Jag har slutat med insomningstabletten immovane (zopiklon). Tog sista tabletten 31/12, då tabletterna tog slut. Tänker inte hämta ut mer.

Jag har i princip tagit en tablett per kväll sen jag blev sjukskriven i slutet av januari i fjol. Jag tror att jag blev beroende av dem, både fysiskt och psykiskt.

Någon sa att immovane är ett benzo-preparat, dvs opioid, så jag började googla och hittande den här skrivningen: ”sömnmedel med bensodiazepinsläktade medel som zopiklon”. Immovane och zopiklon är samma tablett.

Den tabletten ska jag INTE ta mer. Livsfarligt att ge den till en ex-alkis, men jag var nog inte tillräckligt tydlig med mitt missbruk när jag var hos läkaren. Jag sa att jag var helt nykter sen några år tillbaka, vilket dock borde ha lett till följdfrågor.

Har jag märkt något? Ja, faktiskt. Har svårt att somna och sova hela natten. Jag har fått något ångestpåslag per dag senaste veckan, vilket förbryllat mig. Nu vet jag varför.

Jag gick ju från en tablett per kväll, så abstinensen bör ju inte bli så stor. Och det är dag 9 idag, så det blir nog snart bättre med sömnen också.

Jag tar fortfarande 1/2 tablett propovan per kväll, som ska göra mig sömnig. Är noga med läggtiderna, sover inte dagtid. Den här veckan är jag ledig, så det får bli som det blir.

Idag fick jag ihop dotterns redovisning för år 2022 - på öret! Heja mig. Nu återstår lite pill till, men det allra viktigaste är gjort. Alla kvitton finns 🙏🏻 Det är inte självklart när tre hushåll är inblandade (dotterns, hennes pappas och mitt hushåll). Många ställen för ett kvitto att hamna på 😱

Kram 🐘

Idag hade vi ett första teams-möte i den koncerngemensamma organisationen, där jag ska bli en liten kugge. Mycket känns ovisst, men jag har överlevt många omorganisationer så jag fixar detta också.

Känns som det blir lite learning by doing när det drar igång 6/2. Fem enheter har jobbat rätt så mycket på var sitt eget sätt. Nu ska vi jobba likadant allihop.

Jag har ju varit hjärnan bakom många av den här typen av omorganisationer på vår arbetsplats. Jag har producerat MÅNGA manualer och jag har lärt upp MÅNGA praktikanter och kollegor.

Det känns otroligt ovant att inte gå i täten. Men det känns ändå helt okej, allt utvecklas. Man kan välja att backa in i förändringen eller hoppa på tåget direkt. Och utveckling inom vår bransch är lika med att färre gör mer och i ett snabbare tempo. Men så är det väl inom alla branscher antar jag.

Jag lägger inget mer huvudbry på det nu. Jag har semester hela veckan. Och sen gillar jag läget 6/2 och hugger in - mitt tempo är det inget fel på och programvarorna behärskar jag till fullo.

Kram 🐘

Tack för tips, ska kolla! Jag känner igen en hel del i dina organisations-grejer, och jag har gått från att vara arg/ledsen/besviken (i våras) till att känna mig rätt så chillaxad kring vad som komma skall. Jag har växlat ner lite i energi, jag har lyssnat mycket på er alla här, tagit till mig av olika sätt att tänka och se på saker.
När jag gick hem idag funderade jag på om jag hade lyssnat lika mycket på vänner i ett Plocka svamp-forum? Nej, tror inte det. Att dela den här resan- under flera år- ger sån tyngd åt tankar och råd. Passar på att säga tack! 😍

Jag är en person som brukar gå i täten på jobbet. Som mellanchef brukar man få info om förändringar före övriga medarbetare. Min hjärna har hunnit processa en hel del, innan den breda massan ens fått vetskap om att en förändring är på g.

Jag tror inte på förändring för förändringens skull. Det måste alltid finnas ett tydligt syfte med förändringen. När folk förstår VARFÖR fullt ut så kan man få med dem på tåget.

