Jag har varit tillsammans med min kille i 7 månader och har länge misstänkt att han har alkoholproblem. Han dricker varje gång vi ses och kan helt plötsligt bli jättepåverkad trots att han till synes inte druckit mer än några glas. Jag har flera gånger ifrågasatt att han ”däckar” och han skyller på trötthet, jag har även frågat rakt ut om han tagit något och om han använder alkohol som en metod för att hantera jobbiga känslor, men han nekar.

Häromdagen hittade jag en flaska whisky i badrummet som nästan var uppdrucken och jag blev knappt förvånad men såklart väldigt ledsen och besviken. Det var också som en lättnad att jag inte hade inbillat mig.

Nu till min fundering. Jag kommer att behöva prata med honom om alkoholen och berätta att jag är orolig för honom. Dock vet jag inte om jag ska konfrontera honom gällande flaskan jag hittade? En del av mig vill ta honom i handen och gå in och ta fram den tillsammans för att det inte ska gå att neka min verklighet, men en annan del tänker att det bara är onödig skam för honom och att det kanske är bättre att inte ens nämna flaskan? Bara fokusera på att han blir påverkad och min oro för hans hälsa?
Har ni några erfarenheter?

@emje ja, mycket erfarenheter.
Så började min historia och det slutade med att jag blev utbränd, förlorade alla mina tillhörigheter och hem.
Därför vill jag ge dig några råd:
Du kan inte rädda honom, han kanske inte ens vill bli räddad utan du kan bara vara ärlig med hur du upplever situationen och var dina gränser går.
Det är nödvändigt att tänka på dig själv, han gör förmodligen inte det, alkoholen styr hans liv.
Det låter som han är inne inatt aktivt missbruk utifrån det du beskriver och han behöver själv vilja ta tag i det.
Var rädd om dig själv, sök kunskap om det här och försök att leva ett friskt liv samtidigt med det menar jag umgås med friska människor, fika, gör saker som du tycker om. Risken är att man blir så uppslukad av att rädda en person som inte har motivationen själv att man anpassar sig den aktiva missbrukaren, det kommer stegvis.
Var rädd om dig själv och fundera på vart dina gränser går och vad du behöver för att må bra.
En vuxen människa behöver kunna ta ansvar för sitt liv och sig själv även om man kan behöva stöd så kan man inte "göra" den här processen för någon annan.

Ditt inlägg är intressant. Du känns väldigt klarsynt. Om du klarar att separera hans problem och inte tar över dem tror jag det finns en god chans att lösa det hela. Du behöver inte lägga locket på för att skydda. Det gör man så väl själv...

Din idé att visa flaskan är helt ok tycker jag. Tror dock det är viktigt att göra det med stor respekt för den skamkänsla detta genererar. Alltså att på riktigt visa att du bryr dig & vill väl. Sedan är det nog precis lika viktigt, om man nu väljer att ta den rollen, att göra klart för sig själv och sätta tydliga gränser för att inte ta över någon annans dåliga mående & beteende. Till sist är det han som måste göra jobbet. Det räcker dock långt som stöd att visa att du inte dömmer ut honom och att du vill att han fixar detta. Att visa att det är ok att stupa så länge man inte givit upp utan faktiskt inser sina problem och vill förändra sin situation. Tusen bortförklaringar ger inget... Han måste jobba bort lögner och in med sanningar istället. Viktig del i nykterhetsarbetet. Lögner hör till beroende & sanningar nykterhet.

Se till att göra det till en vana att prata om allt oavsett hur svårt det än verkar vid en första anblick. Ett ömsesidigt förtroende och att man faktiskt litar på varandra blir ju viktigt för att en relation ska utvecklas. Att gå runt och gömma för varandra är nog aldrig en gynnsam strategi. Han bör ju kunna prata med dig om sitt beroende. Att gömma flaskor går ju på tvärsen med respekt för sig själv och de man lever med. Det är ju att begå våld på sin egen kropp och sina relationer.