Blir helt rörd av din berättelse om ”gråtlåtar” @annacananda ❤️ Det får mig att minnas att jag själv hade ”gråttexter” när jag var barn, speciellt sorgliga passager i böcker som jag läste när allt kändes outhärdligt. Eftersom jag lärt mig stänga av mina känslor i förhållande till verkligheten (läs:mamma och pappa) så gick jag till böckerna för att få gråta till någonting sorgligt som stod där.

Inser att det finns så mycket att bearbeta, hoppas hitta ett sätt att göra det. Kram till dig✨

@Andrahalvlek @Allegra @Himmelellerhelvette

God morgon mina fina Forumvänner! Inte trodde jag väl i min vildaste fantasi att man kunde uppleva så mycket närhet genom skärmen! 🤗🤗🤗 Jag ska plocka upp ett par av låtarna efter min ”retreat”. Jag är absolut inget kunnig på området men jag tror inte att det innefattar att lyssna på popdängor från 80-talet…😆

Jag har ett minne från barndomen, jag är kanske 6-7 år och jag ser en tecknad film med ett sorgligt slut där två vänner skills åt. (En liten pojke och en elefant) Jag börjar gråta hejdlöst när den lilla elefanten åker iväg i sista vagnen på ett tåg och vinkar till pojken med en tår i ögonvrån. Jag skäms för att jag blir så ledsen och gömmer mig bakom en vägg intill köket…Någon av mina föräldrar reagerar med; Vad är det! Är du sjuk! Är du hungrig! Vi gör en macka så mår du bättre! Ingen kram, inget lugn, bara panik…är du sjuk???
Jag får mackan och sitter där förvirrad. Jag vet ju redan innan att det är skamligt att bli ledsen och gråta över en förlust. Det gör vi bara på långfredagen i vår familj. För övrigt biter vi ihop.
Ja, så var det och jag tänker gråta mig igenom det och sedan välja glädje. Har hittat tillbaka till min gamla guru Kay Pollak och hittar en hel del där som är såååå svårt för mig men jag ska ge det en chans. Att väja glädje!
Nu mindes jag mer. När nykterheten börjar få fäste kommer minnena - dåliga och bra.

Idag ska jag börja packa till min lilla resa in i ensamheten och tystnaden. Har beslutat att åka en dag tidigare. Längtan är så stark.

Gott nytt år alla fina ni!

🦛

@annacananda Du är i en sådan bra process där de bortträngda minnena får komma upp på ytan. Det lilla jaget som får göra sig hörd och bli tröstad av det stora jaget❤️. Att få göra om berättelsen om sitt liv och känna det man kände då och leva ut det. Att göra sig själv sedd för den man var/är och det man kände, då de vuxna inte kunde, hade förmågan att göra det. Det är en helande process att kunna trösta sig själv, det ger styrka till att kunna hantera motgångar. Styrka till att bygga upp sin självkänsla och till att kunna tänka om sig själv på ett kärleksfullt sätt, utan skam.

Gråtlåtar har jag också lyssnat på massor och minns att även min dotter hade en lista med gråtlåtar som hon och kompisarna grät till. Jag grät som liten till filmer som Lassie och till låtar som ”I en sal på lasarettet”. Nu senast när jag fick ta bort min älskade hund i juni, kunde jag inte lyssna på känslosamma låtar utan att gråta. Jag hoppade till nästa låt. Idag kan jag lyssna på dem och känner då tröst i min sorg efter honom.

Önskar dig ett Gott Nytt År och en fortsatt spännande och utvecklande personlig process samt även en fortsatt fin nykterhetsprocess. Dessa två processer tillsammans, bådar för en fortsatt fin riktning på ditt liv mot helande och till att leva det liv du önskar🥳❤️❤️

@annacananda Jag har också fått en massa minnen tillbaka, många av de hemska jag hade förträngt.
Hjärnan reparerar sig och det är underbart, svårt bara att hantera minerna men det går. Det får göra ont och sedan får man tänka att det var då, då är inte nu, acceptera och släppa taget om det.

