Hej
Lite bakgrund: Jag har alltid sedan alkoholdebuten i 16-17-års åldern gillat berusning och min omgivning har alltid tyckt att jag är rolig som berusad. Vanligen är jag ganska introvert och jag blir troligen en roligare typ men ett par öl innanför kavajen. Det har sannolikt bidragit till min relation till alkohol och hur jag dricker. Ärligt talat har alkoholen vid otaliga tillfällen omvänt gjort mig till den nedrigaste person. Under sena tonåren och under studietiden på universitetet hände det att jag drack okontrollerat och fick minnesluckor vid flera tillfällen. Vissa minnen jag har är otroligt pinsamma i retrospekt och dessa vill jag helst glömma. Det var många år sedan sist nu och sedan jag lämnat universitetet har inget av samma grad inträffat. När jag tänker på det är det dock konstigt att jag aldrig skadat mig mer fysiskt. Lyckligtvis har mitt drickande egentligen alltid varit begränsat till fest och utgång på krogen, jag har alltså aldrig vanedruckit på veckordagar, dock rejäla mängder vid enskilda tillfällen på fest. Nu är jag 30+, inga barn men festerna kommer ändå mer sällan och därmed har följt att alkoholbruket är mer sällan. Mitt dryckesmönster är dock det samma och jag kan få ett sug efter mer alkohol när jag redan är berusad. Det som är annorlunda är jag insett att min alkoholkonsumtion är farlig, riskabel och det har negativt påverkat mina relationer. I min nuvarande relation lever minnet kvar av ett par tillfällen särskilt då jag överförfriskad har gjort klantiga saker och min partner refererar ofta till dessa händelser (nu flera år tillbaka i tiden) inför situationer där det kommer drickas alkohol. Ett slags ”arv” jag får leva med. Min partner har ju rätt men alltjämt är min första impuls alltid att slå ifrån mig detta. Gissningsvis en gång per år uppstår det ånyo en situation då jag under viss berusning gör något klantigt och det sårar min partner mycket. Innerst inne skäms jag av att sådant händer. Jag vill förändra mitt dryckesmönster för att undvika det som händer sällan, att jag sårar min partner. Jag har varken motivation eller intention att bli nykterist. Någon som lyckats? Det har varit inspirerande att läsa allas berättelser på forumet sedan jag blev medlem idag och vill tacka alla som delar med sig samt för möjligheten att teckna ned mina tankar.
Fridens.