Helgen hos äldsta dottern var helt underbar. Det märktes att det bara var två veckor sen sist, våra samtal började på en helt annan nivå. Det är ju så med relationer, träffas man ofta så får samtalen en helt annan verkshöjd. Det är ju likadant med min mamma, träffas vi oftare så har vi båda större behållning av umgänget.

Att köra dit lördag morgon och hem vid elvatiden på söndagen var perfekt. Då fick jag vilan på fredagkvällen, fick köra i dagsljus - och hann med att handla, laga mat, bara-vara och chatta för tjejjouren på söndag kväll. Och jag mådde helt okej ändå på måndagsmorgonen. Det kanske låter lite att bara umgås med sin dotter ett dygn minus sovtimmarna, men det ska samtidigt vara ett hållbart umgänge. Jag sover på deras soffa i en tvårummare liksom.

Min målsättning är att vi ska träffas varje månad, antingen att hon kommer hem eller att jag kör till henne. Att besöka olika kulturevenemang passar oss perfekt. Hon gillar det men gör det typ aldrig om jag inte tar intiativ till det. Hennes sambo slipper helst sånt, och jag älskar att gå med henne på sådant. Jag betalar våra biljetter och hon betalar restaurangmaten. Perfekt.

Mötet igår med de nya kollegorna gick utmärkt. Vissa av dem har dock tvingats att jobba vissa veckor kvällstid, och det var de riktigt ledsna över. Tre personer ska dela på en kvällstjänst och två dagtjänster. Sex veckor i taget jobbar de kvällsveckor. De var riktigt ledsna över det, och det ger dem en onödigt jobbig start på omorganisationen. Så de var lite ljumma i sin inställning medan jag var gräsligt positiv. Vi balanserade upp varandra lite.

Vet ni vad jag har gjort mer!? Jag har kontaktat en kennel och frågat om de möjligen har grå storpudelvalpar på gång. Fick svaret att hon tänker para sin tik i maj och då blir det leverans i mitten av september. Och jag står nu på listan över att få köpa en valp. Nu måste jag planera min semester efter det. Jag har ju alla semesterveckor från fjolåret kvar, så jag kan ta långledigt. Den här chansen får jag inte igen liksom.

Jag tänker lite löst att ta två veckor i sommar och sen resten av veckorna från mitten av september och framåt. Jag ska först räkna på exakt antal semestertimmar som jag har. Den 15/2 måste min chef ha mina semesterönskemål och då måste jag ha tänkt klart. Jag ska ju dessutom ersätta min närmaste kollega på min enhet när hon är ledig, så då behöver jag också vara ersatt.

Min dotter höll långa förmaningstal med mig i helgen. Är jag säker på storpudel? Den är ju väldigt mycket större än en mellanpudel. Förstår jag verkligen hur jobbig den första valptiden blir? Snacka om ombytta roller. Jag log och sa till henne: ”Blir det valp så kommer jag att börja plugga och bli valpexpert. Jag lovar.”

Och det här känns inte förhastat. I augusti är det fem år sedan min älskade pudelpojke somnade in. Sen dess har jag umgåtts med tanken, men jag har inte sett någon praktiskt lösning. Nu har jag många semesterveckor att använda. Jag har möjlighet att jobba hemifrån under en övergångsperiod. (Nu ska jag ju ingå i ett gäng där alla sitter geografiskt utspridda och där videomöte gäller för alla.) Jag har gott om tid att leta efter en dagmatte eller daghusse.

Nu har jag gjort vad jag kan göra. Nu får ödet avgöra om det ska bli en valp eller inte.

Kram 🐘

Mitt knäonda blir bara värre och värre 😢 Jag hade en tid bokad hos fysioterapeut i onsdags, men på morgonen ringde de och sa att han vabbade. Suck. Fick en ny tid nästa torsdag. Trappor och nedförslut är värst. Att det gör lite ont hela tiden kan jag nog vänja mig vid, men när det plötsligt liksom klickar till i knät så gör det svinont. Det hörs hur det klickar till och det känns som knät liksom hackar ur eller nåt.

Funderade igår på om jag skulle ringa 1177. Det skulle kanske behövas en röntgen. Men sen föll det på att jag inte orkade ta mig en meter från tv-soffan. På kvällen gör det så ont i knät att jag knappt kan stödja på det benet. Det är svullet också. Jag smörjer med diklofenak. men jag vet inte om det gör varken till eller ifrån. Sen lägger sig svullnaden under natten.

