av kakao

kakao
ons, 2023-01-18 - 12:38

@Tröttiz Hej! Ja hm, det är inte så bra. Har totalkrashat. Är helt slut, i kroppen, i huvudet. Gråter så fort någon säger hej, och vill bara sova. Är rädd att jag gått in i väggen igen, min största rädsla…eller så är jag deprimerad eller ja ingen aning, är bara panikslut.

Vi hördes inte på ett tag, då hamnade jag i någon form av chock, som att det var först då jag fattade att jag hade gjort slut. Det var så intensivt innan, så mkt känslor, och sen var det tyst och då tänkte jag ”men hjälp, vad har jag gjort, jag älskar ju honom!” Och saknar honom. Min kropp saknar honom. Saknar hans leende, hans ögon osv… var iväg och träffade kompisar och det var bra men efter det helt slut igen. Försökte åka skidor men knappt att det gick, kroppen ville inte.

Sen hördes vi igen och jag sa det var ok om han inte får förväntningar på att det här löser sig. Han var upprörd över att vi inte hörts och att jag varit så kort sist vi hördes. Kändes som han skällde på mig och jag bad om ursäkt. Sen hade vi kontakt några dagar som började med neutrala hej på morgonen och hur går det sms under dagen för att sluta i ord som ”jag saknar dig, jag vill ju leva med dig osv” på kvällen. Det var jobbigt. Sen kom ett jag älskar allt med dig, när jag inte svarade på ett dygn tog han tillbaka det. Jag bröt ihop. Ville ju bara svara men vill inte att han ska få falska förhoppningar, samt kände jag att om du älskar allt med mig, varför har du sagt så mycket elaka saker till mig, som att jag lever i en illusion, att det är patetiskt att jag är så ledsen, att jag inte stöttar honom osv…

Vi hade ett superbra samtal häromdagen, jag var jätteledsen, men sa att jag inte klarade av att ha kontakt, att det är för jobbigt, att jag varje gång måste stålsätta mig och ”välja att göra slut igen” för att inte falla tillbaka. Han var väldigt förstående och stöttande och sa att han var ledsen över att jag mådde så dåligt, att han sa att han älskar mig för att han vill att jag ska veta det. Han sa också att det här är det värsta som har hänt honom men kanske oclås bra, att han fattar att han måste göra något åt det. Han läser böcker och tänker mycket om sitt missbruk, det får mig ju att hoppas. Samtidigt ledsen över att det var tvunget att bli såhär för att det skulle trilla ner, samtidigt som jag har hört det förut och inte vågar tro. Tipsade honom också om det här forumet och det känns dumt, för nu kanske han läser det här. Hej hej om du gör det. Känns
Som jag gav honom tillgång till mitt eget safe space, men kunde inte låta bli för jag tror det kan hjälpa honom. Nästan som att jag vill be om ursäkt till er andra också för att jag gjorde det, vet inte varför, det är ju anonymt.

Hm, ja. Långt svar. Tack för att du checkade in tröttiz, och tack ni andra som har skrivit däruppe, har läst det många gånger men inte haft energi att svara. <3 kram

kakao
tors, 2023-01-19 - 22:42

Åh saknar honom så himla mycket idag, gör ont överallt och kliar i hela kroppen. Saknar hans skämt och skratt och mysiga (nyktra röst). Känns som att jag har abstinens, ironiskt nog

kakao
mån, 2023-01-23 - 14:09

Funderar på om jag ska träffa honom. Undrar om jag blivit sjuk av hela processen och all stress och otrygghet innan eller traumat av separationen. Känns som jag slitits i två stycken. Fokus är att jag ska bli bättre och få mer energi, en stor källa till energi har ju varit min partner. Som jag nu inte ska ha kontakt med. Och jag sörjer samtidigt som hela kroppen skriker jag är tröttare än trött.

Nell
mån, 2023-01-23 - 17:17

Hej @kakao! Det låter som att du befinner dig i ett väldigt sårbart läge just nu och du slits mellan två alternativ, att inte vilja vara utan och samtidigt försöka släppa. Du sörjer och samtidigt har du tagit ett beslut, att inte ha kontakt. Vad bra att du skriver här på forumet och ger andra möjlighet att hjälpa dig!