Ha det underbart på retreaten ❤️

@annacananda Kram till dig som också kämpar så otroligt starkt och fint längs vägen. Jag hoppas innerligt att du fått ha ett riktigt fint lugnt och skönt avslut på 2022 och att du går ännu starkare in i 2023. Blir varm av att läsa att du bestämt dig för att fortsätta ytterligare tre månader! Det är jävulskt stort. Och smart att ta det i etapper! Jag finner själv ingen annan utväg än nykter resten av mitt liv, men måste också ta det i etapper. Trillar jag dit igen vid ngt tillfälle vill jag ändå inte trycka ned mig utan istället vara stolt över vad jag åstadkommit hittills. Men målet är att hålla mig helt framöver. Stor kram kära du, hoppas att du får ett fint och avslappnande retreat 🥰💐

Gott nytt år!!
@DRacker @Himmelellerhelvette @vår2022 och alla andra fina som kämpar här med sin nykterhet!!

Jag har aldrig förstått det här med alkoholfria alternativ. Nä, såklart inte eftersom mitt enda intresse har varir att bli berusad! 😏Sedan vill gärna ta det smakar gott att bli berusad. 😋 Det är slut med det nu.
Min fina make som också trevar runt i nykterheten hade köpt en liten champagne till sig själv igår (som han aldrig öppnade) och en stor alkoholfri flaska bubbel till mig och son. Det var faktiskt riktigt gott! Jag är SÅ förvånad! Jag är lite trött på läsk och vatten till maten så det var en fin upplevelse. Jag drack hela flaskan efter att sonen och maken fått ett litet glas var. Känslan var där, den för mysiga, varma stunden i soffan MEN ingen fylla. Jag satt som förstenad framför TVn i fyra timmar. Överraskad och häpen men också lite tom och ensam. Jag har upptäckt att det ena inte utesluter det andra. Gott och ont finns hela tiden närvarande när jag är nykter nog att se och uppleva.

Så att vakna nykter idag när det ljusnar fick mig att skicka ett meddelande till en god vän som jag försummat länge nu. Jag har snart ingen vän kvar. Om jag kan bli en bättre vän till henne så hade det varit fint. Jag tror jag är där att jag kan sakta, mycket sakta kan orientera mig mot omvärlden igen. Kanske kan jag komma ut från min totala vila på torsdag och finna lite ljus i att gå vidare. Jag behöver också hitta sammanhang där alkoholen inte har någon plats och inte är en fråga.

Ja, nu ska jag strax åka och handla till min hemmagjorda ”Retreat” och förbereda min tågresa till destinationen.

Stor kram

🦛

@annacananda God fortsättning! Håller med, alkoholfritt och iskallt bubbel är gott. Jag drack också en hel flaska själv under kvällen igår, lyxigt kändes det. Ha en riktigt skön reatreat, släpp in och låt livet komma till dig❤️

@annacananda det finns så många riktigt goda alkoholfria alternativ på systemet. Min favorit är Richard Juhlins bubbel. och Leitz har burkar med supergoda rosé och vitt med bubbel.
Först var jag rädd att det skulle trigga igång alkoholsuget igen men tvärtom så kändes det mkt bättre att dricka något vuxet istället för läsk o vatten.

@annacananda Jag har gått ”rätt hårt åt” alkoholfria öl under jul- och nyårshelgerna och alkoholfritt bubbel på nyårsafton. Det har funkat kanon för mig! Lockelsen att dricka på nyår har varit stor måste jag erkänna men eftersom jag inte bara behövt dricka barndricka, alltså läsk, utan mer vuxendricka fast bra sådan, så har det känts både ok och någon grad festligt ändå. Men tankarna på alla fördelar med att vara nykter översteg vida suget efter att dricka alkohol på nyår! Herregud vad vi kan och ska få vara stolta! 🦾⭐️🤗

