av Ejanne

Ejanne
ons, 2023-04-26 - 08:29

MÅSTE BARA SKRIVA AV MIG LITE. Nu är det länge sedan jag publicerade något här. Jag har haft nog med att ”vara i behandling” och mina egna stunder av eftertanke. Efter en tredjedel av rehabiliteringstiden ska jag på tisdag nästa vecka kanske (?) redovisa det andra steget av tolv. Fram till nu har jag surfat på nyktert välmående och tagit vara på de tips och insikter som känns relevanta i mitt liv. Det var när behandlingen efter 14 veckor bytte karaktär som tvivlet kom över mig igen. Min sinnesro är rubbad. En ny terapeut, ett nytt sammanhang, en mindre grupp. Jag kan fortfarande inte kontrollera mitt kroppsspråk. När min kritiska hjärnaktivitet utsätts för prövningar syns det på utsidan och terapeuten ser mig i ögonen och undrar: ”Vad tänker du om det som händer här just nu?” och jag känner mig avslöjad men svarar ärligt att jag inte vill engagera mig i hens dialog med en enskild gruppmedlem som vädjar om hjälp med privata angelägenheter. Så nästa fråga: ”Vad gör det här i dig?” och jag svarar att jag känner mig exkluderad, att jag investerar tre timmar i veckan för att bli fri från alkoholberoende och just nu slösas det med min tid. Jag tycker att de problem som avhandlas borde lösas i ett annat rum. Jag saknar inte empati, men… Jag förstår att mitt uttryck är obekvämt och det är tydligt att det inte är okej – det är uttalat bara jag som upplever detta. Alla andra kan uppenbarligen se att det allmängiltiga handlar om kommunikation, att en inte kan ändra en annan människa som inte vill bli ändrad på. Dessutom handlar ju detta [behandlingen] om så mycket mer än alkoholen, det är själva essensen i Sinnesrobönen. Jo, jo, mycket ska en höra med bibehållen hörsel efter snart 60 jordsnurr! (To be continued…)

Ejanne
tors, 2023-04-27 - 07:32

FORTSÄTTNING PÅ SAMMA TEMA. Jag kom fram till att jag behöver samtalsstöd för att klara gruppterapin och bokade in tid hos kuratorn på hälsocentralen. Hur sjukt är inte det? Hen har inte tid förrän 22 maj. Det gör inget att jag måste vänta. Antagligen är det bra för då hinner jag samla tankarna och formulera frågorna jag vill ha svar på. Egentligen är jag nog bara ute efter något slags bekräftelse. Vilka är egentligen oddsen för att bli en bättre version av sig själv, är jag helt fel ute, förledd av mitt stora ego? Sedan dag ett på rehabstället har jag varit följsam. Nyfiket utforskande. En aktiv deltagare. Jag har tagit till mig och trott att jag förstått något. Antar att de flesta i samma situation känner så. En i gruppen beskrev att hen kände sig vis och jag hoppas att hen kan behålla den känslan. Själv har jag raskt gått från vis till vissen. Ju mer jag måste tänka över mina dåliga sidor desto mer dominerande blir de för mig. Impulsiv; okänslig; kritisk; dömande; grandios. Fy f-n vilken usel människa jag är. För ett halvår sedan hade hälften varit nog för att fly in i alkoholdimman men det lockar mig inte alls längre. Så långt har jag i alla fall kommit.

vår2022
tors, 2023-04-27 - 08:32

@Ejanne Låter som du jobbar på bra och så att det knakar! Att ifrågasätta sig själv är så mycket svårare än att ifrågasätta andra. Helt klart kan du bli en bättre version av dig själv, vilket jag tänker är självkännedom. En symbolik med att ”dö på korset och återuppstå”, att med förlåtelse lämna det som känns dåligt och bli en ny bättre version av sig själv. Det krävs en hel del jobb med detta och det kommer att vara både svårt och känslosamt. Att lämna sidor, tankar beteenden, känslor som man vuxit upp med och ihop med, integrerat som en del av sig själv. Att syna sig själv i sömmarna och våga erkänna att vissa saker inte är så bra och fel, att även förlåta sig själv för detta. Att komma vidare med nya insikter och gå vidare som en bättre version av sig själv.

