Min pappa är ganska ordentligt alkoholiserad, varit i över 40 år. Han har nu dom sista åren fått div. Allvarliga sjukdomar pga detta, han har varit nära att dö några gånger. Hela mitt liv har präglats av oro för honom. Hopp och förtvivlan om vartannat. Han har supit bort sina familjer och barn. (Barn med flera fruar)
Han lever i förnekelse.
Jag känner nu att jag kommit till ett vägskäl,
Jag vill inte vara med när han super ihjäl sig. Känner att jag måste ge honom ett två alternativ nu, välj spriten och dö ensam, eller sök hjälp och bli nykter för att ha kvar mig och sina barnbarn i sitt liv.
Men jag är livrädd för att det kan få honom att ”tippa över kanten” och skita i att leva.
Det finns inget ont i honom, han är så snäll, det hade vart lättare om han var elak. Han är bara så förlorad till alkoholdemonerna.. Hur går man tillväga?

En vän skrev ett brev till sin mamma! Ett helt öppet och ärligt brev av hur hon led av sin mammas alkoholism och gav ultimatum. Hennes mamma tog hjälp och blev nykter av detta

Nu tänker inte jag lova att detta händer men tror det är det enda du kan göra ställa ultimatum och sen stå för konsekvenserna

Stor varm kram

Tack för ditt svar, Jag har tänkt så också, skriva ett brev, så han kan få fundera och tänka över det några dagar för att sedan ringa honom och se hur han vill ha det, Jag är bara så rädd att han kommer att välja den enkla vägen, och att jag sen sitter där och känner skuld i att det var mitt ultimatum som gjorde att han söp ihjäl sig.

Lilla vän
Missbruk är så komplicerat och du kan bara göra det som är bäst för dig
Är inte din pappa med på tåget så beklagar jag verkligen men det är inget vi runt omkring kan påverka mer än ställa ultimatum
Ditt fel blir det aldrig ❤️

Förstår din oro. Men tänk såhär då, om du inte ställer något ultimatum - hur stor är då chansen att han söker hjälp?
Du vill rädda din pappa. Det enda verktyg du har är ett ultimatum och det är också det som kommer vara kännbart för honom. Här finns en chans, men inga garantier. Kram

Hej @Greta.G!
Välkommen hit till Alkoholhjälpen! Vad bra att du skriver och ber om stöd när du funderar över att ställa ultimatum. Du har också fått en del stöttande råd redan. Precis som ni skriver kan ett ultimatum ibland ge en person så pass mycket motivation att balansen tippar över och personen väljer att ta steg mot förändring. Ibland räcker det inte hela vägen och precis som @Kärringen skriver så blir det aldrig den anhörigas fel.

Det kan finnas olika vägar att gå och det finns ingen fel väg. Det är du som bestämmer! Men generellt kan det finnas många strategier (även småsaker) som kan betyda någonting. Kolla gärna in vårt program för anhöriga (du hittar det via "stöd - anhörigstödet"). Ibland är ett ultimatum det enda som finns kvar att göra, eftersom man redan provat allt.

Hoppas att du hittar mycket hjälpsamt här! Fortsätt gärna skriva.
Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Åh, vad tungt det låter. Jag tror också på att skriva ett brev. Ibland är det lättare än att prata. Och om du har prövat allt så är det inte så många vägar kvar. Välj den som känns rätt för dig. Ingen kommer döma dig för det. ❤️