av Kaveldun

Geggan
ons, 2022-12-07 - 13:24

@Kaveldun ojojoj! Ja, jag har verkligen undrat. Men då förstår jag verkligen. Vilken otur, båda grejerna! Förstår skräcken med ett så liten baby. Det är en så tunn liten livslåga. Underbart att det löste sig! Stor välkommentillbakakram från mig!

Andrahalvlek
ons, 2022-12-07 - 13:27

@Kaveldun Skönt att höra att både du och lilla bebben är på bättringsvägen 🙏🏻

Ha aldrig dåligt samvete för att du inte skriver. Visst behövs alla olika röster, men dåligt samvete kan vi klara oss utan.

Jag brukar tänka att ibland behöver jag forumet, och ibland behöver forumet mig. Det räcker att man skriver något litet, en lägesrapport. Sen brukar det väcka mersug efter att skriva mer.

Just nu ramlar det in en massa nykomlingar och min ork och tid är begränsad för att hinna välkomna alla. Det är okej. Mer än okej. En annan dag känner jag helt annorlunda, och skriver till ett helt gäng i ett huj.

Kram 🐘

Kaveldun
ons, 2022-12-07 - 13:49

Tack @Geggan och @Amdrahalvlek!
Och @Se Klart - även om det faktiskt hänt en del yttre jobbiga saker - så sätter du fingret på ngt centralt i ditt inlägg.
Om hur jag är…
För det är klart att jag skulle hunnit med att skriva ändå - i mellanrummen.
Men det är som att jag har svårare och svårare att skriva inlägg …ju knepigare livet är. Att jag inte vill förmedla kaos och och dålig koll.
Den rollen är så svår för mig att ha.
Jag har liksom inte ’rätt’ att vara där.
Inte ta den platsen.
Mkt att jobba vidare med alltså …även nu när den fysiska hälsan är mer stabil igen.
🌾

vår2022
ons, 2022-12-07 - 20:42

@Kaveldun Vill bara skicka en hälsning och skönt att det ordnat sig med lilla bebisen och att du snart är helt frisk. Att få prata om vad som helst, allt man vill, är helande och renande för själen. Känslorna varierar och det är ok. Så är livet. Att berätta att man har det tufft, tynger inte andra och det lättar upp för en själv. Vi finns här för varandra och stödjer för varandra. Det hjälper var och en av oss att komma framåt, det är en stark kraft. Sköt om dig❤️

Se klart
tors, 2022-12-08 - 08:14

Skönt att höra att livet rätat ut sig @kaveldun ❤️
Jag kan sätta fingret på det där- för jag vet hur det är, att inte ta plats när man inte HAR ALLA svar.
När man är svarslös. Vad händer då? Här händer det att människor skriver; inte alls säkert några ”goda råd” utan mer: går bredvid.
Därför är forumet en så bra övning för såna som vi. Mycket viktigare än vad man (jag) först kunde tro. Men det är genom praktisk handling som det går att lite i taget komma till rätta med. Att ibland är jag smart eller klok och kan hjälpa till. Ibland är jag bara trött och behöver inget mer än ett ”heja dig”.
Det skulle jag säga är mer tröstande och läkande än en vecka hos Freud.
Vi kan tänka fram en massa fiffiga lösningar på våra egna problem. Men om vi istället orkar/kan stå (nästan) still i våra egna problem så läker vi, en millimeter i taget.
Du behöver ju inte skriva om allt som händer. Men du ska utöva lite tillit till att vad som än händer så går det att stanna till här, en andningspaus, ett litet prat.
Vi är inte sämre eller bättre, vi är lika bra.
Kram så länge. 🎄

Kaveldun
fre, 2022-12-09 - 11:03

Tack @ våren 2022
Och tack @ Se klart - för inlägg som jag läst ett par gånger om.
Tillit ja. Och att inte tänka ut hundra lösningar med rekordhastighet - utan att bara beskriva läget ( och för mig är det allt annat än ’bara’).
Tänker också på Karin Boye dikten: att detta får bli detta och ingenting mer.