Jag har fått lämna många integrerade tankar, känslor, beteenden som jag vuxit upp med. Det är inte jag som valt dessa, men genom att ”dö på korset och återuppstå” har jag förlåtit mig själv och andra och själv fått göra nya val om hur jag vill vara. Jag har blivit mer ödmjuk och har inte längre en bergfast åsikt om saker. Det finns andra perspektiv och jag har lyckats se dem. Det har gjort mig mer lugn och jag behöver inte ha garden uppe hela tiden längre. Jag har lärt mig att tycka om mig själv och därmed även andra. Jag har blivit en bättre version av mig själv och att vara nykter har varit en förutsättning för att det skulle ske helt fullt ut. Jag skulle inte kanske kalla mig själv för troende, mer andlig, men att dö på korset och återuppstå, är en psykologisk mekanism som jag tror stenhårt på.

Så du jobbar på bra och helt klart kan du bli en bättre version av dig själv. Ge det tid, ha tålamod och fortsätt vara nyfiken❤️

Ejanne
tors, 2023-04-27 - 09:58

Tack för att du tog dig tid att kommentera @Vår2022. Att torteras till döds och sedan återuppstå känns väl (som framtidsutsikt betraktat)”så där...” - men jag förstår hur du tänkt 💕 Nej, jag lider inte någon nöd. Jag vet att förutsättningen för att vara nykter och skärpt (=mitt bättre jag) är att jag tar hand om mig. Jag tycker att 12-stegsprogrammet hjälper mig samtidigt som jag inte får ihop logiken i alla delar av gruppterapin. Jag tappar fokus när det blir för surrigt, hinner inte med att bearbeta andras uttryck. Ibland tror jag inte mina öron, men det är en annan sida. Jag vill verkligen vara en god människa bland alla andra men ju mer jag anstränger mig desto svårare blir det. Ta till exempel det här med att inte döma och värdera. Min självkänsla är låg och min självkritik kan vara förödande. När jag möter nya människor är min fasta övertygelse att de är bättre än jag ända tills de bevisar motsatsen. Jag blir ofta besviken. I teorin fattar jag ju att ingen kan göra bättre än hennes förutsättningar medger. För att stå ut med mig själv slätar jag över och rationaliserar, mitt eget dåliga beteende som andras. Hon hade nog bara en dålig dag? Alla kan väl inte vara bra på allt? Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde? Jag tycker trots allt själv att jag har gjort stora framsteg, är mer förnöjsam och benägen att ”acceptera det jag inte kan förändra”. Gillar att min högre kraft är min moraliska kompass. Längtar efter den där ”andliga spänsten” som drogterapeuterna talar om.

vår2022
tors, 2023-04-27 - 14:14

@Ejanne Först och främst vill jag säga att det är intressant att läsa dina inlägg och dividera lite med dig.

Ha, ha! Jag tänkte mig mer en snabb död, inte att man behöver torteras till döds😂. Det låter mer som det självdestruktiva beteendet man har i ett beroende, man torterar sig ständigt. En form av att dö har vi redan gjort när vi slutade dricka, för att återuppstå som nykter😁.

Du säger ”När jag möter nya människor är min fasta övertygelse att de är bättre än jag ända tills de bevisar motsatsen. Jag blir ofta besviken.” Hur mäter man om någon är bättre? Är det verkligen så att du utgår från att någon är bättre än du, då du ofta blir besviken? Tänker att om man har riktigt dålig självkänsla så tycker man nog att alla är bättre än en själv oavsett vad. Du berättar i tidigare inlägg att du egentligen nog bara är utefter bekräftelse från kuratorn, vad vill du ha bekräftelse på?

