Hej,

Jag är 30 år och har nyligen insett att jag har problem med alkoholen som jag inte längre kan kontrollera och som jag precis har börjat tagit tag i.
Detta är något som är väldigt nytt och första gången för mig då jag aldrig vågat insett att mitt drickande har varit ett riktigt problem. Så det är väldigt många tankar som snurrar i mitt huvud för tillfället.
Jag ska dra min story och försöka beskriva den så bra ja kan. Jag är kanske missar några detaljer eller inte är så bra på menings uppbyggnader och så vidare. men det får ni ha lite överseende med.

Jag har väl alltid haft en osund och en dålig relation till alkohol ändå sen jag började dricka vid 16-17 års åldern. Jag ha väl aldrig sett alkoholen som något konstigt eller farligt.
Jag märkte väl tidigt att jag inte kunde dricka på samma sätt som mina kompisar kunde utan jag var nästan alltid den som blev för full, drack mest eller vart fullast. Jag var även oftast den som vaknade upp dagen efter med minnesluckor från kvällen innan.
Jag kände att spärren av att sluta dricka vid 2-3 öl aldrig riktigt fanns där för mig eller inte riktigt existerade hos mig som den gjorde för mina kompisar. Utan jag fick bara ett större sug efter en öl till och en öl till och sedan kunde ja inte sluta dricka.
Detta är något som bara har fortsatt för mig genom livet och som bara har blivit oftare och värre med åren som gått.

Jag började även ganska tidigt med att dricka alkohol på veckodagarna. Redan vid 20 åldern. Om det t.ex hade vart stressigt eller mycket på jobbet, om det hade varit en dålig dag och ja var nerstämd, om jag var sjuk i feber eller om ja kände bara för att få koppla av lite extra. Alkoholen blev lite som en tillflykt för vad som helst för mig.
Drickandet på veckorna skedde inte lika ofta de första åren, men det var något som blev vanligare och vanligare för mig ju mer åren gick. Sista 2-3 åren blev det varje vecka att jag tog några glas utöver helgdrickandet, sista året blev flera gånger i veckan utöver helgdrickande och sista månad blev det mer eller mindre varje dag.
Det var dock aldrig samma mängder jag drack på veckodagarna som jag gjorde på helgerna utan jag höll mig oftast till 4-5 öl eller 2-3 glas whiskey. Det var lite min sweetspot för att inte bli för full men ändå känna mig berusad. Jag visste att jag inte kunde dricka samma mängder på veckodagarna då jag behövde kunna ta mig upp till jobbet dagen efter och jag behövde kunna köra bil i mitt yrke. Sen var jag även väldigt rädd att någon på jobbet skulle märka av något.

Jag har dock haft perioder i mitt liv där jag har försökt att sluta dricka alkohol, trappa ner eller haft vita månader.
Det har ibland funkat i 2-3 veckor och även någon månad, men på ett eller annat sätt så har jag alltid fallit tillbaka och börjat dricka igen. Delvis tror jag det är för att jag aldrig riktigt ville sluta dricka så gav det aldrig en ärligt chans.
Jag har även haft tillfällen och kortare perioder där ja har kunnat dricka utan att blivit för full med. Men det har inte alls vart lika vanliga men de har hänt. Då har det delvis berott på att jag inte haft med tillräckligt med alkohol eller att det inte har funnits tillräckligt med alkohol att tillgå.
Jag har även i omgångar försökt att få kontroll över mitt drickande genom att bara dricka öl eller bara dricka cider men även detta är aldrig något som funkat för mig.

Det är nu de senaste 3-4 åren som jag har känt att alkoholen har börjat tagit större och större plats i mitt liv.
Jag började tänka mer på alkoholen.
Jag började längta mer till helgerna där jag kunde få dricka mig riktigt berusad.
Det var oftare att jag drack någon mer dag på veckorna.
Jag blev bara vanligare och vanligare att jag vart för full när vi festade på helgerna.
Jag drack oftare själv hemma på helgerna.

