Just nu lyssnar jag på boken ”Förundran - de 30 nycklarna till djupare stressläkning, återhämtning och att lära sig njuta mer” av Maria Borelius. Totalt 11 timmars lyssning. Maria Borelius är medicinjournalist i grunden och hon har i flera böcker utforskat ”förundranseffekten”. Jag har lyssnat på flera av dem, och den här boken är väl en summering och fördjupning i ett på något sätt. (Hon har startat en podd på samma tema såg jag i förbifarten.)

Maria försöker ta reda på varför förundranseffekten fungerar. Det forskas tydligen på det, men eftersom det inte kommer att leda till någon revolutionerande medicin så finns det inte så mycket pengar till forskningen. Man tror i alla fall att oxytocinet, det så kallade ”kärlekshormonet”, är inblandat.

Förundranseffekten leder till mindre ego, mer medmänsklighet, mer njutning i stunden och mindre prylfixering bland annat. Tydligen är det känslorna girighet och avundsjuka som man ska vara extra uppmärksam på. De förgiftar våra sinnen och kroppar, det skapas en lågintensiv inflammation i kroppen som kan leda till olika sjukdomar.

Maria provar själv allt som hon skriver om: Ayurveda, pilgrimsvandring och religion har hon utforskat hittills efter två timmar in i boken. Allt har den gemensamma wow-faktorn. Det som får oss att fyllas av njutning i stunden - tänk att jag får vara just här och nu och uppleva detta 🥰 I Kanada har man till och med börjat skriva ut konstupplevelse på recept. Coolt.

Idag ska jag promenera iväg och luncha med min mamma. En umgängesform som vi båda trivs med. Promenera ska man ju ändå göra och mat behöver man, samtidigt som vi får ett avspänt tillfälle att stöta och blöta högt och lågt. Det kan bli djupa retrospektiva samtal, eller samtal om väder och vind och världsläget. Allt avgörs av dagsformen, för oss båda.

Idag hoppas jag slippa bli lika irriterad på henne som jag blev sist när hon domedagspredikade. Jag måste lära mig hantera det. Djupandas lugnt. Svara något i stil med ”så kan det vara” eller ”så kan det bli”. Inte gå i svaromål, inte försöka övertyga henne om att hon har fel. Hon har rätt till sin åsikt, hur dyster den än är. Men jag kan också säga saker i stil som ”så kan man tänka, men man kan också tänka så här… och jag tror att man mår bättre om man försöker tänka positivt”. Det kan hon inte säga emot, jag har också rätt till min åsikt. Yes! Jag har en plan! Så kan jag göra.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Låter verkligen intressant! Har läst en bok med henne för typ 100 år sedan😂 om hur kroppen påverkas av att föda barn. Om jag minns rätt sade hon att kroppen påverkas lika mycket som om man gjort en hjärtoperation.

Låter som en ypperligt bra plan du har när du ska träffa din mamma. Typ så gör jag när jag träffar min svärmor som har starka och superfasta åsikter om det mesta och ur endast det egna perspektivet. Här är det en helt underbar dag med sol och typ ljummet väder. Startade med en joggingtur med maken och hunden. Nu är det härligt att få dricka lite kaffe innan jag ska sätta igång med veckostädning. T.o.m. det är rätt kul, när man väl har kommit igång , som nykter. Man få resultat direkt!

Ha en fin lördag❤️🌞

Yes! Jag fick på mig jeansen, i en storlek mindre. Med nöd och näppe dock 🤣

Jag har gått ner 3-4 kg sen 1/9 och cirka 5 kg motsvarar en storlek. Man förlorar fettet i samma ordning som man lägger på sig det. I mitt fall verkar fettet inuti buken komma sist. Och det är ju bra att det försvinner först - för det är det allra farligaste fettet. ”Volanger” runt magen är inte lika farligt som det fett som finns inuti buken, som sitter runt alla organen.

Skönt när man har hittat en jeansmodell man trivs med och bara kan skicka efter från Kappahl. Jag får ju köra till en annan stad om jag vill handla där IRL. De jeans jag köpt heter April och de har lite bootcut, det gillar jag.

Kram 🐘

@vår2022 Samtalet med mamma flöt på bra idag 🥰 Fick lite hjälp av att restaurangägaren är trevlig och pratsam och gärna byter några ord också. Kåldolmar blev det idag, trevligt och gott. En sådan liten ”utflykt” kan min mamma leva på länge. Hon ser fram emot det massor - och har glädje av det både i stunden och efteråt. Det ”kostar” mig 2,5-3 tim totalt, och det är verkligen ingen uppoffring på något sätt. Det gäller bara att ta initiativ till det, för det gör inte hon.

