Fortsatt nykter.
Det var dags igår att ta ett nytt beslut efter 3 månader som nykter och jag har sovit på saken, det blir 3 månader till. Jag ser fram emot att uppleva det som många beskriver under kommande månader. Ett klarare sinne, ett lättare liv, mer glädje och en kropp som repar sig. Jag får helt enkelt be barnen att få byta vinprovningen vi fick i julklapp mot en massage eller två och vänligt berätta (igen) att jag håller mig alkoholfri ett tag till.
Idag upplever jag nog en av de värsta ”baksmällorna” någonsin. Efter tre månader utan alkohol infinner sig ångest, oro, huvudvärk, diarré och kallsvett. Ovan på detta något som liknar nackspärr. Jag fortsätter isolera mig i gästrummet och hoppas gästerna väljer att åka hem en dag tidigare än planerat. Ingen vill ju bli ”magsjuk”. Bara jag vet att det är ångest som härjar min kropp och jag spottar ut de sista resterna av ett alkoholberoende som präglat hela mitt vuxna liv.
Jag känner en svag lust att börja rensa och sortera bland kläder, papper, böcker, spel och allt som hört vår yngste sons barndom till. Han har bytt rum precis innan jul och vill inte ha sina ”barnsaker” på sitt rum. Varför inte följa med honom på hans väg mot att bli vuxen och vara den mamma jag så desperat saknade när jag var tonåring. Den mamma jag vill vara. Hittills har jag nog lyckats vara en okej mamma trots mitt vinsippande. Det har funnits flera år i nykterhet under hans barndom (hans första tre år i livet var jag helt nykter) som sedan sakta gått tillbaka till ett beteende som fanns där långt innan han kom till. Jag har nu ringat in året då jag börjar packa in min ångest och inser att det inte finns någon hjälp att få från vuxenvärlden. Jag är fjorton år när jag för första gången tänker att jag inte vill leva mer. Att det inte finns någon mening och att hela vuxenvärlden bara är en enda fejk. Jag har haft svårt att ringa in året. Har inte kunnat hitta det i de yngre åren även om det såklart har format mig. Men nu vet jag att jag upplever allt som bortkastat året jag fyller 14 år. Bara det är en insikt som är smärtsam och samtidigt kan jag börja bearbeta den tiden hos min terapeut. Jag har bokat upp 10 sessioner redan och är mycket motiverad att ta itu med mitt medberoende. Jag tänker nu att det är först när vi kan uttrycka det som skadat oss som vi kan börja läka såren. För mig är det inte genom ord utan genom bilder vilket jag också har förträngt, förpassat till det okända. Jag kan teckna, jag som fick sämsta betyg i bild. Jag kan teckna allt möjligt med lite tid. Jag hade en aning men jag har aldrig vågat prova - bara gömt undan min längtan. Jag har förlöjligat konst som jag mycket väl har förstått, jag har förnekat det bildliga språket till förmån för det verbala. Så mycket som finns att upptäcka.
Idag tillåter jag mig att vara nykter ”bakis” och vet ju att imorgon kommer en bättre dag. En dag som nu sakta blir längre och jag ser åter en möjlighet att följa årstiden för att nytt uppvaknande till våren. Så trött, jag tar mig rätten att vila en stund.
@annacananda Så fint och sorgligt på samma gång att du lyckades hitta året där du behöver börja rota, för att på sikt läka. Jag tänker att vi har liknande erfarenheter från vår uppväxt, och min lösning har varit att glömma. Jag kan återge vissa delar av de åren, men jag väljer oftast att inte ens tänka på det.
Det som har skavt allra mest är mina föräldrars oförmåga att vara de föräldrar som jag behövde allra mest i tonåren. När jag själv fick barn insåg jag hur illa det faktiskt var, hur de svek mig totalt. Min pappa pga sitt missbruk och min mamma pga sitt enorma medberoende. Jag har haft så svårt att förlåta dem. Fortfarande är det något jag bara säger: ”De visste inte bättre, de gjorde så gott de kunde.” Men på djupet har jag faktiskt fortfarande inte förlåtit dem. Borde kanske också ventilera detta med min psykolog.
Grattis till beslutet att fortsätta på den nyktra resan! 🥳🥳🥳
@annacananda @Andrahalvlek Jag tror att det är svårt att glömma, det finns där någonstans längst inne och påverkar oss, även om man inte själv kan uppfatta det. Det för att det på något sätt ändå har präglat oss och man har lärt sig att kompensera. Det kan dock vara svårt att upprätthålla en kompensation livet igenom, det är här alkohol lätt kan komma in eller så kan man krascha. Att kunna komma åt det man kompenserar och hitta ett annat sätt att leva sitt liv på, utan att kompensera, helar och det går inte åt så mycket energi. Som att hitta det som felar i vår kärna, den kraft som gör att vi kan härda ut och hantera livet och känna tillit till sin egna förmåga att hantera motgångar❤️
@annacananda Jag är så imponerad av dig! Du kämpar verkligen och är så förståndig att du förstår att alkohol på detta är totalt värdelöst!
Jag tror att vi blir starkare och mer insiktsfulla ju mer vi möter allt nyktra. Jag har förstått att när jag börjar tänka negativa tankar eller blir nedstämd, arg m.m. Då behöver jag en paus, kan lägga mig och vila en stund eller meditera. Sedan känns det bättre.
@Andrahalvlek Precis så, min far var spelmissbrukare och spelade bort vårt hem, mor var medberoende och höll fasaden. Jag förstår intellektuellt hur det fungerar men jag kan inte förlåta dem för vad jag drevs till som liten tjej. Destruktivt beteende som kunde gått mycket illa. Jag klarade mig och ganska väl, men det finns ett sår jag behöver läka. Jag har som du trängt bort en del på grund av skam. Lika illa är det med min storebror som sover dåligt, arbetar ihjäl sig och är allmänt arg och irriterad, sarkastisk och samtidigt den mjukaste jag känner. Gör karriär istället för att ta hand om sig själv. Han har förträngt allt. Något har hänt som gör riktigt ont - vi får se om jag får fatt i bilderna och kanske kan få en korrigerande upplevelse hos terapeuten…
@Himmelellerhelvette Det där med pauserna är något jag verkligen ska ta till mig! Jag ska bannemej bara gå undan och vila när det blir för mycket. Jag behöver nog öva ett tag men jag ser det som en viktig pusselbit!
Lite dagbok,
Gästerna har inte åkt hem utan istället förlängt sin vistelse till ikväll. Som tur är så jobbar jag nu i eftermiddag. Jag orkar inte vara trevlig och är helt förstummad över att gästerna trivs och tycker det är skönt här. Maken stortrivs och sköter maten så det är helt okej.
Igår tog jag upp med vår ena dotter om vi kunde få byta vinprovningen mot ”Afternoon Tea” på ett väldigt tjusigt ställe. Jag sa som det var att jag troligen inte kommer att dricka mer på mycket länge och i alla fall inte kommande 3 månader. Hon svarade ”såklart” - hon frågade nyfiket och jag förklarade att jag inte mår bra av vin, att det blir för mycket och att jag vill leva mer närvarande. Hon log och sa: ”Välkommen till vår värld!!” Det visar sig att hennes man har tagit ett beslut att avstå alkohol och de har gett upp umgänget med hans gamla kompisar som dricker mer än vad som är hälsosamt. Den här dottern har aldrig varit intresserad av att dricka alkohol. Jag blir så innerligt glad och kan känna en sådan närhet till henne. Hon är ganska ung men så klok och så tydlig. Jag känner en enorm stolthet när hon sätter gränser kring familjen, sunda gränser. Vilken glädje! Så, det jag var lite rädd för visade sig vara en glädje för vår dotter.
När jag tänker efter så är det ju det normala friska. Hur kan man vara rädd för att vilja hävda det normala friska?
Jag har aldrig tänkt på mig själv som medberoende - inte förrän nu har jag riktigt förstått med hela mig vad det innebär. Nu finns SÅ mycket att utforska!! Och nu behöver jag vila!
Jag vill bara heja på, och säga att det är en imponerande resa du gör. Vill också instämma i @andrahalvleks inlägg om detta vi blivit itutade att ”de visste inte bättre” som en förlåtelse-formel att anamma utan motstånd. Jag tror många visste bättre men de orkade inte, av olika skäl. Av självupptagenhet, brist på mognad. Mina föräldrar abdikerade när jag var kring 14- sedan kan man säga att de helt släppte taget om mig när jag flyttade hemifrån som 16-åring. Jag har INTE upprepat beteendet för det går visst att ”veta bättre”.
Nu kan jag upplevas som en curling-morsa men för mig handlar det om att vara nära- och att ta igen för år när jag inte varit närvarande i samma utsträckning. Jag vill vara här! Jag vill vara stadig, stabil, pålitlig. De sakerna är inte kompatibla med a-missbruk, så jag har valt väg. Det kan man göra- det kan vara tufft- men det är tufft att vara människa.
Önskar att det lugnar sig lite och du också får njuta av ditt beslut. Stor kram 🥰
@annacananda Vilket fint samtal du fick med din dotter ❤️ Min äldsta dotter är 25 år och hon har aldrig druckit alkohol. Hon är min ledstjärna i nykterheten. Också. Först lärde vi barnen allt vi kunde - och när de blev äldre lärde vi oss av dem ❤️
Det är väldigt skönt att outa. Pirrigt första gångerna, men man blir snabbt varm i kläderna. Sen kommer en fas då man vill berätta för alla, även i kassan på Ica nästan 🤣 Sen kommer ytterligare en fas då man inte behöver berätta, men gör det om någon frågar. Det viktigaste är ändå att vi själva är trygga och stabila i vår nykterhet.
@Se klart Som jag håller med dig ❤️ ”De visste inte bättre” är en förklaring, men en urusel ursäkt. Visst fan borde de ha vetat bättre, men de orkade inte. Oklart varför. Jag måste för min egen sinnesros skull godta det som en ursäkt, men i mitt hjärta kan jag aldrig förlåta mina föräldrar.
Och det blir bara tydligare ju äldre mina egna barn blir. Den relation som jag har till mina barn idag har min egen mamma aldrig varit ens i närheten av. Hennes förlust.
Och jag ger henne en väder-och-vind-relation, det kräver ytterst lite av mig. Hon verkar supernöjd med det, och jag vill bara kunna se mig själv i spegeln och veta inför mig själv att jag inte spelar på hennes planhalva. Jag tar hand om henne nu när hon blir gammal.
Kram 🐘
PS. Med väder-och-vind-relation menar jag att man pratar om vädret, tv-program och andra banala saker. Man pratar inte om känslor eller på djupet.
PS2. Jag försökte få en relation mer på djupet med min mamma, men gick bet gång på gång. När jag accepterade det infann sig ett lugn inombords. Jag slutade försöka, gillade läget.
@annacananda Vilket bra samtal du fick med din dotter, hon verkar verkligen vara klok och trygg. Det är en så bra insikt när man kan se att man är medberoende. Det är så svårt att få syn på det, men det kan tydligt yttra sig i det psykiska måendet man har. Det är när man ser det som man kungöra något åt det. Det har varit min största insikt när jag blev nykter och min största förändring som jag gjort. Jag anpassade mig och ändrade mitt beteende, åsidosatte mina känslor och behov och tog ansvar för andra. Medberoendet har följt med i andra relationer och triggat mig, nu senast på min arbetsplats och med en kollega. Som tur är kan jag se det och sätter gränser, men det är oerhört energikrävande. Jag har aldrig sett det så tydligt som jag gör nu och jag ska verkligen se till och passa mig för att inte hamna i medberoende igen. Det kan likställas med att vara i alkoholträsket och vara i alkoholdjävulens klor.
