Jag är en man mellan 30 och 40. Gift, inga barn. Jag dricker inte ofta men när jag gör det alldeles för mycket. Tappar kontrollen. Minnesluckor. Gör och säger saker jag inte borde. Skämmer ut mig själv och min partner. Rädd för hur det kan påverka mig på arbetet. Rädd för vad folk tycker och tänker om mig. Avskyr att jag låter det gå ut över min partner som får skämmas för mig. Ärligt talat har jag haft problem med att dricka måttligt sedan jag började dricka runt 16 års ålder. Så många hemska incidenter. Kan gå nykter i veckor efter en sådan, men sen är det fest och då trillar jag dit. Igår var en sådan kväll. Skammen och ångesten i dag är ofantlig.

Jag måste bevisa för mig själv att jag klarar av att inte dricka. Men då jag enbart gör det vid fest tar det tid tills jag får "bevisa mig" vilket är väldigt jobbigt. Jag hade behövt en snabb vinst men en sådan finns inte att få. jag bor utomlands och har inga nära vänner på plats så när sociala tillfällen ges maxar jag intaget av alkohol vilket ironiskt nog gör allt så mycket värre.

Står absolut vid en kant och måste ta tag i detta samtidigt som jag inte riktigt vet hur förutom att inte dricka nästa gång tillfälle ges. Hade önskat jag kunde göra något nu direkt. Istället brottas jag med skammen och ångesten. Tänker att skriva här kanske kan hjälpa.

Är jag sjuk? Kanske. Troligen. Men bara jag kan göra mig frisk.

Hej! Jag känner igen mig själv så otroligt mycket i det du beskriver och jag har samma problem. Jag tror att det bästa är att undvika sådana miljöer och låta bli alkohol helt, om man har disciplinen kan man möjligtvis följa med partnern på olika tillställningar men viktigt att man känner att man klarar av det utan att dricka. Det går inte att lära sig att dricka måttligt om man har detta problem, även om det funkar 1-2 gånger så slår det till när man minst anar det och sen sitter man där igen med ångest över vad man har gjort. Jag rekommenderar att börja träna och hitta en hälsosam livsstil, det fick mig på andra banor. Trots att jag har kommit en bra bit på vägen så gör jag också snedsteg och det hände mig den senaste helgen, vi var ute och det ena ledde till det andra sedan tappade jag kontrollen.. igen. Man skäms och föraktar sig själv in i det minsta efteråt. Jag tycker dock vi tar nya tag nu och håller oss nyktra, vi klarar detta! Tänk vad skönt att slippa vakna upp med ångest. Sen när det kommer till folk runtomkring som dömer kan man försöka tänka att de inte har någon aning om vad man brottas med och därför kan de inte förstå. Man ska inte hänga upp sig så mycket på vad andra tänker, bara se till att man själv inte hamnar där igen.

Hej lostmind,

Tusen tack för att du tog dig tid att skriva. Du vet inte hur mycket det betyder.

Och du har helt rätt. Det är inget annat än självbedrägeri att tro att jag kan dricka två öl och hålla där. Bästa är att helt undvika men det låter sig tyvärr inte göras då min situation kräver närvaro på olika tillställningar. Men det får bli coca cola framöver. Det har jag ju sagt innan men det är bara att ge det ett nytt försök.

Skammen är så otroligt djup. Man ifrågasätter allt och tappar tron på sig själv. Bottenlöst och så svårt att reparera förutom att "inte göra om det". Jag tränar faktiskt en del och har väl i övrigt okej hälsa men mitt drickande är så förödande att jag inte ens orkar tänka tillbaka på alla hemska upplevelser mitt missbruk (för det är det) har satt mig i (eller som jag har satt mig i genom mitt missbruk...).

Helt riktigt, vi tar nya tag och försöker hålla oss nyktra. Önskar bara att ha så mycket ogjort men det är vad det är. Inga quick fixes här.

Hur mår du efter förra helgen?

