@Sisyfos @Se klart @Allegra Tack för er omtänksamhet🙏🏻

Och…ja jag vet…att min hjärna spelar mig ett spratt. Det är som om varje beslut som jag tänker ta i mitt vardagliga liv går flera rundor i min hjärna…tänker jag så här för jag vill välja alkohol/är detta en undanflykt för att få dricka alkohol eller kan jag vilja detta av en annan anledning?

Det känns som om det skulle vara enklare att berätta för chefen för att nästa dag gå hem. Vad jag menar med etiskt är att jag träffar föräldrar och bokar in tider…om jag inte kan boka in tider vad ska jag säga då? Vad ska jag säga t mina kollegor? För mig känns det svårt att veta att jag kommer bli sjukskriven och inte kunna berätta. Och nja…jag tänker inte att man sätter in en vikarie i första taget.

Behandlingen är tidsbegränsad, det var sju el nio veckor. Ev efterbehandling men samtal m kurator kan man säkerligen ha kvar. Två AA-möte i veckan.

Jag ska försöka fokusera på mig själv…vara snäll🙏🏻

Kram💕

@Varafrisk Som jag ser det är det enda etiskt försvarbara att tala om för din chef och för dina patienter/klienter så snart som möjligt. Din chef behöver planera verksamheten och p/k behöver få tid att söka alternativa lösningar. Andra veckan i februari är inte långt borta. Ingen, förutom din chef, har något att göra med varför du är sjukskriven. Ingen har någon nytta av att veta. Vad skulle det göra för skillnad?
Du är lite grand som jag. "Min" sköterska har sagt att jag använder ordet "men" alldeles för ofta. Jag kan komma på hur många möjliga svårigheter som helst när hon föreslår en förändring, anledningar till att låta bli. Men om man stannar kvar i sin lilla snäva komfortzon så kommer allt fortsätta som hittills. Man måste våga ta ett kliv ut ur den för att få till någon förändring.
Jag tror att du både vill ha och behöver behandlingen, Varafrisk. Det är en bra chans att få en start på ett bättre liv, ta den!

Mod och styrka till dig! 💕

@Onkel F Tack💕

Måste fråga….tänker ni att jag inte kommer berätta för chefen? Inte påbörja behandling?

Jag tänker göra det… jag har tänkt mycket om och men beroende på föräldrar (det är dem jag träffar), patienter och kollegor…så grubblar jag lite mer.

Vi är en specialistenhet vilket innebär att såvida inte föräldrar söker privat stöd så kommer ingen annan ta emot dem. Lite som om handläggaren på Folksam blir sjuk så kommer inte handläggaren på Trygg Hansa hjälpa till istället. Fast de kommer fortfarande träffa övriga professioner i vårt team. Min kuratorskollega kommer förmodligen få ta ansvar för vissa administrativa bitar.

För mig med att berätta för chefen så innebär det både det mest läskigaste att blotta mig helt och hållet men samtidigt en oerhört stor lättnad.

🌟🙏🏻❤️

Jag tänker mer såhär @Varafrisk : varför inte berätta för chefen nu (imorgon). Sätt igång processen, du har ju bestämt dig!😊

Har verkligen all förståelse för att det kräver en enorm insats av dig, att berätta! Men blir glad över att du själv beskriver det som en lättnad🦋

@Varafrisk Jag vet hur det känns att bestämma sig för att berätta för chefen. Man behöver ladda ordentligt mentalt. Det är som en tröskel av tvekan man måste kliva över. Se det som att vi står bakom dig och försöker ge dig en liten vänlig knuff i rätt riktning och hjälpa dig över tröskeln! Det är skitlätt att säga när man står vid sidan av, men jag tror du kommer att känna dig lättad efteråt. En sak mindre att grubbla på.
Du har ju tagit hjälp tidigare, varför skulle du inte göra det den här gången? Du har kämpat både länge och väl, jag hoppas att det här kommer att hjälpa dig att lyckas.
Jag tror på dig, Varafrisk! 🤗💪

@Allegra @Onkel F Tack för era ord. Det är ju alltid lätt att säga till ngn annan att göra ngt när man står vid sidan. Fast oavsett vad så ska jag berätta för chefen annars kan jag inte delta i behandlingen.
Det är skitläskigt att berätta men innerst inne tror jag även att jag är rädd för att släppa trösten…alkoholen😳 Tänker jag en dag i taget blir det inte lika jobbigt. Det är så dubbelt på ngt vis…jag vet att livet kommer bli så mycket bättre utan alkohol men ändå håller jag fast skiten. Jag har ju levt 48 år som nykter eller rättare sagt jag har druckit alkohol men inte varit beroende. Så allt som jag gör nu med ett glas vin i handen har jag gjort så många gånger utan vinet el ölen.

Idag är jag ledig. Det har snöat så mycket inatt så jag har varit ute och skottat garageuppfarten. Dagen träningspass är avklarat💪🏻 Tycker om snön istället för det gråa längtar efter solen som jag inte har sett på evigheter😳 Ska t frissan snart efteråt ska jag käka lunch på stan.
Fick presentkort när jag fyllde år på en av stans bästa restauranger. Min man är inte hemma ikväll men jag hoppas att min dotter kommer. Hon har börjat äta kolhydratsfri kost så jag tänkte ev laga några goda biffar m fetaost och ajvar relish i.