Just nu: stor jobbfrustration, mkt tankar på pension …hur jag ska klara mig framåt på ett bra sätt, på mitt lilla barnbarn. Men också på det förunderliga livet och allt vackert och fint. En rädsla över att inte hitta kreativiteten och lekfullheten utan låta ’det stränga’ ta över. Och tankar på att det nog är dags - på riktigt - att släppa tankarna på vad andra tycker och tänker om jag gör si eller så.
🌾🌾

Kaveldun
fre, 2022-12-09 - 11:03

Tack @ våren 2022
Och tack @ Se klart - för inlägg som jag läst ett par gånger om.
Tillit ja. Och att inte tänka ut hundra lösningar med rekordhastighet - utan att bara beskriva läget ( och för mig är det allt annat än ’bara’).
Tänker också på Karin Boye dikten: att detta får bli detta och ingenting mer.

Just nu: stor jobbfrustration, mkt tankar på pension …hur jag ska klara mig framåt på ett bra sätt, på mitt lilla barnbarn. Men också på det förunderliga livet och allt vackert och fint. En rädsla över att inte hitta kreativiteten och lekfullheten utan låta ’det stränga’ ta över. Och tankar på att det nog är dags - på riktigt - att släppa tankarna på vad andra tycker och tänker om jag gör si eller så.
🌾🌾

Se klart
fre, 2022-12-09 - 15:02

Hm, jag undrar nästan om vi jobbar på samma jobb- och att det ur den frustrationen också kommer samma sorts tankar kring om det går att hitta lekfullhet och att liksom leva ”med lätt hand”?
Funderar också på pension som ligger några år fram i tiden- håller jag UT på jobbet några år till så blir det gynnsamt.
Håller jag inte ut- blir det mer risk, oro?
Men jag har utrymme för att downsizea- kanske är det nu? Är jag istället FÖR förtjust i hem och (dyr) boning- kanske är det inte nu?
Umbearessment of the riches är ett bra ord för lyxproblem- men jag är inte rik- och just nu känns det inte ”lyx” utan på allvar,
Mitt i detta lite hoppiga kompass vet jag två ting:
Jag är kapabel att hantera dessa farthinder eftersom jag är nykter. Jag låter tankar komma och gå, jag lyssnar.
Jag upplever precis som du, att livet är förunderligt starkt och kraftfullt, mäktigt och stort och ibland så smått så smått som en liten kattnos.
Allt ryms under himlavalvet som nu mörknar. Ha en fin och vilsam fredagkväll. 😍

