av vår2022

Andrahalvlek
fre, 2022-12-23 - 16:52

@vår2022 Helt rätt, man blir mer chill som nykter 😎 Den första nyktra tiden kunde jag få ilskna utbrott, men när jag lärde mig hantera dem så blev jag mer chill inför det mesta. Allt som blir gjort blir gjort. Resten kan man klara sig utan.

Godjulkram 🐘

Himmelellerhelvette
fre, 2022-12-23 - 21:30

Så härligt med lugnet @vår2022❣️Jag känner det också, helt underbart att sitta här med släkten på uppesittarkvällen och inte ha alkohol i glaset, inte känna hjärndimman och ångesten när jag vaknar imorgon och inte vara rädd att bli för berusad på julafton❤️Vi är fria❣️

God vit jul🥰

vår2022
lör, 2022-12-24 - 09:27

@Andrahalvlek @Himmelellerhelvette
Ja, tur man blivit chill. Igår startade inte bilen och vi fick ringa en bärgare som hämtade den. Vi måste ha bil för att kunna ta oss till julfiranden idag. Maken åkte med till verkstaden och vi fick en hyrbil. Bra många timmar gick åt till ringande och hämtande av hyrbil. Sedan blev mitt syskon sjuk i covid och vi kan inte träffas på dagen eller kvällen som planerat. Planer måste göras om och det är bara att gilla läget. Det blir inte alltid som man tänkt sig och just på julafton. Hoppas den nya planen håller, men man vet aldrig. Det gäller att hålla sig chill😎.

God jul!🎄❄️🎅

vår2022
sön, 2022-12-25 - 09:20

Idag har jag varit nykter i 1 år och 2 månader😁. Min Nomo app fungerar inte, har tagit bort den och laddat om den på nytt, men den visar inga dagar. Julafton löpte på bra och blev lugn. Vi var på jullunch hos min mamma och hennes man 13-17. Vi brukar vara där 12-22 och det är ganska lång tid. Det är ingen alkohol på julafton så det är skönt, men mammas make kan vara rätt oberäknelig i sitt sätt och skapa irritation eller värre än så. Det har även funnits en infekterad konflikt sedan något år tillbaka. Jag har ofta nämnt den här och att jag satt ned foten. Jag har tagit mig loss från min roll i stora familjen som diplomaten som försöker få lugn på alla håll och kanter. Tagit mig loss från det ”medberoendet”. Det har tagit sin tid och som nykter har jag haft förmågan och klarheten att göra detta. Jag har lugnt och stabilt tagit mig en ny roll som jag vill ha och varit tydligt med det. Det har tagit tid att acceptera detta för andra, men det verkar ha gått hem nu. Främsta budskapet har varit att vi tycker olika och det är något vi får acceptera att vi gör. Offermenatlitet och skuldbeläggande kan dra något gammalt över sig, det är inget jag längre accepterar eller tar emot. Det var perfekt med denna nya rutin och så önskar jag ha det även nästa år. Idag blir det firande hemma med lite fler barn som kommer hem💕

Ha en fin juldag!🎅🎄❤️

Himmelellerhelvette
tis, 2022-12-27 - 08:24

@vår2022 Du är så klok! Jag önskar att några av mina nära släktingar hade kunnat släppa offermentaliteten och bitterheten och bara vara så vi hade kunnat umgås men dom är helt nergyttjade i att dom har rätt och andra har fel och sprutar negativitet genom universum men jag tror inte det finns något jag kan göra för att väcka dom för dom verkar inte förstå att dom kan vakna och se på livet på ett annat sätt.

Du kanske har några tips?

Kram❤️

Kaveldun
tis, 2022-12-27 - 09:43

Både chill och klok @våren 2022
Du låter så klarsynt och har också förmågan att agera på det du ser. Tar inte på dig projektioner och roller.
Inspirerande att läsa. Och stort grattis till 1 år och 2 månader!
🌾🌾

vår2022
tis, 2022-12-27 - 14:37

@Himmelellerhelvette Konflikten jag pratar om i min familj har suttit som en sten. När jag drack kunde jag inte ”tänka hela tanken ut” och blev både vansinnigt arg eller oerhört ledsen. Skuldkänslor och ångest. Medberoende, som ofta ledde till att jag körde över mig själv för att få lugn. Det innebar att jag accepterade beteendet och lät det fortgå. Det blev lugnt ett tag tills det blev konflikt igen. Ett mönster.