Ejanne
tors, 2023-04-27 - 14:56

Hej igen @vår2022. Det är nog bra att dividera lite 🙃 Jag tänker klokare när jag skriver. Det jag söker bekräftelse på är att jag inte är så konstig och fel som jag känner mig i gruppterapin tror kanske att ett samtal med ett klokt proffs kan hjälpa mig att förstå varför det känns så fel för mig när ”alla andra” tycks gilla det. Det där med självkänsla och självförtroende är lurigt. Jag ställer stora (inte alltid ens rimliga) krav på mig själv och förväntar mig ofta för mycket av andra som så klart sällan lever upp till mina förväntningar… Knasigt 🤪 förstås men det är sån jag är.
Kram <3

vår2022
tors, 2023-04-27 - 16:02

@Ejanne Hej! Jag tänker att vi är så olika, för vissa passar gruppterapi och för andra inte. Det du berättar om att du har höga förväntningar på andra och som de sällan lever upp till, kan vara det som gör att det inte passar dig. Dina förväntningar är något helt annat än det som sker där. Jag tänker att de förväntningar man har på sig själv ofta har ett ursprung från barndomen. Föräldrar kan ha ställt höga krav på vem man ska vara och man själv har försökt att uppfylla denna önskan. Det är intressant att syna detta, varför ställer man ibland orimliga förväntningar på sig själv? Är det ens mina krav/förväntningar eller är det mina föräldrars? Är det dessa krav/förväntningar man ställer på andra i olika sammanhang?

Ejanne
tors, 2023-04-27 - 20:13

Jag tycker det är intressant det du skriver @vår2022. Det här med att människor är olika och att det som passar en inte nödvändigtvis passar en annan tar i alla fall inte 12-stegsprogrammet hänsyn till. Sjukdomen är samma för alla substansberoende och det finns vara en sak som hjälper, nämligen ”att anamma detta enkla program”. Raljerar jag nu? Kanske? Har du någon erfarenhet av 12-stegsbehandling? Hur som helt förstår jag ju att många av mina otyglade mönster både i tanke och handling i mycket har sin grund i uppväxten. Jag har kämpat med det i stort sett hela livet. Bland mina besvikelser 😢 seglar min så kallade mamma i en särskild topposition. Jag förstår att de som inte vet något om bakgrunden tycker det är känslokallt och elakt av mig att säga så. Att jag borde inse att mina föräldrar gjorde så gott de kunde & jadajada… Men jag säger som Bojan: ”Jag kan förlåta men aldrig glömma!” 😎 Jag pratar alltså sällan eller aldrig om min mor. Min partner har aldrig träffat henne. Jag fantiserar lite om att ta upp mammatråden i gruppterapin men är inte riktigt hemma där än. Gruppterapin, ja, den är en prövning. Å andra sidan skulle det kunna vara något jag behöver (i det avseendet är jag alltså gravt ambivalent).

Tack än en för att du gett mig mer att fundera och svara på ❤️ Kram

vår2022
tors, 2023-04-27 - 21:39

@Ejanne Nej, jag har inte erfarenhet av 12-stegsprogrammet. Jag förstår att det kan vara en prövning med gruppterapin, men samtidigt tänker jag att man kan lära sig mycket av varandra. Lite som vi gör här på forumet. Man får höra nya synvinklar och andras erfarenheter. Alla har alkoholberoendet som gemensam nämnare, men det kan ändå se väldigt olika ut och även väldigt lika ut. Många tankar och funderingar som jag haft här, har utvecklats genom att jag fått respons på detta och det har fört mina tankar vidare ett steg till. Där jag sett en låsning, har öppnats upp genom någons annans reflektion. Kanske ska du se gruppterapin som en ny erfarenhet, lyssna in det som sägs utan att värdera det. Tänka att ja, så kan man också tänka, intressant! Bara slappna av och vara tacksam för att få ta del av varandras erfarenheter och dela med dig av dina till andra. Att nyfiket utforska vad som händer inom dig själv. Det är rätt spännande! Ha en fin kväll❤️

