@Andrahalvlek Skulle det vara ok och bara släppa allt? Och bara försöka vila, hämta krafter, bada (för visst har du badkar?). Jag fattar att du blir uttråkad och att du vill göra mycket inför jul men som jag förstår det hela så vill du även orka under julen.

Krya krya på dig🙏🏻kram❤️

Idag kände jag faktiskt lust att diska - och jag gjorde det! Länge sen sist, så det behövdes verkligen. Ikväll ska jag handla, så det är gjort inför julafton. På jobbfronten har jag kommit ikapp och ligger i god fas. Rätt skönt att kunna jobba några timmar, vila några timmar, sen jobba några timmar till. Återstår att slå in julklappar och det får bli fredag kväll - och tillaga grönkålssallad, men det gör jag julaftons förmiddag.

Känner mig nästan frisk. Hostar slem fortfarande, men i mycket mindre mängd. Sovit gott i natt, även om jag har drömt mycket. Undrar vad hjärnan håller på med på nätterna egentligen? Vad är så viktigt att processa på nätterna? Tänk så många nätter som inte hjärnan har fått hålla på så? Då jag dövat den med alkohol istället, som en lätt narkos.

Dan före dan före dan känns som en bra dag 🥰

Kram 🐘

Även idag blir det delad dag. Två timmars jobb på förmiddagen, och två timmar senare i eftermiddag. Ingen stress alls, jag hinner det jag ska. Ikväll slår jag in julklapparna (alltid sista kvällen, konstigt nog). Och hoppas att jag har köpt tillräckligt 🤣 Köpte till och med en bingolott så trevliga Lotta Engberg ska göra mig sällskap.

Min mamma har avblåst sitt deltagande i julfirandet, hon känner sig lite krasslig. Lite synd förstås, det hade varit roligt om hon deltog. Men samtidigt är det lite skönt att bara ha mig själv att ta hänsyn till. Jag kan sitta lite avskilt om jag vill och beskåda julkaoset, som blir när små barn är delaktiga, eller jag kan delta om jag vill. Dagsformen avgör.

Personligen uppskattar jag egentligen juldagen och annandagen mer. Då man hänger gemensamt i tv-soffan och kollar gamla julfilmer, spelar lite spel, löser världsproblemen i lite djupare diskussioner, äter julmatsrester när man har lust. Chillar 😎

På annandagen ska vi gå till min mamma en sväng. Då får hon sin julklapp. Det blir lagom om jag och tjejerna går dit ihop. Tar med oss lite lussebullar och julgodis.

Några långa härliga promenader lär det inte bli i alla fall. Dels tillåter inte min hälsa det än och dels är vädret tråkigt novembergrått. Vädret bidrar inte till julstämningen i år.

Godjulkram 🐘

Jag minns min barndoms jular med glädje. Merparten av dem. Åtminstone större delen av firandet. Men jag minns också när jag blev lite äldre och blev mer medveten om ”spelet” mellan de vuxna, att de låtsades uppskatta julmyset, men egentligen ville de be varandra dra åt helvete.

Och alkoholen fick dem att säga saker som de borde ångra. Av den anledningen har vi ingen kontakt med min mammas syster och hennes barn, mina kusiner, längre. Beteendet går i arv kan man säga. Deras mamma, min mormor, hade ingen kontakt med sin syster de sista 20 åren heller. Själv är jag ensambarn, så jag kan inte upprepa deras misstag.

Jag tänker att jag ska vara den vuxne i rummet och ta kontakt med mina kusiner. Även om jag märker en viss avogsamhet från deras sida. Med all rätt, jag är 15-17 år äldre än dem och borde vara den som tar kontakt. Vi har träffats på någon begravning för några år sedan, och det kändes okej. Men de är inte intresserade av något utökat umgänge, och inte jag heller faktiskt. Vi har inget gemensamt, mer än att vi är släkt.

Min mamma har helt brutit kontakten med sin enda syster, mina kusiners mamma. Varför vet jag inte riktigt, men min moster var nog lite påstridig. Hon är rätt pushig, lite besserwisser, hörs och syns. Och när hon dricker, vilket hon gör lite för mycket, blir hon fullständigt tondöv. Och då skär det sig rejält med min mamma, som är fem år äldre och storasyrra. Allt oförrätt i barndomen ska plötsligt ventileras. Och min mammas attityd då blir: ”Kom inte hit och tro att du är något, din jävla skitunge”. Nä, det blir ingen god jul då precis.

Jag minns hur vi på jularna åkte pulka, åt gott, hade lång julklappsutdelning. Mysigt 🥰 Sen åkte groggbordet fram och eftersom alla skulle sova över var det fritt fram. Det kunde sluta hur som helst, alltid med rejäla gräl och ibland handgemäng. Jösses. Det var för mig då, som barn, helt naturligt. Även om jag förstås fick ont i magen av oro.

Dagen efter reste vi vidare till min pappas föräldrahem. Där samlades alla sju syskon med respektive och avkomma. Även där åt vi gott och efter några timmar kom min farfar nedlufsande från övervåningen. Sannolikt hade han kurerat sin baksmälla sen dagen innan och nu var det på att igen. Som det nästan alltid är i den typen av familjer så fanns det mycket man kunde ventilera. Politik till exempel. Så det brukade sluta med att min farfar kom i gräl med flera av sina barn, och till slut lufsade han upp på övervåningen igen, fly förbannad.

Jag önskar så innerligt att mina julminnen inte var så spritindränkta. Jag hoppas att mina barn inte har lika tydliga alkoholminnen i samband med julafton. Jag har det inte, jag minns jularna när barnen var små mest som stressiga. Skynda, skynda, skynda. Låta sig väl av maten smaka. Lagom till kvällen äntligen få sitta ner och djupandas. Och då blev det lite alkohol, gärna blossas starkvinsglögg med romsmak.

