Hej,

Det är mitt första inlägg här efter ännu en natt där jag druckit (ensam hemma) och vaknat i mitt eget kiss. Förnedrande och ångestfyllt. Det här har pågått i ca ett år att jag druckit såpass att jag däckar och inte vaknar av att jag är kissnödig. Sambon säger inget eller väldigt lite men jag förstår att han mår dåligt över det här och jag är rädd att förlora honom pga mitt okontrollerbara drickande.

Har fått nog nu och känner att jag på allvar behöver ta tag i att kraftigt minska mitt alkoholintag samt HUR jag dricker.

Klumpen i magen såhär dagen efter är stor.

Hej @miominmio92 och varmt välkommen hit till Alkoholhjälpen och forumet!
Vilken styrka och mod att skriva här och sätta ord på hur du har det! Du har nu bestämt dig för att ta tag i det här och förändra ditt drickande. Klokt att skriva här och söka stöd i din situation!
Skriv gärna och berätta mer! Hur har det gått senaste dagarna?

@miominmio92 Du kanske skulle prova Alkoholprogrammet under Stöd. Där får man mycket stöd och tips. De rekommenderar tre månaders uppehåll till att börja med, så att knopp och kropp återställs. Men skriv också här och läs i trådarna.
Jag har fått jättemycket hjälp bara av det! Nu nykter sedan 150 dagar…🙏🏻🥳

Hej och tack för era stöttande svar!

Jag har inte druckit en droppe sedan kiss-incidenten i måndagskväll. Sambon berättade på tisdagmorgonen att han under natten "hällt ut precis allting, även oöppnade flaskor". Det var nog det som verkligen blev droppen och det största wake up callet för mig. Att han känt sig tvungen att hälla ut fina flaskor med whiskey etc.

Det som har gnagt i mig mest de här dagarna är att jag och sambon inte pratat om det här utan umgåtts som om ingenting har hänt. Jag skäms för mycket för att ta upp det och han är för "dålig" på att prata om jobbiga saker. Är rädd att han ska tolka min tystnad om det som om jag inte tar det här på allvar eller att jag förminskar hur vidrigt jobbigt det här är för oss båda (fast på olika sätt förstås).

Ikväll är det fredag och jag har stålsatt mig för att inte svänga förbi bolaget för att "det är ju ändå fredag och jag ska vara ensam ikväll, åh vad tråkigt". Imorgon lördag kommer nog bli ännu svårare för då är vi bortbjudna på middag på kvällen fast på olika håll. Tackar jag nej till alkohol tolkar folk det direkt som att jag är gravid och då är jag rädd att tänka "äsch vadå du VILL ju ha ett glas vin, varför tacka nej". Ni fattar?

@miominmio92 Jag tror att det är väldigt viktigt att ni pratar med varann. Oavsett dina skamkänslor så är det nödvändigt. Båda han och du vet ju ändå vad som gäller, att gå ensam med tankarna är inte bra.
Jag tycker också att du tar chansen nu och inte dricker. Börja med den här helgen. Tacka nej till alkohol på tillställningen. Skyll på huvudvärk eller att du vill hålla upp ett tag då du mår bättre. Vad dom tror och tycker är oviktigt just nu. Nu handlar det om DITT liv. Tänk på hur det gick senast. Det kommer troligtvis att hända igen på lördag. Vad händer då?
Nej, ta chansen nu. Prata med varandra, be om hjälp, ring till de som har festen och säg att du tar med alkoholfritt denna gången. Så hjälper du dig själv att stänga dörren.
Bestäm dig innan och håll fast i beslutet! ❤️ Det är ditt liv det handlar om…❤️❤️