Kram 🐘

Wow @Andrahalvlek över 1000 dagar?! Fantastiskt!
Tittade in här för att jag alltid tycker att du har så kloka tankar och kommentarer. Vis som en elefant.
Mitt bästa tips för att tappa kilon är att köra 16:8 (tjusigare begrepp för att hoppa över frukosten) och börja dagen med en rask långpromenad. Men frågan är ju om man vill bli av med något som låter så gulligt som ”volanger” 😻

Tack @Knaskatten ❤️

Jag har faktiskt senaste tiden börjat med promenad kl 8 och äter frukost först 9.30. Och det verkar ha gjort resultat på vågen! Plus att jag har hittat en lunk som passar mig. Undvika snabba kolhydrater är det enda jag verkligen försöker hålla hårt på.

Kram 🐘

Idag är det Fars Dag och min pappa skulle dessutom ha fyllt 84 år just idag. Han blev bara 63 år, skulle fylla 64 år, om jag har räknat rätt. Min äldsta dotter var 4,5 år när han dog i januari. Hon är född 1997 så min pappa måste ha dött år 2001. 21 år sen. (Matte är inte min starka sida 🤣 )

I min familj hade vi väldigt sällan kalas. Jag minns några få av mina egna kalas, för en liten skara släktingar, och jag hade även några kalas för kompisar, men vi firade i princip aldrig mina föräldrars födelsedagar. Undantaget var när min pappa skulle fylla 60 år. Han måste ha haft en bra fas i livet just du, kanske hade han varit nykter en tid då? De dukade upp långbord i vardagsrummet och jag minns att släktingar kom som aldrig tidigare hade varit hemma hos oss. Fast jag bodde ju inte där då.

Han måste ha varit nykter den perioden, varit lite nykär på livet. Kanske blev det kalaset tillfället då han tog sitt sista återfall? Jag minns inte att han var nykter på kalaset, men jag minns kanske fel. Under sina dryckesperioder var han dyster och tvär och sluten som människa. Blottade inte alls sitt innersta. Enveten tjurgubbe.

Jag minns att han alltid skulle märka ord när jag berättade något, korrigera mig grammatiskt eller för mitt ordval eller svordomar. Som om han struntade i vad jag hade att berätta - han letade bara efter felen. De känslorna gjorde mig skogsilsk och jag stampade förorättad ut ur rummet och lägenheten. Jag brukade skämta om att jag och min pappa kunde vistas i samma rum i 30 min innan vi blev osams. Jävligt dåligt skämt faktiskt, det är snarare så förbannat sorgligt att hjärtat nästan brister 💔

Försöker jag tänka tillbaka på de år då han ändå hanterade livet hyfsat så minns jag en man som älskade att tjöta, slänga käft som han uttryckte det. Vitsar och tetningar i en ständig ström. Han var hantverkare, målare, och som sådan var han skicklig. Jobbade långa dagar, och sen jobbade han svart åt kompisar på kvällar och helger. Tror jag. Eller så sa han bara så och satt i bilen i garaget och söp. Jag vet faktiskt inte. Under många år jobbade han utomlands, och då dracks det friskt också.

Han var otroligt snäll, trevlig och hjälpsam. Det var verkligen hans ledstjärnor. Han var långt upp i åldern hyfsat vältränad, tack vare jobbet, och väldigt snygg. En riktig hunk. Charmig. Jag förstår varför min mamma föll för honom. I sin ungdom var de ofta på stora fester och de reste på utlandsresor flera gånger om året. Alltid ihop med en massa dricka. Förstås. När min pappa flyttade ihop med min mamma upptäckte hon att han var helt vårdslös med pengar, och de fick snabbt kronofogden i hasorna.

Min mamma var klassiskt medberoende, och faktiskt själv i farozonen vad det gäller drickandet periodvis. Jag är glad att hon har slutat dricka hon också, sen tre år tillbaka. (Fast igår på lunchen tog hon ett glas vin. Frågade om jag ville smaka. Varför?) Hennes humör är jämnare och hon är mycket mer positivt lagd sen hon slutade dricka. Bitterheten har gett vika och hennes tacksamhet för allt som hon faktiskt har är genuin. Ibland försöker jag få henne att prata om de svåra åren, och vi blir båda väldigt ledsna när hon berättar.