Ejanne
tors, 2023-06-15 - 07:38

ÄNTLIGEN PÅ STEG FYRA. Redovisade tredje steget i 12-stegsprogrammet i tisdags. Det känns bra. Fin respons från människorna i gruppen som jag kan ta till mig men nu kommer den verkliga prövningen då jag ska ”företa en genomgripande och oförskräckt moralisk inventering av mig själv”. Huvva 😱. Eller? Det handlar om att inventera och se mönster som påverkar mitt mående (”tillfrisknandet” som di bokstavstrogna säger). Vilka personer triggar min bitterhet och vad gör den med mig? Vad är jag rädd för och varför? Hur fungerar min sexualitet? Faktum är att jag redan vet mycket om mitt mönster. Jag gillar inte mig själv som jag är och därför har mitt liv blivit en ohanterlig kamp på liv och död. Men det positiva i kråksången är att jag förändras i rätt riktning. Någon kan ju tycka att det var på tiden när en närmar sig 60-årsdagen men jag är glad 😀 över att det äntligen händer. Livet pågår ju medan jag lever och andas så det gäller att ta vara på det goda. I min nykterhet är jag verkligen som pånyttfödd. Det är stora ord men icke desto mindre sant 🌟 Framförallt känns det som en befrielse att känna mindre stress och mer tillit i vardagen. Jag fixar utan att bli en rastlös och ångestfylld prokrastinerare på flykt in i alkoholdimman och det är helt fantastiskt 👏 👏👏. Jag körde fort på väg till alkoholistgruppen i tisdags när det plötsligt stod en polis i gatan och vinkade in mig till sidan. Men det var ingen stor sak, bara en körkorts-och nykterhetskontroll. Som sagt: Livet är underbart. Önskar alla en lika härlig sommar som jag är på väg att få 😍😍😍

Andrahalvlek
tors, 2023-06-15 - 08:41

@Ejanne Nykterhetskontroller är häftigt! Man blåser stolt och glatt. Urfånigt, eftersom jag aldrig har druckit och kört bil. Men att man blåser och bevisar sin nykterhet känns ändå lite speciellt. Jag fick blåsa när jag kom in på psykakuten för ett år sedan, det var typ det enda som kändes bra under den perioden av mitt liv. Snacka om att hitta guldkorn i en gigantisk dypöl 🤣

Att inventera sina egna brister låter nyttigt men smärtsamt. Funderar över mina 🤔 Jag är lite för pratig, tar lätt över vilket samtal som helst. Avbryter folk och beter mig, av entusiasm dock och inte av oartighet som man kan tro. Jag är lite för spontan för mitt eget bästa ibland - jag bara kör på liksom. Jag är genuint lat, får tvinga mig att röra på mig. Jag är sockerråtta, men det är mer bakverk än godis och glass som är min last. Är det den typen av brister du ska inventera? Eller är det mer ”på djupet”?

Jag tänker att mina brister också är mina styrkor på ett sätt. Det är bra att visa engagemang, jag driver på samtalet framåt, får fler att prata, får saker bestämda. Min spontanitet gör att jag får saker gjorda utan att fundera och grubbla i evigheter. Och latheten och sockerberoendet jobbar jag med, med viss framgång.

Kram 🐘

vår2022
tors, 2023-06-15 - 12:46

@Ejanne Häftig att du är på steg 4 och känner att livet är underbart! Tycker det låter spännande att inventera och se mönster som påverkad ditt mående. Tänk vad mycket självkännedom du kommer att få genom att grotta i detta. Jag har tyckt att det är lite jobbigt att framförallt se sina brister, men idag upplever jag att utvecklas av dem. Det har blivit en styrka att se, veta om sina brister och att kunna åtgärda/hantera dem bättre. Men även att faktiskt bli av med brister också, sådant som varit mer eller mindre automatiskt och inlärt beteende. Sådant som man inte synat under lupp tidigare, bara avfärdat med ”sån är jag”. Väldigt befriande och att jag själv gör ett val för hur jag vill bete mig och tänka, för tankar kan man också göra om😁.