Styrka till dig!
Nell, Alkoholhjälpen

kakao
fre, 2023-01-27 - 23:56

Ja, slits verkligen mellan. Han hörde av sig för några dagar sedan och vi har hörts lite sen dess, bara på sms, det har varit civiliserat och lite mysigt. Men sista dagarna har han legat på mer och mer om hur bra vi passar ihop och att vi borde vara tillsammans och att det bara finns jag för honom. Han säger att han inte druckit på en månad och vill tro på honom men nu har det hänt en massa grejer med några vänner till honom som är (väldigt) tunga. Sånt som gör att vem som helst inte pallar. Ikväll har han hört av sig och glömt grejer som han redan frågat om tidigare idag, och upprepar sig själv, saker jag kopplar med hans berusning. Nu har han plötsligt slutar svara när jag frågar om han är ok i allt det här. Tänker att han är berusad och väldigt nere. Har stålsatt mig för att inte ringa. Vill för att veta om jag har rätt. Vill för att det är helt sjuka grejer som har hänt och jag bryr mig ju fortfarande väldigt mycket. Men har inte ringt. Och känner mig dålig. Och förvirrad. Och orolig. Samtidigt har jag själv haft en riktig skitkväll av andra anledningar och blixtrande huvudvärk och fått tvinga mig själv till lugn och avslappnande… mjeee

kakao
lör, 2023-01-28 - 19:47

Pratade med honom nu ändå, han har fortsatt skicka massa sms och ringt och på alla möjliga kanaler försökt nå mig. Han lät berusad, men skulle gymma. Det bryter mönstret. Men hur han lät och det han pratade om lät som det brukar när han druckit. Han sa också att han vill ses och få ett avslut, fast han inte vill ha ett avslut. Tänker att jag är skyldig honom det men det känns oclås som att han inte alls accepterat att det är slut. Sa att han ibland tänker att han respekterar att jag inte vill ha kontakt, men att han oclås ibland tänker, ”varför ska jag respektera det? Jag vill ju höra av mig.” Och att han tänker på mig hela tiden och älskar mig. Börjar också ifrågasätta mitt val att flytta, vilket makes senare för jag håller på att krackelera. Men känns som han försöker få mig att backa. Fast jag vill framåt men inte vet om jag klarar av det. Funderat på om rädslan inför altt nytt och allt som hänt gripit tag i mig, gjort mig sjuk och handlingsförlamad. Vill bara ha kraft att nu äntligen börja mitt ”nya liv” men känns som min kropp protesterar så högljutt den bara kan,

Åsa M
lör, 2023-01-28 - 22:27

Låt dig inte manipuleras. Han säger rätt saker när han vill kontrollera dig. Du har sett hans mönster redan. Det är en osund dragkamp ni för och den kommer inte upphöra förrän en av er bestämmer att nu räcker det, eller ni båda är helt slutkörda psykiskt och fysiskt. Glöm aldrig att det är han som är sjuk. Inte du.

Hallonpaj
sön, 2023-01-29 - 20:59

Heja dig. Det är ett jkla arbete att lämna. För mig har det hjälpt att bryta med tankar att om han är nykter om ett år eller två kan vi se om vi ska ha en relation då.
Jag hade aldrig inlett en relation med ngn som slutat dricka för ett par månader sedan och därför bör jag inte heller gå tillbaka för tidigt. Vilket inte är samma sak som att känslorna inte finns :(
Det gör så ont men det går över, håll ut!

kakao
ons, 2023-05-10 - 12:28

Hej alla,

Nu har det gått en tid, har skrivit och läst i andra trådar men inte orkat skriva själv. Jag har blivit sjukskriven, igen. Inte på heltid men halvtid är mer än nog vad jag klarar av, är så trött, men inte lika illa som det var förra gången. Är frustrerad och arg på mig själv för att jag är här igen, där jag behöver hjälp för att fungera och ta hand om mig (kan tex inte träna så har kontaktat en sjukgymnast) har efter mycket om och men fått kontakt med en bra psykolog. Det som frustrerar mig är att båda säger att vi inte kan gå in och gräva för mycket/träna för hårt, först måste jag lugna mitt nervsystem. Blir uppgiven, försökte få hjälp via jobbet men var inte tillräckligt sjuk för att få hjälp, nu några veckor senare så är jag för ”sjuk” för att få hjälp. Gahhhh

Har också haft kontakt med mitt ex, det var i samma veva som en av mina nya roomies gick till attack och sa att han föraktade mig och inte brydde sig om hur jag mår, att det är mitt problem om jag inte orkar bo med honom, han måste få leva exakt som han vill etc, fick panik och flyttade ut och runt hos olika vänner, nu har jag löst eget boende.

