av carlc

carlc
tors, 2023-05-04 - 13:18

Nu i helgen vart det återigen en riktig urspårad kväll. Jag gjorde bort mig fullständigt, som jag gjort så många gånger innan i mitt liv. Är mellan 20-30 och bor själv i en stad som på många sätt fullkomligt kretsar runt alkoholen - varje helg, och även de flesta veckodagarna. Att flytta hit och börja studera känns i efterhand som ett genuint dåligt val, men nu känns det också minst lika viktigt att gå klart studierna och klara dom.

Vart min andra lob på ett år, och jag tror dessutom att jag kanske var bråkig när polisen ville ta med mig inne på en stor fest. Vet också att jag spydde någonstans tidigare och vet inte om någon såg. Vet inte ens om det var på en toalett. Vet inte om polisen tog mig framför folk som vet vem jag är, men har varit i konstant paralyserande ångest nu i ett par dagar och inte vågat visa mig i skolan eller på stan, för jag inte vet vad jag gjort, sagt, eller vem som sett. Har alltid haft svårt att förlåta mig själv när jag gjort bort mig oavsett sammanhang, och nu vill jag bara försvinna från stan och aldrig komma tillbaka.

Jag har väl i snitt fått större minnesluckor ca 3-7 ggr om året sen jag var 15, och de flesta gångerna har jag kommit undan lindrigt, men jag känner att min tur nog snart borde vara slut och att jag kommer råka riktigt illa ut i framtiden om jag fortsätter på det här spåret. Har vart en del konsekvenser av drickandet hittills, framförallt senaste året, men det mesta har jag kunnat gömma undan. En hemlighet som de flesta inte vet. Eller de flesta fattar till slut att jag har ett problem, men de vet inte hur stort.

Har naltrexon utskrivet, men jag vart så dålig av den första gången jag provade det att jag hade svårt att klara av något alls dagarna efter. Vet inte hur jag skulle kunna fortsätta studera om jag åt det varje dag. Ville mest skriva av mig, förstår att svaret på frågan troligen framgår av texten och att det är extremt osannolikt att jag kommer kunna hantera alkohol måttligt i framtiden. Men jag slutade dricka en längre tid en gång, över ett år, på egen hand, och jag vart genuint deprimerad av det. Ur alla objektiva perspektiv vart mitt liv bättre under det året, allt funkade bra och jag gjorde aldrig bort mig. Men det var också hemskt på något sätt, fullständigt ensamt och helt utan glädje i vardagen, till den nivån att det kändes ohållbart att vara utan till slut.

Någon som har några råd? Någon som vart på en liknande plats i livet? Förstår att det måste ske en förändring men jag vet inte riktigt hur jag ska göra, förra gången jag höll mig ifrån alkohol blev jag så olycklig trots att allt gick bra egentligen. Känns ganska hopplöst i nuläget

carlc
tors, 2023-05-04 - 13:26

Ska tilläggas att jag både när jag inte drack och även under mina värsta alkoholperioder levt ett väldigt uppstyrt liv vid sidan om alkoholproblemen (en tillvaro som jag förvisso sätter på spel varje gång det går åt skogen på fyllan). Har ett noggrant träningsintresse, stor vänkrets utöver studierna etc, ett seriöst sidojobb etc. Jag har gjort det till en konst att hålla det stora problemet under mattan, men nu känner jag är mer och mer nära att bli av med allt jag kämpat för och byggt upp hittills i livet.

Amanda L
tors, 2023-05-04 - 13:53

@carlc Jag tycker det låter som du har ett stort problem med alkoholen. Och även beroende.
Dessutom är det svårt i längden att klara av att dricka sig redlös med minnesluckor och ångest. Det blir knappast bättre.
Det som förvånar mig är att du blev deprimerad när du höll upp ett år. För de flesta verkar det bli tvärtom.
Men kanske är det så att du har stora underliggande problem som blir synliga när du slutadedricka? Kanske skulle du behövt någon form av terapi eller psykologhjälp?
Att fortsätta dricka är i vilket fall ingen lösning alls. Ring alkohollinjen här , du kan vara anonym och be om hjälp. Iförsta hand bör du nog ta en time out på tre månader som oftast rekommenderas här, så att du kommer loss från det mest akuta problemet med drickandet. Ta hjälp! Du har hamnat i en nedåtgående spiral och även om du var deprimerad som nykter anar jag att du just nu mår ännu sämre?
Hoppas du hittar en framkomlig väg!❤️

Pianisten
tors, 2023-05-04 - 15:33

Hej carlc.
Du skriver att du bor i en stad som fullkomligt kretsar kring alkohol. Visst är studentlivet en särskild värld för många men tyvärr gör hela samhället det. Det blir man väldigt medveten om när man inte dricker. Alla pratar om alkohol näst hela tiden och den biten måste man bara acceptera och inse att man alltid kommer ha emot sig som nykter.
Jag förstår att din sits inte är lätt, student och säkert massor med fest och alkohol i din vänkrets varje helg. Jag lider med dig att du har varit nykter i över ett år men inte känt mer fördelar och jag tänkte spontant att depressionen du upplevde kanske handlade om en känsla av utanförskap, du vet inte hur du skall umgås med vänner utan att dricka?

Säger inte att du har tänkt så men det är en punkt som många faller på, att det farligaste man kan göra är att tro att allt löser sig "bara jag är nykter". Det kräver att man själv tar ett stort ansvar för att lära sig ha roligt utan alkohol. Aktivt hitta nya roliga saker, intressen och sätt att umgås med vänner utan alkohol. Kanske träffa en partner som man bara kan hänga med och vara sig själv, du nämnde inte något om en partner i din text så jag antog det? Om så är fallet lär ju ditt alkoholintag vara ett stort hinder för dig idag.

Jag säger vad du än gör håll uppe ditt träningsintresse det är en grym grund för ett bra mående och se till att kriga igenom dig studierna och få ett jobb du vill ha. Men vänta absolut inte in ett bättre "läge" när du ska ta tag i din problem, det måste du börja med omgående. Många blir tyvärr precis som du säger specialister på att kombinera ett yttre fläckfritt liv med ett alkoholmissbruk, men de allra flesta når stupet.

Kennie
tors, 2023-05-04 - 19:45

Hej,
Jag håller med dig om att du nog borde lägga alkoholen helt åt sidan. Angående hur du mådde när du inte drack, kan det vara något annat du behöver ta hand om? Den där ensamheten du beskriver, till exempel. Var det att du saknade nära vänner, eller kände du dig ensam ändå? Kanske vore det värdefullt att gå i någon terapi för att få lite rätsida på vad som orsakar depressionen? Ta hand om dig, och agera nu. Alkoholproblem eskalerar som du säkert vet, och det löser sig sällan av sig själv...