av heistheone

heistheone
fre, 2023-08-04 - 14:01

Jag behöver skriva av mig för jag känner att jag själv börjar trassla in mig i min partners alkoholmissbruk (som jag är fullt medveten om att det är, men om jag ser på mig själv utifrån så skulle jag kalla mig avtrubbad).

Utan alkohol är min man världens finaste, vi träffades mitt i livet och har vävt ihop våra liv till ett gemensamt som fungerar bra så länge han är nykter. Men när abstinensen och längtan efter fylla kommer så kommer Tankarna: jag är fake, jag är ute efter att skada honom och hans familj, jag har stött bort honom från hans familj, jag har stött bort honom från hans son, jag har gjort något mot hans son/släkt så de inte vill umgås med honom, jag är i konspiration med hans mamma, jag är i konspiration med exfruns släkt, jag ska stjäla hans pengar, jag stjäl hans idéer och säljer dem, jag skickar pengar till mina ex...

Listan kan göras lång över Tankar från hans sida. När han dricker så förstärks hans reaktion på dessa tankar. Skrik, hora, fitta, satansbarn, pedofil, djävulsdyrkare, ledare av prostitutionsringar, jag sålde till och med sex på en skola (?)... allt... mellan himmel och jord "är" och "gör" jag. Hans övertygelse är så stor att han skickade 2A4 med text till polisen om detta. De bad honom söka hjälp, men då är jag självklart i maskopi med polisen också för de tillåter mig fortsätta med ovan stående anklagelser.

Psykologer har försökt hjälpa honom, han tackade bestämt nej till vård. Läkare har försökt hjälpa honom, men han har tackat nej till vård. Läkarna och han är överens om att han dricker pga att alkoholen har för många bra effekter för honom. Så all vårdkontakt har upphört, för han har artigt men bestämt tackat nej. Han anser sig inte vara sjuk i alkoholism, han ser alkohol som ett kreativt verktyg. Soc gav upp, han använde sin rätt att neka dem tillgång till hans journal hos psykiatrin. Så all vård har runnit ut i sanden. Tre år senare sitter jag kvar här och vet inte vad jag ska göra. Kollar tillbaka på hur energisk och aktiv jag var innan alkoholen tog över helt. Vad gör man om någon vägrar vård???? När hela världen bara okejar att han får supa hur mycket han vill så länge HAN mår bra av det.

Kan ej ha samtal med honom för det har jag redan försökt. Det är Hans Liv, Hans Kropp och Hans Val. Spelar ingen roll att vi två har ett liv ihop för han vill "vårda sig själv i första hand"... vilket var ett argument han fick från psykologen ironiskt nog.

Han fick ett uppvaknande när lever och vitaminvärden var i botten, men sen kom han fram till att vården "ljög för honom" för de var också i maskopi med "oss andra" att göra honom till en sämre fungerande person genom att påtvinga honom nykterhet.

Är det hopplöst?

Snödroppen
fre, 2023-08-04 - 17:09

@heistheone
Det låter besvärligt. Min första tanke var att det låter mer som han blir psykotisk, har jobbat i många år inom psykiatrin och talar utifrån erfarenhet, jag är ingen psykiatriker.
Var försiktig för det låter som något psykotiskt i grunden som han sjölvmedicinerar med alkohol.
Det finns inget i det du skriver som tyder på att det finns möjligheter till förbättring men mirakel sker.
Hur mår du i det hela? Du skriver att du är avtrubbad? Det kanske inte är så konstigt med tanke på din situation.
Bra att du skriver av dig, och att du hittat hit! Välkommen in i gemenskapen.

Åsa M
lör, 2023-08-05 - 21:53

Om någon vägrar vård finns tvångsvård som alternativ, men det är mycket svårare att få till. Jag antar att hans journal, socialtjänstens bedömning, din beskrivning och läkares utlåtande skulle vara en bra början. Det låter fruktansvärt det du går igenom. Hur mår du i allt detta? Vad får dig att stanna kvar? Det låter oerhört otryggt att vara i den relationen, för att inte säga ohälsosamt. Tänk på DITT mående.

Adde
sön, 2023-08-06 - 11:09

Att erkänna inför mig själv att jag är alkoholist är bland det svåraste jag gjort i livet.
Jag gick in i behandling frivilligt i syfte att "de skulle fixa mig" och det tog några dagar att inse att jag själv hade förmågan att "fixa mig" om jag hade önskan om ett nyktert liv. När polletten väl trillade ner så blev mitt liv så mycket enklare.

Vad jag vill säga är att finns det ingen seriös önskan till förändring så är det rätt kört. En enda gång har jag sett en tvångsomvändelse av en alkis och det var på behandlingshemmet. Det var en skrämmande upplevelse under översikt av 3 st terapeuter medan vi andra i gruppen fick se på. Dagen efter var den mannen en helt annan människa som verkligen hade släppt alla sina hämningar. Så skönt att se.

Jag tycker att du så fort som möjligt ska rädda dig själv från ditt medberoende och flytta därifrån helst innan det första slaget kommer. Han försvarar sin kära alkohol med näbbar och klor och måste nå sin personliga botten innan han kan ändra sig. Eller supa ihjäl sig.

Kramar till dig och ta hand om ditt egna liv !