Kaveldun
sön, 2022-12-11 - 17:29

Tack @ Charlie70 …glad att detta forum finns kvar. När det blir ett långt avbrott får jag en känsla av att jag inte ’ har rätt’ att skriva här. Men ska jobba med den inställningen.
Och med att skriva även när det är rörigt svårt.
Helgen har gått till återhämtning och jag har varit ensam. Min särbo som bor långt borta…är sjuk. Inte ngt allvarligt men vid upprepade tillfällen - så vi har inte sett varandra på ett tag. Jag har ju också haft mitt - covid och sjukt barnbarn.
Inget av detta är livshotande eller riktigt svårt - längre ( RS var riktigt obehagligt eftersom mitt barnbarn är så liten).
Men denna helg har inte präglats av sjukdom….bara av återhämtning och städning och fixande. Och lite halvhjärtat glan på Nobelfesten …och en del läsning ( Flicka 1983 av Linn Ullmann…som j tror att du skrev om @Se Klart?) .
Jag ska skriva ngt om mitt jobb men är osäker på om jag kan göra det utan att ’förklara allt’ - för det går inte här - om det blir meningsfullt för ngn mer än mig. Men det är ju meningsfullt för mig ändå. Att skriva.
Jag trivs inte och jag upplever att jag står vid sidan av på ngt sätt. Relationerna i ledningsgruppen präglas av prestation och ngn sorts - som jag upplever det - stark flockmentalitet…där alla springer åt samma håll - och där det öppna mer nyfikna samtalet saknas. Det finns även en hel del rädsla och kontroll,
Självklart är det inte så att detta är alla andras ’fel’ och att jag är ofelbar. Jag har funderat väldigt mkt på vad jag kan göra för att föra in och bidra till ett öppnare och mer kreativt klimat - men j kommer inte vidare tycker jag.
Själva verksamheten - i sig - är meningsfull för mig men kulturen på arbetsplatsen är det inte. Jag jobbar i en verksamhet som är dubbel på så sätt att den i ngn mening innehåller mkt kreativitet - men som samtidigt har en stark tradition av regler och ramar och viss rädsla.
Just nu är jag i ett läge där jag egentligen bara vill packa ihop och gå hem.
Gå ut i skogen och titta på träden - ungefär.
Läsa böcker och prata med vänner. Gärna skriva lite. Tror jag skulle kunna göra det i ett par år utan att tröttna:-) Så länge jag inte dricker finns det ngn sorts rymd runt mig…
På jobbet är det trångt.
Problemet är att jag är 61 år. Jag har en god lön och har haft det i ca 20 år. Men jag var a late starter vad gäller fast jobb och ’karriär’. Jag frilansade och ville vara ’fri och min egen’ när jag var ung …och det höll i sig. Tror att den där starka känslan av att vara livrädd för att bli ’fast’ också ligger bakom mitt drickande. Det och annat.
Men denna sena start påverkar pensionen förstås och gör att jag inte kan ta mitt pick och pack och gå. Jag är också min egen ekonomi - har ingen att luta mig mot där.
Det j funderar på nu är att jobba på, ligga lågt och göra det jag ska i tre år till ….och därefter lämna ’chefandet’ och gå in i mer operativ verksamhet …kanske på halvtid i några år.
Alternativen är att söka mig ett nytt chefsjobb …men dels är jag 61 och dels vet jag att den bransch j verkar i ofta tampas med liknande problem. Jag vet inte om det blir bättre någon annanstans. Jag hade - under kanske 15 år - en fantastisk högsta chef som var modig och frimodig och som
gav mig stort utrymme och roliga utmaningar. Det var också en person med stort omdöme som jag - och övriga - kände tillit till. Det är så väldigt annorlunda nu.
Jag vet inte om detta är begripligt för ngn men det viktiga är kanske att jag står i ett vägskäl. Jag har inte bråttom ( jo kanske om j ska skaffa mig ett jobb på annat håll).
Mitt jobb är viktigt men det har aldrig varit min identitet. Den finns i annat….
Jag oroar mig för min ekonomiska situation ( det gör jag oavsett eftersom min pension …även om jag jobbar på - blir dålig i jämförelse mot min inkomst). Samtidigt har jag alltid haft en förmåga - även under mina mer ’fattiga’ perioder ..och som frilans - att hitta glädje i sånt som inte kostar. Jag tycker om vackra saker men är helt ointresserad av kapitalvaror. Jag har en fin lägenhet - inte så stor men med härlig rymd - som j gärna skulle bo kvar i.
Men det viktiga här är egentligen - min trivsel och glädje.
Hur hittar jag den i det som är. Hur ska jag handskas med tillvaron på ett klokt sätt.
Ja - detta hade jag verkligen kunnat dricka på. Det hade varit förödande. Jag behöver mitt nyktra jag och jag behöver den rymd och frihet som nykterheten ger mig,
Inga skogar och inget frilansliv i världen kan kompensera det mörka och snåriga skymningslandskap som alkoholen skapar och göder.
Hoppas ni alla har en fin söndag ❤️
🌾🌾

Andrahalvlek
sön, 2022-12-11 - 20:28

@Kaveldun Och jag tänker att så himla mycket på jobbet snabbt kan förändras, både positivt och negativt. Plötsligt säger chefen upp sig, och någon helt ny kliver in, eller någon kliver upp ur gruppen. Eller ledningsgruppen tappar styrfarten och fladdrar åt olika håll. Hur ska man förhålla sig till alla om och men? Man vet ju bara vad man vet just idag typ.