Men det är nu sista året som jag verkligen har märkt att mitt drickande och förhållande till alkoholen gick över styr helt och hållet.
Jag började festa betydligt oftare, det blev både fredag och lördagar.
Jag hittade nya kompisar för att kunna festa oftare.
Var det ingen utav mina kompisar som kunde festa så drack jag mig själv ordentligt berusad själv hemma istället.
Jag började dricka oftare och oftare på veckodagarna.
Suget efter alkoholen blev bara större och större.
Jag hittade oftare på ursäkter för att få dricka på veckodagarna.
Jag märkte att min toleransnivå bara ökade och blev högre.
Jag kunde börja dricka tidigare på veckorna för att jag ville att min tolerans skulle bli högre så ja kunde dricka mer på helgerna.
Jag blev sällan lika bakfull som jag vart blev tidigare.
Jag började jobba in luncherna på jobbet för att kunna komma hem tidigare och knäppa första ölen.
Jag började välja att dricka öl istället för att äta middag på kvällarna, tänkte ju att det är ju kalorier i ölen med som mättar.
Jag slutade nästan helt att umgås med mina kompisar som inte festade eller drack.
Jag prioriterade mer eller mindre helt bort mina intressen för att få dricka eller festa istället.
Jag började ljuga mer och mer om mitt drickande på vardagarna för familjen och vännerna.
Mitt drickande började sakta men säkert gå ut över mitt jobb då jag vart mer trött och seg på jobbet samt inte lika fokuserad.
Jag kände hur mitt välmående och psyke bara blev sämre och sämre.
Jag började se personlighetsförändringar hos mig och slutade mer och mer känna igen mig själv som person.
Mina nyktra vänner började ana en oro för mig och tyckte inte jag var mig likt längre.
Så alkoholen tog bara större och större roll i mitt liv. Så mycket att jag tillslut kände att den började ta över helt för mig och att jag mer eller mindre blev beroende av den.

Jag fick ett uppvaknade när jag vaknade upp en söndag efter att jag hade varit ute festat. Jag hade i vanlig ordning druckit för mycket och hade svagt minne av vad som hände kvällen innan.
Det första jag gjorde var att kliva upp ifrån sängen, gå direkt till kylskåpet och ta mig en återställer som det vore på ren rutin. Även fast jag knappt var bakfull på morgonen.
Detta är aldrig något som har hänt mig tidigare utan jag har alltid tyckt att dricker man en återställare så är det stora alkoholist varningar. Så det är något som jag alltid har avstått ifrån och det har varit lite tabu för mig.
Men då kände jag att nu är det något som inte står rätt till och detta är något som har gått överstyr.
Jag insåg även när jag tänkte till att jag nästan hade druckit varje dag i över en månads tid. tror det hade varit 4-5 dagar som ja inte hade druckit någon alkohol den månaden.
Jag fick se att jag hade druckit ca 55 öl den veckan när jag tittade i kylskåpet igen. Jag kollade även mitt lönekonto och insåg jag hade väldigt dåligt med pengar kvar och knappt halva månaden hade gått.
Då förstod jag på riktigt att detta är något som gått överstyr och jag måste få hjälp med detta. Annars kommer det bara gå åt skogen om jag fortsätter på samma bana.
Så jag åkte bort till min familj, öppnade upp mig helt och berättade allt om hur det låg till.
Jag bokade även en tid hos en läkare som jag fick komma till veckan efter. Jag berättade för hen hur det var och efter hens undersökning och samtal fick jag Antabus tabletter utskrivna som jag nu ska ta i 8 månaders tid.
Jag öppnade upp mig och berättade hur det var för mina närmaste vänner. Då jag kommer behöva deras stöd för att kunna bli nykter och komma bort från alkoholen.

Jag började ta Antabus tabletterna samma vecka som jag var hos läkaren, jag har nu varit nykter i 22 dagar. Jag känner att antabus tabletterna har varit en bra morot för mig för att inte våga ta ett återfall då jag läst att effekterna av antabusen inte ska vara trevlig alls.

Jag var på mitt första AA möte igår, men det är fortfarande många tankar som snurrar för mig då det kändes som att alla på mötet hade haft det så mycket värre än vad jag har haft det och att det hade gått så mycket längre för dem än vad det har gjort för mig. Då jag nog har insett mitt problem mycket tidigare och inte behövt vara in och ut på behandlingshem osv.
Så de tankar som snurrar just nu är, är verkligen mitt problem så stort? övertänker jag bara detta? är det verkligen ett beroende jag har? är mitt problem verkligen så stort att AA skulle kunna hjälpa? Jag kan väl inte vara alkoholist? mm.

Tack på förhand.

