av lindaab

lindaab
mån, 2023-01-09 - 08:21

I lördags morse fick jag nog, skrev ett sms till min särbo att jag inte orkade och ville avsluta vår relation. Sa inget om alkoholen. Bara att vår relation inte fungerar. Jag åkte hem till min särbo på eftermiddagen och hämtade/lämnade saker.
Han var för första gången på ett halvår nykter. Han hade inte ens varit till Systembolaget, vilket han är varje dag.
Han var ledsen när jag åkte. Vi har haft lite sms och telefonkontakt sedan dess, och jag vet att han är nykter. Inatt har han skrivit ett jätte långt sms. Där han skriver öppet och ärligt att han nu bestämt sig för att sluta dricka för gott.
Han förklarar hur han mår/mått. Och varför han dricker och förklarar ärligt att han är både psykiskt och fysiskt beroende.
Han skriver att han inte trivs och känner sig ledsen när han ser hur han själv har blivit. Att han inte känner igen sig själv, varken utseendemässigt eller personlighetsmässigt.
Han berättar att han bestämt sig på riktigt och att han ska iväg idag på samtal och har sen i igår börjat äta campral 6 tabletter om dagen.
Första gången någonsin på 7 år som han säger själv att han vill bli nykter.
Tidigare har han sökt hjälp 2 ggr pga av omgivningen. Men då sagt att han inte vet om han vill sluta.

Men nu säger han att han vill, och målet är att bli nykter alkoholist resten av livet.
Jag vet inte om jag vågar tro/hoppas.
Men eftersom det är första gången han själv erkänner problemet och själv berättar så öppet och ärligt och säger att han vill ta klivet för resten av livet. Så vill jag ändå tro.

Så min fråga är, vad kan jag göra. Hur kan jag stötta?

Rosette
mån, 2023-01-09 - 15:51

Hej @lindaab!

Du berättar om din särbo och hur du nu nyligen tagit klivet att lämna den relation ni haft i 7 år, något du funderat på länge och som du varit rädd för att göra, vilket stort steg du tagit verkligen. Inte konstigt om det nu känns på väldigt många sätt samtidigt för dig, framförallt eftersom han nu säger att han vill förändra sig. Starkt att du trots allt valt att göra något som varit för din egen skull.

Det är oroande att läsa om det du berättar om att han varit våldsam på flera sätt, hotat, varit både psykiskt och fysikt våldsam, sådant kan eskalera med tiden och vid uppbrott i relationer kan risken för våld öka ytterligare. Att leva med någon under lång tid utifrån sådana förutsättningar kan göra att en har flyttat sina gränser för vad som är normalt i en relation, kanske mer än en själv tror och det kan vara bra att få stöd utifrån för att få perspektiv.

En tanke är om du skulle som du fått tips här om tidigare kanske ta kontakt med tex Kvinnofridslinjen 020-505050 (anonymt). Vad tänker du kring det?

När det kommer till att stötta honom har du redan gjort massor, alla de gånger du pratat med honom, försökt prata med honom genom åren och gett honom nya chanser är exempel på att stötta, frågan är hur du kan stötta dig själv. Oavsett kan det vara en idé att personen som själv har alkoholproblemet för en stund helt får ta ansvar över den situationen, han är igång i sin process att vilja förändra och ta emot hjälp och ett sätt att stötta kan också vara att du stannar upp och tar hand om dig själv.

Fortsätt såklart gärna också skriva och läsa här!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

lindaab
mån, 2023-01-09 - 20:34

@Rosette Tack för ditt svar! Det gick rakt in i hjärtat. Jag kanske faktiskt först och främst ska se till mitt eget.
Jag har så länge mått så otroligt dåligt av den här relationen. Försökt lämna flera ggr, tog ett stort steg bör vi flyttade från varandra, men ändå fortsatt ha en relation. Har försökt stötta så mycket jag kunnat på alla sätt och vis. Visat att jag står kvar trots alla tomma löften. Och det psykiska våldet tar kål på mig snart. Vet varken ut eller in.
Jag fick nån styrka i lördags, vartifrån vet jag inte. Kände mig så stark och säker.
Men när han helt plötsligt skrev så ärligt o h öppet och villig att ta tag i drickandet blev jag så glad. Äntligen!
Men för tidigt att jubla efter en dag såklart, och kanske var det bara ngt han sa. För att han inser att jag fått nog. Tiden får helt enkelt utvisa.

Men tack för tips. Ska ringa efter stöd och hjälp imorgon. Inser att jag är både medberoende och traumabunden till den här mannen.

Jag är egentligen helt slutkörd av att anpassa mig till hans humör och tillstånd.

User37399
ons, 2023-01-11 - 10:28

Bra men du kan tyvärr inte lyssna på detta .. är det på allvar så får ni ta en ny kontakt längre fram när han bevisat att det inte bara är för att manipulera dig

Tänk på DIG nu!!!
Bra jobbat att du skaffar egen lgh 😊

lindaab
tis, 2023-01-31 - 17:21

@bella70 Du har helt rätt.
Det höll ändå inte speciellt länge.
Jag bestämde mig för att stötta och kom dit och möttes av det värsta jag sett.
Febrig, skakig, illamående, svettig, sprang konstant på toa. Fick knappt i sig ens vatten.
Jag sov kvar, han låg och pratade i sömnen hela natten. På morgonen tog han sig i ansiktet och kastade bort något som inte ens fanns, en spindel enligt honom.
Han hörde röster och fick för sig att det knackade på dörren osv.

Sen helt plötsligt 3 dagar senare var alla ”symtom” borta. Han hade börjat dricka, men ”lagom” så det inte märktes direkt.
Men på bara lite mer än 3 veckor så har han varit märkbart berusad vid säkert 10 tillfällen. Klapp kanon i fredags, men då grät han och erkände att han fått ”återfall”
Han grinade och berättade att han kändes sig ensam, misslyckad och ändå inte såg ngn framtid. Att han inte lyckas få jobb osv.

Han säger själv att han vet att han har 2 val, fortsätta dricka. Bli mer ensam och få sämre ekonomi. Riskera att bli utan a-kassa framåt våren. Och att han vill veta hur det blir. Han pratar om att ”supa ihjäl sig” om han måste gå på soc eller ev ta livet av sig.

Eller så vet han att han måste välja nykterhet.
Han förstår att jag inte kommer orka stanna.
Han var typ ”nykter” resten av helgen. Men igår drog han igång rejält. Blev otrevlig och imorse när vi pratade var han fortfarande full. Nu är det tyst och lugnt, antar att han hänger med likasinnade eller sover.

Jag blir galen. Jag vill hjälpa, jag älskar honom. Men samtidigt så orkar jag inte, det är sån stress och oro.

Jag måste verkligen söka hjälp för att reda ut mina tankar.

Han säger ju att han vill ha jobb, bli nykter, inte förlora mig.
Men ändå så uppgiven, och väljer alkoholen.

lindaab
ons, 2023-02-01 - 08:30

@Åsa M Har tänkt tanken, men hjälper det?
Han säger så mycket när han druckit, men framstår som rätt normal nykter.
Han går på samtal varje vecka på frivården och jag en övervakare efter ett straff. Men för spelar han normal, undrar om de ens genomskådar honom.