Stor kram till dig @annacananda , så beundransvärd du är som väljer och orkar att möta dig själv och ditt liv. Underbart att du har fixat tre månader utan alkohol och skall göra tre till✨ Jag ligger långt efter men har stora planer för nästa år😊 ❤️
Undrar om 14års ålder var extra utmanande för våra föräldrar. Jag jobbar med att förstå nu och att förlåta för min egen skull men det är fan inte okej att överge en tonåring. Jag har tänkt att de gjorde så gott de kunde men det gjorde de fan inte.
Oj vad skönt det var att skriva det!
Tack för att visar mig att jag inte är ensam. Så mycket skam jag burit på och trott att det var jag som på något sätt hade del i att mina föräldrar inte kunde ta ansvar. Så länge jag har förstått intellektuellt men inte med resten av mina sinnen. Att jag föll igenom denna hösten har plötsligt fått en förklaring. Det gör mig inte lyckligare men jag har i alla fall hittat var knuten/knutarna ligger och kan börja nysta upp den känslomässiga röran som finns inom mig.
Lite dagbok.
Igår åkte våra gäster hem på eftermiddagen och jag vinkade vänligt hejdå i en paus från jobb. Jobbade ett par timmar till och när jag kom ut från kontoret infann sig en märklig känsla. En känsla av energi, en känsla av att kunna andas lättare, en tystnad som smekte mina öron. Jag gick med lätthet runt hela övervåning och städade allt. Tog bort varje julpryl, samlade upp och rensade en låda. Dammade och dammsög med lätthet. Julsånger jag hatat under hela december kom plötsligt ur min egen mun och jag nynnande mig igenom två maskiner tvätt, rena lakan i sängarna, fyllde en låda med julpynt och satte den tillbaka där den hör hemma, längst upp i garderoben. Rensade bort allt gammal pynt som fanns kvar i lådan och så hade vi inte behov av ytterligare en låda. Det blev en halv sopsäck istället som kommer att fyllas idag.
Jag är förundrad över hur mitt ansikte slätades ut, hur energin återvände och hur lätt jag kände mig för en stund. Spänningen i axlar och nacke sitter kvar men är pyttelite lättare. Den spänningen har med mina tonår att göra så innan jag sorterat känslo- och kroppsminnen kommer den att påminna mig om det arbete jag har att göra. Utan bedövning. Jag ska sänka mina antidepressiva idag med ett litet snäpp. Jag tror att dosen är för hög för att jag ska kunna komma i kontakt med det riktigt svåra. Jag är redo att göra det nu. Jag har en enormt längtan efter att gråta och gråta ordentligt. För det måste jag nog släppa ner lite på medicinen. Jag har lite huvudvärk varje dag och det beror nog också på den höga dosen antidepressiva. Så en liten minskning under en månad så får jag se om jag är redo att släppa ner den ytterligare ett litet snäpp när det blir vår. I februari har jag medicinerat i ett år och det har varit svårt bara det. Det är omöjligt att säga om det är hjälpsamt - jag vet bara att när jag till slut accepterade att medicinera var jag totalt slut och kunde inte komma ur soffan. Så någon hjälp har det varit. Jag kom ju upp ur mitt grubbleri.
Nu frukost i lugn och ro innan resten av familjen vaknar.
@annacananda Du är fantastiskt!
Underbart att du pratade med din dotter och hur fint det blev, tänk att vi ska behöva gå ner i ångestträsket först innan vi förstår hur lätt det blir när vi bara vågar prata om det.
Du är så stark som vill gå ner på djupet och släppa ut gråtet. Jag gjorde det ordentligt för ett tag sedan och det drog ur all energi och jag var trött i några dagar efter det men jag tror det är viktigt att göra det❤️
@Himmelellerhelvette
Ja, jag tänker mig att tårarna får komma på min ”retreat” nästa vecka. Kanske behöver jag någon hjälp som du tog av musiken att nå in i smärtan. När jag var ung var jag med i ett tjejgäng och vi hade speciella ”gråtlåtar”. Jag blir faktiskt lite glad när jag tänker på det - det fanns en slags öppenhet i allt det svåra även om vi aldrig pratade om hur vi hade det hemma. Att gråta till ”gråtlåt” var helt okej.
Du gör allt så bra och jag följer dina spår!
Liten dagbok.
Jag upplever att jag återhämtar mig från en gräslig jul som hade sina ljuspunkter. Imorse gick jag förbi julgranen och tänkte på hur jag planerade för julen och hur jag såg det framför mig. Jag såg allt det som min make vill se men aldrig kommer att hända. Det är en fantasi, en illusion, en ärvd bilda av hur julen ska se ut och när vi ser på den utifrån så är det ju medberoendets höjdpunkt. Den totala fasaden som man sedan kan sprida (då foto och film, nu sociala medier).
Det är helt galet och nu vill vi bara släta över och glömma. Maken frågar oroligt hur jag mår och jag hör honom överdriva hur mysigt vi haft det i jul när han pratar med arbetskollegor på telefon. Han vet och han känner men han fortsätter skapa illusionen om den perfekta julen och den perfekta familjen. Jag vet att det skaver inom honom och tids nog kommer han ta itu med sanningen. Han får komma till sina insikter. Jag fortsätter med mitt inre arbete, mitt inre barn och min lilla 14-åring som behöver så mycket kärlek.
Maken har druckit En öl under hela julen. Det pågår något i honom oxå. Det blir såklart enklare om det inte finns öppna flaskor och slattar…
Det finns inte mycket mer just idag - jag ska jobba så det känns normal. Axlar och nacke värker ordentligt - en dag kommer det att släppa och jag tror det kommer att göra det om jag hasar mig till gymmet och ökar blodflödet lite. Men just nu får jag leva med smärtan. Nykterheten först och så får det hälsosamma livet i övrigt komma till mig när jag kan ta emot det.
@annacananda Känner igen känslan. Förväntningarna är enorma innan, men ingen verklighet kan mäta sig med de förväntningarna. Tanken efteråt: Var det bara det här?
Och man deltar i det där spelet - år efter år efter år. Tills man inte vill delta mer. Tills man vill vara ärlig och säga sanningen. Och man våndas innan, man våndas under tiden och man våndas efteråt. Men ärlighet är alltid bäst i längden. Sakta men säkert blir man mer sann både mot sig själv och andra.
När vi har druckit har lögnen varit fundamentet i vår tillvaro. Lögnen tillhör missbruket. Sanningen och ärlighet tillhör nykterheten. Det är inte smärtfritt, men det är så värt det. Att vara sann mot sig själv och andra. I alla situationer.
Blir helt rörd av din berättelse om ”gråtlåtar” @annacananda ❤️ Det får mig att minnas att jag själv hade ”gråttexter” när jag var barn, speciellt sorgliga passager i böcker som jag läste när allt kändes outhärdligt. Eftersom jag lärt mig stänga av mina känslor i förhållande till verkligheten (läs:mamma och pappa) så gick jag till böckerna för att få gråta till någonting sorgligt som stod där.
Inser att det finns så mycket att bearbeta, hoppas hitta ett sätt att göra det. Kram till dig✨
God morgon mina fina Forumvänner! Inte trodde jag väl i min vildaste fantasi att man kunde uppleva så mycket närhet genom skärmen! 🤗🤗🤗 Jag ska plocka upp ett par av låtarna efter min ”retreat”. Jag är absolut inget kunnig på området men jag tror inte att det innefattar att lyssna på popdängor från 80-talet…😆
Jag har ett minne från barndomen, jag är kanske 6-7 år och jag ser en tecknad film med ett sorgligt slut där två vänner skills åt. (En liten pojke och en elefant) Jag börjar gråta hejdlöst när den lilla elefanten åker iväg i sista vagnen på ett tåg och vinkar till pojken med en tår i ögonvrån. Jag skäms för att jag blir så ledsen och gömmer mig bakom en vägg intill köket…Någon av mina föräldrar reagerar med; Vad är det! Är du sjuk! Är du hungrig! Vi gör en macka så mår du bättre! Ingen kram, inget lugn, bara panik…är du sjuk???
Jag får mackan och sitter där förvirrad. Jag vet ju redan innan att det är skamligt att bli ledsen och gråta över en förlust. Det gör vi bara på långfredagen i vår familj. För övrigt biter vi ihop.
Ja, så var det och jag tänker gråta mig igenom det och sedan välja glädje. Har hittat tillbaka till min gamla guru Kay Pollak och hittar en hel del där som är såååå svårt för mig men jag ska ge det en chans. Att väja glädje!
Nu mindes jag mer. När nykterheten börjar få fäste kommer minnena - dåliga och bra.
Idag ska jag börja packa till min lilla resa in i ensamheten och tystnaden. Har beslutat att åka en dag tidigare. Längtan är så stark.
@annacananda Du är i en sådan bra process där de bortträngda minnena får komma upp på ytan. Det lilla jaget som får göra sig hörd och bli tröstad av det stora jaget❤️. Att få göra om berättelsen om sitt liv och känna det man kände då och leva ut det. Att göra sig själv sedd för den man var/är och det man kände, då de vuxna inte kunde, hade förmågan att göra det. Det är en helande process att kunna trösta sig själv, det ger styrka till att kunna hantera motgångar. Styrka till att bygga upp sin självkänsla och till att kunna tänka om sig själv på ett kärleksfullt sätt, utan skam.
Gråtlåtar har jag också lyssnat på massor och minns att även min dotter hade en lista med gråtlåtar som hon och kompisarna grät till. Jag grät som liten till filmer som Lassie och till låtar som ”I en sal på lasarettet”. Nu senast när jag fick ta bort min älskade hund i juni, kunde jag inte lyssna på känslosamma låtar utan att gråta. Jag hoppade till nästa låt. Idag kan jag lyssna på dem och känner då tröst i min sorg efter honom.
Önskar dig ett Gott Nytt År och en fortsatt spännande och utvecklande personlig process samt även en fortsatt fin nykterhetsprocess. Dessa två processer tillsammans, bådar för en fortsatt fin riktning på ditt liv mot helande och till att leva det liv du önskar🥳❤️❤️
@annacananda Jag har också fått en massa minnen tillbaka, många av de hemska jag hade förträngt.
Hjärnan reparerar sig och det är underbart, svårt bara att hantera minerna men det går. Det får göra ont och sedan får man tänka att det var då, då är inte nu, acceptera och släppa taget om det.
@annacananda Kram till dig som också kämpar så otroligt starkt och fint längs vägen. Jag hoppas innerligt att du fått ha ett riktigt fint lugnt och skönt avslut på 2022 och att du går ännu starkare in i 2023. Blir varm av att läsa att du bestämt dig för att fortsätta ytterligare tre månader! Det är jävulskt stort. Och smart att ta det i etapper! Jag finner själv ingen annan utväg än nykter resten av mitt liv, men måste också ta det i etapper. Trillar jag dit igen vid ngt tillfälle vill jag ändå inte trycka ned mig utan istället vara stolt över vad jag åstadkommit hittills. Men målet är att hålla mig helt framöver. Stor kram kära du, hoppas att du får ett fint och avslappnande retreat 🥰💐
Gott nytt år!!
@DRacker @Himmelellerhelvette @vår2022 och alla andra fina som kämpar här med sin nykterhet!!
Jag har aldrig förstått det här med alkoholfria alternativ. Nä, såklart inte eftersom mitt enda intresse har varir att bli berusad! 😏Sedan vill gärna ta det smakar gott att bli berusad. 😋 Det är slut med det nu.
Min fina make som också trevar runt i nykterheten hade köpt en liten champagne till sig själv igår (som han aldrig öppnade) och en stor alkoholfri flaska bubbel till mig och son. Det var faktiskt riktigt gott! Jag är SÅ förvånad! Jag är lite trött på läsk och vatten till maten så det var en fin upplevelse. Jag drack hela flaskan efter att sonen och maken fått ett litet glas var. Känslan var där, den för mysiga, varma stunden i soffan MEN ingen fylla. Jag satt som förstenad framför TVn i fyra timmar. Överraskad och häpen men också lite tom och ensam. Jag har upptäckt att det ena inte utesluter det andra. Gott och ont finns hela tiden närvarande när jag är nykter nog att se och uppleva.