Jag har exakt samma besvär! Senast var förra helgen, gjorde bort mig TOTALT och ångesten är påtaglig. Får mig även att blicka tillbaka på tidigare pinsamheter/katastrofala incidenter. Men du har iallafall insikt och jag tycker det är starkt av dig samt ett stort steg påväg! Jag ska mha aa försöka hålla mig helt nykter. Jag har överlag svårt att hålla mig borta från A även på vardagar, dock inte så att jag ballar ur, har då kontroll över det. Men när jag ska träffa någon eller fest, då spårar det. Inte alltid, men det sker och jag kan aldrig förutse innan vilka tillfällen som spårar ur. Så nu blir det total nykterhet för mig och acceptera att jag är en av de som aldrig någonsin kommer kunna dricka måttligt. Kämpa 💪🍀

Hej LauraE,

Tack snälla för ditt meddelande.

Det är ett sådant mörker dagen efter en sådan bläcka. Känner för dig. Jag befinner mig där precis exakt just nu. Ångesten sliter i mig. Egentligen är det märkligt att jag klarat mig undan större skandaler eller konsekvenser än vad jag har råkat ut för med tanke på mitt sinnessjuka drickande. Dricker mycket och snabbt, en usel cocktail.

Och precis som du säger går det inte att veta när det spårar. Man förråder sig själv.

Gillar vad du skriver om acceptans. Måste acceptera att det är så här. Precis som att jag inte kommer bli svensk mästare i trestegshopp kan jag inte heller dricka alkohol. Dålig liknelse men du förstår poängen.

Hur mår du efter förra helgen? Hur tänker du kring det?

Tack själv. Jag kände direkt att jag ville skriva. Det är lättare att hantera dessa situationer om man kan prata med någon som har liknande problem.

Jag kan verkligen relatera till skammen. Jag vill inte ens tänka på allt jag har sagt och gjort på fyllan, jag känner mig nästan psykiskt instabil när jag tänker på vilken motsats mitt ”fulla jag” är till mitt ”nyktra jag”.

Den senaste fyllan (alltså nu i fredags) ledde till att jag fick gå hem ifrån jobbet igår morse, jag klarade inte av att vara kvar pågrund av att jag var så bakis. Skämdes ihjäl men det var outhärdligt. Nu är jag riktigt nervös över att gå tillbaka till jobbet ikväll men jag har ju inget val, det snackas säkerligen bakom min rygg osv men det får vara så. Det är utom min kontroll. De som spenderade kvällen med mig talade givetvis om för mig hur packad jag var vilket inte gjorde saken lättare. Det gick så bra att dricka vin och bubbel men sedan kom spriten in i bilden och då var det helt kört. Jag känner mig kanske 75% återhämtad psykiskt nu.

Starkt att du valde att skriva här och du ska veta att du kommer att klara detta! Vi får sluta kasta skit på oss själva nu och göra det bästa vi kan av situationen. Nu kör vi läsk istället för alkohol när tillfälle ges och så får vi påminna oss om vad som annars kan ske.

