Vad är det som hindrar dig från att vara måttlig tror du?

Jag kan vara måttlig ibland, om jag måste eller om jag verkligen bestämmer mig. Men om jag rannsakar mig själv, så är det inte måttlig jag vill vara. Jag vill alltid bli full och när jag dricker så tror min hjärna att jag vill bli ännu fullare (eftersom det tydligen är svaret på den där rastlösheten för tillfället), det är bara om alkoholen är slut eller jag mår illa som jag kan känna efter att det räcker.

Jag önskar också att jag kunde vara måttlig, men det kräver så mycket energi att hela tiden försöka upprätthålla och begränsa mitt liv för att mitt tokiga jag inte ska ta överhanden… Det är så mycket skönare att slippa den ständiga inte konflikten.

Lycka till och hoppas du kan komma fram till något som funkar, måttligt eller alkoholfritt :)

Hej,
En tanke från mig är att det är beroendet som gör att du inte vill vara nykter, som får dig att tänka att känslan av tråkighet absolut måste åtgärdas. Och kanske även eldar på den där tråkigheter så att det verkligen ska finnas anledning att dricka. Men om hjärnan går tillräckligt med tid nykter börjar det naturliga belöningssystemet att fungera igen, och allt slutar kännas så tråkigt. Att få till en längre nykterhet, kanske med hjälp av medicin, skulle ge din hjärna chans att läka, så kan du sen mer opåverkat resonera kring om du vill vara nykter eller inte. En annan grej att testa kan vara att känna efter på morgonen. Då är det sällan man tänker att man vill dricka. Det är senare, när vanan kopplar greppet, som tankarna på alkohol kommer.

@Surkärring Bra där! Tänker som @Kennie och en tids nykterhet kommer att förändra ditt naturliga belöningssystem. Tankarna kommer att förändras ju mer återhämtning din hjärna får av alkohol, mer i balans. Du beskriver det ovan så tydligt, av och på med alkohol. Det blir varken en förändring eller ett måttligt drickande. Det blir av och på drickande.

Börja läsa Annie Grace, Tänka klart. Ta till dig det hon skriver, det kan ge dig aha-upplevelser! Kämpa på nu, ett av och på drickande är slitigt och leder dig inte framåt. Kanske med hjälp av medicin så kan det gå lättare.

Kram❤️

Fick veta en intressant grej idag, såg på Hjärnan- beroende och njutning på svt/play. Det handlade om hur låga dopaminnivåer som man får ett tag när man vänjer sig av med nån drog även påverkar den del av hjärnan där impulskontrollen sitter. Den delen blir försvagad när vi som mest behöver den, och det är därför det kan vara så svårt att stå emot impulsen att dricka. Men det där går över med tiden, dopaminnivåerna blir normala igen- det gäller bara att samla den där nyktra tiden tills det händer..

Såg också det programmet @Kennie , många nya insikter om missbruk och beroende! Och @Surkärring , jag har precis inlett ett nyktert år men det beslutet togs inte över en natt kan jag säga. Höll på i minst ett år och dels pluggade fakta och berättelser, dels jiddrade med olika strategier för att minska/sluta/moderera etcetera. Till slut trillade poletten ner.

@SHG jag är hyfsat måttlig numera, det var därför jag funderade på att flytta till den andra gruppen. Denna sidan är ju för dem som satsar på att vara helt nyktra. Ska jag dricka ibland blir det ju tokigt att hänga här. Det var så jag tänkte.

Hej! Det är inte vattentäta skott mellan kategorierna här på forumet, men med det sagt kanske det kan vara vettigt att byta om din ambition inte är att vara alkoholfri. Det är bara att säga till så flyttar vi tråden!

De senaste dagarna har jag haft tillgång till alkohol på ett värdigt och lyxigt sätt i kombination med goda middagar på restaurang. Det hade varit enkelt att ta ett glas vin till maten men jag lät bli. Det känns väldigt bra. Även om jag har förstått att jag aldrig kommer att vara helnykterist så är det skönt att veta att jag inte måste dricka. Jag kan säga nej ibland också. Och jag mår väldigt bra.

Såg ett klipp på Facebook om ett par som skippade alkohol i ett år, de filmade sig de första dagarna, veckorna, månaderna med allt längre mellanrum tills dess ett år hade gått. Det var väldigt kul att följa dem, hur de slutade tänka på att dricka allt eftersom veckorna gick, och hur det blev när året hade gått och de testade att dricka igen.
Jag blev inspirerad och frågade min man om vi skulle testa en sådan utmaning, ifall han var intresserad. Svaret kom snabbt och kort: nej. Han är inte intresserad av det och har aldrig tänkt i de banorna.
Han är bättre på att vara måttfull än jag (förutom när han inte är det) men kan gärna ta en eller två öl per kväll "för att han gillar smaken".
Vi lägger oss aldrig samtidigt, han är uppe väldigt mycket längre än jag och jag hade velat se vad som skulle hända om vi båda skippade alkoholen. Hade vi pratat mer, gjort andra saker, fler saker tillsammans, hade vi sparat pengar eller spenderat dem på annat? Hur hade vi mått, efter en vecka, en månad, osv?
Jag är lite besviken på att han var så snabb med att säga nej, men han får ju ta sina egna beslut.
Än så länge har jag inte bestämt mig för att sluta helt, och jag kommer nog inte att göra det ensam, men jag stretchar tiden mellan mina dryckesdagar (vet inte vad jag ska kalla dem, vita dagar och... färgglada dagar??) och idag dricker jag inte heller.
Jag har också laddat ner appen "måttfull " men glömt att hämta boken jag skulle läsa.. får fixa det!

Drack i lördags. Det var ok. Hade antagligen klarat mig lika bra utan men är glad att det bara var i lördags. Funderade på att ta ett glas igår, men det kändes inte motiverat alls. Har börjat läsa Annie Grace's bok. Den verkar intressant