av fryslorten

Hej, min sambo har problem med alkoholen och det är något vi bråkat/diskuterat mycket genom våra ca 2 år tillsammans.
Så han vet alltså om vad jag känner ang hans drickande.
Finns såklart massor med bakgrundshistoria att berätta men just nu skulle jag bara vilja ha råd och stöd ang att han börjat smyga med drickandet.

Jag tycker mig märka direkt när han druckit något men blivit osäker för att han vid flera tillfällen nekat. Och jag har fått lov att tro på honom eftersom att jag ”inte har bevis”.
Men jag vet ju innerst inne att han har druckit. Ikväll ”vet” jag att han drack minst två öl för jag hittade burkar i en pantpåse som jag upplevde som ”nydruckna” (om man ens kan se det, men jag tror mig kunna se det. Suck)
Jag har blivit en sån som går och letar efter gömmor som jag inte ens vet om han har...

Hur som helst. Han har sagt att han vill dricka mindre, något han sa senast bara för någon dag sen, så hur ska jag möta lögnerna egentligen? Jag är rädd för att pressa honom för hårt, samtidigt som jag ju såklart är djupt orolig och ledsen.
Någon kanske har erfarenhet och kan dela med sig?

Kristoffer
mån, 2023-01-02 - 10:18

Hej fryslorten!

Vad tufft för dig, det här att drickandet pågått och varit en källa till bråk länge och nu tagit en ny skepnad då han börjat dölja det för dig. Du är verkligen inte ensam om att ha varit med om den här utvecklingen, och det är inte konstigt att det gör dig orolig och ledsen.

Något som vi generellt brukar säga är att du som anhörig kan och ska lita på din känsla om att han har druckit eller inte. Den som lever en nära en person som dricker märker ofta de beteendeförändringar som kommer med alkoholen, även i små mängder. Däremot är det sällan hjälpsamt för någon att konfrontera eller "ta snacket" när personen väl börjat dricka. Finns det stunder då ni pratar nyktert och lugnt om alkoholen, eller sker det när han redan börjat dricka?

/Kristoffer
Alkoholhjälpen

Lora
mån, 2023-01-02 - 19:03

Klok kommentar. Att prata med någon som druckit är som att prata med en förvriden person där vissa beteenden är avdomnade och andra explosiva. Bättre att ta det nykter. Då på ett sätt så du tränger förbi skammen men samtidigt inte tappar greppet.

Var tydlig med vad du sett och hur du upplever honom som onykter. Sedan tydlig med om att det ska gå att bygga på en relation och stötta varandra behöver du lära känna även dessa sidor. Då måste han släppa in dig. Först då kan man klä av skammen och börja hantera det som får honom att dricka. Skapa en hållbar förändring. Sedan även säga om han sluter ute dig och inte är ärlig är det svårt att bygga en relation. Den blir fake. Lägg över bollen på honom. Hur vill han ha det för att komma ur alkoholens klor? Jobba fram riktiga aktiviteter som faktiskt stöder honom. Ställ krav på det är mitt tips.

Haga
tis, 2023-01-03 - 12:00

Min alkis hade som paradgren att hävda att jag såklart skulle bevisa att hon drack. För utan bevis så var inget sant och jag hade en livlig fantasi. Till och med när jag ertappade henne med flaskan på läpparna så var det upp till bevis för min del osv osv, du har säkert hört exakt samma sak.

Jag vände på det till slut och krävde att HON skulle bevisa att hon inte drack. Det vill säga jag slutar leta, sluta oroa mig, slutar jaga, slutar ifrågasätta och det är hennes ansvar att bevisa att hon är nykter. Villket hon även tyckte var ett ganska bra krav eftersom hon inte hade några problem så borde det gå enkelt. Det gick såklart åt pipsvängen direkt och hon söp bort vår relation, förtroende, pengar osv osv men det gav mig incitamentet att gå därifrån med huvudet högt. DU ska aldrig behöva bevisa någons berusning, däremot är det en självklarhet att vem som helst ska kunna bevisa att man INTE dricker när man kör bil tex, eller har barn eller jobbar osv osv... En alkolist utan insikt kommer tycka samma sak eftersom hen inte har problem... Men hen kommer snabbt märka att det var lättare sagt än gjort att bevisa sin nykterhet, och kanske trillar polletten ner efter ett tag. Om inte annat så lär du bli starkare av att slippa vara den som jagar... Och kanske hittar du styrkan att låta din alkis gå själv i vad hen har skapat.

gros19
tis, 2023-01-03 - 17:33

Går inte att bevisa att någon dricker. Förnekelsen är total. T.o.m. hört att av en man att han blivit lurad på systembolaget när avsikten var att köpa alkoholfritt. Uppfinningsrikedomen är oändlig. Förslaget att bevisa nykterheten är betydligt enklare, men fungerar ju inte heller. Min inställning är att jag litar på min upplevelse tills jag får bevis om m8tsatsen, vilket aldrig händer.

Åsa M
tis, 2023-01-03 - 19:38

Lita på din magkänsla och låt dig inte bli bortkollrad. Mitt ex hade alltid bortförklaringar redo - han hade "stök i huvudet", han var stressad, flaskan var faktiskt inte urdrucken nu, jag var tråkig som klagade på drickande vid 11, nån på jobbet var dum, han var ensam, etc etc. Det går inte att nå fram till någon som totalförnekar sitt missbruk. Man ska inte slösa energi på det. Lögnerna tar aldrig slut och missbrukaren är enbart fokuserad på sig själv.

Fokusera istället på dig. Vad behöver du? Vilka gränser vill du dra? När vill du markera? Behöver du stöd i att hantera hans sjukdom?

Lora
tors, 2023-01-05 - 06:11

Jag har ju varit där. För mig handlade det inte om en totalförnekelse. Nog visste jag... Det handlade om skam och att vara rädd för vad som händer om man släpper taget om alkoholen. Att vara annorlunda och att alla skulle få veta att man tappat det. När jag då möttes med empati var det enkelt att ta steget. Så här i efterhand vet jag att de som satte sig ner med mig visste vad de talade om. De har båda haft problem och vuxit upp med riskbruk. Jag skulle hävda att faran här är att man kan för lite om varandras perspektiv. Att man bygger upp inre barriärer som gör att man börjar kasta "skitbollar" mot varandra istället för att försöka hitta lösningar. Ganska säker på att båda sidor vill hitta nya sätt men det låster sig pga oförmåga att bli förstådd och respekterad. Det gäller nog båda sidor.