Hej alla! Igår ringde jag mina föräldrar för att få låna en bil eftersom vår behöver repareras och de har flera. Vi har ibland fått låna bil från dem och ibland inte. Jag har alltid ångest när jag ska ringa till dem och be om hjälp speciellt lån av bil då det bråkats om det förut. Jag och sambon har flyttat längre ifrån mina föräldrar det är ca 7 mil enkel resa. Jag ringde iaf och fråga om de skulle kunna lämna en bil hos oss eller att vi kunde kanske mötas halvvägs om jag och sambo åkte buss och tåg. Eftersom vi ej vet om bilen håller att åka långt med. Mamma svarade och sa du får prata med pappa om det. Jag fick prata med honom först var han glad till jag sa mitt ärende. Han sa nä de går inte jag börja dricka 9 imorse för jag hade ont i halsen. Å morsan drack igår så det går inte idag. Hörde Mamma i bakgrunden som en papegoja det går inte. Sen började han rada upp problem med den bilen vi brukar låna att den laddar ur att låset krånglar osv. Han undrade sedan varför det va så bråttom jag berätta att min sambo och en kompis skulle fixat bilen men han hade fått förhinder. Och min sambo behövde bil till nya jobbet på måndag detta var lördag förmiddag 10.30. Pappa undrade om han ej kunde åka buss jag sa att det ej stämmer med arbetstid för han ska jobba kväll natt. Han muttrade bara till svar. Mamma sa i bakgrunden att men kombin kan de väl låna? Efter mycket om och men bestämde vi att ses dagen efter på eftermiddagen på halva vägen då pappa kanske hunnit nyktra till. Sambon och jag tog senare samma dag bilen till mina föräldrars hemstad å tänkte lämna in den där så mina föräldrar skulle slippa åka så långt dagen efter. Vi hittade en firma som hade nyckelinkast. Jag kontaktade en gammal kompis i staden som kunde skjutsa oss till mina föräldrar för att hämta bilen.Eftersom jag ej får köra bil pga synskada. Hon körde oss och hennes 2 åriga son var med. Vi hann ej ringa i förväg å tala om vår nya plan. Vi kom fram pappa var stupfull mössan på sne och håret åt alla håll. De förstod snabbt att vi fått skjuts. Pappa undrade om jag kommit på idén att få skjuts för det kan ju inte vara din sambo som kommit på det. Jag sa jo det är det faktiskt. Pappa börja prata med min kompis istället och berömma henne att hon räddat hans helg att han hade fått dricka så mycket nu på förmiddagen för att han minsann skulle bli tvungen att åka bil 4 mil dagen efter. Hon överöstes med beröm och pengar för besväret. Och sa att han min sambo minsann inte förtjänade några pengar för vi förstörde hans helg. Han pratade knappt med oss utan var bara intresserad av min kompis. Man kände sig inte älskad alls utan bara som ett problem. Pappa sa att han minsann förtjänade att dricka hur mycket han vill å när han vill för han är pensionär. Han upprepade sig minst 50 gånger om samma saker. Tilltalade min sambo nedlåtande om nya jobbet och fråga om han trodde det skulle gå bra. Pappa sa att vi skulle vara rädda om bilen osv han tror säkert min sambo har pajat vår bil med flit. Pappa undrade om min sambo inte kunde cykla 7 km enkel väg efter det fallit 4dm snö till jobbet. Vi åkte därifrån tillslut med en känsla av ångest och att han säkert kommer börja höra av sig snart om att få tillbaka bilen. Ville bara gråta och hade ont i kroppen av stress och ångest. Ännu en gång var jag otillräcklig för min pappa. Han skulle säkert vilja ha min vän som dotter. Vi kollar nu på möjligheten att ta lån och köpa en reservbil så vi aldrig behöver utsätta oss för att låna bil av dem igen. Min helg blev förstörd av denna upplevelse och förstår nu åxå hur störd min barndom var

Nu gissar jag bara men Möjligheten finns att dina föräldrar skäms oerhört mycket för att de inte kunde hjälpa dig när du behöver. Det låter de gå ut över din sambo (projicering), eftersom han också har den rollen. Din vän som hjälper blir höjd till skyarna för dina föräldrar vill ju att du ska må bra. De blir irriterade också för att du behöver saker och att de borde ställa upp, men mest är de arga på sig själva och skäms för att de inte förmår, inte på dig, inte på din sambo. Det är inte du som är otillräcklig, det är dina föräldrar och det vet de. Så tänker jag att det kan vara, vad tror du om det?

@Sisyfos så kan det absolut vara. Har inte tänkt på det sättet. Tack! Men pappa har alltid varit så antingen eller höjd till skyarna eller totalt nedtryckt. Antingen all hjälp i världen eller nä det där får ni lösa själva. Eller kom inte och klaga sen om det går åt helvete. Blir ju definitivt värre när han dricker. Man vet aldrig vart man har honom det kan gå hur som. Mamma ställer alltid upp men pappa ställer sig alltid på tvären då har hon inte mycket att säga till om.