Hej alla. Jag vill bara presentera mig som en människa med alkoholproblem. Vet inte varför men det tar så mycket emot att säga alkoholist. Stigma kanske. Har klivit av ett ytterligare en fredag och lördag i min ensamhet med lådvinet som enda sällskap. Jag vet inte varför jag utsätter mig för det här helg efter helg. När jag vaknar och är bakis så är ångesten så stark att jag bara vill fly in i dimman igen. Därför det ofta slutar med två dagar .. och en helvetes söndag som ska genomlidas med svett och ångest. Konstigt nog så är det lättare för mig att dricka mindre i sällskap. Har inte haft problem på det här sättet i mina samborelationer. Bara några öl en fredag eller lördag.
Har insett att jag verkligen behöver prova 90 dagar utan alkohol och påbörjat kursen. Har även berättat för mina när anhöriga att jag har problem med alkohol och att jag måste sluta dricka en period för hälsa och själens skull. Jag hoppas det ska gå bra och att min hjärna slutar hitta på ursäkter för att dricka. Och om det ändå bara var EN flaska vin, inte en hel bag in box... Vet att jag överhuvudtaget inte borde köpa så stora förpackningar, för dom går alltid åt...
Så.. hej på er, hoppas min resa till alkoholfri blir lika bra som många av era!

@Kenneth78 Välkommen hit! Här är du bland vänner 🤗 Jag flydde också in i lådvinets land fredag-lördag i flera år. Nu är jag alkoholfri sen över tre år. Bland de bästa beslut jag har tagit i mitt liv.

Klicka på mitt namn så hittar du mina två trådar. Den första skildrar tiden 0-6 mån. Den är fylld med tips på böcker, poddar, Youtube-klipp.

Kram 🐘

@Kenneth78 Fortsätt också skriva här. Det är lättare om du några att dela dina tankar med.
Att du dricker så mycket visar att du fått hög tolerans och ett beroende som du måste bryta för att må bra. Precis som vi andra här.
Många har också erfarenheter och kunskaper som du kan ha hjälp av.
Andra halvlek har många tips. Själv lyssnar jag just på Skål tamejfan, väldigt bra och även rolig, ger många insikter.
Som dagt, välkommen hit! 🙏🏻❤️

@Amanda L Har läst och fortsätter läsa många av era inlägg. Intressant att få andra synvinklar, och framförallt intressant att läsa inlägg från medberoende. Har tyvärr en nära släkting till mig som alldeles för godtroget ställt upp på lördagar för att köpa mer alkohol till mig. Dom gånger vinet tagit slut och jag skäms för att visa mig utanför dörren. Vaknat bakis på söndagen och undra vad i helsike har jag gjort hela helgen. Skadekontroll..har jag skickat några dumma meddelanden i fyllan. Har jag somnat med tvn på högsta volym och stört grannarna...Bara pinsamheter.

Har till med gått så långt att jag har med mig en ryggsäck för att dölja för mina grannar att jag handlat alkohol. En normal person skäms inte för att han går med en systemkasse?
Har skött mig "normalt" i mina tidigare förhållande. Druckit några öl, ett glas vin, kanske en wisky. Ska tillägas att det gått överstyr en gång i mitt senaste förhållande. Då jag vaknade, fortfarande full och nallade på spriten det första jag gjorde. Helt helt idiotiskt och verkligen ett alkoholist beteende. När jag vaknar och är full fortfarande har jag inga spärrar kvar. Dricker jag måttligt och vaknar med den sedvanliga bakfyllan och mitt "rätta" jag som tänker lite rationellt och förnuftigt skulle jag aldrig dricka så fort jag vaknar. Men ju mer jag skriver desto mer inser jag faktiskt att jag har problem, riktiga problem som jag måste ta tag i. Hur gärna jag än vill kunna bli en måttlighetsdrickare så undrar jag vad det är för saker i mitt liv som triggar mitt beroende. Är en sorts sorg och komma till insikt att man faktiskt kanske aldrig kan dricka alkohol som en normal person. Att man är sjuk i en kronisk sjukdom. Märklig känsla.. Blev en lång text, men tack för att man fick skriva av sig lite.

@Kenneth78 Allt du skriver är sånt som andra gått igenom. Första steget är just att inse att man har ett alkoholberoende. Och när det är så pass allvarligt som ditt tycker jag absolut att du ska göra ett tre månaders uppehåll, så att hjärnan kan återställas och du kan fatta bättre beslut.
Den där sorgen du känner har nog många känt, men när alkoholen fungerar så dåligt för en så är det ju mer ett önsketänkande som man sörjer. Din verklighet är ju en helt annan. Inte kul alls..
Jag försökte också dricka måttligt många år, men istället eskalerade beroendet. Fanns ingen botten till slut. Nu har jag varit nykter i 75 dagar och mår prima.
Både sug och sorg är i stort sett helt borta. Det går alltså att må oändligt mycket bättre även om det kan ta olika lång tid och vara olika svårigheter, såklart. Men livet tar inte slut utan alkohol, snarare tvörtom, tycker jag. 🥰👍

@Amanda L Jag har lyckades för några år sedan att ha ett långt uppehåll från alkoholen. Det var egentligen inte alkoholen som jag känd e att jag saknade. Det var väl mer.. jaha, fredagkväll. Vad ska jag göra, dra i mig 3l vin och se några bra filmer..Sen började det oftast om på lördagen, såklart. Så var tristessen borta och drivet att hitta på saker med vänner, familj, fritidsintressen var löst. Förstår inte varför man straffar sig så för en kort stunds "njutning" som göra ångesten 100ggr värre när man ska nyktra till.