Så att vakna nykter idag när det ljusnar fick mig att skicka ett meddelande till en god vän som jag försummat länge nu. Jag har snart ingen vän kvar. Om jag kan bli en bättre vän till henne så hade det varit fint. Jag tror jag är där att jag kan sakta, mycket sakta kan orientera mig mot omvärlden igen. Kanske kan jag komma ut från min totala vila på torsdag och finna lite ljus i att gå vidare. Jag behöver också hitta sammanhang där alkoholen inte har någon plats och inte är en fråga.
Ja, nu ska jag strax åka och handla till min hemmagjorda ”Retreat” och förbereda min tågresa till destinationen.
@annacananda God fortsättning! Håller med, alkoholfritt och iskallt bubbel är gott. Jag drack också en hel flaska själv under kvällen igår, lyxigt kändes det. Ha en riktigt skön reatreat, släpp in och låt livet komma till dig❤️
@annacananda det finns så många riktigt goda alkoholfria alternativ på systemet. Min favorit är Richard Juhlins bubbel. och Leitz har burkar med supergoda rosé och vitt med bubbel.
Först var jag rädd att det skulle trigga igång alkoholsuget igen men tvärtom så kändes det mkt bättre att dricka något vuxet istället för läsk o vatten.
@annacananda Jag har gått ”rätt hårt åt” alkoholfria öl under jul- och nyårshelgerna och alkoholfritt bubbel på nyårsafton. Det har funkat kanon för mig! Lockelsen att dricka på nyår har varit stor måste jag erkänna men eftersom jag inte bara behövt dricka barndricka, alltså läsk, utan mer vuxendricka fast bra sådan, så har det känts både ok och någon grad festligt ändå. Men tankarna på alla fördelar med att vara nykter översteg vida suget efter att dricka alkohol på nyår! Herregud vad vi kan och ska få vara stolta! 🦾⭐️🤗
Tillbaka efter en fyra dygn i skogen och i total ensamhet. Jag upplever att jag har nått min botten. Jag fick äntligen sova och äta som jag vill och behöver. Inga tider att passa och inget tvång att plocka upp eller torka av efter att jag använt köket. Jag har fastat på soppor, smoothies och te. Jag har inte ens sneglat åt vinstället, konstaterade bara att det fanns fina flaskor när jag kom. Jag har inte haft en enda tanke på att dricka alkohol. Jag är förundrad så här i efterhand. Inte en tanke på vin!! Inte en enda! Jag har varit utan TV, Internet och Sociala medier, bara ringt hem på kvällen och sagt godnatt. Det här ska jag göra regelbundet och lite oftare. Jag har gjort det förr och haft en fin effekt men det är säkert år mellan gångerna.
Min hjärna känns alldeles klar, jag är fortfarande sugen på att vila stup i kvarten (det tänker jag behöver tränas bort med tiden.) Jag har gått långa promenader i hälleregn och tänkt att det är bra för naturen och grundvattnet. Jag har sökt acceptans inom mig. Jag har drömt hur mycket som helst och varit i kontakt med mig själv som 10-12 åring. Min 14-åring vill fortfarande inte prata men vi har i alla fall snuddat vid varandra. Hon kommer snart och då ska jag trösta henne. Jag endast varit i tårar en kort stund. Jag har sökt efter smärta men har inte hittat den, jag upplever att ett stort hinder har röjts bort genom bilder, drömmar och minnen som jag konstaterar att jag har men som jag inte kan vara säker på om de är sanna. Så varför låta minnen som kanske är falska styra mig och mitt liv idag? Jag har hittat ett nytt sätt att förhålla mig till mina minnen. Jag kan tänka att det är mina minnen men det betyder inte att det verkligen var så och så kan jag hedra mina minnen och lägga dem tillbaka.
Jag har kunnat konstatera det jag redan visste om att jag inte är helt i kontakt med min kropp. Min 50+ kropp. Jag känner inte igen den. Jag har inte känt igen den sedan jag fick barn för 15 år sedan. Ett sent barn och en åldrande kropp, klimakteriet som inträdde redan vid 47 för min del. Jag är förvånad och förundrad hur det kunde bli så här. Ett område som borde uppmärksammas på ett annat sätt än hur det varit för mig. Men nu är jag här med den insikten och kan känna ett ansvar för att vilja lära känna min kropp på nytt (plus allt annat såklart) och kanske finna orsaken till spänningarna i nacken - för övrigt behöver jag egentligen bara röra på mig lite mer. Allt julgodis har åkt ut - endast de godaste saffranskakorna finns kvar och ska ätas upp med andakt. Kylen är tom och nu börjar ett nytt halvår mot sommarsolståndet - jag älskar den här tiden då man smått, smått kan mäta minuters ökning av dagen. Att ljuset återvänder även om det är två tuffa månader tills att det ljusnar när jag stiger upp. Nu kan jag tänka att denna mörka del av året är till för att vila, lägga till rätta, ordna inför att allt ska födas på nytt. Tröskeln för mig är julen och kanske kan jag bemöta den på att annat sätt nästa år. Inte skjuta upp det utan skriva ner redan nu vad som går bort nästa år så att jag inte står handfallen i oktober igen och låter mig sugas ner i mitt mörker. Jag säger som Kay Pollack; ”Idag är den bästa dagen i mitt liv!”
@annacananda Låter underbart att få komma iväg på det sättet i stillhet❤️
Jag har också minnen som jag inte vet om dom är riktiga, de är riktigt hemska minnen så jag önskar att dom inte är riktiga och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera dom. Hur gör man med sånna minnen?
Nu går vi mot vår och allt som ska knoppa och spricka upp, börja växa❤️ Tänk med vilken klar blick och innerlig känsla vi nyktert kommer få uppleva hela våren med alla våra sinnen för första gången på alldeles för många år, det känns som om vi kommer få se ett mirakel!
@annacananda Så himla fint inlägg ❤️ Jag hoppas att 14-åringen vågar sig fram snart.
Ett tips för att få kontakt med sina känslor är musik. För att kunna gråta efter separationen från barnens pappa (hösten 2013) spelade jag tex låten ”It must have been love” med Roxette. Det var ”vår” låt när vi träffades. Och jag kastades genast tillbaka 24 år i tiden och mindes hur kära vi var. Och med hjälp av musiken kunde jag känna, gråta och sörja att det slutade som det gjorde. Men vi har byggt en ny typ av relation, som syskon mer, så den sagan slutade lyckligt ändå.
Den typen av retreat behöver du absolut 2-3 gg/år. Bestäm redan nu när. Tex första helgen i varje kvartal eller nåt.
@Himmelellerhelvette Det finns något som heter traumaterapi. Och det finns också något som heter Rosenterapi. Jag vet inte om det är sammma sak, men båda syftar till att locka fram gamla svåra minnen.
@Himmelellerhelvette Väldigt många minnen är hittepå. Man minns vissa saker, fyller igen luckorna i efterhand. En del får man återberättat, så att man tror det är ett riktigt minne. Jag tror att traumaterapi kan visa att minnena är fejk också. Jag har inte heller lust att rota i det förgångna, så länge det inte påverkar mig i nutid och framtid. Som det kan göra om man fastnar i ältande tex.
@Andrahalvlek Nej det får inte bli att man lever kvar i det förflutna. Vi måste leva här och nu. Jag får hoppas att minnena är något jag fyllt i själv och går jag inte in i det så är det inget som påverkar i livet idag för det var då, det är inte nu. Nu är jag trygg och har det lugnt och fint omkring mig och det är där jag får lägga min tid. Jag har gjort resan tillbaka, mött mycket tråkigt, skådat och tagit in, lämnat och hoppas det kan få ligga bakom mig nu. Att jag är färdig med det.
När jag mår som bäst så tar jag ett beslut att jag kan dela en flaska vin med maken till middagen. Det är inte han som föreslår det utan jag som mår toppen och vill fira. Vinet är dyrt och smakar sådär, inte min typ av vin. Jag dricker upp ändå och det slutar med att jag öppnar en flaska till. Totalt dricker jag en hel flaska vin under ca 4 timmar. Jag får flow och är uppe långt efter läggdags, tycker livet är toppen. Tänker ”kreativa” tankar. Dagen efter har jag en mycket svag huvudvärk men inget annat, jag sover ut.
Jag förstår vad som en gång startade mitt vanedrickande - det flow jag kände var fint, jättefint och konsekvenserna var inte särkilt stora. Kortsiktigt.
Igår fredag (en vecka senare) tar jag plötsligt ett beslut att jag ska dricka vin igen och går med bestämda steg in på Systembolaget och köper en riktigt fin, dyr flaska vin. Det känns som om jag bär hem en trofé. Jag känner skuld när Fredrik Lindström drar ett skämt om alla oss som sitter där med ett glas vin i handen och tittar på ”På Spåret”.
Redan på eftermiddagen har jag börjat förhandla om nästa lördag då vi ska på en trevlig konsert med middag.
Det är så här alkohol fungerar. Du återhämtar dig och så kommer suget som en kraft från ingenstans, mitt i välmåendet.
Så lätt är det för mig att åka dit!
Men, så roligt ska vi inte ha det! Det är jag som kör nästa lördag och jag ska uppleva den här artisten i nyktert tillstånd. Det har jag aldrig gjort. Jag går in och registrerar mitt intag i alkoholkalendern och sätter en ny 3-månaders period på mig själv som nykter. Tillfrisknandet kommer att ske.
@annacananda Så är det. När de värsta skräckbilderna har bleknat lite så vaknar alkoholdjävulen till liv och börjar viska i ens öra. ”Så farligt var det nog inte, du är nog inte alkis, ett glas vin kan du dricka”. Ja, jag kan dricka ett glas vin. Och några till. Men förr eller senare spårar det alltid ur.
Du måste nöta, nöta, nöta nyktra fakta. Först då påverkas ditt undermedvetna och det är där vanor, ovanor och ryggmärgsreflexer bor. Du måste jobba stenhårt med punkt 3 i Annie Graces framgångsrecept: ”Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.”
PS. Jag tänker att vi tillhör en exklusiv skara, Sober Club. Vi som är upplysta, vi som går före. Vi som har genomskådat den stora alkoholbluffen som alkoholindustrin har iscensatt. De vill bara tjäna pengar på oss.
@annacananda Du skriver ”Det är så här alkohol fungerar. Du återhämtar dig och så kommer suget som en kraft från ingenstans, mitt i välmåendet.” Precis, exakt så är det. Så fungerar ett återfall. En farlig fallgrop när man som minst anar det och man ser det inte komma för man har blivit totalt uppsnurrad av sin felprogrammerade hjärna, alkoholdjävulen. Den jobbar listigt i skymundan, tassandes på tår och väljer ut det finaste, dyraste vinet för att få fira sin triumf, jag lyckades lura dig!😈. Samtidigt som den smider planer för nästa tillfälle, det måste gå långsamt i början. Han får inte bli avslöjad, för än har han inte den totala makten i sina händer, men snart så!😈.
Så tänker jag om vad som händer. Om jag skapar denna typ av bilder av beroendet, alkoholdjävulen så är det lättare att ta på och förstå. Ett tips kan vara att be din man vara lite av en målvakt, att när du föreslår en flaska vin så skulle han kunna ifrågasätta om det verkligen är en bra idé. Nu när du hållit upp så länge och mår så bra. Vill du verkligen det eller är det beroendet som talar? Min man fick agera lite som målvakt i början, jag kunde säga jag vill ha vin och han sade då köper jag glass åt dig😂.
Vad bra att du ändå upptäckte vad som var på gång, att du inte släppte på alla spärrar helt.
