@Ny dag Och @Torn är förstås med i syskonskaran också! Han är exakt lika gammal nykter som storasyrran @Seklart, men eftersom jag vet att han är yngre än mig (ett år yngre) så får han bli min imaginära tvillingbror. Och @Sattva och @Sländan tillhör vår lilla familj också 😍 Också långliggare på det här stället, och så värdefulla för oss alla. Alla behöver en flock ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek 🙏 sitter i sängen och småskrattar 🤭! Ja, bångstyrig 👶är vad jag är…. Men hoppas jag kommit över småbarnstrotsen nu😎😎😎 och kanske skippar jag vara bångstyrig i tonåren och satsar på att bli ”vuxen” direkt, ni är ju så fina förebilder❤️❤️❤️❤️

@Andrahalvlek Jag blev lite besviken först när jag såg att jag inte fick vara med i familjen.🤣 Tänk att lillbrorsan har nått 1000 dagar nu! Härligt, och stort grattis till dig Tappad! 😍

Tack @Ny dag @Torn @Andrahalvlek @Sattva och @vår2022 :)

@Andrahalvlek Ja, det stämmer att ett halvår är 181 dagar, men det beror ju på åt vilket håll du räknar. Mellan 9 Februari och 9 Augusti är det 181 dagar räknat från ditt datum och framåt. Men om jag istället hade slutat samma datum fast ett år innan så hade det fortfarande varit 6 månader emellan oss, men jag hade varit 6 månader före dig. Men nu hade det ju inte varit 181 utan hela 184 dagar.

Det finns dock ännu en sak till som ställer till det. Det är att den månaden du slutade var en skottmånad, så det är faktiskt 182 dagar mellan oss. Din app visar förmodligen 181 eftersom jag, som jag skrev, hade 3 timmar kvar för att klara 1000 dagar. Hänger du med?

@TappadIgen Eftersom jag hade etta i matte inser jag att det blir besvörligt att vara nykter väldigt länge… men grattis hursomhelst alla till xx dagar!🥳🙏🏻❤️

@TappadIgen 1000dagar! Riktigt coolt🥰 Låter härligt att leva i nuet som du verkar göra, inte tänka så mycket på framtiden utan leva varje dag, ta vara på varje dag och njuta av den dagen. Det är så lätt att tankarna hela tiden är längre fram.

@TappadIgen Stort Grattis t 1000 dagar👏🏻👏🏻👏🏻Det är jäkligt bra gjort💪🏻 Vet inte om jag har skrivit h dig tidigare. När jag fortfarande drack blev jag lite stressad av vad du skrev när det gällde medicinska saker men så är det inte längre. Det är ju så när man fortfarande är aktiv att vissa saker vill man inte höra. Hur som helst så Grattis🌸

Wow, stort grattis till din långa nyktra tid! Och välkommen till 1000-klubben. Hur värdefullt den än är att vara i nuet, lika viktigt är det ju att ”knyta ihop” dåtid, nu och framtid. En mixer som står på dygnet runt- ibland måste degen inspekteras.
Så väldans fint att du tittar in hos din forum-familj, denna mycket spretiga skara men med så många gemensamma erfarenheter. Och så mycket omsorg och vilja varandra väl. Också en bonus!
Fortsätt bara. Eller ”bara”? 💕
Stor kram 🥰

@Himmelellerhelvette Tack för grattis! :) Nu tänker jag också på dåtiden och framtiden. Det måste alla göra. Gjorde man inte det så skulle man råka illa ut. När jag går och handlar så planerar jag ju inför vad jag ska äta i framtiden. Det är ju absolut inget fel i det. Men som jag ser det är det ett problem om man ständigt i medvetandet är i en annan tid än nu. Då missar man ju att leva. Har man en biljett till en konsert med sin favoritartist om några månader, absolut kan man tillåta sig att länga lite. Det kan kännas skönt. Men man får ju inte glömma av att leva alla dagar fram tills dess. Om man bara ser de dagarna man gör något extraordinärt som de man egentligen lever så missar man det mesta av sitt liv, känner jag.