När jag känner mig icke-inkluderad bokar jag veckomöten med chefen, en gång i veckan eller varannan vecka under några månader. På tu man hand. Så jag vet hur hon tänker, och hon vet hur jag tänker. Sen brukar jag bli lugnare ett tag. Dona med mitt. Just nu växlar jag ner, men det behöver inte vara för gott. Just nu känns det dock väldigt bra.

Kram 🐘

Kaveldun
sön, 2022-12-11 - 21:02

Kloka ord @ Andrahalvlek.
Och jag håller med.
Mkt kan förändras snabbt.
Vår högsta ledning är dock ny och kommer nog stanna ett tag och själva mentaliteten/kulturen är ganska konstant. Den finns också ganska utbrett i min bransch.
Jag är också en del av själva ledningen.
Jag tror också att detta handlar om mig i meningen att jag är ’färdig’ med vissa saker. Möjligen har det också med åldern att göra.
Jag har gjort det förut s a s.
Och under former / strukturer som j upplevde som friare/mer kreativa/ roliga.
Men detaljerna kan j kanske spara.
Det som jag lyfter här är kanske: hur formar man sitt liv? Hur kan man hantera den verklighet man befinner sig i?
Ja - precis det beskriver ju du @Andrahalvlek.
🌾🌾

Andrahalvlek
sön, 2022-12-11 - 22:24

@Kaveldun Jag har varit på samma företag i 30 år. Gjort olika saker, varit med om tusen omorganisationer. Känns så i alla fall. Med viss regelbundenhet är jag så trött på mitt jobb att jag vill kräkas. Börjar kolla platsannonser. Ifrågasätter vad jag håller på med. Vad andra håller på med. Kommer fram till att det nog fan inte är bättre på andra arbetsplatser. Och då skulle jag dessutom vara ny på jobbet och inte ha alla år och mina erfarenheter att falla tillbaka på. Ungefär vartannat-var tredje år i 30 har jag ”valt om” mitt jobb. Kvar är jag än. Och nu ska strax en ny omorganisation sjösättas, där jag ska hitta mitt utrymme. Det blir som det blir. Det blir bra.

Kram 🐘

Se klart
sön, 2022-12-11 - 22:55

Vad intressant @kaveldun att läsa om din situation och jag ser också (eller ser för att jag vill?) likheter med de utmaningar och tankar jag själv har. Jag var också sen in i anställning- för min del handlade det nog mer om att det var praktiskt, med små barn som kom tätt- att vara sin egen och styra över tiden (läs- jobba på kvällarna) var enklare än att ha ett jobb 8-17. Det kom senare.
Jag arbetar i en både kreativ men också hård miljö. Som har förändrats mycket under åren, neddragningar förstås. Men med gott ledarskap och en bra ledning så går ju sånt också bra. Har gjort. Nu har jag en ny ledning (som jag själv inte är en del av, och jag känner mig inte heller efterfrågad- eller viktig- så som jag haft turen att göra under senare år.
Men precis som du skriver- ska man jobba på och ta allt lite dag för dag? Och som@andrahalvlek så klokt kommenterar. Saker kan ändras snabbt.
Jag har mina krokar ute i annan del av verksamheten, som jag kanske tror men främst hoppas- blir av. Men om inte.
Hur mycket ska man låta sitt skav och sina känslor styra? Hur länge kan man bita ihop?
För mig känner jag igen tankegångarna från åren innan skilsmässan. Varannan dag vaknade man upp och tänkte; detta går.
Varannan dag: inte.
Nu blev det väldigt långt här i din tråd, inte riktigt meningen men jag kände igen mig så mycket.
Om 4 år har jag möjlighet att sluta jobba, med en rätt så bra pension. Slutar jag tidigare så får det rätt stora konsekvenser- men jag tror ju också att jag kommer att fortsätta jobba- flera år. Jag är inte ensamförsörjare, men jag är trots det, den ekonomiska motorn.
Idag när jag plockade ur disken tänkte jag: undrar om det kan vara en karriärfördel- att vara nykter?
Vi får starta konsultbolagen Kreativa Nykterister, vad tror du?
Jag tror vi får hålla på med de här tankarna. Att skriva ned dem, och att dela dem- är hjälpsamt, och att läsa om andras erfarenheter. Tack 🙏🏻🎄💞

