@SÖRMLAND71 Hur har det gått? Har ni fått pratat med din sambo? Hur var helgen annars? Här dracks det en hel del. En bib är tömd (fr. fre till sön) + att vi var på en spelning/konsert i lördags och där dracks det "med båda händer". Vi kom hem vid halv 12. Jag gick för att borsta tänderna och då hör jag min man "hälla upp" ett glas från bib:en. Såg inte vad/hur han gjorde, men misstänker att han halsade vinet och sedan gick vi och la oss. Undrar varför det var nödvändigt att dricka alkohol då överhuvudtaget. Igår va vi hemma hos mina föräldrar och åt. Han höll sig hela dagen, men när vi kom hem gick det väl en 5 min innan ett fyllt vinglas stod på vardagsrumsbordet. Kan det vara så att han har ett sug och inte kan stå emot?
Jag håller helt med dig om att det är obehagligt och även otryggt när en person är på det sättet. Jag känner igen känslan från barndomen när min pappa var onykter. Jag nämnde detta för min man någon gång för ganska länge sedan (innan han drack så/för mycket) och redan då sa han till mig att det är så en fru säger till sin man om hon inte vill att han dricker. Jag ville ju bara säga hur jag känner, inte försöka få han till att dricka mindre. Detta var inte ens i samband med att vi drack. Han verkar ha svårt att ta in mina känslor. Jag vill ju bara ha förståelse, inte känna mig skyldig och skam för att jag känner på ett visst sätt. Han om någon borde förstå mig då han haft en en fruktansvärd barndom. Nu när jag tänker på allt så undrar jag vad det är som pågår egentligen. Att förminska den andras känslor är ju helt fel. Ens partner skall ju supporta en och vara på ens sida.

@@lejo ja du, en tuff helg har det varit...Jag har mått skit o vi har varit osams... Jag har sovit på soffan o han har somnat o flytt iväg i tankarna. Jag har bett honom flytta sig till sä gen flr att jag ska få ro. Tittar på serie o haft egen lugn stund men....klumpen I magen e hemsk. Igår på dagen började vi sakta prata o jag funderar på hur mycket han klarar av i mental press o jag me för den delen.
Han hat inte druckit speciellt mycket men ändå helt " bombad" o jag har frågat rätt ut om han tar nån drog eller tabletter men det stämmer ändå inte riktigt. Får ingen rätsida på hans beteende.
Jag träffade hans äldsta dotter igår, i smyg för honom, o vi bestämde att vi ska ha ett möte med honom o hans mamma om ett par veckor o förklara hur vi känner. Alla hans 4 barn är besvikna o vill ha en förändring också. Första gången jag träffade henne o jag eså nervös för mötet, det blir ju här hemma dessutom o sen blir jag kvar här med honom, det kan ju bli hur jobbigt som helst.
Just nu är vi sams, jag älskar ju honom väldigt mycket o han e hörlig o fin när han e lugnt o glad.... men orkar jag me hans andra sida, jag vet inte ......

@SÖRMLAND71 Fy va jobbigt för dig. Klumpen i magen är inte alls rolig. Måste säga att du är oerhört modig, som har tagit kontakt med hans barn. Jag har också funderat på om man skulle prata med någon, som står nära min man. Jag vet att han skulle lyssna på hans bästa vän, men han vet inte vad som händer här hemma och vet inte om jag skulle våga prata med vännen. Jag tror inte min man skulle förlåta mig någonsin igen. Fast å andra sidan kanske det skulle vara en ögonöppnare för honom. Äsch jag vet inte. Har upptäckt att min man är ganska egoistisk även på andra plan. Känns som han alltid sätter sig själv först. Det har nog alltid funnits, men jag har varit så kär i honom och blundat tror jag. Nu börjar "fasaden" krackelera. Jag vet inte vad jag skall göra längre. Saker och ting känns inte som innan. Tänker mig att jag ger mig tiden till efter nyår och sen tar jag ett beslut eller om jag ställer ett ultimatum, men det känns inte heller bra att "hota". Känns så defenitivt då och känns som att jag inte kommer att få något gehör eller ngn förståelse. Dock vet jag att jag kommer gå sönder till slut och det vill jag inte.
Jag vill inte ha det så här heller och trodde aldrig att vi skulle hamna här.