Hur mår du nu??✨

Jag mår pyttelite bättre för var dag som går. Dock kan ångesten slå till emellanåt. Försöker att inte tänka allt för mycket på vad som skedde förra helgen. Jag var hos en barndomsvän, våra mammor var bästa väninnor sedan innan vi ens föddes. Vi har växt upp ihop. Men nu senaste 2-3 åren blivit lite mer än vänner och fattat tycke för varann. Så jag blev bjuden på middag förra veckan. Han blev full (hade dock kontroll) och mig ska vi inte prata om. Resten är historia och vi lär nog aldrig mer höras. Jag har råkat ut för ”värre” / mer riskabla saker innan. Sker inte ofta, men när det sker så mår jag fruktansvärt dåligt. Förra veckan var nog droppen för mig. Jag var så otroligt desperat och hade akut livsleda över hela situationen, över mig själv. Vilken skam jag är osv. Så jag tog mig in här och startade en ny tråd. Fick tips om att söka vård och/eller aa. Vård är helt uteslutet för min del. Och desperat som jag var så sökte jag omgående upp ett aa möte , det fanns en vars tid och plats passade mig. Jag kände mig så enda i mitt elände och hela situationen. Kändes som att allt är mitt fel och att jag inte var värd att leva. Jag hade spytt ned dejtens / kompisens soffa, matta, säng och gud vet vad mer jag hade gjort. Han var så jävla förbannad på mig dagen efter att jag trodde han skulle ge sig på mig. Så arg var han. Och självklart mådde jag dåligt över att ha gjort någon arg. I vilket fall, jag hade inget annat val än att ta mig till det där aa mötet, för mitt liv hängde i en skör tråd. Jag ville se vad det var för människor som kom dit och vad de hade att berätta. Det som gjorde mig trygg var att man var fullt anonym. Men jag var så nervös! När jag kom dit, och det var folk som var så otroligt varma och vilket mottagande! Jag började direkt att gråta, det var en sån lättnad. Människorna som var där såg ut som vilka som helst! Och så började mötet, vi hade lite fika till. Lite lätt nedsläckt, tända ljus. Och vi gick bordet runt. De som ville berätta, de berättade. Vissa ville inte. Men det var såååååå skönt att höra andras erfarenheter kring denna sjukdom. Jag var inte ensam längre. Där och då, accepterade jag att det inte var mitt fel. Jag har inte aktivt valt att göra någon arg, utan jag lider av en sjukdom som dessutom är botbar om man jobbar på det. Så jag har bestämt mig för att fortsätta med aa och längtar redan till nästa möte 🍀

Hej @lostmind,

Ja det är ju rent ut sagt en form av självplågeri, som i mitt fall också går ut över min partner. Jag förstår precis hur jobbigt det måste varit på jobb och dessutom att få det påtalat. Har hänt mig också. Mer än en gång. Det river i själen.

Ja spriten är en stor bov i dramat. Det som ger mig minnesluckor även om tonvis med öl kan göra det samma. Men dricker jag inte öl dricker jag inte sprit så får sluta med det helt. Vilket jag "försökt" innan.

Jag mår rätt kasst fortfarande. Bakis illamående men också så fruktansvärt att tänka på vad folk säger om mig idag efter min karatefylla igår. Imorgon är en annan dag. Den blir nykter - dag 2!

God kväll @LauraE,

Det låter hemskt. Känner för dig. Det känns så bottenlöst att man vill kliva ur sitt eget skinn. Fångad i sin egen kropp. Jävligt svårhanterat med så starkt självhat.

Vad bra att du gick på mötet - och att det kändes så bra! Känns som att det kan bli det verktyg du behöver för att fortsätta ditt tillfrisknande. Tror jag hade reagerat likadant i den miljön, börjat gråta direkt. Tyvärr finns inget AA där jag bor. Kanske hade gått om det funnits men svårt att säga om jag vågat. Modigt och starkt av dig att agera och gå dit! Men jag behöver nog prata med någon professionellt. Ska kanske försöka hitta någon online för jag kan inte tillåta mig själv att fortsätta så här.

@Amanda L

Ska leta upp det, tack.

Dag 2: svårt att sova. Skammen är förlamande. Mår fysiskt bättre men fortfarande påtaglig ångest. Kommer inte ha några problem med att inte dricka tills nästa festtillfälle. Det är min utmaning.

Det är samma för mig. Försöker gå vidare i mina tankar men det går inte riktigt. Låter som en bra utmaning och jag kommer att köra på samma.

Har du vart iväg och tränat eller liknande för att komma på andra tankar? Jag tänkte testa det idag iallafall. Vi får hålla ut, det kommer att gå över. Just nu känns det dock riktigt hårt och svårt att fokusera på något positivt.. @Christian

@lostmind Mått för uselt för att ta tag i något alls efter u lördags. Men ska göra det idag. Har en gymrutin så ska hoppa på den igen.

Har laddat ner två appar, Cairy and Sober Time. Känner att jag behöver göra något aktivt för att ta steg framåt snarare än att bara vänta på nästa tillfälle att inte dricka, så att säga.

Har du några andra tips på vad man kan göra? Hade jag druckit varje dag hade ju var dag utan alkohol varit en framgång. Men nu ser ju min situation inte ut så.

