av Ullis33

Ullis33
sön, 2023-01-29 - 04:19

Jag kämpar mot mitt alkoholberoende och har mer eller mindre badat i ångest i den processen. När ångesten mattas något och när det som främst finns kvar är förväntansångest (dvs rädsla att få ångest igen), så känner jag att jag orkar dela med mig av några tankar om alkoholens roll och påverkan på mitt liv så här långt.

Jag kan helt ärligt säga att jag har presterat på topp med alkohol i systemet (vin). Jag har erhållit höga akademiska meriter på sådant som jag har skrivit under påverkan. Jag har skrivit romaner och debattartiklar samtidigt som jag tagit flera glas vin. Detta säger jag verkligen inte för att framhålla mig själv och absolut inte för att försköna mitt mångåriga vinmissbruk. Tvärtom vill jag bidra till att spräcka den myt som säger att alla missbrukare måste vara utslagna, bli "korkade", inte kunna uttrycka sig verbalt eller skriftligt. Man kan faktiskt fungera och prestera på topp, trots att man har promille i kroppen.

Kanske dröjer det längre för dessa, som lyckas riktigt bra trots alkoholberoendet, att dels erkänna att problemet finns och dels söka hjälp. Kanske kan det finnas teorier om att "intellektuella" minsann måste få stopp på alla tankar i huvudet genom att dricka en hel del. Allt som kan betraktas som "finare" drickande måste punkteras, tänker jag. Det finns inget fint i något missbruk. Människor är fina, men inte missbruket.

När det är alkoholen (i mitt fall vinet) som bestämmer, så har jag ett riktigt problem och ett i grunden dåligt mående. Alkoholen ska vara underordnad människan och så är det bara. MÅSTE jag ha vinet, så är jag inte fri eller helt tillräknelig oavsett examen hit eller dit eller andra meriter.

Jag vill inte "försvinna" när jag mår bra. Jag tycker att verkligheten är riktigt hanterbar, till och med trevlig. Men det är verkligen en dag i taget som gäller, inget är att ta för givet eller helt slappna av i. Detta eller andra nya beroenden lurar om hörnet.

TappadIgen
sön, 2023-01-29 - 11:30

Hej @Ullis33 och välkommen hit. Jag såg att du hade en tråd sedan innan men du är ju ändå relativt ny på forumet. Här är du bland vänner och det är ett bra ställe att dela med sig av sina reflektioner på och ta del av andras. Vi på forumet har en hel del gemensamt men samtidigt mycket som skiljer oss åt också. Det är viktigt med lite olika perspektiv, tycker jag. Jag hoppas att du inte har något emot några kommentarer på dina reflektioner.

@Ullis33 skrev:"Tvärtom vill jag bidra till att spräcka den myt som säger att alla missbrukare måste vara utslagna"

Härinne är det åtminstone ingen som har trott på den myten på väldigt länge. Förvisso har man nog själv när man varit mitt inne i det relativiserat det just på det viset att "Jag är ju inte som de som sitter på bänken. Jag har jobb med status och familj och så vidare som jag sköter". Men faktum är ju att en majoritet av de som har alkoholproblem inte sitter på bänken. Väldigt många av dem har jobb och karriärer och familjer som de sköter på något vis. Jag minns inte den exakta statistiken på det men vill minnas att det är något i stil med att de flesta som blir diagnosticerade med alkoholinducerad skrumplever lever i så kallade ordnade förhållanden.

@Ullis33 skrev:"Man kan faktiskt fungera och prestera på topp, trots att man har promille i kroppen."
Fast det där är nog en myt du själv får slå hål på. Man kan såklart prestera, även efter några glas vin på många sätt. Det är inte det att ens förmåga går ner till noll. Har man också arbetat upp en kraftig tolerans, kanske ett par glas vin till och med nästan har en försumbar effekt. Men att alkohol försämrar prestationen på alla möjliga plan är ju inget kontroversiellt påstående. Såklart kan du säkert köra hem bilen efter ett par öl utan någon olycka och du kan säkert skriva en ledartext och få den publicerad och hyllad. Men det vore en myt att tro att du framför bilen på ett lika säkert sätt eller att din hjärna är lika skärpt.

Har du funderar på vad du kan göra åt vinet? Jag förstår att ett dåligt mående i grunden försvårar, men det finns ju andra sätt att ta hand om måendet. Alkoholen hjälper ju bara kortsiktigt, men stjälper långsiktigt då den inducerar mer ångest än den kväver. Det finns ett program här på sidan att gå med i, om du inte redan har gjort det. Många känner att det har blivit hjälpta av det. Och fortsätt att dela dina tankar här. Det hjälper både dig själv och andra.

