Hej alla som jag känner sen innan och nya ansikten!

Gud vad jag kämpade, först med mitt måttliga drickande, sen att sluta helt. Inget av det har fungerat. Det har varit lite längre stopp, men alltid fyllt av riktigt jobbiga återfall. Jag är en klassisk dricker endast för mycket dom gånger jag dricker, vilket är mer sällan och kanske är anledningen till att jag lurat mig år Efter år att det kanske ska gå bättre den här gången.

Senaste månaden är det som att det kom en ordentligt stark övertygelse om att jag inte orkar försöka att inte dricka, jag tröttnade. Det ledde till några av dom värsta fyllorna jag haft. Med medföljande konsekvenser, som jag fortfarande inte vet om det kommer komma att spöka med mig för en lång framtid.

Det som ändrats idag, det är att jag inte skyller på mig själv, jag skyller på mitt alkoholmissbruk. Jag måste försöka leva med alla konsekvenser för det går inte att ändra, men jag måste sluta lura mig att det ska fungera. Det är klassiska ångesthålet jag ramlat ner i nu också och det tar ett tag innan men ens känner sig någorlunda som sig själv igen; det vet jag ju. Men jag önskar ingen den ångesten. Nu är det dags att börja om på riktigt, förhoppningsvis utan återfall.

All kärlek,
S

Några dagar har passerat men ångesten ligger kvar som ett täcke. Jag vet ju att det ofta tar minst en vecka innan jag blir som vanligt igen. Kanske ännu längre denna gång när minnesförlusterna är grova och läskiga. Alla tänk om och vad hände och scenarion som spelas upp. Acceptansen är ju vad som är ens bästa vän, acceptera och välj att förändra framåt. Svårt när paniken och ångesten och skräckscenariot spelas upp och pockar på när man som bäst förbereder sig för att gå vidare.

@Stormenlilla Välkommen tillbaka! Minns du att vi kämpade ihop våren 2020? Kan jag så kan du - men du måste verkligen bestämma dig inifrån och ut.

Min husgud Annie Craces recept på varaktig nykterhet:

1) Tro på att du klarar av att sluta dricka.

2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten, minsta lilla pyttesak till och med.

3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Kram 🐘

@Gubbe i förorten Absolut! Tillhörde man festprissarna som stannade kvar och drack till the bitter end så tappar man absolut en del av sin identitet. Det känns ovant som sjutton i början, men man växer in i rollen.

Kram 🐘

Lilla storm, längesedan sist. 💗 Ledsen för din skull, ångesten kan verkligen vara överjävlig. Glad ändå att du hittat tillbaka hit. Nu finns det bara en väg att gå, så här illa vill du inte må igen.

Kram kram

Hej alla fina! Blir glad av att se att många jag hördes med i början är här.

Jag har gjort massor av försök, själv och med hjälp och det har gått ett tag tills jag tror att jag kan ta ett glas med en kompis eller kille och så vips har det blivit fullständigt kaos igen. Nu ska jag försöka hänga lite här inne och hoppas att jag kan klara mig den här gången.

Hej,
Fint att du tar nya tag. Finns det något du kan göra förebyggande? Någon situation att undvika, eller komma med rätt verktyg till? För om jag minns rätt är ditt problem inte att du dricker ofta, utan att det spårar ur ibland när du dricker? Själv kommer jag alltid beväpnad med alkoholfritt när jag träffar folk som jag tidigare druckit mycket med.

@Kennie Tack ❤️
Ja exakt, så är mitt drickande. Kan gå ett tag men 9/10 gånger blir det kontrollförlust.
Ja som det ser ut nu måste jag undvika uteserveringar efter dagtid, barer, firanden - allt verkar lura mig till att kunna (vilja) ta ”ett glas som alla andra”. Jag vet inte hur många gånger, hur många år det ska ta till att förstå att det inte går men snart har jag ju saboterat saker jag verkligen bryr mig om. Så det är lite svårt att veta hur man ska gå tillväga förutom att bara träffa folk på dagtid och annars låsa in mig själv så jag inte får känsla.

@Stormenlilla Välkommen tillbaka! Så länge man håller delvis fast vid den alloholromantiska bilden blir det svårt att sluta. Alkoholen är som en svekfull älskare som gång på gång sviker. Som får en att gå över gränser man inte vill gå över. Som gör att man mentalt begår våld på sig själv.

Bara du kan innerligt vilja bryta med den svekfulla älskaren. Bara du kan göra jobbet. Men jag kan lova dig att du tids nog kommer ut på andra sidan, mycket klokare.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack ❤️ Ja så är det verkligen, som jag försöker och trillar dit igen. Hoppas så innerligt att det här är gången det kommer att hålla i sig.