När jag blev nykter kunde jag tänka tanken helt ut och stå på mig, det jag kände och tänkte. Jag ville inte vara en del av detta mer och vara medberoende. Jag gav mig inte. Många gånger har jag känt att jag velat vika mig, för att få ”konstgjort” lugn igen, men orkat stå på mig, genom att inte ge efter och säga att vi tänker olika om saken. Inte ta på mig en skuld bara för att få lugn. Inte ta på mig en skuld som inte är min. Vi har varit utan kontakt långa perioder. Jag hade börjat förlika mig med tanken att vi kanske inte kan ha kontakt mer. En stor sorg att inte kunna ha kontakt med framförallt min mamma. Jag har känt ilska och ledsamhet över hennes offermenatalitet, men har lyckats hålla mig utanför den. Jag har även sagt att jag inte vill reda ut, att vi får acceptera att vi helt enkelt tycker olika. Jag förordar att reda ut saker, men jag inser att det blir svårt i detta fall, det skulle inte leda till något. Det handlar om att det inte riktigt finns den förmågan till att göra det. Ska vi umgås får det ske på ett annat sätt än tidigare.

Någonstans tror jag min mamma insåg att jag inte kommer att ändra inställning och att hon till slut accepterat detta. Relationen är ytligare och vi hörs inte lika ofta. Jag mår bättre av att känna mig fri från gamla mönster och beteende och det finns inget behov av att ses eller höras oftare. Jag sträckte ut min hand till att kunna umgås på dessa premisser och jag är glad att hon tog emot handen. Hade hon inte accepterat, hade vi inte haft någon kontakt idag. Jag kunde inte gå tillbaka och göra våld mot mig själv, mitt nya liv startade när jag blev nykter.

Det är inte värt att ha kontakt om man inte kan ”agree to missagree”.❤️

Andrahalvlek
ons, 2022-12-28 - 16:10

@vår2022 Så skönt att du har hittat ett sätt att umgås med din mamma som känns okej för dig.

Det är så himla sorgligt om man tvingas bryta med sina föräldrar. Min mamma sa upp bekantskapen med sin mamma i långa perioder. Min mormor gjorde detsamma med sin äldre syster, och min mamma har gjort det med sin yngre syster. De pratar inte. Och de pratar bara skit om varandra.

Jag vill inte vara en del av det. Jag vill kunna träffa min mamma med viss regelbundenhet utan att känna mig känslomässigt kidnappad. Jag vill finnas för henne, hjälpa henne på ålderns höst. Hon är väldigt tacksam för det - och tydlig med att vårt umgänge är på mina villkor.

Gottnyttårkram 🐘

vår2022
ons, 2022-12-28 - 18:12

@Andrahalvlek Ja, jag är glad för att kunna umgås med min mamma på villkor som känns bra för mig. Den som förlorar mest på att bryta relationer är den som bryter dem. De som har offermentalitet brukar bryta relationer när de känner sig kritiserade eller att man går emot dem. Med en bekant eller så är det ok att bryta, men med den egna familjen är det något annat. Jag tänker inte föra vidare dessa tendenser och relationen till mina barn är helt annan än den jag har med min mamma. Här finns tolerans för oliktänkande och respekt för det. Vi är lika mycket värda.

Jag vill också kunna finnas till för min mamma på ålderns höst och jag hoppas att hon kan finna lugn och harmoni❤️

vår2022
fre, 2022-12-30 - 09:31

Det är verkligen skönt att ha ledigt några veckor för att bara ta igen sig och vila upp sig. Låta tankeprocesser sköta sig själva där i bakgrunden ett tag. Jag känner inom mig själv att jag har en sak jag behöver komma underfund med hur jag ska hantera. När den trycker på viftar jag bort den och säger till mig själv ”inte nu, du har semester och ska inte tänka på det just nu, du hinner men nu ska du inte tänka på det”. Det kommer främst när jag ska sova och stunden innan jag somnar, men jag lyckas ta bort tanken, skönt!