@Varafrisk Tack för grattis! :) Det kan nog vara så att du inte har skrivit till mig tidigare. Jag tycker att det är roligt att det går så bra för dig nu! Jag förstår att det kunde kännas stressande, men jag hoppas att du också förstår min motivation med att skriva om det. Jag har aldrig önskat att någon ska få ångest av det jag skriver utan jag har ju hoppats på en drivkraft i att göra en förändring, men samtidigt en förståelse för att det faktiskt finns faror att leva som man gör som ofta viftas bort.

@Se klart Tack för grattis! :) Jo, det känns bra att vara med: Nu är vi väl ganska många på forumet ändå? Jag har ju som du har noterat inte varit så närvarande på forumet. Men nu när mina tentor är över och jag bara har ett heltidsjobb att sköta så ska det kanske bli lite fler inlägg framöver.

@TappadIgen Jag förstår att allt vad du skrivit har varit i all välmening. Absolut! Jag själv tänker att de flesta känner till farorna fastän man viftar bort dem. Det blir för jobbigt på något vis att ta in. Jag själv oroade mig mycket för min hälsa likt förbaskat drack jag, det är ju så beroendet fungerar. Jobbar du inom medicinen?
Hur som helst du har gjort en fantastisk resa👏🏻och en betydelsefull person här på forumet 🙏🏻

Kram🤗

@Varafrisk Nu är du alltför generös med beröm här :) Men tack för de fina orden. Jag tänkte på en sak du skrev här:

@Varafrisk skrev:"Jag själv tänker att de flesta känner till farorna fastän man viftar bort dem."

Jag tror faktiskt inte det. Jag tror generellt att okunskapen är väldig hög. Det är en massa saker jag vet nu som jag önskar att jag hade vetat om innan. Men när jag var fast i det så hade jag kanske viftat bort det. Som det där med att bra levervärden skulle vara likställt med inga leverskador. Det finns ju till och med de på forumet som vägrar att ta in det även efter att jag har berättat det för dem. Jag tänker på personen som skrev att hen hade druckit upp mot en flaska vin om dagen i 10 år och var friskare nu än då. Jag kan ju inte säker veta, men det lät som om hen trodde på det själv.

Jag själv var ju medveten om att det fanns en fara med alkohol. Jag har en äldre släkting som gick bort för många år sedan av alkoholen. Men jag minns också från när jag var liten att han var på avgiftning och hade dille och sånt så jag trodde att det var sådana mängder som behövdes för att man skulle få riktigt stora konsekvenser av alkoholen. Men så är det ju inte alls. Många av de som dör av alkoholen är ju inte alkisar på parkbänken utan vanliga Svenssons som sköter sina jobb. Det är så olika för alla.

Sen har jag sett det skrivas av någon hur tålig kroppen måste vara med tanke på hur mycket de drack genom åren och de inte tycks ha några men av det. Men det är såklart en survivors bias. Det finns ett otal människor som druckit mindre men som inte finns med oss länge för att berätta om hur det också kan gå.

Skönt att du inte behöver oroa dig för de längre ändå. Livet har nog med motgångar som det är. Jag vet att du kämpade länge, men sanningen är ju att det gjorde jag också. Det är ju bara det att det mesta av min resa inte finns dokumenterad här.

@Varafrisk skrev:"Jobbar du inom medicinen?"

Glömde ju svara på denna. Nej, det gör jag inte. Jag har inte de färdigheter som krävs för att arbeta med människor på det sättet. Näringslära har alltid intresserat mig, men angående sjukdomar så är det först när jag slutade dricka själv och började fundera på vad jag gjort med min kropp som jag bestämde mig för att ta reda på lite mer.