Nåväl, gjort går inte att göra ogjort. och det är inte lönt att vara efterklok. Jag och min mamma finns här och nu och vi har en bättre relation än någonsin faktiskt. Det är jag oerhört tacksam över ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Otroligt sorgligt hur alkoholen förstörde din pappas liv så totalt. 😳 Men det är ju inte konstigt att alltför många har det likadant, och t.o.m. ännu värre. Eftersom detta förödande gift har lurat så många i generationer.

Mycket konstigt att din mamma frågade om du ville dricka vin! 🧐 Hon om någon borde ju vilja att du håller dig borta från alkohol, med tanke på din pappas öde. 🤔

Ha det bra! 🤗

Ja det blir bra💕 Grattis till dig, både för lösningen och att du har en så bra chef. Förstår verkligen att du är en värdefull medarbetare.
Du investerar i din hälsa när du går ned i arbetstid. Att vara stressad hela tiden kostar på så mycket.
Kram

@Torn Ja, jag blev också jätteförvånad. Hon sippade länge på sitt vinglas. Sen sa jag ”ska vi gå?” och då fick hon hälla i sig det sista. Efter en mun sa hon ”vill du smaka?” Och jag svarade ”Nää, varför skulle jag vilja det? Och jag skulle garanterat tycka att det smakar surt ändå. Drick du ditt vin själv.”

Min mamma blev nykter av en tillfällighet, inte direkt medvetet. Hon blev så sjuk hösten 2019 att hon blev sängliggande i flera månader. Kunde inte promenera till Systembolaget. När hon blev frisk nog att promenera dit tänkte hon: ”Jag skulle kanske strunta i det? Jag saknar det ju inte.” Jag tror att hon tyckte att det var ett bra sätt att tjäna pengar också, hennes ekonomi är inte jättegod.

Men hon vet ju hur illa det var med min pappa, förstås, och hon har uttryckt oro över mitt drickande historiskt. Och hon är jätteglad att jag har slutat dricka. Så himla dumt gjort bara, att fråga så. Även om jag absolut inte tror att jag skulle ramla dit på ett glas vin så är det inte värt risken. Det har med tiden blivit en principfråga för mig. Jag dricker inte alkohol, lika lite som jag dricker bensin 😉

Kram 🐘

Tack för fina ord @VaknaVacker ❤️ Jag ser det också som en investering, för att orka leva det liv jag vill leva mina sista några tiotal liv. Stark som en björn 🐻

Kram 🐘

Jag vet inte om det beror på min utmattning eller min ålder, men jag har verkligen fått råplugga låttexter till kören i höst. Och det hjälper inte ett dugg att läsa innantill, man måste lyssna på låtarna om och om igen tills texten sitter mer automatiskt. Jag kan inte återge texten, men när jag hör musiken börjar jag sjunga automatiskt.

Många timmars sång har det blivit stående i köket, med låttexterna på diskbänken att snegla på vid behov. De senaste veckorna har jag även sjungit högt i bilen till och från jobbet, och då kan man inte fuska med textpapper. De sista tre låtarna fick vi för två veckor sedan: ”När löven faller”, ”Julen är här” och ”Välkommen jul”. Den sistnämnda, som John Lundvik har gjort, har jag aldrig tidigare hört.

Nu tror jag dock att alla 8 låttexter sitter som de ska i skallen, men jag fortsätter repetera dagligen när jag kör bil till och från jobbet, totalt en timme. När vi väl ska uppträda vill jag verkligen njuta av stunden, och slippa oroa mig för att vissa delar av texten inte sitter som den ska. Jag vill titta ut över publiken, njuta av allt julfint omkring oss på julmarknaden. Le och vara glad, gunga i sidled i takt med musiken.

Att sjunga är verkligen mindfulness. Det är helt omöjligt att släppa in något annat i skallen medan man sjunger. Musiken går dessutom rakt in i hjärtat på mig och fortplantar sig sen ut i resten av kroppen. Jag kan inte sitta still, inte heller stå still. Jag måste svänga i takt, knäppa med fingrarna, digga. Det är som en urkraft inom mig, som inte vill låta sig tämjas.

För alla nynyktra vill jag påminna er om att musik verkligen är njutning i nykterheten. Jag har en speciell låtlista som jag gjorde till mig själv som nynykter. Som påminner mig om det viktiga arbetet jag gjorde, och gör, för min egen skull i första hand. En investering för framtiden, sådan som jag vill ha den. Jag vill vara frisk, aktiv och glad långt upp i åldern.

