Hej kära alla.

Första gången jag på allvar började ifrågasätta mitt drickande var 2014. Med två alkoholiserade föräldrar har jag alltid haft respekt för drogen och stundvis varit orolig för mina egna vanor. Så 2014 - mitt under en all inclusive resa med min dåvarande man och våra barn – så slutade jag tvärt. Cold Turkey. Klar. Jag deklarerade för alla i min omgivning att jag aldrig mer skulle dricka och de flesta log och tänkte förmodligen (och befogat) att jag skulle trilla dit igen på en kvart. Jag hade aldrig ens klarat en vit månad tidigare, trots många försök.

Men tji fick dem. En månad gick, sen två, sen tre. Jag ÄLSKADE livet som nykter, läste allt jag kom över om vad som händer i kroppen när man slutar och jag pratade om det med allt och alla. Jag var helt frälst. Jag började träna och äta bra, kilona rann av mig (äntligen) och jag sparade massa pengar. NOLL längtan tillbaka, det kändes som jag hade en egen fest som ingen annan var bjuden på. ”Är du okej med att jag tar ett glas eller blir det jobbigt då?” kunde någon fråga i all välmening och jag ville bara svara ”men snälla det är du som är förloraren här, inte jag”. Det gjorde jag naturligtvis inte. Men jag tänkte så, varje gång.

Ett år gick, två år, tre år. Sen, hösten 2017, tyckte jag tydligen att jag skulle börja dricka igen. Jag var ju trots allt ingen alkoholist från första början, varför beröva mig den guldkanten när jag inte måste? Jag hade varit nykter i tre år! Det är än idag en av mitt livs största bedrifter.

Det har nu gått fem år sedan jag tog mitt första glas vin efter den där långa vita perioden. Det började hyfsat bra, jag var lättpåverkad pga viktminskningen och jag hade brutit mitt gamla sätt att hetsdricka rejält och ordentligt. Men stegvis trillade jag tillbaka och idag är det långt mycket värre än innan jag slutade sist. Idag har jag gått upp 12 kg, tränar aldrig, dricker flera gånger i veckan (helst varje dag om jag får) och då med lätthet 1-1.5 flaskor vin varje gång. Min sambo är orolig. Min exman är orolig. Jag är orolig. Jag har försökt att hitta ett sätt att dricka måttligt; allt från ren viljestyrka till Antabus och Campral men måttlighet finns inte. Det är bara att glömma. Måttlighet. Finns. Inte. Helt ärligt, måttlighet känns som ett lika instängt fängelse som det konstanta drickandet är. Det gör mig inte fri någonstans.

Jag är så ledsen att jag hamnat här. Jag saknar mig. Jag saknar mitt pigga, glada, entusiastiskt nyktra jag.

Jag har precis startat självhjälpsprogrammet här på forumet. Första uppgiften första veckan var/är att notera hur mycket jag dricker via alkoholkalendern. På tre dagar (en vit och två med alkohol) är jag hittills uppe i ca 17 vinglas. Ikväll blir en nykter kväll (vet jag eftersom jag ska köra bil sent) men tors, fredag och lördag blir det garanterat vin. Jag skulle kunna fylla i kalendern redan nu, med så många enheter att det knappt får i den lilla rutan.

Jag vet att det här måste (ska!) sluta. Men jag vet ännu inte när och på exakt vilket sätt. Självhjälpsprogrammet är min start. Jag har i alla fall påbörjat min resa tillbaka till mig.

Tack alla som orkade läsa och tack för gemenskapen här. ❤

@väljalivet Välkommen in i värmen! Ditt inlägg berör mig verkligen. Jag närmar mig tre nyktra år, och jag älskar livet som nykter. Det var inte speciellt svårt att sluta, jag var väldigt bestämd och hade verkligen fått nog. Jag har två enkla regler: 1) Aldrig glömma. 2) Aldrig ta första glaset.

Jag är så principfast på den sista punkten så jag beter mig som om folk vill lura i mig gift i av misstag 🤣 Om jag skulle få för mig att dricka lite skulle det säkert gå bra, ett tag. Sen skulle det gå åt bahia. Jag vågar inte chansa. Jag vill inte ta några risker, så jag fortsätter nykter.