Nya tag! Ny lärdom, eller kanske snarare att du tydligare kan se hur alkoholdjävulen jobbar och kan genomskåda det. Ha en riktig fin lördag❤️
@annacananda Så lurigt det kan vara! Jag kan förstå att alkoholjävulen lyckades lura dig! Jag har fått snabba vågor som sköljt förbi senaste veckan om att det kanske blir något glas fram mot våren men så har jag fått tänka steget längre. Det skulle snabbt slå mig tillbaka till ruta ett. Jag skulle lyckas lura min man att det går bra. Han skulle förmodligen tycka det var trevligt med lite sällskap de få tillfällena det skulle bli i början men sen skulle det bli oftare och oftare för att tillsist vara flera gånger i veckan, jag skulle inte njuta av vinet utan bara ha önskan om berusningen.
Nu får du ta nya krafttag, snedsteg ska inte slå ner dig, du har det i dig, kraften att komma tillbaka. Nu fortsätter din resa framåt, i frihetens tecken❤️
Så härligt att komma in och se era ”nicks”. Så skönt att inte bli dömd. Jag är tillbaka i nykterheten och kör mina 90 dagar. Jag började om på 1. Så jag fick 121 dagar nykter innan jag ramlade dit! Nu samlar jag på minst lika många igen. SoberStrike skulle det heta på gymmet. Jag måste kunna skratta lite åt eländet. Ärligt talat så är det här räddningen - som ni märkte så var jag borta i två veckor och vips så var hen där…jag tvekar - jag förstår vad du menar @vår2022 när du kallar den här funktionen för Alkoholdjävulen och jag har fått en idé att jag ska ge min ett namn och ta kontakt med den här lille vännen. Jag tror inte hen mår så bra…
Min depression har börjat ge med sig och eftersom jag varit deprimerad minst tre gånger tidigare i livet kan jag skönja ett mönster. Vården säger med sina formulär att jag inte lider av psykisk ohälsa och jag tror det beror på hur jag svarar. Jag blottar mig inte och håller fasaden till och med i ett formulär. Strunt samma för den insikten gör ju att jag kan komma vidare. Tänker att det där är ju ”tricky” ur ett större perspektiv - hur kan man ge behandling utefter ett formulär när vi människor har lika många sätt att uttrycka oss som antalet människor som finns…? Strunt samma.
Jag har gått med i ett fyra veckors program i Självmedkänsla och det är online, med formulär och hela den snurren. Jag har testat förut och det har bara gjort mig arg. Nu kan jag slappna av lite och första tillfället i förra veckan öppnade mina ögon i kombination med avsnittet ”Din hjärna” om Beroende på SVT. Jag mår så mycket bättre nu att jag kan börja ta ett litet steg utanför mig själv och se på vad som händer. Det som händer i mig nu är att jag mår lite bättre och då börjar en del av mig som är extremt dömande att mata mig med tankar som säger att jag ska skärpa mig, ta mig i kragen, sluta tycka synd om mig, att jag är självisk rent av egoist, att jag borde skaffa mig ett välbetalt jobb igen och dra mitt strå till stacken. Känslan av tankarna är bara att jag är oduglig.
Det här är stort för mig. Jag har alltid haft känslan men jag har aldrig satt ord på den, jag har inte kunnat erkänna för mig själv att det är så jag känner, det är så en inre röst säger till mig.
Det är ju här det blir komplicerat, det är här vi betalar priset för att vara människa och att vi har utvecklat en hjärna som bygger en ovanvåning på en mycket gammal omodern grund. Jag fattar intellektuellt, det har jag alltid gjort men jag har inte kunnat förstå var den här känslan av att jag måste bita ihop kommer ifrån. Så mycket att utforska!
Jag ser redan fram emot andra tillfället på behandlingen som är på onsdag. Jag tränar och tränar på att vara snäll mot mig själv, att inte döma mig själv. Att stå på mig och hålla fast vid planen på ett nytt yrke, en enklare tillvaro, mindre konsumtion och mer närvaro.
@Himmelellerhelvette
Ja, maken ja…när jag fick detta plötsliga infall blev maken först förvånad och sedan, hör och häpna, glad. Glad för att vi skulle mysa till det med lite vin. Någon Gatekeeper där kan jag aldrig räkna med. Det är en insikt. Han har inte mitt alkoholbeteende även om hans pappa var alkoholist. Han har däremot ett medberoende som gör att han så gärna hjälper till att fira! Precis som svärmor som förut köpte vin som hon trugade i mig när vi var på besök.
Skillnad denna gången var att när jag sa att även om jag inte blev direkt dålig denna gången så var det en lördag som var lite däven. Jag var lite seg, det var han också och han höll med mig om att det kanske inte var riktigt värt det. Nu blev han glad när jag sa att jag kör till konserten nästa vecka. Det är på lördag och det förenklar verkligen att jag kör eftersom vi måste resa till en ort en bit bort, konserten är en bit ut på landet och sedan har vi hotell på den lilla orten. Taxipengarna kan vi ha till annat i dessa tider.
Nu får jag lämna detta härlig Forum och ta itu med dagen!
@annacananda Det jag kommit fram till i min forskning om mig själv och mina automatiska tankar och beteende är att det är något jag lärt mig som barn. Ett vanligt beteende är att när jag blir emotsagd, ifrågasatt, kritiserad eller att jag tycker någon beter sig orättvist så kan jag känna mig arg, ilska. När jag som barn sa emot eller blev arg, så vändes det på något sätt mot mig. Mina känslor upprörde någon annans känslor och ledde till att jag kände mig dålig, det blev inte ok att jag kände det jag kände eller sade vad jag kände och det ledde till skamkänslor. Som barn kunde jag inte protestera mot detta. Jag kände maktlöshet. Det ledde i sin tur till att jag drog mig undan med mina känslor och skammen. Jag fick inte riktigt träna på att det är ok att vara arg utan att känna skam för det. Även om jag kan känna ilska mot andra så riktar jag den mot mig själv, att jag är dålig med känslor av att vilja straffa mig själv.
Det har tagit sin tid att kunna se detta utifrån och även inifrån, men det har hjälpt mig till att sätta ord på detta och till att kunna handla annorlunda. Jag jobbar på att försöka stanna upp i dessa situationer som triggar mig, ta en paus, sova på saken eller träna. Då brukar jag till slut få fatt på vad som händer. Tänka att det är faktiskt ok att jag känner som jag känner, att jag förtjänar att känna det jag känner. Att jag tillåter mig att vara kvar i känslan om jag blir arg, att det faktiskt är en naturlig känsla. Att jag kan uttrycka mina egna behov utan att alltid ta hänsyn till andras behov och att jag förtjänar att lyssna på mina egna behov. Att jag inte gör mig själv till ett offer eller medberoende, att jag står upp för mig själv. Jag vet tydligt nu när känslan av detta kommer, jag får som ett ”slag i magen”. Då vet jag.
@annacananda Det är rätt konstigt att våra gubbar inte säger starkt nej om vi föreslår att dricka ihop. Fast egentligen inte, dom har inte läst på så som vi, dom har inte varit på detta forum och förstått hur beroendet ter sig.
Hej kära @annacananda❣️Nu har du inte skrivit på länge, saknar dig! Hur det än går så kan det vara bra att skriva av sig lite här, men bara om du känner att du vill/orkar❤️
Det var ett bra tag sedan jag tittade in! I takt med att jag sakta går ur min depression kommer fler aktiviteter och jag har ärligen inte hittat tid att skriva här. Jag har även lagt ner Instagram nästan helt. Facebook har jag aldrig haft. I nästa vecka tar jag mina två sista smulor av SSRI men behåller paketen med lägsta dosen som en mental säkerhet ifall jag behöver till hösten. Efter första veckan då jag sänkte dosen kom utsättningssymptom men jag var beredd. Det var bra att få en påminnelse.
Jag är näst intill nykter! Under mars och april har jag druckit alkohol vid några få tillfällen. Ingenting i veckorna och aldrig två dagar på rad. Aldrig mer än 1-2 enheter och då drack jag de 2 när vi firade att vi ska få ytterligare ett barnbarn - tre på en flaska champagne och en skvätt i dotterns glas för syns skull. Inget sug efter mer.
Suget är i stort sett borta och jag har tagit tag i min övervikt. Det går sakta neråt. Mycket sakta.
Jag är snäll mot mig själv. Snart klar med min utbildning och jag har fått sommarjobb på 75%. Jag jobbar ca 10 timmar i veckan nu och pluggar för fullt. Det kör ihop sig lite här på slutet då jag släpar på vissa inlämningar. Men jag kommer att bli klar.
Något hände med mig under kursen i Självmedkänsla som jag inte riktigt kan sätta fingret på…jag går också i terapi där jag tagit upp min alkoholproblematik och det har varit väldigt läkande. Jag har mycket att jobba på men just nu trivs jag och njuter av att våren är på väg.
@annacananda Heeej! Jag har funderat på hur du mår och hur det går för dig och senast idag. Vad roligt att du hör av dig😁. Låter som du har det bra och har hitta en fin riktning i ditt liv. Vad skönt att du snart är klar med kursen och fått sommarjobb! Och vad fint att du kunnat trappa ned på medicin och är på väg ur din depression. Jag kan nästan förstå vad du menar gällande kursen om självmedkänsla, den har jag också jobbat med och den har liksom smugit sig in i mig. Det ger ett skönt lugn, försoning och positiv känsla och en vilja att gå framåt för mig. Och så bra att du är öppen och ärlig i din terapi, det hör ihop med medkänslan.
Härligt med våren som är på väg, idag har jag varit mycket ute, sett vårblommor och fått färg. Ha det så bra! Kram❤️
@annacananda Åh, grattis till att snart få barnbarn nummer 3 😍 Och grattis till många bra och livsviktiga insikter - och sommarjobb! Livet är på g att fixa till sig.
@annacananda Härligt att läsa att det går bra för dig❤️
Våren hjälper mycket till med energi och positiv inställning till livet❤️
Lite läskigt att du vågar dig på A men det är ju bara grundat på hur jag känner mig själv. Jag skulle inte våga och inte orka, för mig är det lättare att inte dricka alls men jag är glad för din skull❤️Att det funkar och att du inte känner sug.
I all välmening för jag följt dig vill jag bara att du är rädd om dig nu när det blir vår och alkoholen blir mer synlig överallt. Det är lätt att falla in i gamla hjulspår.
Stor kram❤️
Fortsatt nykter. Det var…
Fortsatt nykter.
Det var dags igår att ta ett nytt beslut efter 3 månader som nykter och jag har sovit på saken, det blir 3 månader till. Jag ser fram emot att uppleva det som många beskriver under kommande månader. Ett klarare sinne, ett lättare liv, mer glädje och en kropp som repar sig. Jag får helt enkelt be barnen att få byta vinprovningen vi fick i julklapp mot en massage eller två och vänligt berätta (igen) att jag håller mig alkoholfri ett tag till.
Idag upplever jag nog en av de värsta ”baksmällorna” någonsin. Efter tre månader utan alkohol infinner sig ångest, oro, huvudvärk, diarré och kallsvett. Ovan på detta något som liknar nackspärr. Jag fortsätter isolera mig i gästrummet och hoppas gästerna väljer att åka hem en dag tidigare än planerat. Ingen vill ju bli ”magsjuk”. Bara jag vet att det är ångest som härjar min kropp och jag spottar ut de sista resterna av ett alkoholberoende som präglat hela mitt vuxna liv.