Kram 🐘

När jag har lyssnat på ungefär 10 av 12 timmar av Maria Borelius bok ”Förundran - 30 nycklar till djupare stressläkning, återhämtning och att lära sig njuta mer” så börjar hon lista alla nycklarna.

Nummer ett är skapa struktur. Fasta tider för dagens måltider, läggdags, gåuppdags. Ställ mobilalarm, notera och bocka av typ. Tills vanorna sitter. Precis det som jag spontant har gjort de senaste tio veckorna. Coolt.

Och det gör nytta, vanorna sitter hårt. Jag sliter för att få till viss flexibilitet, och jag har ju utökat från 2 tim jobb/dag till 4 tim/dag under tidsperioden. Krävdes viss omplanering och fredade zoner i kalendern, men nu känns jag på banan.

Ikväll har jag varit på ett författarevent, och en av böckerna började jag lyssna på direkt: ”Ät ur min hand” av Hanna Nolin. Debutant i deckargenren. Jag trivdes där bland alla kulturtanter 🥰 Cirka 40 kvinnor och 4 män satt i publiken.

Borelius bok tar jag i omgångar, när min vetgirighet är på topp. Jag lyssnar på olika saker av olika anledning.

Kram 🐘

Ni som har följt mig ett tag vet ju att jag älskar varma bad. Varje kväll badar jag - det är min nedvarvning. Jag kan längta hem till badkaret, på samma sätt som jag i mitt förra liv kunde längta efter ett glas vin, när arbetsdagen/veckan bara håller på och håller på och aldrig vill ta slut.

När jag sjunker ner i badet kommer ron upp till ytan. Djupa suckar, onda ben och rygg som tacksamt tar emot värmen. Helt ljuvligt 🥰 Min dröm är att när jag bor i hus någon i framtiden så ska jag ha ett stort badrum med plats för ett stort badkar på lejonfötter. Ett badkar som ska vara så långt att jag får plats raklång, så att ben eller överkropp slipper hålla sig ovanför vattenytan. Helst vill jag ha badkaret bredvid ett fönster med utsikt, gärna så jag ser solnedgången. Så jag får bo rätt avskilt.

Drömma kan man alltid göra, men när jag kollar på framtida hus att hyra eller köpa så kommer badkaret att vara en viktig punkt. Och nu i bistra eltider är det ännu viktigare att jag hamnar i rätt hus. Värma upp vatten med elpatron låter inte speciellt hållbart. Mina husdrömmar har dock blivit lite kantstötta i och med elkrisen. Jag bor kvar här i min hyrestrea tills vidare, där värme och varmvatten ingår i hyran.

En kär forumvän tipsade mig om en tavla på en inredningssajt. En tavla som hon tyckte passade mig som handen i handsken. Och hon hade helt rätt 🥰 Jag beställde tavlan direkt - och nu står den på golvet i min hall i väntan på att jag ska få hjälp att sätta upp den, eftersom den är tung och det krävs gipspluggar.

Tavlan föreställer en elefant, en fullvuxen helt naturtrogen elefant, som sitter i ett badkar på lejonfötter. Elefanten ser väldigt nöjd ut i ögonen, och hos vem hade den tavlan platsat bättre liksom? Varje gång jag ser den kommer jag att tänka på min nyktra resa och mina kära forumvänner ❤️ Och som en annan kär forumvän uttryckte det: ”Din elefant finns inte i vardagsrummet längre, utan i badkaret där den hör hemma”.

Hur stor en elefant än blir, i antal år, så blir hen helt lycklig i kontakt med vatten. Den stora otympliga kroppen blir plötsligt lekfull och hen rullar runt och sprutar vatten med snabeln. Helt lycklig av vattnet. Precis som jag ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Älskar också att bada❤️Fast jag gör det inte lika ofta som du och jag badade oftare förr. Vi renoverade vårt badrum för fyra år sedan. Köpte ett jättefint badkar. Det är vitt inuti och svart utanpå med lejontassar av silver👌🏼I taket har jag en kristallampa. Det låter dyrt men jag är en enkel människa så kanske dyrare än ett vanligt men ändå en billigare variant. Men! Grejen är den att det går inte fylla det så fullt att det täcker hela min kropp! Nu är jag visserligen väldigt rund så kanske därför hela kroppen inte täcks av vatten. Nog om mitt badrum och badkar!
@Andrahalvlek…jag tänker att du en dag kommer hitta ditt hus och ditt badkar även om det kan ta sin tid. När du har bestämt dig för något så brukar ju du nå målet💕

Kram😘