Hej kämpande ni två. Som ni kämpar. Och som jag känner igen mig i mycket. Jag vill bara skriva, att under tiden som ni kämpar. Pröva ta hand om er själva så mycket ni kan. Ge er pauser, uttalade medvetna stunder där ni gör något som ni mår bra av. Hösten kan vara tuff med mörker och kyligare dagar. Ta gärna en promenad i dagsljuset, känna luften mot huden, kanske krama om ett träd i naturen, se och lyssna på naturen. Och andas. Känn hur er andning är. Ta med en vän och kanske en termos med god varm dryck och något gott att fika. Ge er tid för er själva. Allt kommer gå bra. Det är en process som ni ska igenom, oavsett hur den kommer se ut. Jag hade stor hjälp av att öva medveten närvaro då jag insåg att jag behövde lyssna på mina egna behov. Och det var så jag tog mig vidare, efter en tid, en lång tid. Men det var det som behövdes för mig. Det är bara ni som vet vad ni behöver.
Ta hand om er. På alla sätt!

@Självomhändertagande @lejo
Jag mediterar dagligen o pratar med vänner. Idag kom jag hem sent efter kvällsjobb o då stod glaset där o han sov i soffan. Jag hade räknat flaskorna innan jag åkte o jag hade exakt koll o han ljuger om vilket vin han druckit. Det han säger att han druckit ur va samma mängd i som när jag åkte. Sa att jag inte accepterar lögner.... han beter sig så skumt... Jag blir så jävla besviken.
Jag träffade hans äldsta dotter o vi ska ses om 2 v o ta ett samtal med honom... om jag vågar... det blir här hemma o jag blir kvar med honom när de åkt... nu har jag tydligt markerat att lögner inte är ok, jag har öppet letat flaskor här hemma, i garaget o förrådet men hittar inget... hur bär han sig åt o var e vinet?

@SÖRMLAND71 God morgon. Så fint att höra att du meditera dagligen och har bra vänner att prata med. När jag läser ditt inlägg så ser jag hur mitt tidigare jag fastnade i alkoholistens klor. Allt handlade om honom. De gånger han försökt att kontakta mig så handlade allt om honom. Hans problem. Hans bakslag. Hans framgång. Han ville inte vara ett öra för mig, om han inte drack! "Om jag ska lyssna på dig så behöver jag dricka" sa han. Idag vet jag att han hade promille i blodet varje dag under våra år tillsammans, med ett par få undantag. Han körde troligtvis med för mycket promille på alla våra bilsemestrar i Europa, men jag förstod det inte då.
Besvikelsen du känner. Besvikelsen jag kände. Därav det är riktigt bra att ta hand om sig själv. Besvikelserna upphör inte av sig själv. Bra att du ska träffa äldsta dottern med honom. Fint att du orkar driva detta. Skulle du kunna bo hos en vän den natten? Ifall det blir jobbigt? En tanke jag fick nu. Kanske det är möjligt.
Jag hejar på dig!

God morgon, jag försöker träna så ofta som det går. Det ger mig energi och mer ork. Meditation skulle jag nog behöva. Känner dock att jag inte har något lugn i kroppen att göra det. Antagligen är jag väl slutkörd. Känns som att jag behöver semester och sova i en vecka. Orkar inte med att vara på helspänn hela tiden. Jag har inte pratat med någon om detta på några veckor. Går o bär på allt själv. Tror att jag skäms för att jag stannar kvar efter allt. Vet dock att mina vänner inte skulle döma mig.
Jag tycker också att min man beter sig skumt. Igår verkade han berusad på ngt sätt, men jag vet inte om han luktade alkohol eller inte. Ibland undrar jag om han går på annat... Men hur man betet sig då har jag ingen erfatenhet av. Ikväll skall jag unna mig själv lite skönhetsbehandling på salong och det skall bli så skönt 😊. Men är orolig för att jag skall bemötas av en "fylletratt" när jag kommer hem. Då tänker jag säga ngt, men vet att jag kommer att få ett nekande svar. "Aldrig" gör han ngt fel och alltid är det någon annan som bär ansvaret. Tror nästan att min man har narcissistiska drag. Han har ljugit mig rakt i ansiktet "big time" och känns som han inte lär sig ngt av sina misstag. Gräver bara en djupare grop till sig själv. Går runt med skygglappar och bara sopar undan sitt sk*t.