Syftet med den omorganisation som vi gör nu är inte att spara varken tjänster eller pengar. Syftet är att vi som koncern blir mindre sårbara - och att det finns samordningsvinster att göra, vilket skulle frigöra tid för annat arbete.

Jag förstår de syftena till fullo. Idag är vi två personer på mitt företag som jobbar med det jag gör dagligen. I och med sammanslagningen blir vi totalt 19 personer inom koncernen som jobbar gemensamt, med samma arbetsuppgifter. Vi blir mycket mindre sårbara.

Eftersom jag har jobbat i 15 år med rekrytering, personal schema så ser jag också större möjligheter att rekrytera och lära upp nya kollegor, oavsett var det sker geografiskt. (Vår koncern finns i en rätt stor del av landet.)

Plus att det även blir möjligt för medarbetarna att jobba hemifrån. (Vi har just nu två kollegor som sitter hemma och jobbar, 20 mil från oss andra. Funkar lika bra som om de satt i huset.) Vi kommer att bli mer attraktiva som arbetsgivare, vilket är en enorm konkurrensfördel.

Jag har erbjudit mig att lära upp en ny kollega. Jag har en tom arbetsplats precis bredvid min - och jag skulle gladeligen lära upp någon som kan göra mitt jobb i sommar tex. (Att lära upp nya på distans funkar, men det är lite meckigt.)

Det finns förstås knutar som måste lösas upp också. Ledarskap och gruppgemenskap är svåra grejer att få till på distans. Men om situationen är densamma för alla, att vi alla sitter utspridda, så finns det garanterat en vilja att lösa upp de knutarna.

Som individ har man alltid ett val. Antingen backar man in i en förändring synnerligen motsträvigt. Skriker och gapar, gnäller och muttrar. Tar till sig förändringen högst motvilligt, för att man känner sig tvingad.

Eller så hoppar man på tåget direkt - och får till och med en trevlig fönsterplats 😍

Kram 🐘

@Andrahalvlek såg programmet. Den viktigaste informationen som jag inte visste: då dopamin tillförs utifrån så slutar kroppen producera dopamin! Inte konstigt att man blir lite seg.

@Geggan Eller hur!? Och det tar lite tid för igångsättningshormonet dopamin att börja tillverkas i hjärnan efter att vi har blivit nyktra. Men när lusten att göra kommer tillbaka är känslan mycket mer genuin.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag ska se programmet men har inte hunnit än. Det är många signalsubstanser som förhöjs och andra som sjunker när man blir nykter. Så man förstår att det tar tid för hjärnan att återhämta sig och komma i balans igen, men när det sker så blir det som du säger, en mer genuin känsla😁

@vår2022 Det kan ta tid att få tag på känslorna, de tvekar liksom lite på tröskeln, men när de väl kommer in fyller de verkligen hela rummet 🥰

När jag skrattar så skrattar jag verkligen! Länge. Häromdagen träffade jag en person och vårt samtal var så givande att jag nästan struttade fram med små glädjehopp efteråt.

Jag kan förvåna mig själv när känslorna blir så starka och uppfyllandet. Otroligt häftigt är det oavsett.

Kram 🐘

Tips: Boken ”Sex substanser som förändrar ditt liv” av David JP Phillips. Han var gäst i Hälsorevolutionens podd nr 122, som jag tipsade om ovan. Han är svensk, fast det kan man inte tro med det internationella namnet.

Mycket klok, och väldigt närvarande i samtalet med Maria och Carina i podden. Håller kurser i hur vi själva ska minska vårt kortisol (stress) och höja dopamin (igångsättning), serotonin (nöjdhet), endorfin (eufori), oxytocin (kärlek) och testosteron (kapabel). (Det är mina egna ordval/tolkningar inom parentes.) Han började sin egen resa med att han var var svårt deprimerad.

Jag märker verkligen skillnad jämfört med mitt tidigare liv. Jag är mer grundglad, grundnöjd, ännu mer positiv, tar itu med saker utan att tveka, njuter verkligen av att umgås med nära och kära, njuter av min vardag och mina rutiner också. Kan verkligen genuint känna att resan är målet. Nu, nu, nu är livet nice.