Ha en fin Trettondagsafton🌟💕

Jag kommer vara nykter ikväll. Vilken befrielse!! Ska skjutsa maken och hämta dottern. Å det är jag som skjutsar hem henne! Min frisör sa att mitt hår mår inte riktigt bra. Å jag vet ju det. Vinter, ingen sol men framförallt alkoholen som påverkar mitt mående SÅ mycket! Som jag ser fram emot att vakna imorgon med vetskapen att jag inte druckit🙏🏻

💕🌟

Trettondedagen 2023🌟Snön yr…var ute på promenad m min hund. Hon tyckte verkligen inte om att gå nere vid Vänerns strand…snön var som småspik i ansiktet i synnerhet i ögonen. Idag blir en lugn dag m kanske lite läsning och pusslande. Tar nog ut julgranen nästa helg…den är så fin. En kungsgran…barrar inget. Jag grejade mer inför julen förr men nu gör jag det som vi uppskattar mest. Min mamma var ofta helt slut när julen kom. Hon lutade lutfisken själv. Det slaktades en gris så att det skulle finnas skinka och syltor. Bakades kakor. Storstädning. Inte så mycket godis. När jag blev tonåring var det jag som gjorde ischoklad och kola. Risgrynsgröt. Ris a la Malta. Apelsinris. Nyårsdagen ..nyårskonsert fr Wien. Trettonhelgen ..Revy fr Fredriksdalsteatern m Eva Rydberg.

En anledning till att jag inte haft samma inspiration är ju att alkoholen gör mig avtrubbad. Undra om det kommer bli så att Trettondedagsafton kan bli den dag som jag kan räkna som dag nummer ett? Jag vågar inte lita på mig själv. Jag vågar inte hänga på någon här som inleder sin nykterhetsresa, har gjort det så många gånger men inte lyckats. Litar inte min på hjärna, mina tankar. Tycker att det är tungt att vara på jobbet. Vill börja behandling. Vara m människor där jag kan vara ärlig. Där jag kan blotta mig.

Kram🌟💕

Godmorgon VaraFrisk ♥️
Du ska bara veta hur ofta jag tänker på dig.
Vad skönt att du är på gång på allvar nu.
Det bästa som kan hända är att du ber om hjälp fullt ut. Då kan det också bli en hållbar förändring. Jag håller alla tummar och tår för dig i veckan som kommer. 🤗🤞🤞
Jag hejar på dig!👍💪🍀
Kramar ♥️♥️♥️

Åh @FinaLisa❤️men hej! Har också tänkt på dig❤️ Hur du mår och hur det har det? Hur det går m alkoholen? Hur din man mår? Du sa ju en gång för länge sedan att jag kunde höra av mig ifall jag kommer t Göteborg och jag ångrade mig så att jag inte bett om mobilnummer/mailadress. Varmt tack för att du skriver h mig🙏🏻 Vinäger har inte skrivit på länge och jag saknar henne. Charlie70 skriver någon gång ibland och då blir jag alltid så glad.
Vill förtydliga att jag blir oändligt glad och tacksam för vem som än skriver h mig🙏🏻

Jag ser och känner hur alkoholen påverkar mitt mående/mitt beteende/mitt liv! Jag hoppas att jag nu ska klara av att ta klivet till det nyktra livet🙏🏻 I torsdags var jag nykter. Min dotter var hemma och jag skjutsade hem henne. Jag skulle lika gärna kunnat köpt alkohol och druckit efter att jag hade skjutsat hem henne vilket jag inte gjorde och var stolt över det. Vaknade med en bra känsla på fredagen el iaf bättre mot vad jag brukar. Fredag systemet stängt ingen alkohol. Behaglig känsla i kroppen. Fast väldigt väldigt trött. Det är så himla mörkt ute på morgonen och jag sover länge. Övar mig på att använda CPAPen igen. Den åker ofta av om jag vaknar på natten vilket jag gör varje natt. Så igår då…skulle åkt t en vän som egentligen står mig väldigt nära men vi ses el pratar mycket sällan. Anledningen är, tänker jag, att vi befinner oss i olika faser i våra liv. Men när jag var ute och gick så kände jag mig så trött och tårarna kom igen och jag var tvungen att hämta luft. Gråta och promenera samt ha dålig kondition kräver pauser. Just där och då kände jag att jag fixar inte vara på jobbet tills behandlingen börjar. Är så otroligt trött. Jag kände även att jag orkar inte åka iväg t min vän. Så efter många om och men beslutade jag mig för att inte åka iväg. Hade ingen tanke på att dricka alkohol men efter en stund kom förhandlandet. Var det vanan som spelade ett spratt? Det undermedvetna? Så jag åkte iväg t systemet mötte den personal som jag hade berättat för att jag ska berätta om mitt beroende för min chef. Skammen var total🙈

Även om jag är väldigt rädd för ev framtida sjukdomar så känslan att inte dricka ger mig en liten frihetskänsla. Det känns som om bojjorna är på väg att låsas upp. Har tidigare berättat att min kurator har sagt att det är bra att ha en tids nykterhet innan man berättar för chefen. Att få känna sig lite mer stadig. Men baksidan är att man/jag skjuter upp berättandet för chefen för jag inte klarat av en vecka som nykter. Ska prata om det nästa gång vi ses. Likaså brukar min kurator säga att jag ska klippa mitt kontokort…att försvåra själva köpandet av alkoholen. Har inte kunnat med att berätta för henne att jag har redan testat det men jag hittade andra vägar. Allt börjar i hjärnan….

