av Tröttiz

Lora
mån, 2023-03-13 - 07:31

Nu är mitt inlägg borta och med det även min kontext. Tråkigt att synsättet är så här. Uppenbarligen vill man läsa att soc är en stödjande hand och att det är bättre att sätta hårt mot hårt.

Jag lämnar forumet här. Detta är inte för mig. Jag vill inte bidra till detta synsätt. Det får stå för er!

kakao
mån, 2023-03-13 - 07:45

@Lora jag tycker att du har poänger med att inte trycka på skam och skuld. Men vad du däremot inte alls verkar ta hänsyn till är att de flesta anhöriga under många år försökt att nå fram genom samtal, förståelse, stöttning, mängder med kärlek för att det enda man vill är att ens älskade (partner, förälder, vän eller syskon) ska bli frisk, att de inte ska skämmas, att de ska se att det finns ett liv utan alkohol. En anmälan till soc tror jag är i de allra flesta fall en väldigt sista åtgärd när man som närstående står handfallen och maktlös. Och behöver hjälp. Det är tydligt att du haft en dålig erfarenhet av soc, och förhoppningsvis finns det personal som har bättre hand med sina fall. Men jag tycker att du istället lägger över skulden och skammen på den anhöriga och medberoende. Att de ska göra mer. När de förmodligen redan gjort allt i sin makt för att lösa problemet utan att blanda in andra. Det är en otroligt nedbrytande process.

Lora
mån, 2023-03-13 - 08:25

@kakao Det är inte alls det jag menar. Jag har full förståelse för att man känner ilska och frustration som anhörig. Vill inte förneka de ingångsvärden. Inte heller att de inte har rätt till sina känslor. Det har jag ju skrivit med i det som nu är borta.

Går du in frustrerad till ett möte. Vilketsomhelst, kommer den stämningen spegla sig i vad man lyckas uppnå på det mötet. Det kommer uppstå låsningar. Testa! I vilket möte somhelst.

Går man in med inställningen att detta ska vi fixa. Med en öppet sinne så blir det mycket enklare att nå framgång. Låt oss inte fördumma människor där vi skriver svaren på näsan och behandlar dem som barn utan att istället kan angripa den verkliga boven till att alla sitter där. Skammen, ja då kanske man kan hitta lösningar. Håller verkligen inte med ovan. Skammen har dödat många. Väldigt många. Den gör att man fastnar och inte kommer vidare.

Kolla statistiken i Stockholm innerstad. Fina adresserna på hur många som är beroende. Även hur många i vårt land som är beroende. Vi kan inte ha soc till alla dessa. Här finns ett grundläggande fel i samhället. Som vi ser och hanterar detta nu löser vi iaf inga problem. Statistiken talar sitt tydliga språk.

En person som dricker är ingen ideot. Beter sig som en ideot ja. Det är vad som händer om du dricker för mycket för ofta. Det sätter sig på hjärnan. Det går att fixa enkelt! Om man slutar dricka. För att komma dit måste man nå fram. Då måste man skapa förutsättningar inför ett sådant möte. Det gör man genom att förhålla sig lugn, öppen och ickedömmande.

De som bidrar till att piska upp skam är enligt mig bidragande till en dödlig sjukdom. Jag vänder på det. Här har man som anhörig för få verktyg. Samhället har sagt sitt om beroende. Övriga instanser lika så. Låsningen total och man missar chanser till lösningar.

Jag sitter inte på ett exempel som vissa verkar tro. Jag sitter på många.

kakao
mån, 2023-03-13 - 09:36

Ok. Då har jag missuppfattat. Du menar när man väl är på socialen att man som utomstående (och förhoppningsvis från soc sida) är förstående och inte skäller, försöker trycka på skam och skuld? Det låter sunt. Tror kanske också att det finns en absolut risk för att det blir så, att man kanske känner att det äntligen finns ett forum där man kan utrycka sin ilska och sorg över en sjukdom som tagit över ens liv och förhållande, och få backning för det. Jag säger inte att det är rätt, men någonstans måste de känslorna ut tillslut. Som anhörig är man väldigt ensam med sina känslor och frustration kring den beroendes tillstånd och beteende. Och den beroende är också väldigt ensam på sitt håll. Tror inte socialen är en mirakelkur och finns mycket förbättringspotential. Vad tycker du är bästa lösningen när man har en anhörig som är beroende som inte har insikt om allvaret i sin sjukdom? Förutom lugna, sansade samtal.

