Hej!

Reggade mig här idag, detta blir mitt första inlägg. Jag är en man i Stockholm, 36 år, varannanveckas-pappa till ett litet barn.

Nu börjar min resa. Jag har i många år funderat på att lägga ner alkohol helt, och den 4:e januari nu tog jag äntligen det beslutet. Nu börjar en kamp antar jag.

Jag har ända sen jag flyttade hemifrån i 20-årsåldern grundat, tagit det lungt med öl hemma först, för att sedan på fyllan och villan ramla runt på stan. Dvs, jag har aldrig haft ngt motstånd mot att dricka själv.

Alkohol har för mig varit två saker, dels en fantastisk resa att sitta hemma och lyssna på musik, se filmer och allt sådan blev fantastiskt tillsammans med alkohol. Nästa del har varit att träffa kvinnor, vara på krogen, vilket jag alltid behövt alkohol för att "klara av". Inser hur dumt det låter, men även idag är det största argumentet mot att sluta med alkohol att jag inte kan göra sånt på krogen som jag är "van" vid.

Dock har detta inte varit problemlöst de senaste åren. Kvällar på krogen har alltid slutat vid 7-tiden på morgonen, även fast jag haft familj. Jag har aldrig ngt problem att fortsätta dricka direkt på morgonen, eller vid 12 när jag vaknar igen. Har jag haft chansen så är 2-3 dagar inget konstigt alls med konstant ganska rejäl fylla. Första dagen är typiskt på krogen, dag 2-3 är hemma i sängen med musik och filmer.

Jag har aldrig blivit aggressiv eller så på fyllan, men en hel del konstigheter med att bli utslängd av vakter, en gång fyllecell, konstiga sms, och annat skit har förekommit.

Abstinens och bakfylla har blivit otroligt plågsamma de senaste åren. När jag gjort en av mina 2-3 dagars fyllor så tar den nästan en vecka av panik, ångest och svettningar, innan jag återigen känner mig stark och börjar bli sugen på "fest".

Dessa 3-dagars grejor har gjort att jag ibland tagit ledigt från jobbet, ofta planerat för dessa och avbokat grejor med vänner. Senaste året har jag skruvat på mig för all planering inför ledigheter för att jag istället tänkt på hur jag ska få till dessa dygn.

Dessa dygn är verkligen bland de bästa jag vet, när jag är där. Därav rubriken på detta inlägg.

Det händer även att jag druckit en del när barnet somnat, och nu när jag ensamt har hand om barnet är det ju givetvis helt galet. En av anledningarna till att detta måste upphöra.

Jag har flera gånger under de senaste åren trappat ner till ett måttligt drickande, men det har varat ett par månader innan jag är tillbaks till en 3-dagars grej igen.

Nån sorts vändpunkt kom nu kring nyår, då jag drack måttligt under hela kvällen med vänner, men när jag kom hem fortsatte jag i betydligt högre takt nyårsdagen, den 2:a och den 3:e. I ångesten och tankarna efteråt hittade jag denna sida, och efter ha läst ett par dagar här tog jag beslutet.

Nu slutar jag dricka helt.

Vet inte om det kommer vara hela livet, men på överskådlig framtid ska jag ej dricka alkohol. Jag läste någon här som sa att efter ca tre år upplevde hon att alkohol inte längre upptog något av hennes tankar. Dit ska jag.

Tack för att ni alla skrivit era berättelser, nu börjar jag också min resa.

Dag nr 11 idag.

Stigsdotter

Ibland gör den verkligen tvärt om - motarbetar sin värd. Tänker på det där med att stanna i ett misshandelsförhållande - det är ju hjärnan som intalar en att man inte är värd bättre. Men det är ju en lång process där man bryts ned sakta sakta. Det är klart att man är värd något - alla är värda någonting bättre!!

Och sen det där med att man tror sig vara frisk. usch att det sitter i efter så lång tid, det där minnet av hur bra det var att dricka och hur det hjälpte när man kände sig nere!! Kanske kan man medvetet och aktivt försöka plantera in nya minnen - så som du gjorde nu, vad var det du gjorde istället för att dricka? Nästa gång du mår dåligt efter för mycket funderande och ältande och står där och tittar på flaskan (eller snarare innan du går dit) så gör du det där andra som du gjorde och som hjälpte sist.

Logik, beslutsamhet, avsmak, minnen, att slå sig på fingrarna med en hammare - man får ta till alla verktyg som finns helt enkelt!

Hoppas du får en skön helg, kram från mig :-)

Tack vänner!! :)

Det som var en nyhet för mig är hur självföraktet kan vara väl dolt eller otydligt, även för mig själv. Dolt bakom tusen olika argument om hur jag kan kämpa, är stark(!?), gör saker för barnen, osv osv.

Varför anser jag det vara så viktigt i livet att tillfredsställa andra? Och varför fortsätter den mekanismen även när andra inte är respektfulla tillbaks?

