I 25 år har jag trixat med alkohol. Började med att jag var utmattad av ångest och kunde ligga en hel helg med ångestdämpande folköl. Jag reagerade inte på att det var särskilt konstigt, för jag drack måttligt annars. Ingen hjälp från psykiatrin förutom medicin.
För 5 år sedan brakade helvetet lös. När min mamma dog exploderade traumaångesten. Jag började dricka folköl när som helst för att överleva. Tyckte fortfarande inte att det var konstigt, då jag såg det som en oskyldig själmedicinering. Kände att jag inte hade något val.
Idag är jag fullfjättrad alkoholist. Jag kan dricka 12 folköl om dagen i 6-7 dagar.
Det är jobbigt att ha psykisk ohälsa och missbruk. Är väldigt instabil. Tar jag antabus, så kan jag plötsligt börja dricka i alla fall.
Tror egentligen att jag borde till behandlingshem, men törs inte berätta för min arbetsgivare.
Jag har läst att man ska gå på AA möten så ofta man kan till en början. Så det blir mitt sätt. Jag är väldigt rädd för min ångest, men kanske har jag den kvar pga att drickandet i sig ger ångest.
Nu har jag inte längre något val. Får kanske svälja stoltheten och be om hjälp.