Ha en fin söndag💕🌟

@Varafrisk hej kära du. När jag läser vad du skriver så tänker jag att du borde sjukskriva dig redan nu. Som du kämpar. Du har, vad jag kan läsa, alla symptom på utmattning. Prata med chefen kan du göra över telefon. Ta gärna hjälp av kuratorn eller sochandläggaren! Samtalet måste liksom komma till stånd hur som helst och är en jätteviktig del av behandlingen, inget som står utanför den om du förstår vad jag menar.
Kram!

Hej.
När jag berättade för min chef om mitt alkoholberoende så hade jag tänkt göra det ganska länge, men tillslut så blev det ändå ganska spontant för jag blev så trött på att må dåligt och leva med ständig ångest är tärande men när det väl var gjort så fick jag allt stöd och kärlek som jag behövde från chef, kollegor och ja faktiskt alla jag träffade under min behandling. Nu har jag varit nykter i 1.5 år men jag hade absolut inte slutat dricka när jag berättade för min chef eller dagarna efter. Det jag vill ha sagt med det är att det din kurator säger är klokt det är nog bra att brutit med alkoholen innan man berättar, men behöver man hjälp med att sluta så är det svårt för mig blev att berätta för chefen ett sätt att också bryta med alkoholen det stängde den sista bakdörren.
Det är ett stort och modigt steg du tänker ta under nästa vecka om jag förstått det rätt? Det kommer kännas svårt och är du som mig så kommer det säkert en och annan tår också men du kommer komma ur det starkare och må så mycket bättre när det väl är gjort.

Hej @varafrisk
Jag kan inte säga något om ditt läge kring hur du mår, för jag har inte själv varit utmattad, men däremot väldigt väldigt trött av- och på- alkoholen. Något jag ofta gjorde, eller min hjärna, var att den ”på egen hand” skapade situationer där jag var ”tvungen” att dricka. Sorg, stress, oro. Som blev värre- för att på andra sidan berget- gav jag mig själv ”möjligheten” att dricka.
Jag kände en massa känslor när jag slutade dricka, MEN många gånger var känslorna mycket lättare att hantera som nykter.
Du beskriver ofta din trötthet, ledsamhet, sorg. Den är på riktigt men den får också en kemisk skjuts av alkoholen. Du kommer att må så mycket bättre när du tar steget. Gör det. Kram.

Först tänkte jag inte skriva här idag men så tänkte jag…jo det ska jag! Min plan var att berätta för chefen idag men jag vill prata m min socialsekreterare först. Innehållet/betydelsen kanske inte blir annorlunda men för mig blir det annorlunda. Jag träffar min socialsekreterare imorgon. Har kollat min chefs schema så jag kan nog prata m henne i slutet av dagen på onsdag. Tänker att jag skulle kunna fråga henne imorgon om vi kan prata på onsdagem innan jag åker hem. Torsdag morgon har jag tid m kuratorn .

Var dödstrött imorse men har varit piggare under dagen men för lite att göra. Så konstigt! Fast om jag nu ska bli sjukskriven så känns det bättre om det är lite lugnare..Ibland känner jag mig helt utmattad…känner igen vissa signaler från 2007 då jag var sjukskriven…och ibland tänker jag att jag inbillar mig…

Ska titta på Cancergalan ikväll …vet att tårarna kommer flöda …men ändå så mycket igenkänning …hoppas på mycket pengar till forskning🙏🏻

Kram❤️

Det kommer att kännas så skönt efter att du gjort det här på onsdag tror jag. Du har våndats så länge. Minns när jag våndades angående alkoholen och kände mig så trött. Längtade efter en riddare på vit springare som kunde bära mig ett tag, men fick såklart göra jobbet själv ändå. Men jag känner igen känslan av utmattning. Tror att många har tryckt undan tröttheten så länge (alkohol är ju en starkt bidragande orsak till att det går) så när man känner efter och tillåter sig att känna efter är det nästan övermäktigt. Jag minns inte hur, bara att det sakta blev bättre. Hoppas att du får uppleva detsamma. Önskar dig all lycka till på onsdag. Kramar!

@Sisyfos Tack🥰

Har varit h socialsekreteraren idag. Hon sa att det fanns ngt mer beslutsamt över mig i min blick…å så är det. Så gott samtal! Så nu imorgon gäller det…ska försöka fånga chefen direkt på morgonen för att kunna prata på em. Ska säga få meningar…inte förminska mig.

Kram🥰