av Glöd

Glöd
mån, 2023-03-20 - 16:40

Hej,
Tack snälla för att ni delar med er och får mig att förstå att jag inte är ensam. Jag är dotter till en mamma som har varit alkoholist sedan jag var barn. Genom hela uppväxten fick jag ta ett ansvar som inte var mitt. Känslan av oro och rädsla som jag ständigt upplevde då lever jag med än idag. Samma sak med de nedvärderande saker som hon sa när alkoholen talade. Sådant sätter spår och gör att man även som vuxen tvivlar på sig själv, sina känslor och sin förmåga att fatta egna beslut. Jag är idag vuxen och har tre barn som samtliga närmar sig tonåren. Min mamma lever ensam och fortsätter med sin problematik vilken inkluderar svåra perioder med drickande och skuldbeläggnig av mig och min bror. För det är ju alltid vi som gör fel och är elaka när vi konfronterar henne... Precis som flera av er skriver trodde jag att jag var klar, att jag hade varit den starka som kunnat hanterat detta och att jag skulle ha förmågan att avskärma mig. I motsats till detta har jag nu, i takt med att mina egna barn blivit större, insett att mina upplevelser i stället kommer i kapp mig. Känslan av svek och besvikelse blir nu i stället större då jag förstår vilket svek min mamma har utsatt mig och min bror för. Jag skulle aldrig kunna göra mot mina barn vad hon gjorde mot oss! När man var barn så var detta vardag och man visste ingenting annat. Nu när man är vuxen och har egna barn, som behöver en oerhört mycket, så förstår man mer innebörden av det man själv varit utsatt för. Jag känner också väl igen känslan som vissa av er beskriver beträffande att man inte kan bli från situationen. Man oroar ju sig självklart fortsatt för den man älskar och bryr sig om. Senast i helgen blev jag och min bror fullständigt svikna igen till följd av hennes lögner. Skällde ut henne och försökte få henne att förstå hur detta påverkar oss. Som vanligt var det hon som var offer.... Känner mig bara trött och uppgiven och undrar hur jag ska vända mig i situationen.

Nell
ons, 2023-03-22 - 09:40

Hej Glöd och välkommen till Alkoholhjälpen!
Du är verkligen inte ensam! Här finns många som vet av egen erfarenhet hur mycket alkohol kan påverka relationer. Vad fint att du läser och skriver här och bidrar med dina erfarenheter och upplevelser.

Du beskriver att dina upplevelser har kommit i kapp dig och att känslan av svek och besvikelse har blivit extra stor. Det sker i takt med att dina egna barn blir större och du ser hur mycket du kan bidra till deras trygghet och utveckling. Det visar dig att du inte fick allt du behövde som barn och hur mycket du har saknat din mamma. Förstår jag dig rätt då?
En tanke jag får är att båda känslorna du beskriver kan finnas där samtidigt. En stor sorg över det du inte fått som dotter, och en styrka att du har blivit en trygg och omtänksam mamma!

Har du sett att det finns ett anhörigprogram här på Alkoholhjälpen? Det finns under "Stöd - Anhörigstödet". Där kan du hitta strategier hur du kan hantera din mammas drickande i nuläget. Hoppas det kan vara hjälpsamt för dig. Och fortsätt gärna läsa och skriva här och i andras trådar om det kan vara en hjälp. Ibland kan det ta lite tid innan en tråd får fart. Återigen välkommen hit!

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Glöd
ons, 2023-03-22 - 16:35

Hej,

Stort tack för dina ord...

Ja, du förstår mig helt rätt i det du skriver beträffande att saknaden av det jag aldrig fick blir större nu när jag får insikt i vad ett barn behöver. Var med om en situation förra veckan och i helgen som rörde upp känslorna på nytt. Nya lögner som bl.a. inkluderade en lögn om att hon befann sig på sjukhus. Jag och min bror spenderade hela helgen med att ora oss över henne och vad som hänt. Hade hon försökt ta livet av sig? Hade hon stapplat ut i trapphuset och ramlat? Hade en vänninna ringt till sjukhuset? Vi visste ingenting om vad som hänt... Det visade sig dock vara en lögn efter att jag ringt sjukhuset och eftersökt henne. Antagligen ljög hon för att vi inte skulle komma störa henne i hennes abstinens efter missbruket. Eller så var det för att ge oss dåligt samvete för att vi inte kunde hjälpa henne att handla en annan dag än den som först var tänkt.... Hon ville styra om vår hjälp för att hon valde att dricka i stället... Ringde och skällde på henne och undrade hur man kan ljuga om en så allvarlig sak. Enligt henne var det ju så klart inte alls en lögn utan jag som hade fel. Jag började tvivla på om jag verkligen hade rätt trots att jag hade pratat med dem på sjukhuset. Skällde färdigt och avslutade samtalet. Har inte pratat med henne sedan dess. Fick nyss ett sms där hon bad om "snälla, jag undrar om du kan ringa mig". Jag vill inte! Orkar inte ringa men får så ont i magen och den där hemska känslan av att vända henne ryggen... Hjälp mig att tänka rätt!

Snödroppen
ons, 2023-03-22 - 22:09

@Glöd
Jag förstår din känsla av svek, jag har känt den själv. Jag vred mig ut och in men tillslut började hela min kropp och själ säga stopp. Jag tänkte att oavsett vad som händer alkoholisten så är det inte mitt ansvar längre och då kunde jag fokusera på mig själv och ta hjälp.
Jag bestämde mig för att jag skulle må bra.
Jag tror vi alla gör på det viset som känns rätt för oss, det finns inget rätt eller fel.
Men om jag får ge ett råd som hjälpte mig oerhört så var det att börja lyssna på MIN inre röst och kropp. Det har hjälpt mig.
Vad säger din inre röst och kropp, inte din mammas utan DIN känsla. Lyssna inåt på det barnet som aldrig blev hörd, för hennes talan och stå upp för den rösten. Det är ditt liv och din resa ❤️

gros19
tors, 2023-03-23 - 08:09

Lyssna inåt som som snödroppen säger är nog jättebra, men kanske svårt om man inte är van vid det. Jag fick ett konkret råd när jag gick en anhörigprogram. Innan jag gjorde något skulle jag svara ja på tre frågor.

Kan jag det här?
Vill jag det här?
Är det bra för mig?

I min värld var det då omöjligt att tänka så att få vara så "egoistisk", Idag är det mer naturligt och väldigt användbart i många situatioer.

Det finns ju Alanon och Vuxnabarn grupper, vilket kanske skulle kunna vara en hjälp för dig.

Glöd
tors, 2023-03-23 - 17:21

Tack snälla för era kloka ord. Det är nog lyssna på mitt inre som jag borde bli bättre på… Är så van vid att se det från hennes perspektiv och inte mitt eget. Tack så jättemycket för bra tips om de tre frågorna. Jag ska tänka på dessa och känna efter vad mitt inre säger till mig…
Så tacksam för er respons!