Nu har jag bestämt mig för att jobba hemifrån idag och imorgon för att minimera belastningen. Jag brukar alltid ta med mig min laptop hem, varje dag (pga stöldskäl). Igår fick jag sista pusselbiten för att kunna jobba hemifrån spontant: En extra elsladd att alltid ha här hemma. Så nu har jag stor skärm, tangentbord, rullmus, sladd och multi-hub. Den sistnämnda krävs för att koppla skärm, nätverk etc till min laptop. Tangentbord och rullmus krävs om jag ska jobba hela dagarna. Det blir för meckigt med touchplattan när man ska redigera sidor.

Det är synd på de dagliga 7000 stegen, men jag orkar ärligt talat inte ha så ont om jag kan undvika det. Istället för morgonpromenad, lunchpromenad och efterjobbetpromenad ska jag göra ett antal styrkeövningar för just knäartros som jag hittade på youtube.

Kan inte låta blir att tycka att det är lite ödets ironi att just jag, som verkligen älskar mina promenader i ur och skur, ska drabbas av detta. Om inget annat funkar så har mina promenader räddat dagen. De har varit en viktig del för stressåterhämtning, kondition och även viktminskning. Tänk om jag aldrig kan promenera i samma utsträckning som jag gjort igen?

Nåväl, jag kan inte förutspå mitt knäs framtida status. Jag kan dock just nu välja att inte belasta för mycket, tills jag vet mer. Jag kan också göra styrkeövningar som styrker musklerna runt knät, och jag kan fortsätta med mina goda kostvanor och hoppas på att det är tillräckligt för att viktminskningen ska fortsätta så som den börjat. Varje minskat kilo är superviktigt för mina knäns skull.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ett snabbt tips: många med knäartros cyklar istället för gå/ springa, mindre belastning. På vanlig cykel elmotionscykel. Många simmar också, typ noll belastning. Stillasittande brukar inte rekommenderas vid just artros.

Konstaterar att fredagskvällens tid på badet är struken. De har stängt en simhall i kommunen, så det blir mer ont om allmänna tider. Men de har öppet på lördag eftermiddag, kl 13.30-16. Det är en allmän tid även för barn då, så lite stojigt blir det säkert men det får jag stå ut med. Jag kan ju ta med mig yngsta dottern också, då och då.

Det kan faktiskt vara helt perfekt för mig - istället för att ta en långpromenad. Om jag inte har något annat inbokat. Istället för att ligga i sängen och slösurfa hela dagen. Så får det bli. Lördag eftermiddag - plums i plurret! Just nu vet jag inte alls hur mitt knä fixar att simma, men det lär visa sig.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ännu ett tips: Kanske annat i ditt landsting, men hos oss kan man komma till simhallen på "rehabtider" med ett FaR- recept som utfärdas av fysioterapeut. Här finns en varmvattensbassäng/ träningsbassäng som är öpprn för allmänheten, men har avsatta tider för personer med FaR- recept. Då är det lugnt o stilla där. Jag utfärdar recept för återhämtning bla, många med stressproblematik har svårt att slappna av. Det varma vattnet hjälper. Många gånger finns ju en spänningsvärk i kroppen dessutom, som lindras av det varma vattnet ihop med mjuka rörelseövningar.
Hörmed din fysioterapeut!

Tänker på dig @andrahalvlek, promeneraren Numero Uno, känns faktiskt orättvist även om jag inte brukar slänga mig med det ordet, för vad är egentligen rättvist?
Önskar att det löser sig så småningom.
Stor fredagskram till dig ❤️

I helgen pratade jag bland annat med min äldsta dotter om att jag har slutat med immovane (zopiklon) från den 31/12. Efter att ha tagit den varje kväll i 11 månader. Att jag har läst att tabletten är Benzo-liknande. ”Kass medicin att ge till en ex-alkis” sa jag lite på skoj.

Hon undrade om jag tänker på mig själv som en före detta alkis? Då berättade jag hur illa jag tyckte om det ordet i början av min nykterhet. Att problemdrickare kändes mer bekvämt i munnen, att både tänka och säga.

Samtidigt är jag tydlig med att inte använda ordet ex-alkis om mig själv ihop med andra än de som känner mig väldigt väl. Det är inget jag skulle säga till någon på jobbet, inte ens lite skämtsamt.

Ord blir vad vi laddar dem med - positivt och negativt. Och så fort ett ord blir negativt laddat ska det bytas ut. Min dotter, som har en utvecklingsstörning har tex numer en intellektuell funktionsnedsättning (IF). Tur att det har en förkortning! Förr i tiden hette det att hon var harmynt, men sen många år tillbaka säger man läpp-, käk-, gomspalt (LKG).

Men att folk tjatar om funktionsvariation när de pratar om olika handikapp stör mig en massa. Syftet med att sätta ”etikett” på folk är att de ska få adekvat hjälp och bemötande. Funktionsvarierade kan ju alla vara på olika sätt.