Jag känner en svag lust att börja rensa och sortera bland kläder, papper, böcker, spel och allt som hört vår yngste sons barndom till. Han har bytt rum precis innan jul och vill inte ha sina ”barnsaker” på sitt rum. Varför inte följa med honom på hans väg mot att bli vuxen och vara den mamma jag så desperat saknade när jag var tonåring. Den mamma jag vill vara. Hittills har jag nog lyckats vara en okej mamma trots mitt vinsippande. Det har funnits flera år i nykterhet under hans barndom (hans första tre år i livet var jag helt nykter) som sedan sakta gått tillbaka till ett beteende som fanns där långt innan han kom till. Jag har nu ringat in året då jag börjar packa in min ångest och inser att det inte finns någon hjälp att få från vuxenvärlden. Jag är fjorton år när jag för första gången tänker att jag inte vill leva mer. Att det inte finns någon mening och att hela vuxenvärlden bara är en enda fejk. Jag har haft svårt att ringa in året. Har inte kunnat hitta det i de yngre åren även om det såklart har format mig. Men nu vet jag att jag upplever allt som bortkastat året jag fyller 14 år. Bara det är en insikt som är smärtsam och samtidigt kan jag börja bearbeta den tiden hos min terapeut. Jag har bokat upp 10 sessioner redan och är mycket motiverad att ta itu med mitt medberoende. Jag tänker nu att det är först när vi kan uttrycka det som skadat oss som vi kan börja läka såren. För mig är det inte genom ord utan genom bilder vilket jag också har förträngt, förpassat till det okända. Jag kan teckna, jag som fick sämsta betyg i bild. Jag kan teckna allt möjligt med lite tid. Jag hade en aning men jag har aldrig vågat prova - bara gömt undan min längtan. Jag har förlöjligat konst som jag mycket väl har förstått, jag har förnekat det bildliga språket till förmån för det verbala. Så mycket som finns att upptäcka.
Idag tillåter jag mig att vara nykter ”bakis” och vet ju att imorgon kommer en bättre dag. En dag som nu sakta blir längre och jag ser åter en möjlighet att följa årstiden för att nytt uppvaknande till våren. Så trött, jag tar mig rätten att vila en stund.
Stor kram till alla som kämpar!
🦛
@annacananda Så fint och…
@annacananda Så fint och sorgligt på samma gång att du lyckades hitta året där du behöver börja rota, för att på sikt läka. Jag tänker att vi har liknande erfarenheter från vår uppväxt, och min lösning har varit att glömma. Jag kan återge vissa delar av de åren, men jag väljer oftast att inte ens tänka på det.
Det som har skavt allra mest är mina föräldrars oförmåga att vara de föräldrar som jag behövde allra mest i tonåren. När jag själv fick barn insåg jag hur illa det faktiskt var, hur de svek mig totalt. Min pappa pga sitt missbruk och min mamma pga sitt enorma medberoende. Jag har haft så svårt att förlåta dem. Fortfarande är det något jag bara säger: ”De visste inte bättre, de gjorde så gott de kunde.” Men på djupet har jag faktiskt fortfarande inte förlåtit dem. Borde kanske också ventilera detta med min psykolog.
Grattis till beslutet att fortsätta på den nyktra resan! 🥳🥳🥳
Kram 🐘
@annacananda @Andrahalvlek…
@annacananda @Andrahalvlek Jag tror att det är svårt att glömma, det finns där någonstans längst inne och påverkar oss, även om man inte själv kan uppfatta det. Det för att det på något sätt ändå har präglat oss och man har lärt sig att kompensera. Det kan dock vara svårt att upprätthålla en kompensation livet igenom, det är här alkohol lätt kan komma in eller så kan man krascha. Att kunna komma åt det man kompenserar och hitta ett annat sätt att leva sitt liv på, utan att kompensera, helar och det går inte åt så mycket energi. Som att hitta det som felar i vår kärna, den kraft som gör att vi kan härda ut och hantera livet och känna tillit till sin egna förmåga att hantera motgångar❤️
@annacananda Jag är så…
@annacananda Jag är så imponerad av dig! Du kämpar verkligen och är så förståndig att du förstår att alkohol på detta är totalt värdelöst!
Jag tror att vi blir starkare och mer insiktsfulla ju mer vi möter allt nyktra. Jag har förstått att när jag börjar tänka negativa tankar eller blir nedstämd, arg m.m. Då behöver jag en paus, kan lägga mig och vila en stund eller meditera. Sedan känns det bättre.
Kram❤️
@Andrahalvlek Precis så, min…
@Andrahalvlek Precis så, min far var spelmissbrukare och spelade bort vårt hem, mor var medberoende och höll fasaden. Jag förstår intellektuellt hur det fungerar men jag kan inte förlåta dem för vad jag drevs till som liten tjej. Destruktivt beteende som kunde gått mycket illa. Jag klarade mig och ganska väl, men det finns ett sår jag behöver läka. Jag har som du trängt bort en del på grund av skam. Lika illa är det med min storebror som sover dåligt, arbetar ihjäl sig och är allmänt arg och irriterad, sarkastisk och samtidigt den mjukaste jag känner. Gör karriär istället för att ta hand om sig själv. Han har förträngt allt. Något har hänt som gör riktigt ont - vi får se om jag får fatt i bilderna och kanske kan få en korrigerande upplevelse hos terapeuten…
Kram och tack för att du finns!
🦛
@vår2022 Tack för tröstande…
@vår2022 Tack för tröstande inlägg - det ger ju hopp om att hitta in i kärnan och knäcka gåtan.
Jag ä så tacksam för att jag hittade hit och får så mycket stöd av dig!
Kram
🦛
@Himmelellerhelvette Det där…
@Himmelellerhelvette Det där med pauserna är något jag verkligen ska ta till mig! Jag ska bannemej bara gå undan och vila när det blir för mycket. Jag behöver nog öva ett tag men jag ser det som en viktig pusselbit!
Tack för att du delar och stöttar!
Kram
🦛
Lite dagbok, Gästerna har…
Lite dagbok,
Gästerna har inte åkt hem utan istället förlängt sin vistelse till ikväll. Som tur är så jobbar jag nu i eftermiddag. Jag orkar inte vara trevlig och är helt förstummad över att gästerna trivs och tycker det är skönt här. Maken stortrivs och sköter maten så det är helt okej.
Igår tog jag upp med vår ena dotter om vi kunde få byta vinprovningen mot ”Afternoon Tea” på ett väldigt tjusigt ställe. Jag sa som det var att jag troligen inte kommer att dricka mer på mycket länge och i alla fall inte kommande 3 månader. Hon svarade ”såklart” - hon frågade nyfiket och jag förklarade att jag inte mår bra av vin, att det blir för mycket och att jag vill leva mer närvarande. Hon log och sa: ”Välkommen till vår värld!!” Det visar sig att hennes man har tagit ett beslut att avstå alkohol och de har gett upp umgänget med hans gamla kompisar som dricker mer än vad som är hälsosamt. Den här dottern har aldrig varit intresserad av att dricka alkohol. Jag blir så innerligt glad och kan känna en sådan närhet till henne. Hon är ganska ung men så klok och så tydlig. Jag känner en enorm stolthet när hon sätter gränser kring familjen, sunda gränser. Vilken glädje! Så, det jag var lite rädd för visade sig vara en glädje för vår dotter.
När jag tänker efter så är det ju det normala friska. Hur kan man vara rädd för att vilja hävda det normala friska?
Jag har aldrig tänkt på mig själv som medberoende - inte förrän nu har jag riktigt förstått med hela mig vad det innebär. Nu finns SÅ mycket att utforska!! Och nu behöver jag vila!
Stor kram till alla som kämpar!
🦛
Jag vill bara heja på, och…
Jag vill bara heja på, och säga att det är en imponerande resa du gör. Vill också instämma i @andrahalvleks inlägg om detta vi blivit itutade att ”de visste inte bättre” som en förlåtelse-formel att anamma utan motstånd. Jag tror många visste bättre men de orkade inte, av olika skäl. Av självupptagenhet, brist på mognad. Mina föräldrar abdikerade när jag var kring 14- sedan kan man säga att de helt släppte taget om mig när jag flyttade hemifrån som 16-åring. Jag har INTE upprepat beteendet för det går visst att ”veta bättre”.
Nu kan jag upplevas som en curling-morsa men för mig handlar det om att vara nära- och att ta igen för år när jag inte varit närvarande i samma utsträckning. Jag vill vara här! Jag vill vara stadig, stabil, pålitlig. De sakerna är inte kompatibla med a-missbruk, så jag har valt väg. Det kan man göra- det kan vara tufft- men det är tufft att vara människa.
Önskar att det lugnar sig lite och du också får njuta av ditt beslut. Stor kram 🥰
@annacananda Vilket fint…
@annacananda Vilket fint samtal du fick med din dotter ❤️ Min äldsta dotter är 25 år och hon har aldrig druckit alkohol. Hon är min ledstjärna i nykterheten. Också. Först lärde vi barnen allt vi kunde - och när de blev äldre lärde vi oss av dem ❤️
Det är väldigt skönt att outa. Pirrigt första gångerna, men man blir snabbt varm i kläderna. Sen kommer en fas då man vill berätta för alla, även i kassan på Ica nästan 🤣 Sen kommer ytterligare en fas då man inte behöver berätta, men gör det om någon frågar. Det viktigaste är ändå att vi själva är trygga och stabila i vår nykterhet.
Kram 🐘
@Se klart Som jag håller med…
@Se klart Som jag håller med dig ❤️ ”De visste inte bättre” är en förklaring, men en urusel ursäkt. Visst fan borde de ha vetat bättre, men de orkade inte. Oklart varför. Jag måste för min egen sinnesros skull godta det som en ursäkt, men i mitt hjärta kan jag aldrig förlåta mina föräldrar.
Och det blir bara tydligare ju äldre mina egna barn blir. Den relation som jag har till mina barn idag har min egen mamma aldrig varit ens i närheten av. Hennes förlust.
Och jag ger henne en väder-och-vind-relation, det kräver ytterst lite av mig. Hon verkar supernöjd med det, och jag vill bara kunna se mig själv i spegeln och veta inför mig själv att jag inte spelar på hennes planhalva. Jag tar hand om henne nu när hon blir gammal.
Kram 🐘
PS. Med väder-och-vind-relation menar jag att man pratar om vädret, tv-program och andra banala saker. Man pratar inte om känslor eller på djupet.
PS2. Jag försökte få en…
PS2. Jag försökte få en relation mer på djupet med min mamma, men gick bet gång på gång. När jag accepterade det infann sig ett lugn inombords. Jag slutade försöka, gillade läget.
@annacananda Vilket bra…
@annacananda Vilket bra samtal du fick med din dotter, hon verkar verkligen vara klok och trygg. Det är en så bra insikt när man kan se att man är medberoende. Det är så svårt att få syn på det, men det kan tydligt yttra sig i det psykiska måendet man har. Det är när man ser det som man kungöra något åt det. Det har varit min största insikt när jag blev nykter och min största förändring som jag gjort. Jag anpassade mig och ändrade mitt beteende, åsidosatte mina känslor och behov och tog ansvar för andra. Medberoendet har följt med i andra relationer och triggat mig, nu senast på min arbetsplats och med en kollega. Som tur är kan jag se det och sätter gränser, men det är oerhört energikrävande. Jag har aldrig sett det så tydligt som jag gör nu och jag ska verkligen se till och passa mig för att inte hamna i medberoende igen. Det kan likställas med att vara i alkoholträsket och vara i alkoholdjävulens klor.
Ha en fin kväll❤️
Stor kram till dig …
Stor kram till dig @annacananda , så beundransvärd du är som väljer och orkar att möta dig själv och ditt liv. Underbart att du har fixat tre månader utan alkohol och skall göra tre till✨ Jag ligger långt efter men har stora planer för nästa år😊 ❤️
@Se klart @Andrahalvlek…
@Se klart @Andrahalvlek
Undrar om 14års ålder var extra utmanande för våra föräldrar. Jag jobbar med att förstå nu och att förlåta för min egen skull men det är fan inte okej att överge en tonåring. Jag har tänkt att de gjorde så gott de kunde men det gjorde de fan inte.
Oj vad skönt det var att skriva det!
Tack för att visar mig att jag inte är ensam. Så mycket skam jag burit på och trott att det var jag som på något sätt hade del i att mina föräldrar inte kunde ta ansvar. Så länge jag har förstått intellektuellt men inte med resten av mina sinnen. Att jag föll igenom denna hösten har plötsligt fått en förklaring. Det gör mig inte lyckligare men jag har i alla fall hittat var knuten/knutarna ligger och kan börja nysta upp den känslomässiga röran som finns inom mig.
Kram
🦛
Lite dagbok. Igår åkte våra…
Lite dagbok.