Jag kan tipsa om Annie Grace och Craig Beck. Det finns en del böcker av dem på Storytel. Annie Grace har en podd och Craig Beck har många bra filmer på youtube.

Kram 🐘

@väljalivet Hej och välkommen hit! Du beskriver det nyktra livet så ljuvligt ”kändes som jag hade en egen fest som ingen annan var bjuden på”. Så känns det ofta för mig och jag har nu varit nykter i 13 månader. Innan jag påbörjade denna fantastiska resa drack jag vin varje dag, minst en flaska och det hade pågått många, många år. Det var så otroligt svårt att sluta, men mest för att jag inte var motiverad alls och för att jag var beroende såklart, och för att jag hade föreställningen om att livet skulle suga som nykter. Jag var avundsjuk på alla runt om mig som kunde hålla sig nyktra och jag levde i min egna alkoholbubbla, sörplandes på mitt vin.

För 13 månader sedan hade jag sjunkit så otroligt långt ned i beroendeträsket. Om jag inte tog tag i att sluta dricka skulle det sluta illa, det var bara frågan om när. Jag fantiserade om hur det skulle vara att vara nykter VARJE dag, som dem jag var avundsjuk på, för jag var ju alltid antigen bakfull eller påverkad. Min längtan efter nykterhet och att slippa all ångest, skuld och skam var verkligen stark och jag tyckte att det skulle vara värt att sluta dricka. Det kändes som att det var mer värt att bli nykter än att fortsätta dricka. En helt ny känsla hos mig. Fördelarna vägde tyngre. Jag fick en stor motivation och såg framåt i tiden och föreställde mig nykter, fräsch, pigg, slankare, starkare, ingen ångest och med bättre självförtroende och självkänsla. Det blev ingen kamp att sluta dricka efter de första fyra abstinens dagarna. Det var en utmaning jag ville ta och vinna till varje pris.

Mina föreställningar har slagit in, men det är ännu bättre än jag trodde. Jag mår fantastiskt bra och du sätter verkligen orden på hur det känns för mig med det du skriver ”Jag ÄLSKADE livet som nykter, läste allt jag kom över om vad som händer i kroppen när man slutar och jag pratade om det med allt och alla. Jag var helt frälst. Jag började träna och äta bra, kilona rann av mig (äntligen) och jag sparade massa pengar. NOLL längtan tillbaka, det kändes som jag hade en egen fest som ingen annan var bjuden på. ”Är du okej med att jag tar ett glas eller blir det jobbigt då?” kunde någon fråga i all välmening och jag ville bara svara ”men snälla det är du som är förloraren här, inte jag”. Det gjorde jag naturligtvis inte. Men jag tänkte så, varje gång.”

Du kan komma dit igen och tänk vad häftigt det skulle vara att avsluta detta år och inleda nästa som nykter😁
Skriv här och kämpa på! Allt blir bättre som nykter, men det vet du redan❤️

Hej, tänker att du vet att du kan sluta. Du vet också känslan av ett liv i nykterhet. Jag hejar på dej och tänker att du kan om du vill skippa alkoholen en gång för alla. Kämpa på 🙏🏼❤️

@väljalivet Jag har lyssnat på flera av Craig Becks böcker, på engelska och någon på svenska på Storytel. Jag gillar hans tänk. Han och Annie Grace har lite samma approach, och båda två tycker att AA skuldbelägger individen för mycket. Deras ingång är istället att vi självklart blir beroende förr eller senare, eftersom alkohol är väldigt beroendeframkallande.

Och enda sättet är att aldrig ta första glaset. Det första glaset bestämmer du - sen bestämmer alkoholen. Därför är det vanskligt att ”dricka lite”. Båda två ifrågasätter alkoholromantiken i samhället, och att alkoholindustrin tjänar sjukt mycket pengar på folks missbruk.

Alla de argumenten instämmer jag till med fullo. Annie Graces bok ”Tänka klart” läste jag fyra gånger i sträck, för att verkligen hjärntvätta mig med nyktra fakta. Ljudboken ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg har jag nog lyssnat 20 gånger på. Nöta, nöta, nöta nyktra fakta och skapa nya nyktra vanor.

