@Wind Tycker det låter som en ganska bra beskrivning av medberoende. En trötthet som inte går att sova bort, en kropp som inte orkar och en hjärna som är luddig och utan motivation. Så ja, jag känner verkligen igen det. Är du mitt i det nu?

@Wind
Ja, så är det i perioder för mig också. Vare sig kropp eller knopp funkar då och ibland måste man tillåta sig att släppa allt. Ta vara på de tillfällen då du känner dig lite starkare och gör sånt som ger dig återhämtning. När jag orkar yogar jag, det hjälper mig.

@Wind
Jodå. Totalt dränerad.
Kram och styrka till dig. 💜
Tog stopp till slut och numera singel. Som det känns nu undrar jag om jag nånsin "hoppar på tåget" igen.

Med facit i hand önskar jag att jag inte stannat så länge jag gjorde. Låter kanske hårt, men sant. Tror att jag hamnade i en lindrigare depression.

🌹

@Wind Visst känns det igen.
Apatisk i tanken. Skivan har hakat upp sig. Handlingsförlamad.
Det tar liksom utrymme i huvudet o känns fysiskt som det blir för trångt. När 1/3 av hjärnan ständigt fokuserar på allt runt alkoholen o den beroende blir det mindre kvar som kan hantera allt annat. Ändå snurrar ju livet o vardagen på, med allt vad det innebär, som ska fixas o trixas med. Svårt att orka o hinna.
Kloka råd ovan!

Jag har otroligt svårt att gå helhjärtat från han. Dock så mår jag så pass dåligt av det här att jag vill inte ens finnas till. Att lämna honom kommer krossa han men stanna kommer krossa mig

@Wind

Ja, har lämnat men sjukskriven.
Det är dränerande, jag var ungefär där du befinner dig när jag lämnade. Jag var bara ett skal kvar och insåg att jag behövde rädda mig själv.
Det var många som sa åt mig att lämna och jag förstod ju själv men var fast känslomässigt, man lämnar när man nått sin egen botten, jag önskar att jag lämnat långt tidigare men det går inte att ändra på det som varit.
Var rädd om dig, det är du verkligen värd.

@Snödroppen och @Wind.
Ja, man mår ju väldigt dåligt själv.
Till slut måste man lämna det sjunkande skeppet av vissa skäl, ett skepp man inte själv styr. Och hitta ett annat där man själv är kaptenen.
💜

@Wind Ja oja, känner verkligen igen det till 100 procent. Även de kommentarer som du fått i tråden känns igen. Jag går ändå både i terapi och sökt läkarhjälp. Talat om på jobbet hur det är och de runt oss. Var sjuk och tänkte jag skulle göra något lite hemma ändå, men huvudet var segt och armarna kändes som cementklumpar, så gick och la mig och gjorde inget. Är så trött på detta

Skit arg
Han har slutat sitt jobb nyss o nu hade han druckit en öl utan att fråga om de va ok.
Han fråga om jag vart ledsen men jag vart arg istället och sa vill du dricka mer kan du stanna där du är så ses vi imorgon.nä Han ville komma hit, men vad vill jag?

@Wind
Hej. Jobbig kväll du har. 🌹 Beklagar det.
Ja, vad vill du? Du verkar åtminstone arg och besviken över att han dricker.
När det gäller personer med beroende är min erfarenhet den att den dricker oavsett vad vi anhöriga tycker. Och när vi säger något är vi bara jobbiga.
Kram. 💞

Jag försökte få han o stanna kvar ute men han kom hit ändå. Han sa att jag hade för någon vecka sedan antytt att det var ok för mig att han kunde ta en öl efter jobbet, som om jag inte brydde mig mer. Minns inte att jag sagt det.

Kanske jag ger olika signaler, men ändå ger han mig ansvar o skuld. Jag fick ur mig att jag är så trött på allt och att jag mår dåligt och gråter varje dag.