Hej på er , jag träffade dottern, fint möte men nu orkar jag inte tjata mer om det med honom, vill ha lugn o ro. Jag har berättat att jag träffade dottern o varför. Han tog till slut fram den gömda vinboxen ...Jag va helt tokig o han kapitulerade.
Nu måste jag bara få tänka på annat ett tag.detta tar enorm kraft.

Hej på er , jag träffade dottern, fint möte men nu orkar jag inte tjata mer om det med honom, vill ha lugn o ro. Jag har berättat att jag träffade dottern o varför. Han tog till slut fram den gömda vinboxen ...Jag va helt tokig o han kapitulerade.
Nu måste jag bara få tänka på annat ett tag.detta tar enorm kraft.

@SÖRMLAND71 Du är oerhört modig måste jag säga. Hoppas din sambo lyssnar på dig. Jag förstår att du inte orkar prata med honom om det mer. Jag tänker mig också att jag tar upp det en gång till, sen orkar jag ej mer. Var iväg förut och ser direkt att han druckit. Nu sitter han i sofdan och sover igen. Han somnar aldrig kl. 8 om han inte druckit. Han märkte nog att jag var irriterad för jag var inte närvarande. Jag vill inte vara sån här, men blir så besviken på denna situation och nästan handlingsförlamad. Hatar det här. Jag undrar vad det är som besvärar honom för något är det. Han trycker undan sina känslor av ngn anledning och jag vill att han ska va en riktig man och berätta för mig. Har lust att väcka honom nu och prata, men han kommer att vara helt borta och detta är inget bra tillfälle. Jag har bara en oerhört stark magkänsla av att ngt är så fel. Jag tycker att han nu är arg, ptrevlig och respektlös från och till nu också. Förminskar mina känslor och det jag säger till honom. Tänker mig att imorgon tar jag tag i detta. Inte bara med drickat utan allt annat också. Jag vet att han kommer att bli defensiv, men nu har jag nått min gräns.

Har inte pratat med honom än då vi båda är på jobbet. Jag sitter här och är nervös 🙈. Men jag kan inte fortsätta så här. Jag mår dåligt över situationen. Jag kanske bara skall vara rak och ärlig och inte dalta med honom mer. Jag säger inte detta till honom för att han ska få dåligt samvete, men jag vill inte ta det "inlindat i bommull" heller för han är respektlös mot mig och jag ska stå upp för mig själv. Skall inte sänka mig till samma nivå, men det bara bubblar i mig....

@SÖRMLAND71 Va härligt att höra. Hoppas att ni haft en bra fredagkväll också. Här var det inte det. Vi började bråka jättemycket och var ovänner mestadels av kvällen. Han drack och som vanligt så somnade han på soffan. Han förstår inte att han sårar mig och kan inte ta in mina känslor. Han vill bara fortsätta, som han gör med många saker. Riktigt egoistiskt och inte alls vad jag kallar för en bra tvåsamhet. Bara han har det bra så är det "bra"...

@SÖRMLAND71 Va jobbigt att höra. Hur är det idag ❤️? Här dracks det också vin. 1 bib sedan i torsdags samt en flaska på det... Jag fick nog, ställde ett "ultimatum", ändring eller jag sticker. Sa att jag inte orkar mer. Öppnade upp mig totalt och var nog lite "elak" eller kanske mer hård. Jag sa att jag kräver full respekt from nu och att det aldrig får bli så här igen. Han hade inte så mkt att säga. Höll med mig om det mesta, men försökte väl att skylla ifrån sig lite. Vill inte bli "manipulerad" något mer utan nu räcker det. En gång till och jag packar väskorna, går och vänder inte om. Har aldrig känt mig så här säker på min sak och jag är inte rädd längre. Även om det är sorgligt så känns det befriande på ngt sätt. Har sagt att tiden får visa och att handling betyder mer än 1000 ord. Han mår jättedåligt nu och har ångest. Var absolut inte ute efter det, men var tvungen att prata klarspråk och säga saker som jag vet biter. Vi är dock inte ovänner och jag tänker mig att jag kan stötta honom om han visar att han verkligen vill bli "frisk" och rädda oss. Arbetet får han dock göra helt själv.

