För fyra år sedan träffade jag den mest charmiga, roliga, smarta människan någonsin. Har aldrig känt mig så älskad utav någon. Han är verkligen den finaste själen jag känner som ger allt utav sig själv och ger av sig själv till 110%. En riktig karriär man som kämpat sig till där han är från ingenting och är positiv till tusan och tycker att allt är möjligt. Har aldrig haft ett sånt här fint förhållande med någon.
Vi har ett problem dock, redan innan vi lärde känna varandra på riktigt så noterade jag att när vi jämt sågs om kvällarna så hade han en bärs i handen. Detta var något jag tog upp redan när det började bli lite seriöst då jag själv haft lite problem med alkoholen. (Inte varje dag drickande, utan druckit väldigt sällan men inte kunnat sluta när det väl har hänt. Har dock fått hjälp för det och har insikt om mitt problem och gjort något åt det). Han sa då att att han tar några bärs varje kväll för att chilla efter jobbet. Ca 6 st. Det har han varit ärlig med och sagt att han gjort sedan 13 år tillbaka då han älskar känslan och det gör honom avslappnad och skön. Men!! nu 4 år in i vårat förhållande dricker han ungefär 15-17 st bärs om dagen. Det börjar när han vaknar runt 7-8 och fortsätter tills han lägger sig, allt mellan 23-03. Och så här ser det ut varje dag. Och har gjort under det senaste året eller två.
Han har olika ursäkter för det varje dag. ”Jag har det tungt på jobbet idag” ”dina barn är extra jobbiga idag” ”jag är trött idag” ”jag behöver få ha det lite gött idag” osv osv . Han lovade mig för 13 månader sedan att börja trappa ner i långsam takt då han eskalerat iväg under corona tider då han kunnat jobba hemifrån. Det ledde till kramp anfall då och då på grund utav abstinens. Nu har han även fått psoriasis som läkaren tror beror på alkoholen. Han har redan innan våran tid blivit diagnostiserad med fett lever, haft i många år. För ett år sedan tog hans familj med honom till utlandet och ”gjorde honom nykter” i två månader. Han började dricka igen 30 minuter efter han klivit innanför dörren.
Allting började eskalera när det blev corona restriktioner. Han fick jobba hemma och började då dricka dagligen istället för bara om kvällarna. Han jobbar fortfarande hemma, därför fortsätter han. Vi har en väldigt öppen dialog om hans drickande och han är väl medveten om det. Och även vad jag tycker. Men ofta förnekar han saker som händer, som att han gömmer öl på olika ställen i hemmet, att vissa saker hänt eller inte osv. Det jag får höra oftast är att han inte är stimulerad nog och därför dricker han.
I genom mina ögon ser jag bara någon som inte ens kan gå in och hämta en take away lunch utan att ta två snabba shottar medans han hämtar maten. Och detta börjar tära hårt på vårat förhållande.
Han är inte skit full varje dag utan bara vissa dagar. Ofta de dagar då vi går ut på stan.
Eller då jag ber honom låta bli att dricka.
Oftast behöver han 2-3 bärs på morgonen för att ens bli ”som vanligt” folk, därefter börjar han dricka för att bli påverkad. Som jag sa blir han aldrig riktigt full förens kvällen kommer utan bara lite lullig. Sedan kör han på. Han bortförklarar det med att: jag blir inte elak mot dig, jag sköter mitt jobb, jag är inte annorlunda mot någon vi känner, jag gör inte bort mig, så vad är problemet med att jag unnar mig lite, man lever bara en gång?
Jag vet inte vad jag ska svara på det.
De gånger jag verkligen tycker det är ett problem är när det spårar iväg, ca en gång i veckan. Då är jag hans mamma. Han är så full så han knappt kan gå, har inga hämningar över huvudtaget. Och jag har hjärtat i halsgropen över vem som ska se det dvs grannar osv.
Vad i hela världen ska jag göra? Kan någon snälla ge mig något råd? Hur får man någon att fatta på riktigt? Jag har bett honom gå på AA möten. Att jag kan komma med. Han är motvillig men kommer göra det för min skull säger han. Jag vet att jag är det enda som är viktigt för honom, han har kastat bort sin familj då dom varit på honom om just detta. jag upplever honom som lite deprimerad, han utrycker ofta att vad spelar någonting för roll, vi ska alla dö snart endå.
snälla säg hur jag kan hjälpa honom att hjälpa sig själv på något vis? Någon strategi? Jag förstår att han är sugen, att det förmodligen är en vana sedan lång tid tillbaka , han är inte villig att sluta helt på en gång eller kanske aldrig, det förstår jag. Men hur fan får jag honom att minska på skiten till en början iaf?

@ledsentjej
Hej. Så jobbigt du har det och enligt mig har han ofantligt stora problem.
I början nämnde du "några" öl, 6 st är inte några. Så nämner han anledning att dricka, det finns alltid skäl liksom.
Det där att göra någon nykter, nja tänker jag spontant. Min upplevelse är att man inte kan göra någon nykter om det inte finns inre motivation.
Det jag i nuläget uppfattar läget är vad du behöver? Du har börjat snurra med i hans snurr, försök snurra lite tillbaka och fokusera på dig. 💓💓

@ledsentjej
Jo, och en till sak. Kanske du skulle känna stöd i andra i liknande situation? Som förstår på djupet? Anhöriggrupp? Vad tror du om det? 🌹
Vi finns ju här på forumet, men om du önskar "fysisk" närvaro tänkte jag.

