av sand

sand
ons, 2022-12-28 - 22:20

Har varit ihop med min sambo i snart 15 år och vi drack och reste mkt som yngre så jag trodde han skulle lugna ner sig med åldern.
För ungefär 2 år sedan var han pappaledig och när jag kom hem från jobbet var han skitfull och tog hand om vår 1 åring. Var först då jag insåg, att alla gånger jag trodde han druckit, och han hade ursäkter eller förnekade det och jag godtog det så hade han förmodligen druckit. Jag känner honom så väl och märker det på rösten och gestikuleringen. Men tänkte att jag kanske bara var paranoid tills den gången det inte gick att ta fel.
Han erkände det men han skämdes för det. Jag blev inte arg då för jag vet att det är en sjukdom och jag var nog glad att han äntligen berättade om de. Men hur långt ska man låta det gå. Vi har 2 barn ihop o han är fantastisk. Jag vill säga att han inte dricker varje dag men jag vet faktiskt inte. Han tog hjälp av ett onlineprogram då han inte vill söka hjälp och han erkänner att han har problem. Men jag fortsätter att komma på honom och han fortsätter ljuga. Han hade vodka i kaffetermosen, jag hittar burkar i förrådet.
Jag försöker kontrollera honom och jag blir så arg för ingenting och anser att detta är en rättighet för att han dricker. Jag vet att detta inte alls hjälper och antar att jag förmodligen bara är medberoende som förvärrar situationen. Han vill inte berätta om det för någon och hans mål är att han ska kunna fortsätta dricka 2 glas vin till maten.
Jag har svårt att hitta min roll i detta och acceptera drickandet. Och jag känner mig så otroligt sårad när han ljuger för mig. Har så många ggr sagt att jag hellre får reda på sanningen. Såklart blir jag besviken när han dricker men de är lögnerna som gör att jag inte vet om jag kan fortsätta med det här.
Tror jag ville skriva av mig och vet egentligen inte vad jag förväntar mig av detta. Finns de nåt man kan säga för att få honom att söka mer hjälp trots skammen eller måste man bara vänta tills han blir av med körkortet eller nåt större händer?

Snödroppen
tors, 2022-12-29 - 11:58

@sand
Jag skriver som en föredetta medberoende.
Du har ett val, kring ditt och dina barns liv. Att vänta på en sjuk människa som lever i djup förnekelse, som inte är förmögen att ta ansvar för sitt egna liv gör det dessvärre omöjligt att vara en bra far eller partner.
Du kan verkligen verkligen inte förändra honom, du kan bara förändra dig själv.
Sök hjälp så du och dina barn kan hamna på en plats i livet där ni har ett tryggt hem, där ni är fria och avslappnade och slipper leva i den psykologiska och känslomässiga misären det innebär att leva med en alkoholist.