Sen har jag känt att alkoholen bara gör att känslor skjuts på framtiden. Man sticker hela tiden huvudet i sanden och vill inte se dom problem med har framför sig. Till slut blir ryggsäcken full och det kommer aldrig gå att tömma med hjälp av alkohol. Allt detta förstår jag, och vet jag. ÄNDÅ så sitter man där på fredag med vinet som man lovade efter förra bakfyllan att man ALDRIG skulle dricka. Fantastiskt.. ingen vill bli magsjuk eller förkyld och man försöker undvika det o det går. Men alkoholen är man ständigt på trots att jag VET hur dåligt jag mår när jag ska nyktra till.

@Kenneth78 Jag förstår att du är ledsen och arg på dig själv. Men det ÄR svårt att ta sig ur ett beroende. Det är inte ditt fel. Vi uppmanas och uppmuntras ständigt att dricka alkohol som ju faktiskt är beroende framkallande. Några tjänar på det…
Alla blir ju inte beroende, men väldigt många.
Och just nu kämpar du mot den del av hjärnan som är just beroende och bara hittar på alla möjliga skäl för att du ska dricka. Den förnuftiga delen som vanligtvis styr är satt på undantag.
Men det går att förändra. Du har klarat det förut och kan göra det igen.
Men viktigt att du har ett stopp för alkohol på tre månader så att du kan ta tag i situationen.
Lyssna gärna på boken Skål tamejfan, som sagt. Så bra på alla sätt. Både pepp och hjälp. 💪🏻

@Amanda L Tack för din snälla ord! Jag tänker lite som så.. om jag hade något som fick min ångest att minska kanske jag skulle ge fan i vinet. Sen vet jag inte vad som kom först... överkonsumtion som blivit till missbruk eller om jag har en ångestproblematik i botten som jag försökt självmedicinera. Fick sk "lyckopiller" för många år sedan och det har jag ätit länge. Problemet är att jag aldrig fått egentlig hjälp med grundproblemet utan bara hemskickad med en pillerburk. Nu har jag även tagit tag i det genom att träffa en psykolog. Men har inte vågat eller velat berätta om mitt alkoholmissbruk. Har fått lergigan utskrivet och funderar på om det kanske hjälper mot lättare ångest.. Eller om det bara blir en "trigger" genom att bli så lugn och avslappnad att man inte tycker att lite vin spelar ingen roll..Vill helst ta mig igenom det här utan medicine om jag kan.

@Kenneth78 Eftersom alkohol skapar oro och ångest kan det mycket väl vara så att den förvinner eller lättar om du slutar dricka. Nästan alla nya här som har ett missbruk har ångest. Men för många försvinner den efter bara några veckor…
Man kan såklart även ha andra problem, men efter vad jag läst, är det viktigaste att först sluta missbruka för att sen kunna ta itu med det andra. Men som sagt mycket handlar om alkoholen och blir bättre av sig själv. 😌

@Amanda L Haha, ja det är väl så sant.
Det är ingen som har upplevt att det är svårare att hålla sig borta från alkohol när man samtidigt går på sk "lyckopiller" som t.ex citalopram. Känns som konsekvenstänket eller känslan att man borde avstå minskar för min del.

@Kenneth78 Om jag var du skulle jag vänta med pillren. Annars bli det svårt att veta vad som orsakar vad i ditt mående. Ungefär som när datorn krånglar och man både tar bort nåt och uppdaterar. Sen vet man inte vad som var orsaken när det plötsligt funkar…
På din beskrivning låter det som en annan sorts bedövning…?

@Amanda L
Citalopram tar ju udden av både toppar och dalar så jag slipper panikångest i vardagen. Men det är det jag försöker lösa utan piller med hjälp av psykolog. Tanken är ju att trappa ner dosen gradvis och försöka hitta redskap för att klara det helt utan. Flytvästen har ju alltid varit alkoholen när man velat fly ångestkänslor för en stund.. Som naturligtvis inte gjort något bättre. Andra dagen efter efter ett fyra dagars race.. rekord för mig, har orkat max två tidigare. Har passerat ytterligare ett lågvattenmärke och nu känner jag att jag inte bara kan säga att jag ska trappa ner. Jag måste sluta. Har pratat med nära, kära och berättat hur det ligger till. Hoppas att dom kan få mig att avstå dom stunder när det är nära till flaskan. Det är ju ångesten som alltid kommer dagen efter man druckit för mycket som får min hjärna vilja fortsätta dricka. Igår var den värsta abstinens jag någonsin haft med hjärtklappning, ont i kroppen, panikångest attacker under hela dagen. Lyckades sova 3h. Men idag mår jag mycket bättre. Att bli full och slarva med lyckopiller är inte heller bra....

@Kenneth78 Fina du. Ta hjälp att sluta. Jag vet vilken ångest du menar. Då man allvarligt funderar på att flytta till Alaska eller gräva ner sig i en djup grop. Det var efter en sån ångestdag (nr 78?) jag slutade dricka. Och ångesten släpper efter några dagar. Fanns kvar som hemska minnen (skam) någon vecka till eller två. Men sedan försvinner det. Att dricka alkohol är att dricka ångest. Så ta all hjälp du kan. Kasta all alkohol. Planera för närmaste dagarna och timmarna. Vad kan du göra för att inte dricka? Jättebra att du pratat med dina närmaste. Kanske någon kan sova över ett par dagar till och med? Och/eller gå ut och ta en lång promenad. Kanske med nån kompis? Vad som helst som kan avleda. Det kan bli några tuffa dagar, men sen blir det bättre!!!
Knopp och kropp kan läka.❤️🙏🏻❤️