Jag har lämnat min man nu. Under tre veckor har jag bott själv och vi har lyckats få logistiken kring våra barn att fungera.
Vi har 3 barn mellan 4-12 år. Jag har haft de två yngsta hos mig mestadels, men ikväll har han vårt äldsta barn samt 4-åringen hos sig.
Fick sms nu ikväll från 12-åringen om att pappa är full. Jag tror inte han har druckit sig redlös, men att han väljer att dricka om så bara ett glas när han är ensam med våra små barn får mig att må illa!! Han svarar inte nu när jag skickar sms. Antagligen sover han tungt med vårt yngsta barn bredvid sig. Är så fruktansvärt ledsen. Jag har KRÄVT att han inte dricker när han är ensam med barnen!
Imorgon var tanken att jag skulle ha egentid med äldsta barnet och de två små skulle vara hos honom. Jag måste tänka om. Jag kan bara inte lämna dem hos honom när han gör såhär. Även om han ”bara” dricker måttligt när han har barnen är det ett svek och utgör en säkerhetsrisk för våra barn!

Vad ska jag göra? Har jag rätt att ta barnen hur som helst? Hjälp mig tänka, känner mig så förtvivlad just nu.

@Hallonpaj Tack. Blir så orolig då jag alltid varit den som vaknat och tagit hand om barnen på nätterna medan han sovit som en sten, ofta pga alkohol. Trodde verkligen inte han skulle dricka när de yngsta var hos honom. Han vet ju så väl att jag varit orolig för detta. Känns återigen som att hopp om gott samarbete och självinsikt hos honom bara smulades sönder. Som så många gånger förr. Kommer ha barnen hos mig imorgon. Jag kan inte låta dem vara hos honom när jag inte kan lita på att han ger fan i att dricka när de är där. Är så arg och ledsen nu. Men tack för omtanken! ❤️

Går det att göra orosanmälan. Om han dricker ska han inte ansvara för barnen, tänk om det händer något tex någon skadar sig eller han inte har uppsikt när de badar osv.
Han vill säkert inte dricka när barnen är där eller tänker att han inte ska men sen så tar beroendet över. Om man tänker på drickandet som en sjukdom tycker jag det är lättare att förstå att de gör fel. Det är ju inte den nyktra personen som sviker, det är beroendet som tar över.
Starkt av dig att lämna ❤️

Hej @Ecatrina!
Vilken tuff situation du beskriver och vad klokt att be om hjälp så du kan sortera i dina tankar och känslor hur du vill hantera den här situationen! Du har fått några fina stöttande svar redan här i tråden. Precis som Samsung50 är inne på, kan Socialtjänsten vara en resurs för dig som förälder och för dina barn. Jag har även skickat ett personligt meddelande till dig i frågor. Där kan du även skriva om du vill få tag i oss rådgivare. Hur är det med dig idag?

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Jag har idag skrivit till honom och sagt att jag inte kan tillåta att han utsätter våra barn för risker på detta sätt. Om inte han kan garantera mig, på hedersord att han t nykter de dagarna han har barnen kommer jag kontakta socialtjänsten. Jag skrev att han måste söka hjälp, annars kommer vår relation inte avslutas på ett värdigt sätt. För jag kommer kämpa för våra barn.
Är fortfarande arg, men också ledsen. Mår fysiskt illa av hur han år ut och år in nonchalerat mig när jag försökt prata. Hur han förstört strukturen i familjen genom att vara en frånvarande och berusad pappa. Som lämnat över allt på mig. Och sen har han mage att vända precis allt emot mig. ”Du är så sur jämt. Så trött jämt. Du blir ju sur så fort du ser mig!” Tacka fan för det. Min gröna är nådd. Just nu försöker jag klura ut hur jag ska få plats med mina tre barn i en tvårumslägenhet fram tills vi hittar något större. De vill av någon märklig anledning vara här hela tiden, allihop… Tro nu inte att jag vill beröva honom barnen, jag vill inget annat än att barnen ska ha sin pappa! Men det måste vara den friska pappan, den som inte bedövar alla livets svårigheter med det där förbannade vinet!
Han har de små barnen hos sig ikväll. Men han har lovat att inte dricka en enda droppe. Jag vet att han håller det ikväll. Men har en känsla av att han kände en lättnad när jag skrev att jag hämtar dem imorgon efter dagis och skola.
Hur ska jag prata med mina barn om hans beroende? Hur mycket ska jag förklara för dem om varför jag valt att flytta ifrån deras pappa?