Härligt att du känner som pånyttfödd, stora ord men sant och jag instämmer fullständigt i detta!

Ha en riktigt fin sommar i ditt nya och spännande liv🌞❤️

Ejanne
fre, 2023-06-16 - 20:54

INGEN BRA FREDAGSKÄNSLA. Min sambos vuxna döttrar är på besök hos oss. Det är så klart en viktig grej för honom men själv känner jag mig helt onödig i sammanhanget. En dotter har sin nye kille med sig. Vi har tacofredag och dagen till ära står vin och öl på bordet. Att de firar med alkohol rör mig inte, jag kör ju min nyktra grej och slipper vakna bakis i morgon. Det som är jobbigt är känslan när M skålar med grabben och döttrarna och hälsar välkommen till familjen. Det vill säga till deras familj, för jag är plötsligt inte med. De pratar om flickornas mamma och min sambo hyllar hennes fantastiska sociala skills. Jag upplever att stämningen är ’konstig’ och att jag tassar på tå i mitt eget hem, vet inte var jag ska vara eller vad jag ska göra. Så jag ursäktar mig och går en promenad med hunden och nu har jag dragit mig undan för att odla min bitterhet och harm i ensamhet. I morgon ska jag stiga upp tidigt, äta frukost i trädgården och ta ett pass på gymmet. Ser fram emot en fin lördag med gott humör 🌼

vår2022
fre, 2023-06-16 - 22:11

@Ejanne Förstår hur det kan kännas. Inte så inkluderande att snacka om exet i er familj. Kan känna igen det, men mer min nya svärmor som snackat om gamla tider, tiden innan jag kom in i bilden, i vår nya konstellation. Jag tog upp det med henne efter ett tag, att det inte intresserar mig att höra. Hon blev stött, men nu är det passerat sedan tiotalet år. Kanske ska du ta upp det med din sambo, att du känner dig exkluderad och obehaglig tillmods av det?

Ha en riktigt god frukost och en skön träning imorgon🌞❤️

Ejanne
lör, 2023-06-17 - 07:02

SÅ MYCKET BÄTTRE! Hittade en liten solfläck på altanen och där sitter jag nu med min morgonkaffekopp till höger och vovven ska pälsmonstret A till vänster. Noterar fågelsång och trafikbrus. Med detta sagt fick jag en god natts sömn och är redo att fejsa en ny dag, för övrigt min tvåhundrasjuttionde dag som fri från alkoholen. Till @Andrahalvlek och @vår2022 som tittade in i mitt flöde med funderingar kring min kommande ”genomgripande och oförskräckta moraliska inventering” kan jag säga att jo, den ska mig helst gå på djupet men görs i strukturerad form på ett sätt då en börjar med att hitta (destruktiva) mönster i ens känsloliv för att sedan metodiskt ”avlägsna dem” i ett kommande steg. Apropå nykterhetskontroller och att stolt sträcka på sig för ingenting särskilt lämnade jag 4,5 dl blod till behövande för ett par dagar sedan. De är vänliga och sticker så bra på blodgivningen. Det boostar mig återigen med tacksamhet över att ha en stark och frisk kropp igen. Tack 🤩 🙏 och lov för att jag valde att leva vidare i fortsättningen utan alkohol 🌼 & nu är kaffekoppen tom och dags för 🐶-promenad /E

Ejanne
tors, 2023-06-29 - 17:42

PIGG OCH GLAD 😀 I morse när vi åt frukost i skuggan frågade sambon om jag ändrat min medicinering på något sätt. ”Du har ju sovit så mycket tidigare men det senaste halvåret mer normalt, ungefär som jag”. Jag svarar något om att det är så det går när ens kropp återhämtat sig efter en lång oskön misshandel. För så är det. Jag är så himla glad över min kropp belönar alla mina nyktra dagar med styrka och smidighet, både fysiskt och mentalt. Hurra för den och mitt (nåja) morgonpigga jag 🥳