@L6HJS Jo, du har ett allvarligt alkoholproblem och är beroende. De du träffat på AA har bara kommit en bit längre. Låt det inte gå dit. Det räcker som du hamnat nu! Ta hjäl här också, i trdarna under Vara alkoholfri kan du läsa om många andras olika resor. Välkommen! ❤️🙏🏻❤️

@L6HJS Hej och välkommen hit! Grattis till 22 dagar!🥳 Strongt! Så otroligt bra gjort av dig att ta tag i ditt alkoholberoende, för helt klart är du beroende. Så klokt av dig att ta hjälp av vården och modigt att du berättat för dina nära och vänner. Att ta stöd från dem är så värdefullt. Kan känna igen mig i det mesta och just det där att när man börjar ta återställaren på morgonen så har det verkligen gått för långt! Man är så tydligt alkoholiserad och beroende. Extra glad är jag för att du tar tag i detta i dina 30 år och inte låter det gå ytterligare år helt i spillo, det kommer inget som helst gott ur att vara fast i alkoholens klor. Det är lätt att luras av alkoholdjävulen i hjärnan att man inte har problem, inte är alkoholberoende, bara för att man kan hålla upp några veckor eller för att man inte supit bort sitt liv totalt. Vi är så otroligt många med en fasad utåt, klarar av jobb, hem, barn mm, men vi super i smyg och vaknar med skuld, skam och ångest varje morgon. Jag är 55+ och har varit nykter i drygt 1 år och 9 månader och mitt liv har förändrats totalt till ett bra liv som jag trivs med. Jag trodde inte att man kunde ha kul och njuta av livet utan att dricka, men det är bra mycket roligare och mer harmoniskt att att njuta av det som nykter.

Lästips är ”Tänka klart” av Annie Grace. Den ger en bra bild av hur hjärnan blir påverkad av alkohol och hur ett beroende fungerar. Att få kunskap om hjärnans påverkan av alkohol är viktigt för att förstå hur alkoholdjävulen jobbar, tex att man får tankar om att man inte är beroende och kan unna sig lite alkohol. Sen finns Alkispodden, och boken ”skål tamejfan”. På youtube kan du söka på Craig Beck, han är också väldigt bra.

Vad fint att du delade med dig av ditt liv. Fortsätt skrivhär och berättar hur det går. Detta forum är verkligen ett bra stöd och med en fin anda. Sen finns också ett självhjälpsprogram här som du kan använda för att får en bra plan med bra strategier i din nykterhetsprocess.

Ha det gott och fortsätt som du gör, för du gör det så bra!💪❤️

Hej @L6HJS!
Stort grattis till 22 dagar! 🥳Starkt jobbat! Jag tänker att du ju redan är medveten om dina problem och att du redan börjat ta tag i dem. Alkoholism, eller alkoholberoende som jag tror är den mer vedertagna termen idag, är ju en medicinsk diagnos som en läkare ställer. Eftersom du var hos en läkare borde det finnas en diagnos i din journal. Andra termer som används är riskbruk eller skadligt bruk; det finns alltså grader i riskabelt alkoholbruk där "beroende" är den värsta. Det finns ett litet snabbtest man kan göra på Alkoholprofilen som Systembolaget tagit fram. Men jag tror att det viktigaste är att du själv insett dina problem och tagit tag i dem. Heja dig! 😄

@Eirene Tackar! :)
Ja men det är jag och det stämmer, då jag kände att jag inte kunde låta bli alkoholen i slutet vad jag än gjorde.
I min journal står det "Skadligt bruk av alkohol, sannolikt beroende" och det är samma som jag får på alla de tester jag har gjort.
Så det är väl därför dessa tankar som jag beskrev tidigare snurrar i mitt huvud.

@L6HJS, förstår att det är massor av tankar som snurrar runt. Tänker att det är bra att ha en diagnos så där svart på vitt och att det är otroligt starkt av dig att du sökte läkare. Och du har redan påbörjat resan. Starkt och modigt!

@L6HJS Alla här har eller har haft olika sorters risk- eller missbruk. Det finns liksom inte en mall som kan passa alla eller ett mått att mäta mot. Det viktigaste är att du upptäckt att alkoholen styr ditt liv och att du inte kunnat kontrollera den. Det är anledning nog att ta itu med det.😀❤️❤️

@Amanda L Det förstår jag :)
Allt detta är så himla nytt och okänt för mig så det är väl därför mina tankar snurrar så himla mycket och att ja inte har koll på hur allt funkar.

Jag är nog bara rädd för att om jag väljer att fortsätta gå på AA möten och öppnar upp mig för de medlemmar där att de ska tycka att mitt problem och beroende inte ska va tillräckligt problematisk eller tillräckligt stort just för att det inte han gå så långt som för vissa andra och att jag nog insåg ganska tidigt jag har har ett beroende och stort problem A som jag inte längre kunde kontrollera.

@L6HJS Tänker att det är viktigt att kunna känna sig trygg i en grupp, annars kan det kanske bli svårt att öppna upp sig. Men det kan också bli tvärtom, de kanske tycker att det är så bra att du tagit tag i alkoholproblemet, innan det gått alldeles för långt?😁