Kaveldun
mån, 2022-12-12 - 08:58

Kreativa nykterister - det är en bra affärsidé! Jag tänker absolut att det är en karriärfördel att vara nykter. Alldeles särskilt nykter alkoholist. Det går liksom inte att göra den resan utan att få viktiga insikter - och att titta inåt.
Och du - och alla som vill - får skriva hur långt som helst i min tråd! Det tycker jag om.
Du är några år yngre än jag ( här på slutet av arbetslivet spelar det viss roll) och jag uppfattar att du - när jobbet flyter - verkligen tycker om att jobba/verka. Att det är en viktig del av ditt liv. Så den passionen - snarare än pensionen - låter det som att du ska vara rädd om. För jag tror att det kommer att ordna sig för dig med pensionen också. Med det sagt så gör du väl klokt i att sitta lite still i båten …nu. Spana och skicka ut trevare och allehanda fiskespön. Söka annat som ser roligt ut och även se på möjligheten att byta område inom din verksamhet. Fundera på hur viktigt det är för dig att tillhöra ledningen - eller om du kan gilla en annan roll.
Just detta uppfattar jag också att du håller på med. Det man behöver vara uppmärksam på är väl om den situationen man befinner sig i släcker glädjen och lusten i livet i stort i alltför hög grad. Även kastar ett mörker över annat - kattungarna och trädgården och det innersta livet …din rymd. Då kan det vara mer bråttom.
Jag upplever dock - utifrån det du skriver - att situationen på arbetet inte kommer åt din kärna. Här tror jag att din långvariga och stabila nykterhet spelar enormt stor roll. Grattis ☺️
Det jag själv har svårt att se är var gränsen går för mig. Hade jag varit aktiv alkis så hade det varit helt omöjligt.
Jag känner också att jag börjar längta - mycket - efter mer egen tid. Att få gå i naturen och läsa och tänka.
Inte särskilt originella tankar kanske. Men mina.
Som det är just nu så finns en oro och frustration i kroppen - för ofta .,..som kopplar till arbetet. Som den beroendeperson jag är så har jag också gått all in upphöjt till 10 - när arbetet sporrat mig. Det kan vara fantastiskt roligt och utvecklande - även när det är svårt.
Jag hade lätt kunnat vara en arbetsnarkoman ..,läggningen har jag😳. Det som hindrat mig är nog att jobbet inte alltid gett mig tillräckligt höga kickar.
Jag behöver också sitta still i båten - lyssna på Andrahalvlek om att allt kan förändras snabbt ( j har sällan varit på jobb mer än sex år i taget - dock haft samma chef på två olika arbetsplatser).
Men samtidigt spana - inåt och ut.
Och upp i rymden.
Skönt att skriva här även om j tycker att jag svamlar runt. Men det är otydligt för mig nu.
🌾🌾

Andrahalvlek
mån, 2022-12-12 - 09:21

@Kaveldun Det är inget svammel - du bollplankar med oss 🥰 Bästa sättet att komma fram till bästa lösningarna. Ofta har man dem inom sig, men de gömmer sig och är så himla svåra att hala fram. Då behöver man bollplanka med någon, stöta och blöta. Det är en kreativ process som för oss alla framåt.

I mitt förra liv hällde jag alkohol på allt skav som uppstod. Då blev livet snabbt happyhappy och sen mådde jag uruselt. Båda de känslorna överröstade skavets lilla viskande röst. Nu när jag inte dricker längre hör jag den viskande rösten, men det kan ta lite tid innan jag både hör och förstår vad hen verkligen vill säga mig.

Kram 🐘

Torn
mån, 2022-12-12 - 12:03

@Kaveldun Skriv på så pennan glöder bara!🤗 Det är lite fascinerande för mig att läsa hur mycket tankar du och Se klart har kring era jobb. 😮 Jag ägnar inte en tanke åt mitt jobb, när jag inte är på jobbet. Inte en sekund liksom.😂 Alla är olika helt enkelt.

Ha det gott!