Och allt detta kan jag tacka mina hormoner för!? Och indirekt nykterheten eftersom det har gjort att mina hormoner fungerar bättre. Det jag behöver se upp med är sökandet efter dopaminkickar, tex mobilen, multitasking etc. Jag behöver se över mina mobilvanor. Men samtidigt vet jag att när jag har annat att göra, tex jobba, promenera eller umgås med mina barn och vänner, så lägger jag undan mobilen direkt. Jag har alltid mobilen på ljudlöst så jag slipper höra alla pushar.

Det är när jag ligger/sitter hemma själv som mobilen är mitt sällskap. Fast egentligen är det ju människorna i mitt flöde (inklusive forumet) som är mitt sällskap. Men jag har märkt att jag ofta tittar på tv och scrollar på mobilen samtidigt. Något blir lidande. Då är det bättre att sticka och kolla på tv samtidigt.

Jag har tagit ett första steg genom att leta fram en bok, som jag tänker läsa en stund innan sovdags. Inte scrolla i mobilen det sista jag gör. Somnade lätt igår, men vaknade ett antal gånger i natt. Min sömn är inte okej ännu, efter att jag slutat med immovane, men det går åt rätt håll.

Kram 🐘

Varit iväg ikväll med en kompis och lyssnat på musik. Åt en paj och drack chailatte och ramlösa medan han drack rödvin. Jag är verkligen inte ett dugg obekväm med att gå ut på restaurang och välja alkoholfritt.

Musiken uppskattade vi båda två 🥰

Kram 🐘

Sista semesterdagen. I helgen reser jag till äldsta dottern. Reser imorgon kl 8.30 och hem igen på söndag kl 14. Jag har blivit så gammal nu att jag helst vill ha dagsljus när jag kör bil 🚗 Vi ska långpromenera, äta gott och titta på något bra på tv. Inget extravagant alls, bara ett dygns umgänge på tu man hand.

Jag märker att när andra personer (tex hennes sambo, lillasyster eller pappa) finns i närheten så påverkas vår relation. Inte direkt negativt, men den får inte huvudfokus - och jag vill att vi huvudfokuserar på varandra då och då. Det är då samtalen kommer mer på djupet, det är då vi diskuterar värderingar, relationer och allt annat viktigt.

Jag ska åka till henne om två veckor igen. Då ska vi åka till närmaste stora stad och se en humorshow på en arena där. Att göra saker ihop är riktigt nice 😍 Vi är ju båda i princip ensambarn och nu i vuxen ålder har vi blivit varandras bästa vänner också. Det är vi två mot världen liksom.

Fortfarande känns det som om hon är en del av mig - som en extra arm eller ben. Min kärlek till henne är så totalt villkorslös. Hon skulle kunna bete sig hur som helst, jag skulle ändå älska henne in i döden. Det är häftigt av vår relation inte längre är grumsad av alkohol. Hon och hennes pappa är de två som mest har kommenterat mitt drickande. Nu slipper hon oroa sig över det.

Kram 🐘

Det var perfekt att ta semester en vecka för att verkligen sätta de nya nyttigare vanorna. 98 procent handlar om vanor. Nöta, nöta, nöta.

Två promenader per dag har det blivit, så jag har uppnått mina 7.000 steg/dag. Kondisen är rätt okej, men jag har lite ont i benen. Knäna kvider, sannolikt artros. Träning hjälper, kämpa på. Igår gick jag till och med ut i ösregn. Jag ligger kvar på den här nivån i tre veckor till, sen utökar jag till 9.000 steg/dag.

Nötter som mellanmål sitter sen sist, liksom smoothie som kvällsmål. Jag har bara lagt till ytterligare ett mellanmål med dadlar. Det ska vara lätt att ta med i en burk i handväskan.

Frukost krävde dock lite tankemöda. Bröd är inte antiinflammatoriskt. Då får jag nog baka fröknäcke själv om det ska kvala in. Så vörtbröd och julskinka är från och med mitten av den här veckan ett minne blott.

Det här är min frukost, som jag blandar ihop i ett dricksglas kvällen innan och ställer in i kylen över natten: 2 dl havredryck, 2 matskedar chiafrön (vanlig matsked), 2 matskedar havregryn och 2 matskedar lingonsylt.

