av polyfon

polyfon
tis, 2023-01-10 - 11:07

Jag har problem med oro och ångest efter en händelse som inträffade för ett antal månader sedan. Jag har lite svårt att sluta älta den. Mest behöver jag nog skriva av mig, för jag har inte pratat ordentligt med någon utomstående om det här. Tacksam för lite input, eller att höra om liknande erfarenheter.

Det som hände var att min sambo (sedan 1 år tillbaka) skadade sig på fyllan. Han gick på en fest med gamla vänner, blev jättefull och gjorde en riskfylld sak. Följden blev att han skadade sig så pass illa att han fick uppsöka akuten dagen därpå. Jag var inte med på festen eller när olyckan skedde. Min sambo var väldigt ångerfull efteråt och vi har pratat en hel del om det som hände. Han har sagt att han förstår att han måste vara mer rädd om sig framöver. Men när jag senare har berättat om min kvarvarande oro efter olyckan har han också uttryckt att han tycker att jag borde lägga det hela bakom mig. Vilket han kanske har rätt i?

Jag vill tillägga att tillsammans med mig har min partner hittills varit väldigt måttfull med alkohol. Han har aldrig blivit redlöst berusad och aldrig gjort något dumt. Men det hindrar inte att det är många tankar som gnager. Har min sambo problem att hantera alkohol tillsammans med sina (företrädelsevis manliga) vänner, och vilka problem kan det tänkas innebära i framtiden? Berättelser om hans eskapader tillsammans med vänner har fått mig att förstå att han har supit en hel del innan vi träffades. Ska jag stå ut med att han gör det när han träffar sina gamla vänner även framöver, kanske även när jag är med? Och tänk om någon av dem, hemska tanke, skulle flytta till samma del av landet som vi bor i... Ja, ni hör, många oroliga och mer eller mindre rimliga tankar. Jag har en del ångestproblematik sen tidigare, och har en tendens att älta och oroa mig mycket.

Tilläggas ska kanske också att oron för min sambos alkoholvanor har funnits där hos mig nästan under hela vårt förhållande. Det tror jag åtminstone delvis, tillsammans med ångestproblematiken jag har, beror på att jag växte upp med en far som periodvis missbrukade alkohol och att det har skadat mig lite grann. I och med olyckan som min sambo "råkade ut för", har oron liksom fått bekräftelse och förstärkts. Jag är orolig inför framtida fester som sambon ska gå på och för framtida träffar med hans vänner. I slutändan rädd för att min sambo ska börja missbruka alkohol även till vardags och bli som min far.

Kristoffer
tis, 2023-01-17 - 09:23

Hej polyfon!

Tuff situation du beskriver. Det är fullt förståeligt att den här incidenten väckte mycket i dig. Dels låter det som en allvarlig händelse i sig, och dels har du med dig erfarenheter i bagaget som gör att frågan om alkohol har en särskild laddning. Klokt att du skriver och ventilerar.

Det är inte konstigt att du blir extra uppmärksam och "på spänn" när det gäller alkohol efter en sån här allvarlig händelse, det kan många närstående kan känna igen sig i. Det låter också som att det gett din partner en tankeställare. Finns det några konkreta situationer eller händelser som utspelat sig sedan dess där din partner druckit på ett sätt som bidrar till din oro? Du skriver också att du upplever att vissa av dina tankar är mindre rimliga, vad tror du att du skulle behöva göra för att de ohjälpsamma/orimliga tankarna inte ska få för stor plats för dig?

Haga
ons, 2023-01-18 - 16:15

@polyfon Hej, stort av dig att våga skriva detta och vara lite "självkritisk" också. Att bedöma ett riskbetende eller missbruk utifrån något som kanske händer en gång per år eller ännu mer sällan låter lite vanskligt. Jag är själv allergisk mot missbruk och har tentaklerna utåt konstant både mot mig själv och andra (har aldrig vart i riskzonen själv dock).

Du skriver att han alltid sköter sig, är måttlig med drickandet osv osv men att det vid ett "tillfälle" spårade ur och han skadade sig. Utifrån den beskrivningen så skulle jag vilja svar "sånt händer"... Jag har varken ett riskbruk eller missbruk som sagt. Är i 40års åldern, lever ett väldigt ordnat liv osv osv... Meeen jag har även tex, lumparkompisar... Vi umgås kanske var 3e år och då dricks det som att vi var 20 år igen. Antagligen för mkt och för snabbt och risken finns att någon gör sig illa då vi är allt annat än begåvade mellan varven. Meeen det är också så att det enbart händer då, det är den gemenskapen, dom minnena osv som gör att vi blir 20 år gamla igen. Jag personligen hoppas det kommer vara så länge då vi har väldigt kul ihop (å ja skador har hänt å lär hända igen). Det är ett barnsligt beteende, ganska korkat beteende och säkert onödigt. Men det är nog inget riskbruk eller missbruk då vi alla som umgås inte dricker så normalt.

Vill inte säga att du överdriver eller har fel i detta. Har du en oro så kommer den någonstans ifrån och har jag lärt mig nånting så är det att 9 fall av 10 så är magkänslan och oron befogad. Glöm bara inte bort att det 10e fallet finns och att ibland är människor (kanske framförallt män) som är mitt i livet både barnsliga och korkade mellan varven. det behöver inte göra dom till missbrukare eller att det bör finnas en oro.

Är bara du som kan avgöra detta men av det du skriver att han annars sköter sig exemplariskt så låter det som att du kanske hittat en före detta partykille som nån gång per år lättar på trycket genom att tro att han är 20 år gammal igen. Eller så hade han otur kanske vad vet jag... Jag kan kan förlika mig med båda sidor här som sagt och kan inte ge dig nåt annat råd än att ha ögonen öppna men oroa dig inte sålänge det inte är något som sker på månads/veckobasis eller börjar ställa till med problem i form av pengar/olagligheter osv osv... En del människor (jag själv inkluderad) är mellan varven bara lite barnsliga helt enkelt.