Igår åkte våra gäster hem på eftermiddagen och jag vinkade vänligt hejdå i en paus från jobb. Jobbade ett par timmar till och när jag kom ut från kontoret infann sig en märklig känsla. En känsla av energi, en känsla av att kunna andas lättare, en tystnad som smekte mina öron. Jag gick med lätthet runt hela övervåning och städade allt. Tog bort varje julpryl, samlade upp och rensade en låda. Dammade och dammsög med lätthet. Julsånger jag hatat under hela december kom plötsligt ur min egen mun och jag nynnande mig igenom två maskiner tvätt, rena lakan i sängarna, fyllde en låda med julpynt och satte den tillbaka där den hör hemma, längst upp i garderoben. Rensade bort allt gammal pynt som fanns kvar i lådan och så hade vi inte behov av ytterligare en låda. Det blev en halv sopsäck istället som kommer att fyllas idag.
Jag är förundrad över hur mitt ansikte slätades ut, hur energin återvände och hur lätt jag kände mig för en stund. Spänningen i axlar och nacke sitter kvar men är pyttelite lättare. Den spänningen har med mina tonår att göra så innan jag sorterat känslo- och kroppsminnen kommer den att påminna mig om det arbete jag har att göra. Utan bedövning. Jag ska sänka mina antidepressiva idag med ett litet snäpp. Jag tror att dosen är för hög för att jag ska kunna komma i kontakt med det riktigt svåra. Jag är redo att göra det nu. Jag har en enormt längtan efter att gråta och gråta ordentligt. För det måste jag nog släppa ner lite på medicinen. Jag har lite huvudvärk varje dag och det beror nog också på den höga dosen antidepressiva. Så en liten minskning under en månad så får jag se om jag är redo att släppa ner den ytterligare ett litet snäpp när det blir vår. I februari har jag medicinerat i ett år och det har varit svårt bara det. Det är omöjligt att säga om det är hjälpsamt - jag vet bara att när jag till slut accepterade att medicinera var jag totalt slut och kunde inte komma ur soffan. Så någon hjälp har det varit. Jag kom ju upp ur mitt grubbleri.
Nu frukost i lugn och ro innan resten av familjen vaknar.
Stor kram
🦛
@annacananda Du är…
@annacananda Du är fantastiskt!
Underbart att du pratade med din dotter och hur fint det blev, tänk att vi ska behöva gå ner i ångestträsket först innan vi förstår hur lätt det blir när vi bara vågar prata om det.
Du är så stark som vill gå ner på djupet och släppa ut gråtet. Jag gjorde det ordentligt för ett tag sedan och det drog ur all energi och jag var trött i några dagar efter det men jag tror det är viktigt att göra det❤️
Kram
@Himmelellerhelvette Ja, jag…
@Himmelellerhelvette
Ja, jag tänker mig att tårarna får komma på min ”retreat” nästa vecka. Kanske behöver jag någon hjälp som du tog av musiken att nå in i smärtan. När jag var ung var jag med i ett tjejgäng och vi hade speciella ”gråtlåtar”. Jag blir faktiskt lite glad när jag tänker på det - det fanns en slags öppenhet i allt det svåra även om vi aldrig pratade om hur vi hade det hemma. Att gråta till ”gråtlåt” var helt okej.
Du gör allt så bra och jag följer dina spår!
Kram
🦛
Liten dagbok. Jag upplever…
Liten dagbok.
Jag upplever att jag återhämtar mig från en gräslig jul som hade sina ljuspunkter. Imorse gick jag förbi julgranen och tänkte på hur jag planerade för julen och hur jag såg det framför mig. Jag såg allt det som min make vill se men aldrig kommer att hända. Det är en fantasi, en illusion, en ärvd bilda av hur julen ska se ut och när vi ser på den utifrån så är det ju medberoendets höjdpunkt. Den totala fasaden som man sedan kan sprida (då foto och film, nu sociala medier).
Det är helt galet och nu vill vi bara släta över och glömma. Maken frågar oroligt hur jag mår och jag hör honom överdriva hur mysigt vi haft det i jul när han pratar med arbetskollegor på telefon. Han vet och han känner men han fortsätter skapa illusionen om den perfekta julen och den perfekta familjen. Jag vet att det skaver inom honom och tids nog kommer han ta itu med sanningen. Han får komma till sina insikter. Jag fortsätter med mitt inre arbete, mitt inre barn och min lilla 14-åring som behöver så mycket kärlek.
Maken har druckit En öl under hela julen. Det pågår något i honom oxå. Det blir såklart enklare om det inte finns öppna flaskor och slattar…
Det finns inte mycket mer just idag - jag ska jobba så det känns normal. Axlar och nacke värker ordentligt - en dag kommer det att släppa och jag tror det kommer att göra det om jag hasar mig till gymmet och ökar blodflödet lite. Men just nu får jag leva med smärtan. Nykterheten först och så får det hälsosamma livet i övrigt komma till mig när jag kan ta emot det.
Kram till alla som finns här!
🦛
@annacananda Känner igen…
@annacananda Känner igen känslan. Förväntningarna är enorma innan, men ingen verklighet kan mäta sig med de förväntningarna. Tanken efteråt: Var det bara det här?
Och man deltar i det där spelet - år efter år efter år. Tills man inte vill delta mer. Tills man vill vara ärlig och säga sanningen. Och man våndas innan, man våndas under tiden och man våndas efteråt. Men ärlighet är alltid bäst i längden. Sakta men säkert blir man mer sann både mot sig själv och andra.
När vi har druckit har lögnen varit fundamentet i vår tillvaro. Lögnen tillhör missbruket. Sanningen och ärlighet tillhör nykterheten. Det är inte smärtfritt, men det är så värt det. Att vara sann mot sig själv och andra. I alla situationer.
Kram 🐘
Blir helt rörd av din…
Blir helt rörd av din berättelse om ”gråtlåtar” @annacananda ❤️ Det får mig att minnas att jag själv hade ”gråttexter” när jag var barn, speciellt sorgliga passager i böcker som jag läste när allt kändes outhärdligt. Eftersom jag lärt mig stänga av mina känslor i förhållande till verkligheten (läs:mamma och pappa) så gick jag till böckerna för att få gråta till någonting sorgligt som stod där.
Inser att det finns så mycket att bearbeta, hoppas hitta ett sätt att göra det. Kram till dig✨
@annacananda Va fint med …
@annacananda Va fint med ”gråtlåtar” när ni var tonåringar❤️
Hoppar din retreat blir toppen❤️
Kram
@Andrahalvlek @Allegra …
@Andrahalvlek @Allegra @Himmelellerhelvette
God morgon mina fina Forumvänner! Inte trodde jag väl i min vildaste fantasi att man kunde uppleva så mycket närhet genom skärmen! 🤗🤗🤗 Jag ska plocka upp ett par av låtarna efter min ”retreat”. Jag är absolut inget kunnig på området men jag tror inte att det innefattar att lyssna på popdängor från 80-talet…😆
Jag har ett minne från barndomen, jag är kanske 6-7 år och jag ser en tecknad film med ett sorgligt slut där två vänner skills åt. (En liten pojke och en elefant) Jag börjar gråta hejdlöst när den lilla elefanten åker iväg i sista vagnen på ett tåg och vinkar till pojken med en tår i ögonvrån. Jag skäms för att jag blir så ledsen och gömmer mig bakom en vägg intill köket…Någon av mina föräldrar reagerar med; Vad är det! Är du sjuk! Är du hungrig! Vi gör en macka så mår du bättre! Ingen kram, inget lugn, bara panik…är du sjuk???
Jag får mackan och sitter där förvirrad. Jag vet ju redan innan att det är skamligt att bli ledsen och gråta över en förlust. Det gör vi bara på långfredagen i vår familj. För övrigt biter vi ihop.
Ja, så var det och jag tänker gråta mig igenom det och sedan välja glädje. Har hittat tillbaka till min gamla guru Kay Pollak och hittar en hel del där som är såååå svårt för mig men jag ska ge det en chans. Att väja glädje!
Nu mindes jag mer. När nykterheten börjar få fäste kommer minnena - dåliga och bra.
Idag ska jag börja packa till min lilla resa in i ensamheten och tystnaden. Har beslutat att åka en dag tidigare. Längtan är så stark.
Gott nytt år alla fina ni!
🦛
@annacananda Du är i en…
@annacananda Du är i en sådan bra process där de bortträngda minnena får komma upp på ytan. Det lilla jaget som får göra sig hörd och bli tröstad av det stora jaget❤️. Att få göra om berättelsen om sitt liv och känna det man kände då och leva ut det. Att göra sig själv sedd för den man var/är och det man kände, då de vuxna inte kunde, hade förmågan att göra det. Det är en helande process att kunna trösta sig själv, det ger styrka till att kunna hantera motgångar. Styrka till att bygga upp sin självkänsla och till att kunna tänka om sig själv på ett kärleksfullt sätt, utan skam.
Gråtlåtar har jag också lyssnat på massor och minns att även min dotter hade en lista med gråtlåtar som hon och kompisarna grät till. Jag grät som liten till filmer som Lassie och till låtar som ”I en sal på lasarettet”. Nu senast när jag fick ta bort min älskade hund i juni, kunde jag inte lyssna på känslosamma låtar utan att gråta. Jag hoppade till nästa låt. Idag kan jag lyssna på dem och känner då tröst i min sorg efter honom.
Önskar dig ett Gott Nytt År och en fortsatt spännande och utvecklande personlig process samt även en fortsatt fin nykterhetsprocess. Dessa två processer tillsammans, bådar för en fortsatt fin riktning på ditt liv mot helande och till att leva det liv du önskar🥳❤️❤️
@annacananda Jag har också…
@annacananda Jag har också fått en massa minnen tillbaka, många av de hemska jag hade förträngt.
Hjärnan reparerar sig och det är underbart, svårt bara att hantera minerna men det går. Det får göra ont och sedan får man tänka att det var då, då är inte nu, acceptera och släppa taget om det.
Ha det underbart på retreaten ❤️
@annacananda Kram till dig…
@annacananda Kram till dig som också kämpar så otroligt starkt och fint längs vägen. Jag hoppas innerligt att du fått ha ett riktigt fint lugnt och skönt avslut på 2022 och att du går ännu starkare in i 2023. Blir varm av att läsa att du bestämt dig för att fortsätta ytterligare tre månader! Det är jävulskt stort. Och smart att ta det i etapper! Jag finner själv ingen annan utväg än nykter resten av mitt liv, men måste också ta det i etapper. Trillar jag dit igen vid ngt tillfälle vill jag ändå inte trycka ned mig utan istället vara stolt över vad jag åstadkommit hittills. Men målet är att hålla mig helt framöver. Stor kram kära du, hoppas att du får ett fint och avslappnande retreat 🥰💐
Gott nytt år!! @DRacker …
Gott nytt år!!
@DRacker @Himmelellerhelvette @vår2022 och alla andra fina som kämpar här med sin nykterhet!!
Jag har aldrig förstått det här med alkoholfria alternativ. Nä, såklart inte eftersom mitt enda intresse har varir att bli berusad! 😏Sedan vill gärna ta det smakar gott att bli berusad. 😋 Det är slut med det nu.
Min fina make som också trevar runt i nykterheten hade köpt en liten champagne till sig själv igår (som han aldrig öppnade) och en stor alkoholfri flaska bubbel till mig och son. Det var faktiskt riktigt gott! Jag är SÅ förvånad! Jag är lite trött på läsk och vatten till maten så det var en fin upplevelse. Jag drack hela flaskan efter att sonen och maken fått ett litet glas var. Känslan var där, den för mysiga, varma stunden i soffan MEN ingen fylla. Jag satt som förstenad framför TVn i fyra timmar. Överraskad och häpen men också lite tom och ensam. Jag har upptäckt att det ena inte utesluter det andra. Gott och ont finns hela tiden närvarande när jag är nykter nog att se och uppleva.