Liten Dagbok

Tillbaka efter en fyra dygn i skogen och i total ensamhet. Jag upplever att jag har nått min botten. Jag fick äntligen sova och äta som jag vill och behöver. Inga tider att passa och inget tvång att plocka upp eller torka av efter att jag använt köket. Jag har fastat på soppor, smoothies och te. Jag har inte ens sneglat åt vinstället, konstaterade bara att det fanns fina flaskor när jag kom. Jag har inte haft en enda tanke på att dricka alkohol. Jag är förundrad så här i efterhand. Inte en tanke på vin!! Inte en enda! Jag har varit utan TV, Internet och Sociala medier, bara ringt hem på kvällen och sagt godnatt. Det här ska jag göra regelbundet och lite oftare. Jag har gjort det förr och haft en fin effekt men det är säkert år mellan gångerna.
Min hjärna känns alldeles klar, jag är fortfarande sugen på att vila stup i kvarten (det tänker jag behöver tränas bort med tiden.) Jag har gått långa promenader i hälleregn och tänkt att det är bra för naturen och grundvattnet. Jag har sökt acceptans inom mig. Jag har drömt hur mycket som helst och varit i kontakt med mig själv som 10-12 åring. Min 14-åring vill fortfarande inte prata men vi har i alla fall snuddat vid varandra. Hon kommer snart och då ska jag trösta henne. Jag endast varit i tårar en kort stund. Jag har sökt efter smärta men har inte hittat den, jag upplever att ett stort hinder har röjts bort genom bilder, drömmar och minnen som jag konstaterar att jag har men som jag inte kan vara säker på om de är sanna. Så varför låta minnen som kanske är falska styra mig och mitt liv idag? Jag har hittat ett nytt sätt att förhålla mig till mina minnen. Jag kan tänka att det är mina minnen men det betyder inte att det verkligen var så och så kan jag hedra mina minnen och lägga dem tillbaka.
Jag har kunnat konstatera det jag redan visste om att jag inte är helt i kontakt med min kropp. Min 50+ kropp. Jag känner inte igen den. Jag har inte känt igen den sedan jag fick barn för 15 år sedan. Ett sent barn och en åldrande kropp, klimakteriet som inträdde redan vid 47 för min del. Jag är förvånad och förundrad hur det kunde bli så här. Ett område som borde uppmärksammas på ett annat sätt än hur det varit för mig. Men nu är jag här med den insikten och kan känna ett ansvar för att vilja lära känna min kropp på nytt (plus allt annat såklart) och kanske finna orsaken till spänningarna i nacken - för övrigt behöver jag egentligen bara röra på mig lite mer. Allt julgodis har åkt ut - endast de godaste saffranskakorna finns kvar och ska ätas upp med andakt. Kylen är tom och nu börjar ett nytt halvår mot sommarsolståndet - jag älskar den här tiden då man smått, smått kan mäta minuters ökning av dagen. Att ljuset återvänder även om det är två tuffa månader tills att det ljusnar när jag stiger upp. Nu kan jag tänka att denna mörka del av året är till för att vila, lägga till rätta, ordna inför att allt ska födas på nytt. Tröskeln för mig är julen och kanske kan jag bemöta den på att annat sätt nästa år. Inte skjuta upp det utan skriva ner redan nu vad som går bort nästa år så att jag inte står handfallen i oktober igen och låter mig sugas ner i mitt mörker. Jag säger som Kay Pollack; ”Idag är den bästa dagen i mitt liv!”

Kram

🦛

@annacananda Låter underbart att få komma iväg på det sättet i stillhet❤️

Jag har också minnen som jag inte vet om dom är riktiga, de är riktigt hemska minnen så jag önskar att dom inte är riktiga och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera dom. Hur gör man med sånna minnen?

Nu går vi mot vår och allt som ska knoppa och spricka upp, börja växa❤️ Tänk med vilken klar blick och innerlig känsla vi nyktert kommer få uppleva hela våren med alla våra sinnen för första gången på alldeles för många år, det känns som om vi kommer få se ett mirakel!

Stor kram

@annacananda Så himla fint inlägg ❤️ Jag hoppas att 14-åringen vågar sig fram snart.

Ett tips för att få kontakt med sina känslor är musik. För att kunna gråta efter separationen från barnens pappa (hösten 2013) spelade jag tex låten ”It must have been love” med Roxette. Det var ”vår” låt när vi träffades. Och jag kastades genast tillbaka 24 år i tiden och mindes hur kära vi var. Och med hjälp av musiken kunde jag känna, gråta och sörja att det slutade som det gjorde. Men vi har byggt en ny typ av relation, som syskon mer, så den sagan slutade lyckligt ändå.