Varmt välkommen till Alkoholhjälpen, @ledsentjej! Du beskriver verkligen bra hur det kan bli när alkoholen kommer in. En fantastisk person som du bryr dig mycket om, och samtidigt har er relation förändrats i grunden. Du spenderar mycket tid med att oroa dig och behöver regelbundet ta hand om honom på ett sätt som du inte trivs med, som inte passar den partnerrelationen som du önskar.

Du ber om råd hur man kan få någon annan att förstå. Har du sett att det finns ett självhjälpsprogram för anhöriga här på Alkoholhjälpen? Du hittar det här: https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet. Hoppas det kan ge dig någonting. Och fortsätt gärna skriva här! Här finns mycket omtanke och goda råd.

Hoppas något av det kan bli hjälpsamt! Hälsar Nell, Alkoholhjälpen

Oj, kära värld! Vilken jobbig sits. Har du funderat på att prata med hans familj, hans chef, någon utomstående som kan nå honom?
När mitt ex sjönk djupt ner i missbruk och psykisk ohälsa fick jag rådet här att prata med hans chef. Hen tog tag i honom, såg till att han fick behandling och lades in på sjukhus. Han sjukskrevs, och verkar nu två år senare fungera bättre. Jag ångrar ingenting och hade gjort samma igen.

Känns igen, min särbo dricker också. Men bara i smyg numera. Håller i sig 2-3 öl första vakna timman, sen ”lagom” berusad så länge saker måste göras. Men när dagen är slut på måsten så är det tydligen fritt fram att bli full. När jag kommer hem runt 16 är han alltid kraftigt berusad.
Hans dagliga köp en en vinflaska, en liten spritflaska och 4-8 öl. Helt sjukt.

@lindaab
Jisses så destruktivt.
Du säger det med ett sådant, sä här är det ju - ord, typ som inget märkvärdigt. Låter lite som att du snurrat med i hans snurr ... 🙄 💕

@ledsentjej
Kära ledsna tjej. Jag läser och berörs. Känner igen, upptäckandet. Och vårdandet.
Du skriver "De gånger jag verkligen tycker det är ett problem är när det spårar iväg, ca en gång i veckan. Då är jag hans mamma. Han är så full så han knappt kan gå, har inga hämningar över huvudtaget. Och jag har hjärtat i halsgropen över vem som ska se det dvs grannar osv."
Vill du ha det så?
Du skriver mycket om vad du kan göra för honom.
Vad gör du för dig?
Jag ställer dessa frågor till dig lika mycket som till mitt yngre jag.
Och jag känner med dig så mycket. Och jag förstår var du är. Hur du har det.
Och jag är så tacksam för att min familj stängde dörren för honom.
Jag valde min familj.
Det var så jag kunde gå vidare.
Jag höll på att gå under.
Då jag inte visste hur jag skulle stoppa det.
Det tog mig flera år.
En lärdom jag inte velat vara utan.
Men det är mycket som jag har missat, i mitt liv.
Under tiden jag vårdade.
Han föll ofta.
Och jag hämtade honom.
Där han låg på vägen utanför huset.
Och när han kommit in i huset, men inte klarade av att öppna hissen.
Sedan han flyttade har han åkt ambulans flera gånger.
Jag har stängt alla kanaler för honom att kontakta mig.
Jag kan inte förstå, hur jag vårdade.
När jag aldrig har velat bli sjuksköterska.
Ändå blev jag hans sjuksköterska, bank, "mamma" och vän.
Allt utom partner.

Min sambo är full varje dag. Hon jobbar heltid. Så fort hon kommer hem tar hon ett glas vin. För att få energi...?! Ja, sen fortsätter det förstås under resten av kvällen. Ibland blir det bara två glas men det kan också bli 7 glas vin. Ibland någon cider eller liknande. Nästan varje gång hon är berusad så tar hon upp saker om min historia, mina dåliga val av tidigare partners, att jag inte gjort klart allting med mitt ex, osv. Skit jobbigt att lyssna på samma saker varje kväll. Meningslöst för mig att försöka svara för alla svar är fel. Men det tycker jag är konstigt för vi pratar ju om saker som redan har hänt. De går inte att ändra på. Jag har tagit med mig erfarenhet från mina misstag i livet men jag kan inte göra om någonting för det är historia.
De få tillfällen hon är nykter och vi tar upp samma ämnen. Då accepterar hon det mesta när hon lyssnar på min berättelse men det är inte samma som att hon tycker att jag gjort saker på ett bra sätt. Men hon accepterar och vill gå vidare, men...
Tyvärr hamnar vi i bråk om min historia alldeles för ofta. Det finns ingen rim och reson i henne när hon druckit. Allting är mitt fel.
Hon skyller sitt dåliga mående, oro, ångest och allt vad hon har i sitt bagage på omgivningen. Hon skyller på mig, min släkt, mitt ex, sin arbetsgivare, sina kollegor och allt runt omkring. Hon resonerar "om bara det där var annorlunda/ borta eller liknande" så är det inga problem att bli nykter. Jo, hej du. Hon har provat själv ett antal gånger. 1 dag, 2 dagar. Där har det oftast stopp av någon orsak som hon blir strax av. Hennes bästa resultat är nykter 5 dagar i sträck. Hon har druckit i några decennier...
Har ingen aning om när hon vill ha hjälp på riktigt. Hon säger att hon vill sluta men varje så är det något fel på den kursen, det sättet, den tidpunkten osv.
Just nu är jag ledsen för vi hade ett bråk ikväll igen. Oftast vill hon göra slut. Jag vill inte göra slut för hon är en underbar kvinna som jag älskar. (Ja, jag är väl knäpp). Dagen efter så tycker hon det är jobbigt för hon kommer sällan ihåg vad som hänt.