@Ecatrina
Förstår att det är en väldigt tung situation för dig.
Precis som de nämnt här ovan så kan det vara ett stöd att prata med någon på socialtjänsten oavsett om han dricker just denna gång eller inte. Det är för att du ska få stöd inte för honom.
Bra att du skriver här, det hjälpte mig mycket under den tiden jag levde som anhörig.
🌸

@Ecatrina
Så starkt av dig att lämna! Grattis.
Förstår din oro för dina barn. Du är mamma. Och nykter. Du måste nog följa din modersinstinkt och göra det som är rätt för dig, sen får du be om hjälp av socialtjänsten och vården, så att allt blir bra för er alla.
Den enda som kan skydda barnen är du.
Då pappan har sitt beroende. Och det är som det är.
Man kan bara hoppas att han tar sig ur det och blir en närvarande pappa.
Du har valt dig och dina barn. Det är så fint att höra.
Ta hand om dig, på alla sätt.
För du ska ju orka med denna cirkus.
Jag fick aldrig barn med mitt ex, ville inte, så det i tid, men det var en jävla cirkus, att bara få honom att flytta ut.
Och jag har förstått de senaste åren, att det är en anledning att tacka mig själv för, varje dag.
Så tacka dig själv, för att du satte dig och dina barn främst.

Barn förstår mer än vad man tror. Det du behöver säga är att pappa är sjuk och det gör att han ibland beter sig konstigt eller luktar konstigt. Och att tills han är frisk är det bäst att pappa tar hand om sig och får lugn och ro. Det viktigaste är att lyssna på barnen.
Min erfarenhet är att barnen växer upp med en stor otrygghet om ena föräldern dricker och det är svårt att sätta ord på det. Socialtjänsten kan hjälpa barnen också.

Ang prata m barn.
Jag fick rådet av en klok familjerådgivare: Tala alltid sanning.
Prata och säg som det är, nämn saker vid dess rätta namn och anpassa efter ålder vad man förstår. Barn mår inte bra av att gissa. Jag har kört mycket på tex ’idag är jag ledsen pga nn/jobbet men samtidigt glad att fika med dig’ Livet kan vara randigt, mörkt och ljust samtidigt.
Känner så med din 12åring och tycker det verkar så strongt att hen smsade. Jag tycker du ska fråga vad hen har för tankar om pappans drickande, det kommer kanske leda till samtal på den nivå hen behöver nu. Minns från när jag var i den åldern (med alk pappa) att jag var vilse i känslorna, både älska, hata och inte fatta att det inte var pga mig han valde bort mig. Det hade betytt mycket om ngn vågat fråga.

Ikväll hade vi planerat in att åka iväg, prata ut. Barnvakt.
Och kväll fick även han nog av att känna sig kritiserad i sin relation. ”Du kommer aldrig förändras, jag ser ingen framtid med dig.” Han sa att han gjort allt han kan. Bland annat var han nykter under ca 7 veckor för ett tag sedan. För att parterapeuten bad honom att testa. Men eftersom han inte märkte att jag blev ett dugg gladare av att han var nykter så KAN våra problem omöjligt bero på hans alkoholintag! Det är JAG som har psykiska problem och det hade jag haft även om han var helnykterist. Sa han till mig. Och jag ligger intill honom på en hotellsäng. Gråter så tyst jag kan i kudde. för att jag känner mig så obetydlig. Han hatar mig känns det som. Han pratar om mig som inget med mig nånsin varit bra. Fast att det inte är jag som druckit. Fast jag drivit hela familjen i så många år. Jag är värdelös i hans ögon. Det får han
Mig att känna nu. Våra 15 år betyder inget för honom verkar det som. Han har sett mig föda fram hans tre barn. Och nu har han gjort sitt val. Att ta bort alkoholen helt ur livet för att behålla mig är inget alternativ för honom. Han har fått nog av den bittra ock otacksamma kvinna jag blivit.