@lejo Hoppas du orkar hålla dina gränser nu när du lagt fram dem. Du är väldigt stark som orkar vara så rak. Men tänk på dig själv också! Han är i aktivt missbruk nu. Vad krävs för att du ska orka stötta? För vem gör du det? Tänk på att vi som är medberoende också behöver hjälp. Tänk på dig först.

Hej. Känner igen allt ni skriver. Har också en man som ” medicinerar sig” med alkohol och mår psykiskt dåligt. Har det sista klagat på magsmärtor men fortsätter dricka mer o mer. Innerst inne vet han att ALLT bara blir värre och man trillar allt djupare ner i det mörka hålet med alkoholen spec på hösten Tidigare kunde vi ta en vit månad och då blev det väldigt fokus på att hela tiden ha nåt att göra men i min värld kändes som om abstinens slog till på honom. Inget umgänge med vänner…märkligt att inte kunna umgås utan alkohol. Det har gått många år av fylla och gräl men idag har jag blivit likgiltig men finns där för honom om jag kan hjälpa men för att klara mig själv avskärmar jag honom…men sååå tråkigt. Vi vet om att vi älskar varandra mkt men att flytta och sära på oss vill jag inte. Älskar mitt boende och vårt husdjur. En annan bov i eländet är hur lätt o smidigt man kan beställa alkohol på nätet och få det levererat hem till dörren. Har börjat skriva ner hur mkt och ofta det beställs. Skulle vilja få tips på vad man kan föreslå honom att söka hjälp nånstans. Jag har nämnt kbt. Har mkt dåliga erfarenheter av hjälp från Vårdcentraler, företagshälsovård mm. Katastrof.

@Fatbob @lejo @åsa m
Hej... nu har jag ocksåmarkerat att jag inte vill komma hem o se honom fylletrött fler ggr..Jag e ensam o ledsen i själen. Åkte till ett spa o myser ikväll ❤️ kändes viktigt. Vi får se hur det är när jag kommer hem imorgon efter dagjobb...fasar för det.
Jag vill inte heller lämna men känner att detta är för mig övermäktigt troligen

@Åsa M Skönt att höra ordet stark. Jag har tänkt att jag är svag, som stannar... Ja, mina krav att orka stötta är att han visar att förstår att han har ett problem med drickat och att han tar tag i det. Börjas det släppas på gränse här och där så är det adjö. Bra fråga det där med vem jag gör det för. Har inte tänkt på det. Just nu vet jag inte. Vet bara att det inte är ngn där hemma som mår bra av detta. Aldrig trodde jag att jag skulle hamna här, men antar att de flesta om inte alla känner så här.
@Fatbob, hur har du orkat i alla dessa år? Jag föreslog samtalsterapi till min man också, men han tar det med en "nypa salt". Säger att det är onödigt att börja gräva även om det är det han behöver. Har haft en riktigt taskig barndom och han grämer sig fortfarande och är arg på sina föräldrar. Jag tror att han är otroligt rädd för vad terapi skulle föra med sig. Jag har själv pratat med psykolog via appen Mindler. De har flera terapeuter som är spec på missbruk ser det ut som. Jag har bara bra erfarenheter av detta.
@SÖRMLAND71 Hoppas att du hade det skönt på spat. Man behöver unna sig saker för detta är så dränerande. Ibland undrar jag hur jag ens orkar med allt jag gör, men gör saker som ger mig energi. Hoppas det blir bra för dig efter jobbet idag. Min man kommer inte att "våga" göra ngt tror jag. Han vet att han kommer att förlora sin familj. Jag är så "fokuserad" nu. Vi kom överens om att jag får "sparka ut" honom ifall ngt skulle hända. Det var han själv som föreslog det för jag skall enl honom inte behöva gå utan det är han, som ändå gjort så mkt skada.