Hej,
Trodde aldrig jag skulle hamna som anhörig till en alkolist...
Jag träffade en annan, skilde mig från ett 14 årigt förhållande mer eller mindre pga att jag träffade denna mannen som har problem. Jag har haft på känn att ha har haft problem med alkohol. Men jag trodde inte det handlade om såhär stora mängder. Han påstod att han dricker mer när han är ensam och att när vi skulle flytta ihop och få vardag kommer det ordna sig. Jag trodde även att vår kärlek och ny-förälskelse skulle göra att han inte dricker mer, men jag verkar ha fel.
MEN, vi har ni bott i hop i 6 veckor, EN kväll har han inte druckit pga att jag sa att "idag är det inte lördag". Dagen efter kom han och sa "Du kan inte bestämma över mig och du får lämna mig men jag kommer dricka, och du har ingen makt och säga vad jag ska göra eller inte göra. Men om du inte köper det, får du lämna mig". Flera gånger har jag tänkt att just den kvällen kanske jag skulle packat mina väskor, att det hade vart bäst. Men nu har jag alltså träffat honom och skiljt mig mer eller mindre pga honom, även om jag troligen skulle skiljt mig ändå inom kort, så har han ju snabbat på processen, jag trivdes inte i förra förhållandet heller, visst man kanske skulle kunnat rädda det med parterapi osv.
Men ÄNDÅ, jag blev nedkärad i honom, och kunde liksom inte efter en längre tid motstå honom. Vad jag inte visste då var att han var alkolist. Han var också i en relation med en annan då, vi träffades på jobbet, jag hade ingen aning om hans problem då. Och hand ex verkar inte ha engagerat sig eller brytt sig, eller ja... kanske dricker hon med, vad vet jag. Han verkar iaf fått göra som han vill i den tidigare relationen.
Iaf åter till saken. Han har problem, han verkar veta att han har problem och dricker för mycket, hans ex har tom sagt det högt en gång när jag träffade henne att han dricker för mycket. Men han verkar inte vilja göra något, eller så kan han inte.
Vi har precis flyttat ihop, jag kanske inte kan förvänta mig en förändring nu? Men jag mår inte bra. kl 17 varje dag öppnar han första ölen. Och det han dricker är 3 starköl 0,5L ca 6%, 1-2 drinkar, 2-3 whiskey och ibland ett glas vin på det.
När vi äter middag vid 18-19 så är han kanske 2-3 gånger i veckan ganska dragen. Börja säga saker som att vi ska inte vara tillsammans, att han är dålig för mig, att jag borde packa och inte komma tillbaka osv. Och detta tjafset kan pågå en hel kväll, blir det riktigt illa så tar han på sig hörlurarna och springer runt och sjunger och i värsta fall sitter han och chatta/tjafsa med sitt ex... och det är sjukt jobbigt, för jag har sett ett och annat hjärtesmiley i förbifarten.
Ibland hoppas jag att han dricker så mycket så han däckar, så jag kan få lugn och ro, 2-3 gånger i veckan så dricker han mindre och då är det mindre risk för tjafs.
På dagarna när han är nykter, är han den finaste jag vet. Men kl 17:00 går jag i rädsla för att blir det en sådan kväll då han ska dra igång massa frågor och ge mig massa skuld och säga massa olämpliga saker. Jag har ångest inför varje kväll för jag vet inte hur "allvarligt det blir". Jag har sagt åt honom att söka hjälp.
Han verkar inte ha ångest dagen efter, han kan typ säga att "vi ska inte och vi ska dela oss", och sen på morgonen efter så är det som att han inte sagt eller menat det. Som att allt är normalt. Men från min sida är det ju inte normalt. Han kanske hållt på så med sitt ex, men han kan inte göra det med mig. Jag kräver förändring.
Har precis reggat mig på Anhörigstödet här. Jag vet att ni här kommer säga jag ska lämna. Och ja, just nu ser det ut som det, sen kommer dagarna och timmarna innan kl 17, när han är nykter och vi har det hur mysigt som helst. Och skattar. Och jag fattar inte HUR han kan börja dricka när vi har det roligt och mysigt tillsammans när han är nykter.
Nu har jag sagt 2-3 gånger i veckan när han vart nykter att du måste söka hjälp. Och nu sa han senast igår att det är ett jävla tjat och han sa inte alls söka hjälp. "Ge mig lugn" säger han.
Hur pratar jag med honom? Hur får jag honom att förstå att detta är inte hållbart för mig?
I och med detta, så har jag inprincip slutat dricka själv. Jag tar kanske 1-2 öl i månaden. För jag har sett vad alkohol kan göra.
Vad gör jag bäst nu? Och hur hantera jag hans fyllechatt med exet? Jag har tom planer på att anonymt skicka ett mail till hans arbetsgivare om ett anonymt tips så han kanske får hjälp via jobbet, men det är kanske lite väl? Jag känner mig desperat när jag ser en sån fin människa bli en irriterad, elak och tjafsig person efter alkohol. Han har problem, han vet om det, men orkar/vill inte göra en förändring. Känner mig så maktlös. Och fattar inte hur kan inte kan se att VI har det som roligast när han är nykter. JAG mår bättre när han är nykter. Och varför vågar han inte ta upp problem med förhållandet när han är nykter? Utan bara när han druckit.. jag har så många frågor. HUR orkar han sköta sitt jobb? (Vilket han iofs inte kan göra så bra när han har druckit jättejättemycket). HUR ÄR han inte bakis?!? Jag fattar verkligen inte....