Hej! Tack för att ni finns. Jag är ny här.En mamma i pensionsålder,frånskild,bor själv.Kraftigt orolig,medberoende till min 30årige son, som är alkoholist.Vi har en mycket varm och nära relation,bor i samma kommun.Oron över hans liv tär,äter upp mig.Varje sekund då jag känner sinnesro,är guld värt,varje stund jag klarar av att leva i nuet,ger mig kraft.
Jag har sett symtomen,signaler,jag vet ungefär i vilken fas han är,har egen erfarenhet.Förnekelse,lögner,manipulationer.Är själv alkoholist,nykter sedan 22 år tillbaka.Tacksam över min nykterhet,mina två liv som jag har erfarenhet av,det i missbruket och det här i nykterheten.