Men det är första gången jag bor själv på 8 år, känner mig väldigt ensam och vilsen och skör. Har därför kanske sökt extra kontakt med mitt ex, vi har haft väldigt bra samtal. Han har varit nykter i tre månader och vi har kunnat prata neutralt om hans beroende, hand abstinens när jag varit och hälsat på (som gett sig i uttryck i mycket irritation och islada från hans sida). Jag har känt att han stöttar mig i min process att må bättre. Har också nog velat ha bekräftelsen, att han fortfarande tänker på mig, inte träffat någon annan, att jag är åtråvärd. Har gått upp i vikt och är trött och vilsen, inga kläder passar, jag har vänner i denna nya stad men inte så många. Helt enkelt lost.

Men sen för en vecka sen hade vi en helt annan typ av samtal, han säger att han inte orkar vänta på mig längre, undrar vad målet med mitt liv är, att han måste gå vidare om jag inte vill satsa på oss, att jag inte kan hålla fast vid det som hänt om det ska funka. Misstänkte att han var berusad men var osäker. I helgen samma typ av samtal men mer av allt, han säger att han tror att jag är på fel plats, gör fel val, måste bestämma mig, att vi vill olika saker, att det här är slutet för oss, lägger på luren. Sen ringer han om och om igen men jag svarar inte.

Igår ringde han och sa att han hade ett återfall, undrade om han hade ringt mig, ville be om ursäkt. Utryckte ångest och skam och sa ”jag är patetisk och svag, jag försöker men jag misslyckas. Det är så mycket jag ville säga till dig men just nu kan jag inte säga något, har för mycket ångest. Men ta inte på dig det här nu, förlåt om jag gjorde dig orolig och besviken”

Pratade med en vän igår, som utrycker starkt att denna cykel inte är ny. Han är nykter, lovar, håller ut Max tre månader, får ångest, jag mår dåligt, gråter i telefon osv. Hon tycker att jag ska bryta helt, för att ge mig själv chansen att fokusera på mig och bygga upp min egen energi.

Vet inte vad som är vad, om jag saknar honom, om det är ensamheten som gör att jag tänker på honom mycket. Vi har inte setts sen början av december och allt brakade loss, gjorde slut på telefon. Har tänkt att jag skulle bygga upp mig och bli stark och att vi då kunde ses, se hur det kändes, kanske få någon form av avslut. Känns som att jag inte kan släppa honom om vi inte ses men är orolig att jag inte är tillräckligt stark för att kunna hantera ett möte, att det bara river upp allt igen.

Vill inte, vill. Mycket förvirrad över vad som är vad och hur jag ska tänka och göra, och smärtan över att höra att han trots ett starkt försök (som jag upplever det) inte klarar av att hålla sig på banan, den sorgen är så stark att jag mår illa.

Snödroppen
ons, 2023-05-10 - 16:38

@kakao skickar det jag kan just nu, en kram ❤️
Du verkar känna av läget ganska bra.
Han verkar inte vara på en plats där han kan ge dig något stöd alls.
Sök stöd och hjälp om du kan, hos friska och helst professionella.
Var rädd om dig.

Åsa M
tis, 2023-05-16 - 22:20

Håll ut, det blir bättre! En relation kan aldrig funka om en, eller båda, mår dåligt. Läk på varsitt håll och om det är meningen att ni ska hitta varandra igen så gör ni det. Jag har slutat söka upp personer som sårat mig tidigare. Det mår jag bättre av och enligt min erfarenhet är tyvärr tidigare beteende en indikation på kommande beteende.