Så att vakna nykter idag när det ljusnar fick mig att skicka ett meddelande till en god vän som jag försummat länge nu. Jag har snart ingen vän kvar. Om jag kan bli en bättre vän till henne så hade det varit fint. Jag tror jag är där att jag kan sakta, mycket sakta kan orientera mig mot omvärlden igen. Kanske kan jag komma ut från min totala vila på torsdag och finna lite ljus i att gå vidare. Jag behöver också hitta sammanhang där alkoholen inte har någon plats och inte är en fråga.
Ja, nu ska jag strax åka och handla till min hemmagjorda ”Retreat” och förbereda min tågresa till destinationen.
Stor kram
🦛
@annacananda God…
@annacananda God fortsättning! Håller med, alkoholfritt och iskallt bubbel är gott. Jag drack också en hel flaska själv under kvällen igår, lyxigt kändes det. Ha en riktigt skön reatreat, släpp in och låt livet komma till dig❤️
@annacananda det finns så…
@annacananda det finns så många riktigt goda alkoholfria alternativ på systemet. Min favorit är Richard Juhlins bubbel. och Leitz har burkar med supergoda rosé och vitt med bubbel.
Först var jag rädd att det skulle trigga igång alkoholsuget igen men tvärtom så kändes det mkt bättre att dricka något vuxet istället för läsk o vatten.
@annacananda Jag har gått …
@annacananda Jag har gått ”rätt hårt åt” alkoholfria öl under jul- och nyårshelgerna och alkoholfritt bubbel på nyårsafton. Det har funkat kanon för mig! Lockelsen att dricka på nyår har varit stor måste jag erkänna men eftersom jag inte bara behövt dricka barndricka, alltså läsk, utan mer vuxendricka fast bra sådan, så har det känts både ok och någon grad festligt ändå. Men tankarna på alla fördelar med att vara nykter översteg vida suget efter att dricka alkohol på nyår! Herregud vad vi kan och ska få vara stolta! 🦾⭐️🤗
Liten Dagbok Tillbaka efter…
Liten Dagbok
Tillbaka efter en fyra dygn i skogen och i total ensamhet. Jag upplever att jag har nått min botten. Jag fick äntligen sova och äta som jag vill och behöver. Inga tider att passa och inget tvång att plocka upp eller torka av efter att jag använt köket. Jag har fastat på soppor, smoothies och te. Jag har inte ens sneglat åt vinstället, konstaterade bara att det fanns fina flaskor när jag kom. Jag har inte haft en enda tanke på att dricka alkohol. Jag är förundrad så här i efterhand. Inte en tanke på vin!! Inte en enda! Jag har varit utan TV, Internet och Sociala medier, bara ringt hem på kvällen och sagt godnatt. Det här ska jag göra regelbundet och lite oftare. Jag har gjort det förr och haft en fin effekt men det är säkert år mellan gångerna.
Min hjärna känns alldeles klar, jag är fortfarande sugen på att vila stup i kvarten (det tänker jag behöver tränas bort med tiden.) Jag har gått långa promenader i hälleregn och tänkt att det är bra för naturen och grundvattnet. Jag har sökt acceptans inom mig. Jag har drömt hur mycket som helst och varit i kontakt med mig själv som 10-12 åring. Min 14-åring vill fortfarande inte prata men vi har i alla fall snuddat vid varandra. Hon kommer snart och då ska jag trösta henne. Jag endast varit i tårar en kort stund. Jag har sökt efter smärta men har inte hittat den, jag upplever att ett stort hinder har röjts bort genom bilder, drömmar och minnen som jag konstaterar att jag har men som jag inte kan vara säker på om de är sanna. Så varför låta minnen som kanske är falska styra mig och mitt liv idag? Jag har hittat ett nytt sätt att förhålla mig till mina minnen. Jag kan tänka att det är mina minnen men det betyder inte att det verkligen var så och så kan jag hedra mina minnen och lägga dem tillbaka.
Jag har kunnat konstatera det jag redan visste om att jag inte är helt i kontakt med min kropp. Min 50+ kropp. Jag känner inte igen den. Jag har inte känt igen den sedan jag fick barn för 15 år sedan. Ett sent barn och en åldrande kropp, klimakteriet som inträdde redan vid 47 för min del. Jag är förvånad och förundrad hur det kunde bli så här. Ett område som borde uppmärksammas på ett annat sätt än hur det varit för mig. Men nu är jag här med den insikten och kan känna ett ansvar för att vilja lära känna min kropp på nytt (plus allt annat såklart) och kanske finna orsaken till spänningarna i nacken - för övrigt behöver jag egentligen bara röra på mig lite mer. Allt julgodis har åkt ut - endast de godaste saffranskakorna finns kvar och ska ätas upp med andakt. Kylen är tom och nu börjar ett nytt halvår mot sommarsolståndet - jag älskar den här tiden då man smått, smått kan mäta minuters ökning av dagen. Att ljuset återvänder även om det är två tuffa månader tills att det ljusnar när jag stiger upp. Nu kan jag tänka att denna mörka del av året är till för att vila, lägga till rätta, ordna inför att allt ska födas på nytt. Tröskeln för mig är julen och kanske kan jag bemöta den på att annat sätt nästa år. Inte skjuta upp det utan skriva ner redan nu vad som går bort nästa år så att jag inte står handfallen i oktober igen och låter mig sugas ner i mitt mörker. Jag säger som Kay Pollack; ”Idag är den bästa dagen i mitt liv!”
Kram
🦛
@annacananda Låter underbart…
@annacananda Låter underbart att få komma iväg på det sättet i stillhet❤️
Jag har också minnen som jag inte vet om dom är riktiga, de är riktigt hemska minnen så jag önskar att dom inte är riktiga och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera dom. Hur gör man med sånna minnen?
Nu går vi mot vår och allt som ska knoppa och spricka upp, börja växa❤️ Tänk med vilken klar blick och innerlig känsla vi nyktert kommer få uppleva hela våren med alla våra sinnen för första gången på alldeles för många år, det känns som om vi kommer få se ett mirakel!
Stor kram
@annacananda Så himla fint…
@annacananda Så himla fint inlägg ❤️ Jag hoppas att 14-åringen vågar sig fram snart.
Ett tips för att få kontakt med sina känslor är musik. För att kunna gråta efter separationen från barnens pappa (hösten 2013) spelade jag tex låten ”It must have been love” med Roxette. Det var ”vår” låt när vi träffades. Och jag kastades genast tillbaka 24 år i tiden och mindes hur kära vi var. Och med hjälp av musiken kunde jag känna, gråta och sörja att det slutade som det gjorde. Men vi har byggt en ny typ av relation, som syskon mer, så den sagan slutade lyckligt ändå.
Den typen av retreat behöver du absolut 2-3 gg/år. Bestäm redan nu när. Tex första helgen i varje kvartal eller nåt.
Kram 🐘
@Himmelellerhelvette Det…
@Himmelellerhelvette Det finns något som heter traumaterapi. Och det finns också något som heter Rosenterapi. Jag vet inte om det är sammma sak, men båda syftar till att locka fram gamla svåra minnen.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Skulle det…
@Andrahalvlek Skulle det vara sant vill jag inte veta det, tror nog det är bättre att tänka att det är påhittat av min hjärna.
Kram
@Himmelellerhelvette Väldigt…
@Himmelellerhelvette Väldigt många minnen är hittepå. Man minns vissa saker, fyller igen luckorna i efterhand. En del får man återberättat, så att man tror det är ett riktigt minne. Jag tror att traumaterapi kan visa att minnena är fejk också. Jag har inte heller lust att rota i det förgångna, så länge det inte påverkar mig i nutid och framtid. Som det kan göra om man fastnar i ältande tex.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Nej det får…
@Andrahalvlek Nej det får inte bli att man lever kvar i det förflutna. Vi måste leva här och nu. Jag får hoppas att minnena är något jag fyllt i själv och går jag inte in i det så är det inget som påverkar i livet idag för det var då, det är inte nu. Nu är jag trygg och har det lugnt och fint omkring mig och det är där jag får lägga min tid. Jag har gjort resan tillbaka, mött mycket tråkigt, skådat och tagit in, lämnat och hoppas det kan få ligga bakom mig nu. Att jag är färdig med det.
Kram❤️
Liten dagbok. När jag mår…
Liten dagbok.
När jag mår som bäst så tar jag ett beslut att jag kan dela en flaska vin med maken till middagen. Det är inte han som föreslår det utan jag som mår toppen och vill fira. Vinet är dyrt och smakar sådär, inte min typ av vin. Jag dricker upp ändå och det slutar med att jag öppnar en flaska till. Totalt dricker jag en hel flaska vin under ca 4 timmar. Jag får flow och är uppe långt efter läggdags, tycker livet är toppen. Tänker ”kreativa” tankar. Dagen efter har jag en mycket svag huvudvärk men inget annat, jag sover ut.
Jag förstår vad som en gång startade mitt vanedrickande - det flow jag kände var fint, jättefint och konsekvenserna var inte särkilt stora. Kortsiktigt.
Igår fredag (en vecka senare) tar jag plötsligt ett beslut att jag ska dricka vin igen och går med bestämda steg in på Systembolaget och köper en riktigt fin, dyr flaska vin. Det känns som om jag bär hem en trofé. Jag känner skuld när Fredrik Lindström drar ett skämt om alla oss som sitter där med ett glas vin i handen och tittar på ”På Spåret”.
Redan på eftermiddagen har jag börjat förhandla om nästa lördag då vi ska på en trevlig konsert med middag.
Det är så här alkohol fungerar. Du återhämtar dig och så kommer suget som en kraft från ingenstans, mitt i välmåendet.
Så lätt är det för mig att åka dit!
Men, så roligt ska vi inte ha det! Det är jag som kör nästa lördag och jag ska uppleva den här artisten i nyktert tillstånd. Det har jag aldrig gjort. Jag går in och registrerar mitt intag i alkoholkalendern och sätter en ny 3-månaders period på mig själv som nykter. Tillfrisknandet kommer att ske.
@annacananda Så är det. När…
@annacananda Så är det. När de värsta skräckbilderna har bleknat lite så vaknar alkoholdjävulen till liv och börjar viska i ens öra. ”Så farligt var det nog inte, du är nog inte alkis, ett glas vin kan du dricka”. Ja, jag kan dricka ett glas vin. Och några till. Men förr eller senare spårar det alltid ur.
Du måste nöta, nöta, nöta nyktra fakta. Först då påverkas ditt undermedvetna och det är där vanor, ovanor och ryggmärgsreflexer bor. Du måste jobba stenhårt med punkt 3 i Annie Graces framgångsrecept: ”Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.”
Kram 🐘
PS. Jag tänker att vi…
PS. Jag tänker att vi tillhör en exklusiv skara, Sober Club. Vi som är upplysta, vi som går före. Vi som har genomskådat den stora alkoholbluffen som alkoholindustrin har iscensatt. De vill bara tjäna pengar på oss.
@annacananda Du skriver ”Det…
@annacananda Du skriver ”Det är så här alkohol fungerar. Du återhämtar dig och så kommer suget som en kraft från ingenstans, mitt i välmåendet.” Precis, exakt så är det. Så fungerar ett återfall. En farlig fallgrop när man som minst anar det och man ser det inte komma för man har blivit totalt uppsnurrad av sin felprogrammerade hjärna, alkoholdjävulen. Den jobbar listigt i skymundan, tassandes på tår och väljer ut det finaste, dyraste vinet för att få fira sin triumf, jag lyckades lura dig!😈. Samtidigt som den smider planer för nästa tillfälle, det måste gå långsamt i början. Han får inte bli avslöjad, för än har han inte den totala makten i sina händer, men snart så!😈.
Så tänker jag om vad som händer. Om jag skapar denna typ av bilder av beroendet, alkoholdjävulen så är det lättare att ta på och förstå. Ett tips kan vara att be din man vara lite av en målvakt, att när du föreslår en flaska vin så skulle han kunna ifrågasätta om det verkligen är en bra idé. Nu när du hållit upp så länge och mår så bra. Vill du verkligen det eller är det beroendet som talar? Min man fick agera lite som målvakt i början, jag kunde säga jag vill ha vin och han sade då köper jag glass åt dig😂.
