas. Frågade mig om det var ok. Vad skall man svara på det? Jag kan inte bestämma över en vuxen människa. Sa inte så mycket och han fattade nog att jag inte ville. Efter min lilla "tystnad" säger han "då tar jag defenetivt ett" eller ngt åt det hållet. Men va f** (ursäkta språket). Han är som ett litet barn ibland. Är det normalt att en, snart 50-årig man, beter sig på det sätt? Känner att vi var där igen att han menar på att det är mitt fel. Att han inte skäms 😡. Har druckit flera välfyllda glas hela kvällen. Förvånar mig inte om minst 2/3-delar av bib:en är uppdrucken. Han har sluddrat och betett sig så där överdrivet. Hatar det beteendet. Känns så falskt på ngt sätt. I nyktert tillstånd kan han vara lite "stel" och allvarlig. Säger själv att nan ska slappna av och njuta av livet. Han kan inte göra det i nyktert tillstånd. När han får i sig några skämtar och skojar han på ett sätt, som inte är han. Visst, jag gillar att flamsa runt och skratta så att tårarna sprutar, men det gör jag oavsett. Jag behöver inte ha ngt för att slappna av. Usch va vedervärdigt detta är!! Jag går runt och tänker mest hela tiden. Vill inte ha det så här.
Nu sitter han iaf på soffan och har somnat. Tycker faktiskt att det är rätt så skönt faktiskt. Tycker inte alls om att umgås med honom när han är så där. Tänker gå och lägga mig i sängen. Innan väckte jag honom och bad honom att också gå och lägga sig. Det gör jag ej längre. Han får banne mig sitta kvar här med sitt vinglas i handen. Häller han det på soffan så får han göra det. Känner mig taskig, men tänker inte "dalta" med honom längre. Säger han att "jag gör som jag vill" så får han göra det, men det gör jag också. Jag gör det som känns bra och rätt för mig.
Hoppas ni får en trevlig (lugn) helg. Ta hand om er där ute!

SÖRMLAND71
lör, 2022-11-12 - 09:22

@@lejo precis samma här...Jag e så less o ledsen..Jag valde soffan inatt, avskärmad mig o stänger honom ute..barnsligt, ja kanske men jag vet inte hur jag ska göra.
Han sov i 2 h i soffan med läsglasögon hängande på kinden o nacken hängande,så jövla oattraktiva så man spyr... innan han gick till sängen men innan han gick till sängen så drack han såklart upp halva glaset vin som han somnat ifrån 🙈 sen frågar han varför jag inte kommer o lägger mig i sängen..
Ja precis som ett litet barn som.
Jag måste nog hittade fristad dit jag kan åka o sova ibland när jag känner att det blir för mycket.
Igår va han också trög i talet,lite seg i rörelser o såg "märklig" ut, kanske han bara vs trött men jag förstår inte o dessutom e jag ständigt på helspänn o pengar hur hsn beter sig, ser ut o hur han pratar,sjukt jobbigt!!! Men jag har ju valt detta själv. Vi får se hur det blir idag.

@lejo
lör, 2022-11-12 - 12:37

@SÖRMLAND71 Jag förstår dig fullt ut när du säger att du inte vet vad du skall göra. Jag är precis likadan och jag tror att man gör det, som känns rätt, men man vet inte på vilket sätt man skall hantera det. Hade varit bra med lite verktyg. Har läst på Iq/alkoholsmart (eller vad sidan heter) på lite tips och har använt dem, men ändå blir jag missförstådd. Jag har ex. sagt vad jag sett och att jag är orolig. Tänker mig att det är det bästa sättet, men ändå bemöts jag med taggar. Jag förstår också det med att det är oattraktivt för det är det. Min man ligger och snarkar med huvudet hängandes, som en däckad "gubbe". Känns så fel att "prata" bakom ryggen på honom för jag vill vara ärlig mot min man och tycker att jag är det också, men försöker säga det på ett bra sätt om det nu finns ett sådant. Jag frågade i morse när han hade kommit upp och lagt sig. Han sa kl. 2 och frågade om jag inte fått väckt honom. Jag sa att jag inte ens försöker längre. Då skrattade han till och sa att han förstår mig. Jag kan tänka mig att han också drack upp kvarvarande vin i glaset för det gör också han ofta. Hur kan det va gott mitt i natten? Jag har också tänkt på en "fristad". Mina föräldrar åker utomlands snart och jag har nyckeln hem till dem. Vilket är mitt barndomshem där jag känner mig så trygg. Tänker mig att jag åker dit då om det blir för mkt här. Vill inte berätta för mina föräldrar så jag "smyger" dit ifall att. Jag vill att de skall få njuta av sin resa och inte oroa sig för mig.

SÖRMLAND71
lör, 2022-11-12 - 17:38

@@lejo exakt så, skrattar bort o minskar betydelsen av det man oroar sig för. Jag är sjuksköterska o vet ju vad problemen blir o även om man slutar tvärt...
Min sambo är stängd som en mussla nu,blir arg när jag säger minsta lilla. Han e trög o seg i beteende o prat, jag tycker det är riktigt obehagligt... får se vad detta tar vägen

SÖRMLAND71
sön, 2022-11-13 - 08:11

Skrev ett mess till hans vuxna dotter o de vill ses så ikväll ska vi ses o prata. Sonen har också skickat ett mess till sin pappa o uttryckt oro över alkoholen, han säger dock ingenting till mig om.nånting .... hur orkar han att bära allt själv?