av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

Se klart
mån, 2021-12-06 - 20:22

Åh, jag har läst dina inlägg flera år innan jag vågade starta en egen tråd. Och vågade sluta dricka. På samma vis som forumet betytt mycket för dig, har du betytt mycket för många. Tacksam för dina uppdateringar-ger hopp! 🙏🏻🌸

Adde
tis, 2021-12-07 - 07:05

Tack för att du fortfarande skriver här ! Du vet att det betyder mycket för många att se att det går att förändra sitt liv och, i många fall, få ett bättre liv på alla sätt !
Jag gillar Li-Lo's kommentar här ovanför som också ger så mycket : "Det förunderliga i att vi behöver varandra för att få syn på oss själva." Så sant !!
Forumet, som är vi tillsammans, är så mäktigt !

mulletant
lör, 2022-04-16 - 10:13

Fick plötsligt lust att skriva lite här. Kikar in ibland och läser lite. Känner igen… och känner igen och igen… mönstret är detsamma. Så sorgligt - men också hoppfullt🌿
Min start här var som medberoende anhörig till min man som är alkoholist, numera nykter sen 10 år. Nykterheten föregicks av mer än ett år med korta återfall, en jobbig men också hoppfull tid. Efter ett kort men drastiskt återfall fick han sällskap till AA, det var den riktiga upptakten till stabil nykterhet. Ganska snart efter att jag och vi hittat 12-stegsprogrammet insåg jag att jag var ett vuxet barn till min pappa som var alkoholist och en medberoende mamma och hur det har präglat mitt liv.
När jag började få nån sorts ordning på mina medberoendebeteenden - en lång och utmanande process, i viss mån ständigt pågående - såg jag min flykt i maten. Helst i kombination med något som också sysselsatte mina tankar. Det här började jag med som litet barn, jag började läsa tidigt och försjönk in i böcker tillsammans med favoriten smörgåsar.
Jag har inget datum för min abstinens (=nykterhet) i maten. Socker slutade jag med för många år sen för att mitt favoritgodis var surt och segt och jag var rädd om tänderna. Mackorna och allt mjöl slutade jag med för kanske ca sju år sen, det var avgörande! Sen dess har jag valt bort allt fler s.k gråzonsprodukter som triggar beroendehjärnan.
Att se och ta makten över mitt matmissbruk har hjälpt mig förstå alkoholismen. Att delta i AAs öppna möten har hjälpt mig otroligt i min abstinens(=nykterhet) i maten. Där har jag gått många tips och lärdomar. Jag går numera på Al-Anon, OA och FAA och öppna AA-möten via zoom. Tolvstegsprogrammet har hjälpt och hjälper mig att leva på det sätt jag vill, så som det känns rätt men som jag inte alltid klarar på egen hand. Att ingå i gemenskaper med andra som också lever med beroende och anhörigskap ger ett ofantligt stöd som är svårt att beskriva.
Men - min resa till att ta makten i mitt liv började här. ❣️Det glömmer jag aldrig❣️En del av dem som skrev här då kände jag igen mig i som anhörig, en del förmedlade hopp om möjligheten att att bli nykter. Välja nykterhet. En del av dem blev mina vänner💕 Numera känner jag igen mig även i beroendet och risken för återfall. Min tacksamhet är oändlig som havet!
Än en gång upprepar jag och slutar med det som blev mitt mantra: Det är möjligt att ta makten i mitt eget liv - det enda liv jag har rätt att ta makten över. Det är alldeles sant, inte enkelt men möjligt! God fortsättning på påskhelgen 🌿/ mt