Lora
mån, 2023-03-13 - 10:40

@kakao Ja, du har uppfattat mig rätt. Det du skriver är precis det jag försökt förmedla.

Jag tror på gränser. Tydliga gränser i sakfrågan. Inget mer dricka. Stopp. Öppen och ärlig dialog krävs och är ett krav. Utan skuldbeläggande. Att man inser och jobbar på egna brister där man tar stöd av varandra. Är nyfikna på varandra. Kärlek och respekt. Man måste våga erkänna och tala öppet om egna brister. Hur skämmigt de än må vara. Om motparten inte skriver under på det är det ingen idé att fortsätta. Då är man inte ämnade för varandra. Alternativt befinner sig i fel form tillsammans. Fråga båda om detta forum är rätt? Om inte förändra det som behöver förändras. Var öppen för andra varianter.

När jag läser dessa trådar ser jag de tydliga motpolerna. Behoven som kanske är inkompatibla i den akuta förändringsfasen?

Det är så starka känslor på båda sidor. Ett så starkt behov att bli förstådd att man blir förblindad och blockerad utifrån eget perspektiv. Om man inte klarar att hantera ovan genom att båda får prata till punkt utan att tillrättavisa motparten så är kanske ett brake tills man landar lite helt ok? Så vardera sida hittar sin egen balans. Bättre att erkänna som det är än att kasta paj för att man inte klarar att reda ut egna känslor.

Att fortsätta dricka och tycka synd om sig själv är det alltså nej på. Här måste den anhöriga sätta och få hjälp med en tydlig gräns. Här måste soc kunna hjälpa och stötta denna dialog på ett sätt att man bevarar värdigheten hos individen. Inför barnen är no go.

Sedan måste man ha förståelse för att vägen fram inte är rak. Det måste vara ok men de grova penseldragen måste ha sikte framåt. Att ge sig på den som har problem med pikar, förmaningar och blickar är det även det nej på. Anhörig måste hantera sina känslor och inse att de är en fullständigt naturlig del av processen. En del i problembilden.

Om man som nära anhörig inte känner att man orkar mer för egen del så säg det. Bryt upp! Men lägg inte över all skuld och skam. Tala utifrån egna behov. Att man inte har verktyg under dessa omständigheter att leva och förvalta ett sunt liv på dessa premisser. Säg upp er från ansvar och lägg över bollen. Den med beroende behöver fatta att det är över då så den kan gå vidare och hitta sitt stöd på annan plats.

Soc behöver vara inspelad på dessa scenarier. Beredda att stödja baserat på vilken väg av dessa två som väljs. Detta kan man göra med respekt som hörnstolpe och förståelse för hur svår denna process faktiskt är. Båda sidor förtjänar att processen genomförs neutralt med värdeghet.

Lora
mån, 2023-03-13 - 11:20

Att ha en instans som heter soc med rollen straff & stöd är inkompatibelt. Ett systemfel. Du kan inte vara övervakande och utdela input till straff / avrapportering samtidigt som du ska stödja. För mig är detta system förlegat. Det gäller även arbetsförmedlingen.

Inte undra på att processen blir snurrig med fel förutsättningar.

Tröttiz
mån, 2023-03-13 - 15:55

Hej.
Konstaterar att mitt inlägg gav och ger upphov till flera svar.
Vad som händer framöver lär jag kanske märka, just nu vet jag ju inte vad orosanmälan för med sig.
Men Tack alla för input.