@Christian Hej, jag dricker som flera här. Inte alls 7-10 dagar, sen kanske 2-3 glas vin och uppehåll 7-10 dagar, men sen plötsligt dricker jag allt och slutar inte flrrön allt är stängt o skut och jag får minneslucka och hemsk ångest dagar/vecka efter. Detta att inte kunna dricka lagom har kommit alltmer ofta och värre. En besatthet. Såklart har jag tänkt jättemånga ggr att nästa gång ska jag klara att dricka lagom. Men jag har ingen kontroll. Nu har jag äntligen insett att detta också är ett alkoholberoende, ser bara lite annorlunda ut. Nu försöker jag istöllet ändra mitt mindset. Istället för att tänka att det är synd om mig som inte kan dricka bara två glas ( vilket kan leda till nya försök), så tänker jag att det är bra och skönt att slippa. Eftersom det ändå inte ÄR trevligt eller avkopplande. Tvärtom. Och även de ggr det har funkat så är jag så upptagen med att tänka på att inte deicka mer, så det mest blir en kamp. När jag inte dricker A alls är jag lugn och avkopplad och har just bu inget sug alls på fest eller middagar. Men kanske just för att jag ändrat hur jag tänker på alkohol. Ingen fylla i världen ( som jag inte minns ändå) kan vara värd ångesten efter.. Starkt att ni tar tag i det ! ❤️🙏🏻

Hej @Amanda L,

Tack för ditt meddelande. Jag känner igen mig i dina dryckesvanor och har kommit till samma slutsats: det är inte värt det. Har heller inget sug på vare sig fest eller middag men när jag hamnar i en situation där jag har tillgång till alkohol så kan det spåra, precis som du säger, med tappad kontroll, luckor och fruktansvärd ångest. Helgen var så illa att jag hamnade här på forumet. Tänker att det kan hjälpa mig med att sluta helt. Finns liksom inget positivt med alkoholen för mig och har nog inte gjort det på ett bra tag. Sorgligt att jag inte tagit tag i det innan. Men så är det.

Christian, jag kan förstå din ångest över det som hänt. Men tänk att alla är vi människor och ” felar ”/”skämmer ut oss” på ett eller annat sätt under en livstid. Jag kan lova dig att ALLA har gjort bort sig som man har ångest över. I många fall är det värre för individen själv i fråga än vad andra uppfattar det som. Tänk exempelvis Anders Borg och den snefyllan han hade för några år sedan, hela Sverige fick i princip reda på vad han gjort. So what!? Han är också människa, han hade bara oturen att han är såpass offentlig att det blir skriverier. Men han tog sig vidare. Du ser! Jag lovar att majoriteten på ditt arbete eller de som var med på festen någon gång hamnat i liknande situation, om inte alkohol är inblandat så har de flesta ändå gjort något inför andra som man ”skäms över”. Var inte så hård mot dig själv, du är mänsklig! Du har insikt! Du visar på att du är en människa med känslor och kan se över situationen! Du är ju grym! Värre hade det varit om du sket fullständigt i det som skett och bara ryckt på axlarna, då är det uppenbart något fel i knoppen… och det felet har inte du! 🍀

@LauraE Blir närapå tårögd över dina vänliga ord. Tack. Får arbeta mig igenom skammen från helgen och behålla målfokus: att bli alkoholfri. Tänker att även om jag inte sticker dagligen så kan jag ändå använda mig av en dag i taget-strategin för att arbeta upp resiliens och någon form av tro på mig själv. Lika viktigt att min partner känner att jag vill och kan förändras. Tack igen, det betyder mycket.

Dag 3: Ångesten lättar möjligen något. Så är det ju alltid vilket är positivt. Dock fortsatt låg och orolig. Var med en kompis igår. Han drack en öl. Jag hade inget sug alls och avstod enkelt. Nu är ju det inte mitt problem, men ändå.

Försöker fortsätta vara positiv. Inga andra val.

Hur går det för er @lostmind och @LauraE?