mulletant
sön, 2022-04-24 - 04:40

@aeromagnus 2550 nyktra/2555 dagar ger ett bra perspektiv på helheten! Fint att du förmått bryta återfallen så snabbt. Just så där räknade jag i början av makens nykterhet, hade en ’räkneramsa’ som jag tittade på när jag var frestad att ge upp.
Vi har det bra idag, inte alltid lugnt - mer av rak kommunikation och öppna konflikter där vi tycker olika eller har olika behov.Det blir ofarligt när alla är nyktra! Det finns ännu sånt i familjen som skaver men jag har lärt mig att släppa taget om det jag inte kan förändra. Göra vad jag kan och sen se tiden an och rikta energin åt sånt där den ’landar’. Lev och låt leva!
Hoppas du snart hittar tillbaka till harmoni och sinnesro! / mt

mulletant
sön, 2023-04-23 - 11:47

Nästan på dagen ett år sen senaste inlägg. Ett år som varit tungt på många sätt med utmaningar och ledsamheter av olika slag. Egentligen är det snarare två år…. jag har ingen exakt tidpunkt när livet började bjuda utmaningar, den ena efter den andra. Mestadels har jag tyckt mig stå stabilt med fötterna på jorden men för ett par månader sen sköljde trötthet, sorg och besvikelser över mig som en flodvåg 🌊bakifrån. Bilden var just så tydlig.
En annan bild var att många av livets pusselbitar ramlat ut ur ramen och låg i orediga högar här och där runtomkring i en enda villervalla. Det var sjukdomar, dödsfall, stora påfrestningar i ett uppdrag. Allt omgivet av pandemirestriktioner och krig - även om inget av det drabbade mig mer än känslan av hot. När jag talade med nån om allt som varit har det varit det omöjligt att komma ihåg allt på samma gång. Bara att detvarit för mycket….
Tacksam är jag för att jag kunde ta emot och låta det vara så….. finna mig i att vara i vågen av trötthet, sorg och ledsenhet. Känslorna har fått finnas där, ta den plats de behövt för att vävas in i livsvävens varp. Att trötthetsvågen kom i fastetiden gav en bra ram… jag fick vila i allt utan ord och formuleringar. Min egen tillåtelse att vara utan ork och så fick det vara. Bra känns det att fästa orden på skärmen så här nu i stunden.
Längs det hela har tolvstegsgemenskapen i olika program omgivit mig med tröst, trygghet och riktning. Jag har kunnat vila, funnit vila, i Stegens ordning och möjligheter. Några gånger har jag fallit i känslomässigt utagerande men landat igen och återfått sinnesro. För kanske en vecka sen började krafterna komma tillbaka, lusten att påta i jorden började klia i fingrarna och det var nöjsamt att hänga tvätt ute i vårvinden.
Jag har varit och är abstinent/nykter i maten, jag är kvar i relationen med livskamraten, kvar i livet. Tacksam för allt!
’Det är möjligt att ta makten i sitt liv’ brukar jag skriva. Mitt mantra som vuxit fram genom åren. Idag kan jag tillägga att det är möjligt att tappa fotfästet utan att förlora makten i livet. Det är möjligt att vara och vila i maktlösheten - så känner jag idag även om jag själv tycker det låter lite märkligt. Kanske det att jag dagligen läst Sinnesrobönen i gemenskap med andra beroende och medberoende varit en långt viktigare hjälp än jag förstått alla dagar jag gjort det. Delat gemenskap med andra som känner maktlösheten från insidan. Men också erfarenheter av styrka och hopp. Tacksam 🙏 Allt gott / mt

Adde
mån, 2023-04-24 - 08:43

Känner så väl igen det du skriver om att " livet började bjuda utmaningar ".
För egen del vet jag inte om det är åldern eller ett mentalt skydd att hjärnan verkar stänga av och förskona mig från den akuta rörigheten som uppstår? Eller har det blivit så mycket så det blir "overload"???
Hur som så verkar det vara en ny tid i livet som jag måste hantera. Och jag har inte en susning om hur/var det slutar eller vad som väntar....spännande.

Jag var på ett event under helgen och jag hade en dröm natten till söndag där jag drömde om just Sinnesrobönen som ingick i nån "större" dröm som jag nu inte kommer ihåg. Märklig känsla när jag vaknade ?? Är det så att mitt undermedvetna säger mig nåt ?
Nu är det en grå och dimmig morgon och jag har lite att göra utomhus.....känns inte så lockande med tanke på att sommaren försökte förföra mig för ett dygn sen.