Mitt första nyktra halvår tillbringade jag flera timmar dagligen med att läsa, lyssna och titta på Youtube-klipp. ”Intervention” kan man söka på om man vill bli riktigt avskräckt tex.

Kram 🐘

@väljalivet Jag har inte gått Craig Becks kurs. Annie Grace har även en 30-dagarskurs som är gratis, och inte heller den har jag gått men jag har hört gott om den. Jag ägnade mig åt självstudier istället. Syftet är att påverka vårt undermedvetna, det är där vanor och ryggmärgsreflexer bor.

Kram 🐘

@Andrahalvlek väldigt sant. Jag läste ”Easy way to stop Drinking” av Allan Carr den där första gången - men den boken känns rätt ”förbrukad” nu när jag inte längre är nykter. 😞

@väljalivet Den boken av Beck är bra! Allen Carr har lite samma approach som Craig och Annie. Fundera inte så mycket - gör bara! Bestäm dig inifrån och ut och kötta järnet!

Annie Grace har ett enkelt recept för att bli nykter och förbli nykter:

1) Tro på att du klarar av att sluta.

2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten, även yttepyttesmå fördelar.

3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Vi blir lite nyfrälsta efter en tids nykterhet, hoppar upp på barrikaderna och predikar nykterhet för allt och alla. Det lägger sig dock efter en tid. Jag är dock totalt anti alkohol i alla slentrianmässiga sammanhang. Jag föreslår istället nyktra event dagtid, att man GÖR något istället för att bara sitta och dricka.

Jag ger absolut inte bort alkohol i present och jag är emot att mitt företag ordnar personalfester där man bjuder på alkohol. Så jag går inte dit, det ger mig ingenting att se mina kollegor på kanelen. Vissa gör bort sig totalt tyvärr. Jag har helt andra glasögon som nykter - jag ser direkt vilka som är problemdrickare. Innan såg jag mellan fingrarna med sådant, för annars var jag tvungen att erkänna att jag själv hade problem.

Om någon frågar så är jag bekväm med att prata om det. Jag har alltid varit transparent med att min pappa var alkis, så jag brukar säga något i stil med: ”Jag märkte att jag traskade i min pappas fotspår, med bland annat ökad tolerans och minnesluckor, så då valde jag att sluta dricka helt. Min sömn och min psykiska hälsa har blivit väldigt mycket bättre av nykterheten, så jag saknar det inte ett dugg faktiskt.” Och det är helt sant. De hemskaste detaljerna behöver ingen veta.

Kram 🐘

Annies bok heter ”This Naked mind” på engelska. Kanonbok! ”Tänka klart” på svenska, men den finns bara som pappersbok, inte som ljudbok på svenska. Craig Beck är lätt att förstå, till och med för mig. Han är gammal radiopratare och artikulerar väl. I Annies podd ”This Naked mind” pratar hon jättesnabbt och lite fladdrigt hit och dit, så jag får koncentrera mig jättemycket.

Kram 🐘

@Andrahalvlek igen - så klokt. Jag har tittat på en del filmer och intervjuer med Annie nu sen mitt inlägg tidigare ikväll. Jag laddar nog ner hennes bok istället - som första. Kan relatera till så mkt hon säger av det lilla jag sett.

Tack för ditt engagemang och alla dina svar, uppskattar det så!

@väljalivet Kämpa på nu! Du vet att det är värt resan tusen gånger om! För varje nykter dag blir det lite lättare. Varje nykter dag är värd att fira. Man kan mallgroda sig lite inombords 🐸 Och här på forumet!

Jag har en app som heter Nomo. Den håller räkningen åt mig. Relativt nyligen passerade jag 1000 nyktra dag! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@väljalivet En bok som jag läste i början och som jag också tyckte var bra är Anders Hansen ”Depphjärnan”. Han berättar på ett pedagogiskt och lätt sätt hur vår hjärna påverkas vid stress och ångest. Om hur viktigt det är att sätta ord på sina känslor och hur det påverkar hjärnan när vi gör det. Ofta kan det finnas något underliggande som trycker när man dricker för mycket, men det viktigaste är att bli nykter först. Då kan man lättare nå sina känslor och sina ev skav i livet.

Ha en fin kväll❤️