Jag skrev under skilsmässan digitalt ikväll. Väntar på att han ska göra sin del.

Idag är det min födelsedag. Den konstigaste och jobbigaste jag nånsin haft. Ledsen men lättad på samma gång. Han har helt tyst. Vi har pratat klart.

@Hallonpaj Nu måste vi prata med barnen. Vi kommer att skiljas. Han har gjort allt han kan säger han. Jag kommer aldrig förändras så därför ser han ingen framtid med mig. HANS ord till MIG. Vet inte vad jag blir utsatt för men känner mig psykologiskt bortkollrad. Vad fasen händer? Vad fasen SÄGER HAN?!

@Hallonpaj Nu måste vi prata med barnen. Vi kommer att skiljas. Han har gjort allt han kan säger han. Jag kommer aldrig förändras så därför ser han ingen framtid med mig. HANS ord till MIG. Vet inte vad jag blir utsatt för men känner mig psykologiskt bortkollrad. Vad fasen händer? Vad fasen SÄGER HAN?!

@Ecatrina för mig låter det som ganska typiskt narcissistiska/sociopatiska personlighetsdrag. Det finns massor att läsa på nätet så kan det vara lättare för dig att förstå vad det är du har att handskas med.

@Ecatrina var han nykter när ni pratade? Han har gjort sitt val (sjukdomen väljer alkoholen)
Du gör ditt val. Du kan välja ett sunt liv för dig och barnen.
Verkar som om han inte nått sin botten ännu för att vilja bli frisk.
Jag är själv i en separation. Jag har funderat om han blir nykter vill jag vara kvar i relationen men kommit fram till att svaret är nej, för mycket är skadat av alla lögner och svek under åren.

@Samsung50 Han hade druckit en öl till maten, vi var som sagt iväg på ett hotell för att prata igenom vår situation. Jag hade tackat nej tidigare under dagen när han frågade om han skulle lägga in en flaska bubbel på kylning (”Nä, jag är inte särskilt sugen på alkohol just nu eftersom alkoholen ju gjort att vi hamnat här” sa jag. Han blev sur och gick ut då. Han trodde väl att jag skulle bli glad över detta eftersom det var min födelsedag och att jag då skulle släppa garden och festa loss lite tillsammans med honom… )

Iallafall. När vi då igår kväll pratade på rummet sa han det där jag skrev ovan. Han sa också att han ju redan testat att vara nykter under en lång period (under 6-7 veckor (!) för ett tag sedan). Men eftersom han inte märkte att vår relation blev ett dugg bättre bara för han var nykter borde rimligtvis problemet ligga hos MIG! Jag skulle må dåligt, vara deprimerad, sur, stressad och utmattad även om han var helnykterist! Den slutsatsen var ju självklar att dra efter dessa nyktra veckor tyckte han.

@Ecatrina min man säger typ samma sak. Han har inget problem med alkoholen och om han dricker är det för att jag är så otrevlig. Känns som om vi gör varandra en tjänst då att flytta isär. Jag slipper vara arg på honom och han behöver inte dricka.
Du ska inte lyssna på honom och framför allt inte ta åt dig. Det är alkoholen som försöker klamra sig fast och som pratar.

Vilken hemsk attityd och vilka enorma sår han skapar 😞 Anfall är bästa försvar, heter det ju. Och det är så praktiskt att skylla sitt missbruk på någon annan. Det låter som om han har långt kvar till insikt och ännu längre till att be om ursäkt, om han någonsin kommer dit. Mitt ex har inte kommit dit ännu men när han ser mig på jobbet så smiter han. Så nog är det något som skaver, alltid.
Fortsätt hålla huvudet högt och ta inte åt dig. Att en nykterist per automatik är sur och jobbig och en alkoholist motsatsen är dessutom en helt absurd anklagelse...