Drömmarna fortsätter... I natt var jag onykter på jobbet, stank whiskey. Smet ut bakvägen för att ingen skulle se mig och planerade vilken krog jag skulle gå till, samtidigt som jag funderar på vad jag skulle skriva här när jag berättar om min fylla. Skönt i sammanhanget var dock att jag vaknade med olustkänslor för alkohol, och den stora tacksamheten att det var en dröm!!

Den tydligaste känslan i drömmen var att nu när jag druckit lite grann kan jag gärna supa till ordentligt innan jag återigen tar tag i nykterheten. Fräscht.

God fjärde advent till er!!

Ett par bra veckor!!

Min svacka för ett par veckor sen är förbi, och jag känner mig tryggare i livet igen. Julen utan mina barn var först en prövning och sedan mer som ett styrkebevis, eller tider för insikt snarare.

Hur jag än vrider på saker så kan jag inte se något jag vill ha ogjort. Min skilsmässa som är bland det värsta som hänt mig har ju gett mig två helt ovärderliga insikter! Dels den om alkoholen, och dels insikter om vem jag är och vad som faktiskt är lycka i livet. Hur skulle mitt liv se ut utan dessa insikter?

Nu är jag en knapp vecka från ett års nykterhet, och jag har vågat sluta räkna dagar. Sist jag hade bra koll var runt ca 300. Känner mig hyffsat trygg i det hela så länge jag huserar lite här och läser kontinuerligt.

För ett exakt ett år sedan var jag mitt uppe i min sista tre-dagars fylla.

Jag hade gäster kvar i huset som sovit över sen nyårsfirandet. Jag gick upp en runda innan dom, vid 9-tiden på morgonen, hämtade en vinflaska och gick tillbaks till mitt sovrum.

Vid 12-tiden när alla började vakna var jag återigen full, och låg kvar i min säng när de andra åt frukost, packade ihop och for hemåt. Någon stack in huvudet hos mig och sa hej då...

Framåt eftermiddagen fortsatte jag med några av champagneflaskorna som fanns kvar, och lyckades nog hålla ångest och tankar borta till den andra eller tredje januari med dessa flaskor.

Några dagar senare skrev jag mitt första inlägg här på alkoholhjalpen.

God fortsättning kära vänner!!

Stigsdotter

och god fortsättning. Tänk att du aldrig mer skall uppleva det där. Usch, att alkodjävulen är så stark så att den kan få en människa att bete sig på det sättet istället för att vakna med vännerna och ta ett trevligt avsked efter festen.

Kram från mig

Ett nyktert år har passerat och livet fortsätter. Och livet är just livet.

Jag har vid ett par tillfällen känt den otrevliga känslan av att jag vill strunta i mina problem, och försvinna in i några dagars fylla.

Två tankar hjälper mig att låta bli, först och främst ångesten och svettningarna de första nyktra dagarna, och mina vänner här och i verkligheten, som vet om att jag inte dricker.

Det är så uppenbart dessa gånger att tankarna på att dricka kommer inte från att uppleva något positivt, utan att få slippa negativa känslor.

Bortsett från dessa få sena kvällar när mycket känns för mycket, så är tankarna på alkohol sällsynta. På vanliga dagar eller helger finns inte en tanke eller önskan om att smaka. Det stinger dessutom om både vätskan och som som dricker. :)

Många kramar människor, ni är ovärderliga och en del av mig.

kalla

Det är ju helt fantastiskt att klara 1 år, du inger verkligen hopp om att det här kan gå. Ser det lite som du står på toppen av berget och vi på dag 20 just börjat klättra. Men nästa år vid nyår kommer vi upp till dig, så jätte grattis till dig.

jag blir varm av lycka av att läsa ditt inlägg! Du är också ovärderlig och en ... ... lillbrorsa tror jag i "min forumfamilj". Mycket trevligt folk där! Ha det bäst, kram! / mt

Stigsdotter

"Det är så uppenbart dessa gånger att tankarna på att dricka kommer inte från att uppleva något positivt, utan att få slippa negativa känslor".

Så är det ju. Faktiskt. Och inte slipper man de negativa känslorna längre heller, det blir ju bara etter värre!

Bra sak att komma ihåg att tänka på!

*kramar tillbaka*

Min självbild faller i bitar. Inget av det jag förut trodde var sant finns kvar.

Det är svårt att förklara, men ur inget får jag en smak av frihet. Detta liv är fantastiskt.

Jag är ledsen att jag talar så otydligt, låt mig återkomma när jag förstår mer.

Åh, filosofin flödar här hemma. :)

Nu har ca 400 dagar passerat. Och vad många faser som kommit och gått.

Jag ser att mycket har med mitt liv i övrigt att göra, problem och tankar visar sig i mitt förhållande till alkohol.

Träffat en kvinna... Helnykter hon med, men verkar valt det naturligt utan bakomliggande problematik.

Älskar er alla.

PiL

Filosoferar vidare med diktning i Ferlinklass ;-)

"Världen är fin, även utan vin."

Dina rader 3/2 var för övrigt klart bidragande orsak till min egen vita fredag, ditt budskap kanske inte var glasklart i sig ;-) men samtidigt sade det mer än en hel bok.

Tack och grattis.