Den typen av retreat behöver du absolut 2-3 gg/år. Bestäm redan nu när. Tex första helgen i varje kvartal eller nåt.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Det finns något som heter traumaterapi. Och det finns också något som heter Rosenterapi. Jag vet inte om det är sammma sak, men båda syftar till att locka fram gamla svåra minnen.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Väldigt många minnen är hittepå. Man minns vissa saker, fyller igen luckorna i efterhand. En del får man återberättat, så att man tror det är ett riktigt minne. Jag tror att traumaterapi kan visa att minnena är fejk också. Jag har inte heller lust att rota i det förgångna, så länge det inte påverkar mig i nutid och framtid. Som det kan göra om man fastnar i ältande tex.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Nej det får inte bli att man lever kvar i det förflutna. Vi måste leva här och nu. Jag får hoppas att minnena är något jag fyllt i själv och går jag inte in i det så är det inget som påverkar i livet idag för det var då, det är inte nu. Nu är jag trygg och har det lugnt och fint omkring mig och det är där jag får lägga min tid. Jag har gjort resan tillbaka, mött mycket tråkigt, skådat och tagit in, lämnat och hoppas det kan få ligga bakom mig nu. Att jag är färdig med det.

Kram❤️

Liten dagbok.

När jag mår som bäst så tar jag ett beslut att jag kan dela en flaska vin med maken till middagen. Det är inte han som föreslår det utan jag som mår toppen och vill fira. Vinet är dyrt och smakar sådär, inte min typ av vin. Jag dricker upp ändå och det slutar med att jag öppnar en flaska till. Totalt dricker jag en hel flaska vin under ca 4 timmar. Jag får flow och är uppe långt efter läggdags, tycker livet är toppen. Tänker ”kreativa” tankar. Dagen efter har jag en mycket svag huvudvärk men inget annat, jag sover ut.
Jag förstår vad som en gång startade mitt vanedrickande - det flow jag kände var fint, jättefint och konsekvenserna var inte särkilt stora. Kortsiktigt.

Igår fredag (en vecka senare) tar jag plötsligt ett beslut att jag ska dricka vin igen och går med bestämda steg in på Systembolaget och köper en riktigt fin, dyr flaska vin. Det känns som om jag bär hem en trofé. Jag känner skuld när Fredrik Lindström drar ett skämt om alla oss som sitter där med ett glas vin i handen och tittar på ”På Spåret”.
Redan på eftermiddagen har jag börjat förhandla om nästa lördag då vi ska på en trevlig konsert med middag.
Det är så här alkohol fungerar. Du återhämtar dig och så kommer suget som en kraft från ingenstans, mitt i välmåendet.

Så lätt är det för mig att åka dit!

Men, så roligt ska vi inte ha det! Det är jag som kör nästa lördag och jag ska uppleva den här artisten i nyktert tillstånd. Det har jag aldrig gjort. Jag går in och registrerar mitt intag i alkoholkalendern och sätter en ny 3-månaders period på mig själv som nykter. Tillfrisknandet kommer att ske.

@annacananda Så är det. När de värsta skräckbilderna har bleknat lite så vaknar alkoholdjävulen till liv och börjar viska i ens öra. ”Så farligt var det nog inte, du är nog inte alkis, ett glas vin kan du dricka”. Ja, jag kan dricka ett glas vin. Och några till. Men förr eller senare spårar det alltid ur.

Du måste nöta, nöta, nöta nyktra fakta. Först då påverkas ditt undermedvetna och det är där vanor, ovanor och ryggmärgsreflexer bor. Du måste jobba stenhårt med punkt 3 i Annie Graces framgångsrecept: ”Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.”

Kram 🐘

PS. Jag tänker att vi tillhör en exklusiv skara, Sober Club. Vi som är upplysta, vi som går före. Vi som har genomskådat den stora alkoholbluffen som alkoholindustrin har iscensatt. De vill bara tjäna pengar på oss.