Nu ska jag ge det en liten studs tankar tills jag är klar med kaffet och ska sparka igång denna dag. Min puck är hur jag ska hantera min kollega när det är dag att jobba igen den 9 januari. Hon som triggar mig och som skapar olustiga känslor inom mig. Hon som jag ska samarbeta med. Sista mötet innan jul kändes inte bra, det känns som hon kryper in under mitt skinn och vill ha mig för sig själv. Så konstig känsla. Mer som att vara i en relation än att vara kollegor. Jag litar inte på henne, jag tror att hon använder olika strategier i sin ”härskarteknik”. Överöser med överdrivet mycket positiva ord om mig och ofta även om andra. Berättar hur hon blev så väl emottagen och att man hade så höga tankar om hennes kompetens, att det nu blivit annat och att man är mot henne, speciellt några. Att hon inte vet om hon orkar vara kvar…att jag är den enda hon pratar med. Gråter när jag säger ifrån att hon måste komma i tid på möten. Hon säger att hon försöker, men inget går bra. Tuffar till sig och vill att vi ska göra allt ihop, även hennes egna uppdrag. Att jag måste lägga tid på det. Jag säger ifrån och hon ber om ursäkt.

Hon: Offermentalitet. Hot. Kvävande. Krävande. Karismatisk. Överväldigad. Subtil. Kryper in under mitt skinn. Snabba skiftningar i känsloläge, gråt, domderar och ber om ursäkt.
Jag: Lyssnar och förstår. Tycker synd om. Skyddar henne. Fixar så uppdrag blir utfört och klart. Säger ifrån. Blir irriterad och arg.

Helt klart blir det tydligt att jag är medberoendebenägen, att det är det som hon triggar hos mig. Jag måste hantera detta med utgångspunkt från det. Se till så att jag inte triggas och sätter gräns innan det sker. Men hur?

Ja, det får bero och processas vidare där i det dunkla utan att det ska ta upp allt för mycket tid nu när jag är ledig. Jag vet vad som triggas hos mig och det är bra att jag kunnat konstatera det. En bit framåt på vägen.

Idag blir det en löptur i skogen med spikskorna på. Det är riktigt halt på vissa ställen. Känslan efteråt är så himla skön och kanske faller det fler bitar på plats i min tankeprocess efter det😁. Ha en riktigt fin dag!❤️

Andrahalvlek
fre, 2022-12-30 - 10:06

@vår2022 Och jag är så galet empatisk och inkluderande till min natur (kanske medberoende också) att jag lider jättemycket med din kollega. Tänk att vara så urusel på sitt jobb, att man aldrig levererar som man ska, och att man har öppna konflikter med sina kollegor gång på gång? Jag får ont i magen bara jag tänker på det. Hur hade jag gjort? Jag hade nog underlättat och curlat, på bekostnad av mig själv. Inte bra alls.

Sen tänker jag att din kollega har levt sitt liv precis så här fram till nu. Hon är van. Hon vet inget annat. Hon har ansvar för sitt eget liv. Om hon har målat in sig i ett hörn så är det endast hon som kan ta sig ur det hörnet. Och hon lär ha svårt att ändra på sig. Men om hon ställs inför faktum så kanske hon lyckas.