@TappadIgen Jag håller med dig till viss del men inte helt och hållet. Jag tänker ändå att många förstår risken men att det finns mycket förnekelse. Eftersom jag hela tiden har haft kontakt med vården så har min läkare framför allt talat om att man kan vara nykter några år för att därefter drabbas av dödlig sjukdom. Många vill inte berätta för vården om sitt alkoholberoende även om jag inte har slutat dricka så har vården alltid vetat om mitt alkoholberoende. Jag har gjort ultraljud för några år sedan på levern samt gastroskopi. Jag har druckit mig till en IBS-mage. Hade bra levervärden ngt förhöjda men inget som indikerade på att jag behövde göra nytt ultraljud. Jag frågade min läkare flera gånger. Han är specialist inom mag- och tarm samt leversjukdomar. När jag var aktiv var det alldeles för jobbigt att ta in alla faror de skapade sådan ångest. Alla inlägg här på forumet som var rent medicinska ville jag ogärna läsa dessutom visste jag inte om den som skrev hade medicinsk kompetens. Jag hade själv aldrig vågat skriva om det utan vara medicinskt kunnig. Nu när jag är nykter så vågade jag fråga dig och jag vågar skriva om det. Jag är frisk idag vad jag vet men jag är ödmjuk in för det faktumet att jag skulle kunna insjukna i en sjukdom som är kopplad till mitt aktiva drickande. Hälsan var en mycket bidragande orsak till att jag kände mig redo att avsluta mitt drickande. Jag var helt slut och jag var så nära att rasa helt och hållet. Jag är helt slut även idag men pga min postakuta abstinens.

Ha det fint!

@Varafrisk Jag hoppas att det vänder för dig snart. Jag förstår att det är jobbigt och det är ju ofta inte bara alkoholproblemen som tynger en och därmed blir ju inte allt perfekt på en handvändning. Det blir väl aldrig perfekt heller, men jag hoppas ändå som sagt att det blir bättre för dig snart.

Angående medicinska uttalanden så gör ju de allra flesta det, även du och även i det inlägget jag svarade på. Det är klart att man aldrig vet när man ser någon anonym skriva om något på ett forum. Du skulle ju kunna ha antingen hittat på eller missförstått det som du skriver att din läkare sagt till dig t.ex. men det du säger kan också verifieras, även om det inte är helt lätt. Ett annat misstag lekmän gör är att de ofta extrapolerar från saker de har hört. Men allt jag skrivit kan också verifieras. Men såklart får man vara försiktig och framförallt inte diagnosticera någon på ett forum t.ex. Men att säga att B-vitaminer är bra efter ett alkoholstopp ska vi väl kanske inte kräva en läkarlegitimation för. Dock får man som läsare själv verifiera ett sådant påstående innan man går och börjar knapra vitaminer kanske, för det kan ju vara någon som missförstått eller fabricerat det.

Idag är det mors dag. Det är några år sedan min mor gick bort, alldeles för tidigt. Det känns fortfarande overkligt, på något sätt som är svårt att förklara. Samtidigt har tid hunnit förlöpa och någon form av distans har hunnit forma sig också. Egentligen är det ju motsägelsefullt att det skulle kunna förhålla sig på det viset, men som sagt är det svårt att förklara.

Något som slår mig är hur lika jag förhöll mig till min mors sjukdom som jag gjorde till min egen alkoholism. Det var som att endast en liten del av mitt förnuft ville erkänna det medan den större delen av mitt medvetande tycktes förneka det. Som om att jag kunde lösa en matematikuppgift på pappret utan att egentligen förstå den eller vad det innebar. Det känns så overkligt på något vis för samtidigt som jag vill tro att jag är förnuftig har jag ju låtit mig själv förvilla mig. Kanske för att det var det enda sättet jag förmådde att hantera det på? Men det känns ju inte som att det har hjälpt mig på något vis.

Det får mig att fundera på vilka blinda fläckar jag har idag. Var är det jag inte kan se för vad det är idag? Det är ju endast med facit i hand som jag kan se att jag inte sett klart på saker. Jag tänker ofta på hur ledsen min mamma var när jag flyttade så långt ifrån henne. Kunde jag kanske ha gjort saker annorlunda? När hon blev sjuk, kunde jag ha gjort något mer från mitt håll? Jag försökte sätta mig in i hennes situation men förstod aldrig riktigt. I efterhand förstår jag att hon nog visste mer än vad hon sa. Det kanske jag redan anade då, men var rädd för svaren. Jag vet inte.