Jag fortsätter säga utvecklingsstörning, och sen brukar jag tillägga att språkstörningen är det som man märker av mest. För mig är det inget negativt laddat ord, det är bara en beskrivning av realiteten.

Och tydligen har stigmat försvunnit vad det gäller alkis för mig också. En sund utveckling. I början hade jag en enorm beröringsskräck - och vågade inte ens tänka ordet. Samtidigt kallar jag mig inte nikotinist, även om jag snusar.

Hur tänker ni om ordet alkis? Är det fortfarande negativt laddat för er? Hur många nyktra år krävs för att man ska bli bekväm med ordet? Ett stort plus är ju att man kan sätta ex- framför!

Trevlighelgkram 🐘

@Andrahalvlek Ja ord är intressanta. Förmiglåter alkis som attman pratar lite skojsamt men ändå med en släng av skam om det. Alkoholist låter däremot mer rätt förmig.
Lite samma som när rn överviktig oerson kslkar sig själv "tjockis". Det berör mig illa, för i mina öron blir det lite självnedvärderande. Jag skulle aldrig säga tjockis till en överviktig person. Och heller aldrig (ex)alkis om mig själv. Jag berör faktiskt sällan att jag inte dricker. Ja, det är nog så jag benämner det, jag dricker inte. Har aldrig fått följdfrågor på det faktiskt.

@Sattva Märker du att ditt tänk om orden förändrats under resans gång? Och du har nog rätt, att säga alkis om andra känns nedvärderande. Precis som tjockis. Det är nog ord som individen själv bara får använda, lite skämtsamt 🤔

Ett snarlikt ord är funkis, som inkluderar alla med funktionsnedsättning och deras anhöriga typ. Jag brukar ibland snacka om ”funkisvärlden”. Inte ett dugg nedlåtande, men kanske om någon annan säger det?

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, alkoholist var ett läskigt ord i början. Nu tänker jag att det bara är ett ord på någon med alkoholproblem. Där drickandet är utom kontroll. Och det vet vi ju många härinne att drickandet kan vara utom kontroll. Fast vi har jobb, familj etc etc.

När jag säger det om tjockis ser jag en ståuppkomiker framför mig. Som skämtar om sin kropp i olika situationer, men man känner att dät finns smärta bakom. Det är liksom tunn is det där. Att "bjuda på sig själv", som kan kännas som något annat för mottagaren. Men drt kanske är jag som tolkar in saker.

@Andrahalvlek jag gillar inte att använda ordet alkoholist om mig själv eller andra. Det är tyvärr ett ord som blivit väldigt stigmatiserande tycker jag. "Beroende" är ett ord som säger mer om vad det handlar om tycker jag. Det är också så jag tänker om mig själv. Till andra har jag hittills inte sagt något (mer än för de som jag talade om för precis i början).

Kram!

@Andrahalvlek Jag tycker att alkis är ett nedvärderande ord. Precis som tjockis eller fetto. Det är skällsord. Jag har flera gånger sagt alkoholist om mig själv, inte till någon annan, men här på forumet. Kanske jag även sagt alkis. Det är mest för att säga sanningen och som det är, ge det extra kraft för det är inget jag vill vara men det är fakta. Jag är alkoholberoende eller alkoholist och jag kan inte hantera alkohol. Det är fakta jag aldrig kan bortse ifrån och aldrig får glömma med risk för att annars släta över sanningen och hamna i återfall. Det har tagit lite tid att acceptera sanningen och med tankar om, är det fakenews ändå? För jag ville ju inte se mig själv som en alkoholist, en looser. Idag tänker jag mest om mig själv som att jag kan inte hantera alkohol, det är integrerat inom mig själv och en sanning, en självklarhet. Därför är jag en som inte dricker alkohol. Så jag tänker inte ex alkoholist eller ex alkis eller ex alkoholberoende, mer att nu är jag inte beroende av alkohol för jag dricker inte och vill inte dricka. Kanske man kan kalla sig själv för alkoholfri? Typ är du alkoholist? Nej, jag är alkoholfri. Typ när man kämpat för att bli fri från bakterier och blivit det, bakteriefri. Så nu är min benämning på mig själv alkoholfri😂

@Andrahalvlek När jag har varit på AA säger man sitt förnamn och ordet alkoholist vilket jag också har gjort. I gruppen där jag går säger de andra deltagarna (som jag förstått tagit återfall och är tillbaka igen)sitt namn och ordet beroende. När jag berättade för min chef, kollegor så sa jag och jag säger att jag är alkoholberoende. Jag har en beroendesjukdom som innebär att jag aldrig mer kan dricka alkohol. Ordet alkoholist för mig har en negativ klang…det är som jag är min sjukdom.

Kram🐬