Jag har önskat och hoppats så himla länge att kunna dricka måttligt.
Någon här påminde mig att jag hängt på forumet i 5 år, det kan nog stämma - men jag har haft ett riskbruk sedan första ölen när jag var 15. Jag har hoppat mellan "alkoholfri" och "dricka måttligt" som en osalig ande, pendlat mellan starkt hopp och djupaste tvivel.
Jag älskar att festa, älskar att njuta av livets goda, och fastnar gång på gång i lögnen att alkohol är ett av de bästa sätten att leva livet. Inget är mer falskt och jag är så grundlurad.
Jag vill inte ta hjälp av vården, jag vill klara detta med hjälp från alla kloka på denna siten och med min familj. Kanske går det. Det måste gå.
Så många gånger har jag varit nykter på fester och middagar, och det har gått så bra. Nog ska jag kunna hålla det framöver. Måste bara hitta ett sätt att ignorera den lilla rösten som tar så stor plats, och som i omgångar viskar "idag kan du unna dig". Klart jag kan unna mig, men det får i så fall vara en färskpressad jos, en kall läsk, en morgon utan ångest, en nykter kväll med barnen. Jag kan unna mig allt jag vill, förutom alkohol.
Jag vill leva livet.
Jag SKA leva livet.
Snälla låt det gå vägen denna gången.

@Surkärring Jag tycker du är fantastisk med din självdistans och kämpaglöd. 🤩Låter som du går igenom något tufft just nu. 🤔Jag har en tanke för egen del med anledning av det som @vår skriver. Jag har en vag aning om att en del av mitt drickande hänger ihop med en gnagande känsla av tristess i min relation. Drickandet liksom bäddar in den känslan i en dimma så att jag slipper göra något åt det. Det gör också mig till den i relationen som är "dummast" och gör att det är jag som bör ändra mig för att inte såra min partner. Under den här perioden med avhållsamhet/begränsat intag blir känslorna av att något inte stämmer i relationen naknare, jobbigare, men de vill också säga något. Vet inte om det kan vara något liknande för dig. 🤔
Hur som helst, heja dig 🌻

Jag har funderat en hel del på om mitt drickande hänger ihop med att jag inte riktigt trivs i mitt äktenskap just nu. Jag tror inte att de är kopplade till varandra. Ser jag tillbaka så har jag alltid varit svag för alkohol och jag har druckit för mycket oavsett hur jag har mått. Jag har druckit för att jag verkligen tycker om alkohol. Jag har druckit när jag har varit glad, ledsen, trött, på lysande humör, för att det har varit fest, för att jag har haft tråkigt, för att det har varit en shoppinghelg på stan (och då alltid lunch med vin), för att jag ska på konsert, för att jag har vandrat långt och länge.. Oavsett om jag har varit i en relation eller ej, om jag har varit nöjd med livet eller ledsen så har jag hittat en anledning till att dricka.
Just nu när jag jobbar med att låta bli, upplever jag viss avsaknad av stöd från min man, jag har tröttnat på att behöva vara tjatig i att be om hjälp med hushållet. Men jag ser inte någon koppling till drickande där så jag tror inte det är där mitt problem ligger. Det är inte så svårt att låta bli att dricka, tycker jag. Jag vill tro att jag har fokus på rätt grejer, men jag kan såklart inte vara 100% säker.

@Surkärring Ditt inlägg stämmer till 100 procent in på mig med. Alkohol i alla lägen och sinnesstämningar. För man är jävligt svag för alkohol.jag tycker hittills inte heller det är så svårt men det kommer nog lägen när man känner sig uttåkad eller trött på att vara ordentlig. Det är då man ser om man är så stark som alla fall jag tror !! Kram

@Surkärring Ditt inlägg stämmer till 100 procent in på mig med. Alkohol i alla lägen och sinnesstämningar. För man är jävligt svag för alkohol.jag tycker hittills inte heller det är så svårt men det kommer nog lägen när man känner sig uttåkad eller trött på att vara ordentlig. Det är då man ser om man är så stark som alla fall jag tror !! Kram

Känner igen mig väl i att dricka i alla möjliga sinnesstämningar , och detta med att vara uttråkad och särskilt trött på att vara ordentlig- den kan jag få se upp med verkligen 🙄! Då ska jag påminna mig om att jag inte ska avstå alkohol och vara ”ordentlig ” för någon annans skull utan för min egen (självklart för mina barns skull också ) 🙏

@Surkärring Jag tror inte heller det handlar om ditt äktenskap men det kan hjälpa dig att ge dig själv en anledning. Jag brukade hjälpa mig själv med anledningar att dricka hela tiden precis som du. Vid fest, vid trötthet, när jag är glad, när jag är ledsen, när jag gjort något bra, när jag gjort något dåligt, finns inte en enda anledning att inte dricka.

Alkoholen är ju lösningen på allt och när vi tar bort lösningen är vi vilsna för vi har ingen annan lösning och det är där jobbet ligger, att hitta andra lösningar.