Nu får jag nog sätta på julmusik medan jag tillreder grönkålssalladen, så att lite julkänsla infinner sig åtminstone.

Godjulkram 🐘

Nu vet jag varför jag drack på jul. För att orka! Julafton är verkligen en långsittning. Pust. Kom hem till ex-svärisarna kl 13.30 och kom hem först kl 21. Mycket folk, inklusive två barn på 2 och 4 år. Jag är så trött i huvudet att jag nästan kräks.

Absolut jättetrevligt, men jag orkar med sådana långsittningar längre. Jag kommer bli som en gammal tant som vill åka hem efter maten. Ge mig några jular till så blir det så 🤣

Kram 🐘

God jul till dig också!
Ja det gäller att känna efter vad man orkar. Nu är du säkert extra stimulikänslig också efter att ha varit sjuk.
Ha en fin fortsatt jul!🌟🌷🌸

@Sattva Jag förstår dig fullständigt! Detta år gjorde vi något nytt. Vi var på jullunch och kaffe från kl 13-17 hos min mamma och hennes man. Vi brukar vara där från kl 12-22. Nu var mitt ena syskon med familj sjuka och det andra syskonet på annat håll, så det var min familj och min svärmor. Hur som helst är den mest ”osäkrade bomben” mammas man. Det var lite hit och dit med honom och uttalanden, men denna korta tid gjorde att jag visste att vi inte skulle tillbringa vistelsen till kl 22 och att jag inte skulle bli helt slut. Det blev riktigt trevligt och vi åkte och lämnade julklappar hos mitt sjuka syskon och sedan hem. Vi slappade i sofforna med en film och lite godis.

Så får det bli även nästa år. Endast en jullunch 12-17😁. Ha en fin juldag!🎄❤️

@vår2022 Ja, vi får nog på något sätt revidera julfirandet. Min ex-svärisar måste ju vara helt slut också! Jag ska ta upp det för diskussion i god tid inför nästa julfirande. Några timmar är fullt tillräckligt. Det blir liksom inte roligare för att man håller på aplänge. Tvärtom tar det nästan udden av myset lite.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag tror att det kan vara som @Sattva skrev. Du har ju varit sjuk alldeles nyligen.❤️ För mig har det blivit lite tvärtom, jag orkar längst av alla nuförtiden av någon anledning.😅

God fortsättning-kram till dig, kan nog bara hålla med om att det är andra ramar för orken nu även om man får förhandla lite kring vad som orkas-och inte. Min egen ork har varit prio i tre år, varje dag har jag tänkt; ja eller nej till diverse utifrån vad min energi räcker till.
Just julen är något knepigare då sånt som ”plikter” gentemot mamma tex, faktiskt får vara viktigare än att jag orkar med henne många dagar i sträck- men det handlar också om att hon är skruttig nu, tänk om hon inte finns nästa år, jag skulle ha svårt att ”leva med” att jag inte orkade sista julen med henne.
Jag blir väldigt berörd av det du berättar om din barndoms jular, och vissa saker känner jag igen - själva känslan. Att det fanns oro och stress även för ett litet barn, kring hur det skulle bli? Att det mysiga övergick i mindre mysigt.
Fint att vi har varandra här där minnen kan vakna och inte kännas så farliga. Njut av förhvis lite mer ledigt, och hoppas att du blir riktigt frisk! Kram 🥰

@Se klart Just vid högtider är det väldigt mycket hänsyn till ”alla andra” som ska tas. Men till nästa jul ska jag bli bättre på att kommunicera mina behov. Tydligt säga ifrån att jag inte stannar så många timmar, att jag faktiskt inte orkar med det. Att priset blir för högt. Jag var så trött att jag nästan kräktes när jag kom hem.

Jag och tjejerna besökte min mamma idag. Vi stannade 1,5 tim och det blev julklappsöppning, fika och bra samtal. Min mamma var supernöjd med besöket. Ingenting behöver bli bättre för att man håller på länge, snarare tvärtom. Jag har förstått sambandet i andra sammanhang, och nu förstod jag det i högtidssammanhang också. Nu ska jag bara leva efter det också.

Kram 🐘

Vårt samhälle är verkligen hundra procent inriktat på att fira jul - som i ett lämmeltåg ska vi alla vandra på en lång rad mot det stora julfirandet. Samtidigt är det väldigt många i vårt samhälle som inte firar julen alls, för att de inte har någon att fira med. Mer än Babben på tv kanske.

Sen finns många som inte firar jul alls, eller som firar ”julafton” först den 7 januari. Även om det är av religiösa skäl, så måste ju deras barn till exempel känna sig väldigt exkluderade. Jag minns att mina barn hade skolkompisar som av religiösa skäl (Jehovas) inte deltog i ”kyrkliga” sammanhang. De deltog inte ens i skolavslutningar hemma i bykyrkan.

Och jag tänker att skolavslutningar i kyrkan är väldigt stämningsfullt och fint, men om priset är att några barn känner sig exkluderade så är det inte värt priset.
Själv minns jag att vi höll våra skolavslutningar i en aula eller i skolmatsalen. Funkade lika bra. Skolans målsättning måste ju vara att alla elever känner sig inkluderade, och att ingen känner att de måste avstå för att deras religion eller sedvänjor kräver det.

Nåväl, nu är julen över och vi siktar alla mot nästa stora hägring: Sommarsemestern! Den är lika heligt omhuldad som julen och förväntningarna är som brukligt alltid mycket mer fantastiska än verkligheten. Tomheten och tanken ”vad det bara det här?” Som man känner efteråt, ingår i konceptet.

Kram 🐘