Smaksättningen kan man variera efter tycke och smak - kakao, kanel, blåbär osv. Men jag tycker att lingonsylt är gott. Ska dock lusläsa innehållsförteckningen när jag köper sylt nästa gång, för att helst slippa sockret helt.

Min dotter är medveten om mina nya nyttigare vanor, så helgen lär inte bli något problem. Hon dukar inte upp en jätteskål lösgodis, eller bakverk. Möjligen rawbite.

Jag har inga idiotstopp. Jag får äta semla om jag vill, men jag vet samtidigt att det skulle väcka sug efter mer snabba kolhydrater. Det är tusen gånger enklare att avstå helt, hitta andra goda alternativ. Känns det igen?

Kram 🐘

Eftersom jag har problem med sömnen tillhör inte sova borta mina favoritaktiviteter. Den här gången tog jag förutom sängkläder också med mig min lite tjockare bäddmadrass som anpassar sig efter kroppen. (Jag tar alltid med mig mina egna sängkläder så att dottern slipper tvätta sängkläder.)

Efter en lång promenad i skogen, bilresande och mycket intryck under många timmar utan möjlighet att ”komma undan” var jag rejält trött vid 22.30 igår. Jag somnade rätt snabbt, har bara vaknat tre-fyra gånger i natt (som krävde toabesök’ och jag somnade om hyfsat lätt. Vaknade 6.45. En hyfsat bra natt alltså. Allt är bannemej relativt.

Mina ben värker, framför allt det högra. Igår kom jag upp i över 9.000 steg, på en enda promenad plus lite hit och dit. 7.000 steg/dag är med andra ord en bra nivå för mig ytterligare någon vecka. Värk i benen är svårt att somna med. Skynda långsamt.

Maten som dottern har serverat har varit exemplariskt antiinflammatorisk 😍 Sötpotatissoppa kryddad med ingefära till lunch igår, lax med grönsaker till middag, och melon och apelsin som kvällsmål. Och nötter och dadlar som mellanmål hade jag tagit med mig. Perfekt att ha en burk med det i väskan om maten skulle dröja. Som nu när jag vaknar 6.45 och inte har en aning om när dottern vaknar och när vi ska äta frukost. Då har jag nötter.

Mycket bra prat har vi haft. Nice 🥰

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tänker på vad du skriver om din och din äldsta dotters relation liknar lite min och min dotters relation. När hon och jag är själva kommer de bästa samtalen tex om vi åker bil någonstans. Då öppnar hon upp och även jag kan göra det. Älskar de samtalen❤️

Till en helt annan sak och då tänker jag på vad du beskriver om värken i dina ben. Tycker att det är strongt att du klarar av att gå ut och gå. Det kryper. pirrar och sticker i mina ben. När jag tar en promenad kan det göra mer ont i synnerhet det ena benet. Jag funderar på om det är artros, kärlkramp…ja jag måste nog prata m en läkare. Tänker att det kan bli bättre om jag blir lättare och precis som du beskriver…tänka mer på vad jag stoppar i mig. Intressant att läsa om hur du gör.

Hoppas att du har fått äta frukost nu!

Kram🌟

@Andrahalvlek
Vad bra att det varit bra hos din dotter! Får jag bara inflika något i all välmening? I min värld är dadlar ett jättebra ersättning till sötning. Men jag skulle nog inte äta det på daglig basis som mellanmål. Det är supersött, och kroppen reagerar ju på fruktos likaväl dom på sackaros. Googlade lite på det o hittade detta: https://nillaskitchen.com/2020/04/13/om-alternativen-till-vitt-socker-a…
Om just dadlar som mellanmål står detmax två st om jag läser rätt. Och då i kombination med annat som stabiliserar blodsockerhalten.
Min avsikt är inte att starta en debatt eller att komma med pekpinnar.

God förmiddag, så fint att ni haft det bra och vilken omsorg din dotter visar om dig. Härligt att läsa- och troligen också den avhängig nykterheten. 🥰 Bra snurror som sträcker sig år- hela livet framåt! Kör försiktigt hem, kram 🌱