Vad bra att du ändå upptäckte vad som var på gång, att du inte släppte på alla spärrar helt.
Nya tag! Ny lärdom, eller kanske snarare att du tydligare kan se hur alkoholdjävulen jobbar och kan genomskåda det. Ha en riktig fin lördag❤️
@annacananda Så lurigt det…
@annacananda Så lurigt det kan vara! Jag kan förstå att alkoholjävulen lyckades lura dig! Jag har fått snabba vågor som sköljt förbi senaste veckan om att det kanske blir något glas fram mot våren men så har jag fått tänka steget längre. Det skulle snabbt slå mig tillbaka till ruta ett. Jag skulle lyckas lura min man att det går bra. Han skulle förmodligen tycka det var trevligt med lite sällskap de få tillfällena det skulle bli i början men sen skulle det bli oftare och oftare för att tillsist vara flera gånger i veckan, jag skulle inte njuta av vinet utan bara ha önskan om berusningen.
Nu får du ta nya krafttag, snedsteg ska inte slå ner dig, du har det i dig, kraften att komma tillbaka. Nu fortsätter din resa framåt, i frihetens tecken❤️
Kram
@Andrahalvlek @vår2022 …
@Andrahalvlek @vår2022 @Himmelellerhelvette
Så härligt att komma in och se era ”nicks”. Så skönt att inte bli dömd. Jag är tillbaka i nykterheten och kör mina 90 dagar. Jag började om på 1. Så jag fick 121 dagar nykter innan jag ramlade dit! Nu samlar jag på minst lika många igen. SoberStrike skulle det heta på gymmet. Jag måste kunna skratta lite åt eländet. Ärligt talat så är det här räddningen - som ni märkte så var jag borta i två veckor och vips så var hen där…jag tvekar - jag förstår vad du menar @vår2022 när du kallar den här funktionen för Alkoholdjävulen och jag har fått en idé att jag ska ge min ett namn och ta kontakt med den här lille vännen. Jag tror inte hen mår så bra…
Den nyktra resan fortsätter i ett nytt inlägg.
Tack för att ni finns där ute!
Kram
🦛
Liten dagbok. Min depression…
Liten dagbok.
Min depression har börjat ge med sig och eftersom jag varit deprimerad minst tre gånger tidigare i livet kan jag skönja ett mönster. Vården säger med sina formulär att jag inte lider av psykisk ohälsa och jag tror det beror på hur jag svarar. Jag blottar mig inte och håller fasaden till och med i ett formulär. Strunt samma för den insikten gör ju att jag kan komma vidare. Tänker att det där är ju ”tricky” ur ett större perspektiv - hur kan man ge behandling utefter ett formulär när vi människor har lika många sätt att uttrycka oss som antalet människor som finns…? Strunt samma.
Jag har gått med i ett fyra veckors program i Självmedkänsla och det är online, med formulär och hela den snurren. Jag har testat förut och det har bara gjort mig arg. Nu kan jag slappna av lite och första tillfället i förra veckan öppnade mina ögon i kombination med avsnittet ”Din hjärna” om Beroende på SVT. Jag mår så mycket bättre nu att jag kan börja ta ett litet steg utanför mig själv och se på vad som händer. Det som händer i mig nu är att jag mår lite bättre och då börjar en del av mig som är extremt dömande att mata mig med tankar som säger att jag ska skärpa mig, ta mig i kragen, sluta tycka synd om mig, att jag är självisk rent av egoist, att jag borde skaffa mig ett välbetalt jobb igen och dra mitt strå till stacken. Känslan av tankarna är bara att jag är oduglig.
Det här är stort för mig. Jag har alltid haft känslan men jag har aldrig satt ord på den, jag har inte kunnat erkänna för mig själv att det är så jag känner, det är så en inre röst säger till mig.
Det är ju här det blir komplicerat, det är här vi betalar priset för att vara människa och att vi har utvecklat en hjärna som bygger en ovanvåning på en mycket gammal omodern grund. Jag fattar intellektuellt, det har jag alltid gjort men jag har inte kunnat förstå var den här känslan av att jag måste bita ihop kommer ifrån. Så mycket att utforska!
Jag ser redan fram emot andra tillfället på behandlingen som är på onsdag. Jag tränar och tränar på att vara snäll mot mig själv, att inte döma mig själv. Att stå på mig och hålla fast vid planen på ett nytt yrke, en enklare tillvaro, mindre konsumtion och mer närvaro.
Kram till mig och er alla på den nyktra resan
🦛
@Andrahalvlek Jag får nog ta…
@Andrahalvlek
Jag får nog ta till mig Annie Grace - vet ärligt talat inte vem det är. 🫣
Kram
🦛
@Himmelellerhelvette Ja,…
@Himmelellerhelvette
Ja, maken ja…när jag fick detta plötsliga infall blev maken först förvånad och sedan, hör och häpna, glad. Glad för att vi skulle mysa till det med lite vin. Någon Gatekeeper där kan jag aldrig räkna med. Det är en insikt. Han har inte mitt alkoholbeteende även om hans pappa var alkoholist. Han har däremot ett medberoende som gör att han så gärna hjälper till att fira! Precis som svärmor som förut köpte vin som hon trugade i mig när vi var på besök.
Skillnad denna gången var att när jag sa att även om jag inte blev direkt dålig denna gången så var det en lördag som var lite däven. Jag var lite seg, det var han också och han höll med mig om att det kanske inte var riktigt värt det. Nu blev han glad när jag sa att jag kör till konserten nästa vecka. Det är på lördag och det förenklar verkligen att jag kör eftersom vi måste resa till en ort en bit bort, konserten är en bit ut på landet och sedan har vi hotell på den lilla orten. Taxipengarna kan vi ha till annat i dessa tider.
Nu får jag lämna detta härlig Forum och ta itu med dagen!
Kram
🦛
@annacananda Det jag kommit…
@annacananda Det jag kommit fram till i min forskning om mig själv och mina automatiska tankar och beteende är att det är något jag lärt mig som barn. Ett vanligt beteende är att när jag blir emotsagd, ifrågasatt, kritiserad eller att jag tycker någon beter sig orättvist så kan jag känna mig arg, ilska. När jag som barn sa emot eller blev arg, så vändes det på något sätt mot mig. Mina känslor upprörde någon annans känslor och ledde till att jag kände mig dålig, det blev inte ok att jag kände det jag kände eller sade vad jag kände och det ledde till skamkänslor. Som barn kunde jag inte protestera mot detta. Jag kände maktlöshet. Det ledde i sin tur till att jag drog mig undan med mina känslor och skammen. Jag fick inte riktigt träna på att det är ok att vara arg utan att känna skam för det. Även om jag kan känna ilska mot andra så riktar jag den mot mig själv, att jag är dålig med känslor av att vilja straffa mig själv.
Det har tagit sin tid att kunna se detta utifrån och även inifrån, men det har hjälpt mig till att sätta ord på detta och till att kunna handla annorlunda. Jag jobbar på att försöka stanna upp i dessa situationer som triggar mig, ta en paus, sova på saken eller träna. Då brukar jag till slut få fatt på vad som händer. Tänka att det är faktiskt ok att jag känner som jag känner, att jag förtjänar att känna det jag känner. Att jag tillåter mig att vara kvar i känslan om jag blir arg, att det faktiskt är en naturlig känsla. Att jag kan uttrycka mina egna behov utan att alltid ta hänsyn till andras behov och att jag förtjänar att lyssna på mina egna behov. Att jag inte gör mig själv till ett offer eller medberoende, att jag står upp för mig själv. Jag vet tydligt nu när känslan av detta kommer, jag får som ett ”slag i magen”. Då vet jag.
Ha det gott!❤️
@annacananda Det är rätt…
@annacananda Det är rätt konstigt att våra gubbar inte säger starkt nej om vi föreslår att dricka ihop. Fast egentligen inte, dom har inte läst på så som vi, dom har inte varit på detta forum och förstått hur beroendet ter sig.
Du kämpar på så otroligt bra❤️
Kram
@annacananda Godmorgon❣️Hur…
@annacananda Godmorgon❣️Hur har du det?
Kram❤️
Hej kära @annacananda❣️Nu…
Hej kära @annacananda❣️Nu har du inte skrivit på länge, saknar dig! Hur det än går så kan det vara bra att skriva av sig lite här, men bara om du känner att du vill/orkar❤️
Hej @Himmelellerhelvette …
Hej @Himmelellerhelvette @vår2022 @Andrahalvlek
Det var ett bra tag sedan jag tittade in! I takt med att jag sakta går ur min depression kommer fler aktiviteter och jag har ärligen inte hittat tid att skriva här. Jag har även lagt ner Instagram nästan helt. Facebook har jag aldrig haft. I nästa vecka tar jag mina två sista smulor av SSRI men behåller paketen med lägsta dosen som en mental säkerhet ifall jag behöver till hösten. Efter första veckan då jag sänkte dosen kom utsättningssymptom men jag var beredd. Det var bra att få en påminnelse.
Jag är näst intill nykter! Under mars och april har jag druckit alkohol vid några få tillfällen. Ingenting i veckorna och aldrig två dagar på rad. Aldrig mer än 1-2 enheter och då drack jag de 2 när vi firade att vi ska få ytterligare ett barnbarn - tre på en flaska champagne och en skvätt i dotterns glas för syns skull. Inget sug efter mer.
Suget är i stort sett borta och jag har tagit tag i min övervikt. Det går sakta neråt. Mycket sakta.
Jag är snäll mot mig själv. Snart klar med min utbildning och jag har fått sommarjobb på 75%. Jag jobbar ca 10 timmar i veckan nu och pluggar för fullt. Det kör ihop sig lite här på slutet då jag släpar på vissa inlämningar. Men jag kommer att bli klar.
Något hände med mig under kursen i Självmedkänsla som jag inte riktigt kan sätta fingret på…jag går också i terapi där jag tagit upp min alkoholproblematik och det har varit väldigt läkande. Jag har mycket att jobba på men just nu trivs jag och njuter av att våren är på väg.
Stor kram till er!
@annacananda Heeej! Jag har…
@annacananda Heeej! Jag har funderat på hur du mår och hur det går för dig och senast idag. Vad roligt att du hör av dig😁. Låter som du har det bra och har hitta en fin riktning i ditt liv. Vad skönt att du snart är klar med kursen och fått sommarjobb! Och vad fint att du kunnat trappa ned på medicin och är på väg ur din depression. Jag kan nästan förstå vad du menar gällande kursen om självmedkänsla, den har jag också jobbat med och den har liksom smugit sig in i mig. Det ger ett skönt lugn, försoning och positiv känsla och en vilja att gå framåt för mig. Och så bra att du är öppen och ärlig i din terapi, det hör ihop med medkänslan.
Härligt med våren som är på väg, idag har jag varit mycket ute, sett vårblommor och fått färg. Ha det så bra! Kram❤️
@annacananda Åh, grattis…
@annacananda Åh, grattis till att snart få barnbarn nummer 3 😍 Och grattis till många bra och livsviktiga insikter - och sommarjobb! Livet är på g att fixa till sig.
Kram 🐘
@annacananda Härligt att…
@annacananda Härligt att läsa att det går bra för dig❤️
Våren hjälper mycket till med energi och positiv inställning till livet❤️
Lite läskigt att du vågar dig på A men det är ju bara grundat på hur jag känner mig själv. Jag skulle inte våga och inte orka, för mig är det lättare att inte dricka alls men jag är glad för din skull❤️Att det funkar och att du inte känner sug.
I all välmening för jag följt dig vill jag bara att du är rädd om dig nu när det blir vår och alkoholen blir mer synlig överallt. Det är lätt att falla in i gamla hjulspår.
Stor kram❤️