Så länge ni två jobbar ihop så kommer hon att klara sig undan. Säg till din chef att du inte kan jobba med henne mer. Att det dränerar din energi, och att du vill använda den energin till att få ditt jobb gjort. Det här är en chefsfråga, det är inte din apa. Värna dig själv och din energi 🙏🏻

Kram 🐘

Sattva
fre, 2022-12-30 - 10:22

@vår2022 Håller med AH, detta ska du inte hantera ensam. Du har ju försökt nå henne vuxen-vuxen, men det går inte.
Så mycket som detta tar av din energi är inte sunt. Det tar av din fritid. En människa som lyckas invadera dig så behöver tas bort på något sätt ur din kemi.
Tycker du gör rätt som motar tankarna. Du har inte betalt för att lösa detta på din fritid, och det är som sagt inte ditt att lösa.
En metod, om det inte går att stänga det ute, är att avsätta en tidpunkt per dag då du ältar, vänder, vrider; en "orosstund". Sedan släpper du det. Detta ör inget du kan föränera ändå, hur mycket du än tänker på det.
🌟🌸🤗

vår2022
fre, 2022-12-30 - 10:35

@Andrahalvlek Tack för ditt svar! Precis så är jag också, galet empatisk, lyssnar på henne hela tiden och tycker synd om. Av en timmes möte, lyssnar jag på hennes våndor ofta 30 minuter. Klart det inte blir mycket gjort! Och det är så jävlas svårt att värja sig. Men det tar enormt med energi och jag blir helt slut. Det kommer inte att kunna fortsätta så här.

Det är verkligen en chefsfråga och det känns så svårt att ta upp detta. Hon kommer inte att ändra sig, hon är van att kunna spela bort folk. Medberoendet sätter in. Kommer han att tro mig? Hon springer en hel del hos honom och hon säger att han är så underbar…

vår2022
fre, 2022-12-30 - 10:43

@Sattva Tack för svar! Det är så skönt att få detta bollat med er. Nu när jag tillät mig tänka djupare på detta, känner jag hur mycket energi det tar. Det går ju inte att fortsätta så här. Jag måste ta hjälp utifrån, av min chef. Det känns så himla jobbigt bara. Tänk att jag på något sätt känner skuld över att ta upp det, jag som vill skydda henne, fast det är hon som får mig att må dåligt.

Ja, det är en bra metod, att bara ge detta en viss tid emellanåt. Idag fick det tid en stund, men sen ska jag stänga av. Det försvinner inte för att jag tänker ihjäl mig på det själv. Jag måste ta hjälp på något sätt. Tack❤️

Sattva
fre, 2022-12-30 - 10:55

@vår2022 Er chef är bådas er chef. Även om hon lindar honom kring sitt finger så är dina upplevelser av situationen verkliga. Det är hans jobb att ta itu med sånt här. På mitt jobb kopplas HR in om chefen väljer det.

vår2022
fre, 2022-12-30 - 10:59

@Sattva Ja, så är det. Värsta är att jag endast har ett vikariat till i sommar. Kanske blir det fortsättning eller inte, vet först om några månader. Sedan vill jag ju inte vara ”besvärlig” och fixa allt på egen hand, men det verkar ju inte funka…det som är bra är att jag har pratat med vårt skyddsombud om detta. Hon finns som stöd men jag har sagt att jag inte vill att det kommer ut till chefen. Får ta mer stöd hos henne.

Sattva
fre, 2022-12-30 - 11:04

@vår2022 Hm....men är det verkligen värt att stanna kvar om jobbet ser ut som det gör, med denna kolkega? Vad jag menar är, vad har du att förlora på att stå upp för dig själv fullt ut? Alternativet är att du fortsätter stånga dig blodig.
Det är ju bra att skyddsombudet vet, men det gör väl ingen praktisk skillnad om du inte gett klartecken att ta det vidare?

vår2022
fre, 2022-12-30 - 11:09

@Sattva Nä, du har helt rätt. Jag måste ju stå upp för mig själv fullt ut, det är verkligen inte värt att vara kvar om det ska fortsätta så här. Jag har sagt att jag vill att skyddsombudet väntar tills hon får klartecken från mig, innan hon säger något. Att jag vill försöka fixa det på egen hand först…

Det är ju detta jag måste träna på och göra, att stå upp för mig själv. Bryta mina mönster, att inte glömma att se till mina egna behov och att sluta anpassa mig. Det blir inte bra annars. Så tråkigt att behöva göra det med en kollega.