Lev väl !

mulletant
sön, 2024-01-07 - 08:52

En bit in på det nya året 2024 får jag en hint av en forumvän om att skriva ett inlägg. Jag tror orsaken till hinten är den sorg en del av oss känner när vi år efter år läser om osäkerhet, oro, rädsla, villrådighet och ibland förtvivlan efter helgernas överkonsumtion. Ibland ’bara’ oro… ibland ångest eller nästan-ångest… frågor, funderingar… i värsta fall efter hot och våldsamheter.
Vi som hängt här länge känner alltför väl igen oss i det vi läser. Kanske, tror jag vännen tänkte, kanske det kan vara någon till nån hjälp att få del av erfarenheter från oss som varit med länge. Jag är en av dem. Om så bara en enda får kraft till förändring så är det av stort värde. Omkring varje beroende och medberoende finns många som berörs… inte minst många barn och unga som skadas för livet. Jag är en också av dem.
Forumet var mig till ovärderlig hjälp för 12-13 år sen när jag motvilligt, mycket motvilligt, tog in att min man var alkoholist. Inte kunde förmå mig att blunda längre. Jag hittade Ahj och började skriva… skrivandet samt kommentarerna, framförallt de från (nyktra) alkoholister men även en del anhöriga hjälpte mig att ta in den motvilliga insikten.
Flera år skrev jag sgs dagligen här, även många nätter, och var under den tiden en del i många av forumets gemenskapsbubblor. Småningom kom vi till tolvstegsprogrammen; maken till AA och jag till Al-Anon, senare insåg jag även hur jag genom livet flytt in i maten och gick vidare till OA och FAA. Tolvstegsprogrammen har hjälpt mig att hitta mig själv, komma tillrätta med erfarenheter från en uppväxt med alkoholiserad far och medberoende mamma och även att få en sund relation till mat och andra överlevnadsstrategier som jag tillägnat mig för att skydda mig från obehag och psykisk smärta.
När jag hastigt tittar tillbaka i min tråd ser jag än en gång hur många tankar och känslor jag fått lämna ifrån mig här. Skriva rakt ut utan att censurera, sedan läsa och betrakta liksom utifrån vad som rör sig inuti. För mig ett så hjälpsamt verktyg.
Jag stannar här. Det är lite otympligt att skriva i den lilla rutan - forumet har genomgått många förändringar i layout under mina år här. Hoppas det inte blev alltför många obegripligheter. Jag slutar som jag brukar med det som blev mitt mantra: Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! Glöm aldrig det! Allt gott till er alla, många här känns som mina nära vänner och har betytt mycket för att jag förmådde ändra riktning i mitt liv. Tack, tack / mt

Andrahalvlek
sön, 2024-01-07 - 09:50

@mulletant Tack för din hälsning ❤️ Det är alltid lika givande när gamlingar hälsar på. Vi är alla en del av ett oerhört hjälpsamt forum. Man får hjälp och man ger hjälp vidare. Bara genom att dela våra innersta tankar.

Kram 🐘

Ullabulla
tis, 2024-01-09 - 17:57

Jag passar på att tacka dig mulletant.
Precis som du har jag skrivit i många år.
Stött och blött egna och andras argument och klokskap.
Sakta kan man vandra vidare på förhoppningsvis rätt väg.

Tack för alla insikter du gett mig.
Vi strävar vidare.

mulletant
tors, 2024-01-11 - 05:41

@Ullabulla Tack för din hälsning och jag kan säga detsamma: Tack för alla insikter. Jag har följt dig genom åren så länge jag hängde här regelbundet. Det var bra för mig att inse mitt matmissbruk, det har fört mig till andra tolvstegsprogram och hjälper mig att hålla fokus på mig!
Allt gott till dig och ja, vi strävar vidare🌷