Jag vaknar idag och är fortfarande så mentalt slut att jag knappt kan komma ur sängen. Så här kan jag nog inte minnas att det varit någon gång innan. Det känns som att det inte ens är lönt att prata om skammen, att behöva oroa sig för allt man sagt när man varit den andra personen. Eller oron för att partnern inte ska komma över om man blir föremål för skvaller i denna lilla plats. Eller att jag knappt vågar gå utanför dörren. Det är riktigt sjukligt att utsätta mig för detta och ändå verkar det år efter år så svårt att få stopp på.

Ni alla vet ju hur skräcken tar över, större eller mindre. Jag tror jag åkt på den största skräcken hittills just nu och skakar av ångestkänslorna. Låt det här få bli starten på mitt nya liv. Jag hoppas att jag kan se tillbaka på det här om ett år och tänka att jag klarade mig ur den värsta av hålorna.

@Stormenlilla Annie Grace tillhör mina husgudar. Det här är hennes framgångsrecept:

1) Tro på att du klarar av att sluta dricka.
2) Fokusera på varje liten fördel med alkoholfriheten.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Just nu känns du lite svajig redan på punkt ett. Räta på ryggen, höj blicken och bestäm dig inifrån och ut: Nu är det fan nog! Du skulle aldrig acceptera om någon stod och sparkade på dig, då skulle du bli skitförbannad och säga ifrån på skarpen. Den typen av ilska och känsla ska du använda mot alkoholdjävulen, som tyvärr bor inuti dig. Stick och brinn din lilla jävel, jag klarar mig utan dig!

Kolla in Craig Beck på youtube, det är nog den nivån av inlärning du orkar med just nu. Du måste hjärntvätta dig med nyktra fakta så att även ditt undermedvetna påverkas. Så länge det finns en liten del i dig som tycker/tror att det är mysigt att dricka, så riskerar du att ta återfall. För varje återfall får din självkänsla en törn, du förlorar förmågan att tro på att du klarar av det.

Just därför ska man inte ta lätt på återfall. Rent fysiskt händer inte så mycket men mentalt kan det vara katastrof. Min pappa tog tex så många återfall att han till slut slutade tro på att han klarade av att sluta dricka och inte börja igen. Han dog med söndertrasad lever vid 61 års ålder.

Jag har passerat tre år som nykter, och det tillhör de bästa beslut jag har tagit i mitt liv.

Kram 🐘

@Andrahalvlek
Ja du har rätt, det är lite svajigt för att jag bevisar hela tiden att jag inte kan lita på mig själv. Just nu när det är så färskt så känner jag mig så nedslagen också. Det känns väldigt likt en botten som är nådd nu och jag hoppas att det är så. Det är verkligen acceptansen som inte verkar infinna sig hos mig och jag tycker att jag jobbar med det här på så många sätt redan. Kollat på hans youtube tidigare och läst böcker men inte riktigt satt sig men för den delen kommer jag inte att ge upp. Men det är ohyggligt ledsamt att höra om din pappa ❤️

Jag är så glad för din skull, minns ju att vi började lite ihop. Det är så fint att se att det har gått för det är ju sånt jag och andra inspireras av.

Jag tänker att en betydelsefull detalj kan vara att inte använda ordet hoppas om din ambition att sluta dricka. Hoppas signalerar att resultatet beror på variabler vi inte kan påverka. Som vädret. Drickandet kan vi påverka med rätt verktyg. Så det gäller att hitta vad som ger dig makt att styra. Kan du analysera vad som händer när du bestämmer dig för att dricka? Får du någon förvarning, tex något tankemönster som börjar snurra? När skulle du kunna sätta stopp?

@Kennie Jo absolut.. jag är nog mer bara nedslagen nu så orden reflekterar lite psyket.
Det brukar vara att det gått några veckor och är helg, gärna i kombination med fint väder eller att jag blivit så uttråkad av att inte vistas på bar länge/kunna umgås som dom flesta andra gör. Att tankarna börjar komma av att vilja kunna följa med vänner på något glas i någon trevlig miljö, viljan att kunna ”vara som alla andra”. Det är svårt att veta när jag skulle kunna sätta stopp mer än att inte tillåta mig vara i någon form av social miljö där alkohol finns.. Just nu pendlar jag ju i otrolig skam, sorg och ilska också då det bara gått några dagar sen senaste katastrofen så det är kanske med dimmigt huvud jag försöker tänka ut något också..

Jag tror precis som @Kennie att ordvalet är viktigt. Kanske och hoppas måste ersättas med ska och vill. Och man måste bestämma sig inifrån och ut.

Lista plus och minus. Både med att dricka alkohol och över att vara alkoholfri. Sätt ord på vad du tänker och känner.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja ni har såklart rätt. Jag får ändra till det. Kram ❤️

Idag är det 3 dagar och hjärndimman är kvar. Jag har bestämt mig att jag ska börja med 90 dagar, bryta ner det så som jag gjort en gång förut och inte lyckats göra om förens nu. Nu har jag bestämt att jag inte vill må såhär längre. Jag som alltid går promenader har inte klarat av det på två dagar, ingen meditation heller. Så mitt mål idag blir 10 min meditation och 30 min promenad.