Idag är det mors dag. Det är några år sedan min mor gick bort, alldeles för tidigt. Det känns fortfarande overkligt, på något sätt som är svårt att förklara. Samtidigt har tid hunnit förlöpa och någon form av distans har hunnit forma sig också. Egentligen är det ju motsägelsefullt att det skulle kunna förhålla sig på det viset, men som sagt är det svårt att förklara.

Något som slår mig är hur lika jag förhöll mig till min mors sjukdom som jag gjorde till min egen alkoholism. Det var som att endast en liten del av mitt förnuft ville erkänna det medan den större delen av mitt medvetande tycktes förneka det. Som om att jag kunde lösa en matematikuppgift på pappret utan att egentligen förstå den eller vad det innebar. Det känns så overkligt på något vis för samtidigt som jag vill tro att jag är förnuftig har jag ju låtit mig själv förvilla mig. Kanske för att det var det enda sättet jag förmådde att hantera det på? Men det känns ju inte som att det har hjälpt mig på något vis.

Det får mig att fundera på vilka blinda fläckar jag har idag. Var är det jag inte kan se för vad det är idag? Det är ju endast med facit i hand som jag kan se att jag inte sett klart på saker. Jag tänker ofta på hur ledsen min mamma var när jag flyttade så långt ifrån henne. Kunde jag kanske ha gjort saker annorlunda? När hon blev sjuk, kunde jag ha gjort något mer från mitt håll? Jag försökte sätta mig in i hennes situation men förstod aldrig riktigt. I efterhand förstår jag att hon nog visste mer än vad hon sa. Det kanske jag redan anade då, men var rädd för svaren. Jag vet inte.

@TappadIgen Intressanta funderingar du har. Tankar på om man skulle ha handlat annorlunda och önskan om att man förstått mer, där och då. Så kan jag också tänka om saker, tänk om jag visste då, det jag vet nu. Då skulle jag nog ha handlat annorlunda. Sen tänker jag att det man inte vet, kan man inte veta att man inte vet. Det får man veta via facit i hand eller via sina erfarenheter. Man lär sig hela tiden nytt via sina erfarenheter. Man ställs inför situationer som man inte varit med om tidigare och man har ingen erfarenhet av hur man ska handla i situationen. Man provar sig fram, kommer fram till olika lösningar och bygger hela tiden på med mer erfarenheter och nya lösningar.

Så det är svårt att exakt veta vilka blinda fläckar man har idag eller se det man inte kan se just idag, för man vet inte vad man inte vet. Det bästa man kan göra är att försöka förhålla sig ödmjuk inför detta och ställa frågor till sig själv ”Är jag verkligen säker på att jag vet hur det förhåller sig? Kan det finnas annat sätt att tänka på? Vilka andra sätt skulle jag kunna tänka på?” Att man ställer frågor för att få veta mer om olika saker och hur det kan förhålla sig. ”Berätta mer, hur tänker du?”. Att vara ödmjuk inför att det finns många olika sätt och att man inte alltid kan veta vad som är rätt. Det som är sant och rätt för mig är inte alltid sant och rätt för någon annan. Det bygger på kunskap och erfarenheter och kanske till att man kan ändra åsikt om något. Man får fler dimensioner att tänka i vilket utvecklar ens tankar.

Jag tycker att det är spännande att vidga mina vyer och det gör jag genom att öka min självkännedom om hur jag tänker om saker och ifrågasätta mig själv om detta. Min världsbild blir större och jag får bättre förståelse för både mig själv och andra. Jag kan ändra på tankar jag haft och förkasta dem, för jag har fått ny kunskap och nya erfarenheter. Jag kan ibland ångra att jag inte gjorde på ett annat sätt, men tänker att där och då gjorde jag det valet och det var rätt då. Sen finns det också saker jag kan ångra att jag gjort, men jag har förlåtit mig själv och tagit lärdom. Jag ska göra bättre nästa gång och jag kan också be om förlåtelse om jag gjort fel mot någon.

Jag tror att din mamma vet att du gjorde så gott du kunde, där och då och det är ok❤️