Jag vet inte var jag ska börja... Ska försöka hålla mig kortfattad, men känner ett så stort behov av att "prata av mig"
Min pappa, 60 år, har så länge jag kan minnas alltid druckit alkohol. Mamma har aldrig druckit pga att han har gjort det. Sedan många år tillbaka dricker han i princip varje dag. Hur mycket han dricker vet jag inte. Jag bor inte hemma och har svårt att hålla koll. Mamma berättar att det har hänt att han en helgmorgon tar fram första ölen redan innan lunch, direkt efter frukosten. När hon sagt till honom då är det som att han inte ens tänkt på det, utan tagit fram ölen på ren reflex. Hon hittar tomma vinflaskor som står kvar i skåpet, enligt pappa för att han tycker att flaskorna är dekorativa och inte för att mörka hur mycket han dricker... Han sprider ut alkoholen i lägenheten när han inhandlat den, han ställer inte in all öl direkt i kylen utan har en påse kvar i förrådet och fyller sedan successivt på i kylen. När vi åker på resor tillsammans konsumerar han stora mängder och det känns som att semestern används som en ursäkt. Även vi andra kan ta några öl eller glas vin, men han kan på en vecka dricka två flak öl plus vin plus starksprit.
Pappa visar tydliga tecken på depression, nedstämdhet, han har kort stubin och det blir lätt bråk hemma. Så har det varit sedan jag och min bror var barn (vi är båda 30+ nu). Pappa har varit oberäknelig, även när han är nykter men framförallt när han är onykter. Det är svårt att förutspå hur han ska ta emot saker man säger till honom och jag har alltid varit rädd för honom. Jag har sagt det till honom och han har de senaste åren ansträngt sig mer för att ha en god relation till mig och min bror (och våra barn + familjer). Men vår mamma behandlar han fortfarande dåligt - han söker ofta konflikter, beter sig illa och är nedvärderande. Han vet att hon tycker att han dricker för mycket, men verkar inte bry sig. Mamma får ångest varje gång hon hör ljudet av en bruk som öppnas.
Jag har fått barn nu och ser på detta med nya ögon. Själv har förändrat min egen inställning till och konsumtion av alkohol sedan jag blev förälder. Jag insåg att min relation till alkohol inte var helt oproblematisk och att min syn på alkohol påverkats mycket av hur det varit hemma. Jag vägrar låta mitt barn växa upp under de omständigheter som jag och min bror fick göra.
Vi vill att vår pappa, barnens morfar och farfar ska leva ett långt, lyckligt och friskt liv utan alkoholberoende. Men HUR når vi fram?
Frågan har lyfts flera gånger tidigare. Det har oftast resulterat i bråk mellan mamma och pappa (då det är mamma som oftast tagit samtalet) samt förnekelse och ilska från pappas sida. En gång har jag och min bror varit med och då sa han bara att det är hans sätt att slappna av och att han kan dricka lättöl istället, om det får oss att må bättre. Detta varade inte länge, efter ett tag var han tillbaka på starköl och vin.
Jag är rädd för att lyfta detta med honom då jag inte har någon aning om hur han kommer ta emot det. Snälla, ge mig tips och råd om ni har...
/ En ledsen och arg dotter