Kennie
sön, 2023-01-29 - 11:37

Hej!
Javisst kan det vara så. Men jag kan undra hur bra det då kan bli utan alkohol i blodet? Ännu bättre tänker jag. Och sen finns ju också risken att missbruket eskalerar och/eller att man utvecklar någon alkoholrelaterad sjukdom. Jag är delvis verksam som musiker och jag upplevde att alkoholen kunde ge en gnista och ta bort hämningar, men när man når det nykter så är det ännu starkare. Musiken i sig själv blir ruset, och uttrycket blir naknare, ärligare och starkare. Det tror jag gäller för all kreativitet. Alkoholen kan vara en genväg till kreativiteten, men man får ett begränsat tillträde. Nykter tar det lite längre tid att hitta dit, men sen blir det all inclusive.

Ullis33
mån, 2023-01-30 - 01:19

@TappadIgen Tack för stöd och tankar! Ja, jag bär nog omkring på en annan fördom och illusion själv, och medvetenheten runt detta med alkohol och missbruk har ju ökat enormt på senare år. Jag trodde ju t ex att läkaren skulle bli arg på mig när jag berättade om mitt missbruk. Ofta har det ju även varit på det viset att man under påverkan skrivit något under natten och sedan skämts ögonen ur sig när man läst det dagen därpå. Så det har ju verkligen inte enbart handlat om bra prestationer, långt ifrån. Alkohol är för farligt för att använda som inspirationskälla och kraft.

Ullis33
mån, 2023-01-30 - 01:27

@Kennie Tack för dina kommentarer och stöd! Tänker att det inom musikvärlden är vanligt att hämta inspiration, energi och mod i alkoholen (och kanske andra droger). Kanske inom konstnärliga verksamheter överlag. Jag tycker det "går trögare" att skriva helt nykter, så i nuläget blir inte mycket skrivet. Men du ger mig hopp när du skriver att vem vet, kanske blir det man skriver till och med bättre om man gör det nykter? Och bara den lättnaden att man ser klart på det man skriver och inte behöver ha ångest dagen därpå. Har man druckit en hel del och skrivit, så vet man ju aldrig hur texten ter sig när den ska läsas med nyktra ögon. Bara i mycket måttliga mängder kan alkohol vara okej, men i missbruket lyser måttligheten med sin frånvaro.

TappadIgen
ons, 2023-02-01 - 11:26

@Ullis33 Men nu är du ju här och det är en bra början. Har du några planer på vad du vill göra för att förändra din situation?

Det forumet är bra för, som jag ser det, är att dels så har du en chans att skriva om dina egna upplevelser, vilket inte bara hjälper utan också en själv. Alla väljer ju att skriva på lite olika sätt. En del skriver mer dagbok med allt möjligt som händer runtomkring och andra skriver mer direkt om sakfrågor rörande alkohol och visst är det många som alternerar kring olika sätt att skriva också. Det är ju helt upp till en själv. Men det skrivandet gör, inbillar jag mig, är att när man försöker förklara sina tankar för andra så måste man ju se till att det blir förståeligt för de andra och i samband med att man gör det får man bättre insikt i hur man själv tänker. Genom att förklara för andra vad man tänker får man själv en bättre förståelse för vad man tänker genom den processen.

Sen kan man ju också läsa vad andra skriver. Det jag har lärt mig genom forumet är hur vanliga många tankemönster jag själv har haft som jag trodde jag var ensam om faktiskt är. På forumet hittar du ju väldigt många olika berättelser och väldigt många olika sätt att tackla beroendet. Det positiva med det är ju att man kan ta del av hur andra har haft det och vad de gör och känna igenkänning med vissa saker men samtidigt förkasta annat. Det dyker ibland upp lite funderingar om att många presenterar sina egna metoder som absoluta sanningar, vilket jag inte själv håller med om. Men om någon rekommenderar en metod eller ett förhållningssätt så är det såklart inte den enda som fungerar och du kan välja själv om du vill ta till dig den eller inte. Ibland säger man t.ex. att man inte ska planera för långt fram utan ta en dag i taget. För mig fungerar det precis tvärtom, men det tipset var ju inte menat som en absolut sanning. Det kan kanske vara bra att påminna sig om ibland. Men det du kan göra är ju att läsa runt lite och kanske hittar du någon eller några som du känner mer igenkänning med och som kanske har de påbörjat en stig de vandrar som tilltalar dig och som gör att du vill haka på.