När vi varit nyktra pga graviditeter eller sjukdomar som krävt medicin som man inte kan dricka alkohol tillsammans med klarar vi det galant, varför? Därför att vi vet att vi kommer få dricka igen. Då är det inte lika svårt. När vi däremot vet att vi aldrig kommer lära oss att dricka på sättet vi önskar utan behöver sluta helt blir det kaos i huvudet, det går ju inte! Eller? Jo det går men det är överjävligt svårt. Man kan tycka att man slagit i botten och borde klara det men det är inte så för alla, för vissa finns det ingen botten som är djup nog och det är så sorgligt att jag inte kan finna ord för det. Min mamma är en av dom, botten var nådd för 30år sedan men hon finner nya bottnar, kravlar sig upp lite och ramlar ner igen, år efter år. Det är fruktansvärt att se.

Du kämpar och har gjort det länge och det finns inget jag kan drämma dig i huvudet med för att du ska klara det denna gången, det jag däremot kan säga är som du säkert hört tusen gånger är: Ha tillit till processen.

Ingen kan ge någon annan sina erfarenheter hur mycket man än önskar det.

Det ända jag gjorde var att lita på de som gick före, att det skulle bli bra, jag la all min tillit till att dom vet vad dom gör och lyssnar jag bara till dom så är det min lösning. Jag trodde på tre månader, på att det blir ännu bättre efter 6 månader och ytterligare bättre efter nio månader. Bestämde mig inte någon gång under den tiden för aldrig mer utan hade bara tillit till processen och det dom sa, sedan kom det av sig själv, känslan av att jag inte ville dricka någon mer gång. Det är som magi, låter löjligt, men det finns något oförklarbart i att bara ge sig hän och lita på att det funkar, finns ingen förklaring på hur det funkar men det gör det.

Kram❤️

@Delfinen80 Helt rätt, för sin egna o sin familjs skull. Det gäller bara att komma så långt i sin process att man inte känner att man offrar nåt utan istället känner att man vinner nåt speciellt i att vara nykter.Jag förstår ju det redan nu det är inte det, jag menar att komma så långt att man inte ens tänker på det, att det är helt naturligt att vara nykter. Man tänker inte ens tanken. Det är väl en fråga om tid antar jag.

@Himmelellerhelvette du skriver "När vi varit nyktra pga graviditeter eller sjukdomar som krävt medicin som man inte kan dricka alkohol tillsammans med klarar vi det galant, varför? Därför att vi vet att vi kommer få dricka igen. Då är det inte lika svårt. När vi däremot vet att vi aldrig kommer lära oss att dricka på sättet vi önskar utan behöver sluta helt blir det kaos i huvudet, det går ju inte! "

Åh vad jag ser mig själv i det! Så himla mäktigt, det stämmer precis. Jag har verkligen klarat det så många gånger just för jag vetat att det varit tillfälligt. Och emellanåt kanske för att det har varit så mycket omsorg kring mig och mitt barn, det var självklart med alkoholfritt för omgivningen.
Varför ska det vara så svårt att acceptera alkoholfritt för MIN skull när jag inte bär ett barn i magen eller ammar..?

@erivan jag tror också att det handlar om tid. Och att se vinsterna, inte det vi saknar.
Jag tror på de som gått före mig. Och jag vill tro på mig själv
VAD går jag miste om utan alkohol?
Egentligen..

@delfinen helt rätt. Vi gör detta för vår skull. Och våra barn.

Ha en fin kväll hörni 🌻

Kram

@Surkärring Jag tror att vi inte kan acceptera det för oss själva, bara för vår egen skull för att det inte handlar om det, det är inte att vi inte vill, det är för att det är en sjukdom, en jättesvår sjukdom, det är ett beroende. Det är inte vi själva som bestämmer oss för att dricka utan det är beroendedelen som får oss att tro att vi ska klara att dricka ”den här gången” och det är så vansinnigt sjukt för vi går på det varenda gång och det spelar ingen roll hur många bevis vi har ifrån alla år att vi inte klart det, vi har provat, gudarna ska veta att vi provat men med samma resultat, ändå är beroendedelen där igen och säger att ”denna gången klarar du det” och vi går fan på det! Igen!

Det är därför vi måste tysta den jävla rösten, inte lyssna på den, låta den prata men inte göra som den säger utan bara blint tro på processen, inte ifrågasätta den, inte försöka förstå den utan bara inte dricka och tro på att det kommer att gå. Ljuset i tunneln finns om än så svagt att vi lätt går fel väg men kisar vi så ser vi åt vilket håll vi ska gå och så följer vi bara, ljuset blir sakta klarare. Det är jobbigt som fan! Det kan jag skriva under på, det är så mycket känslor att möta på vägen och vissa dagar ville jag bara dra täcket över huvudet och vakna när det blev bättre men jag stod ut! Jag litade blint på att det inte finns någonting annat än att inte dricka. Vissa perioder låg jag i flera dagar och bara mådde så jäkla dåligt, känslorna var överväldigande men jag skrev på forumet och fick andra perspektiv och tog mig igenom det.

Du kan klara det, lita på att du kan och lyssna inte på beroendedelen.

Kram❤️

@Surkärring Det är alltid bra att reflektera och fundera på vad som kan ligga bakom eller vad som ev skaver som kan leda till att man dricker. Jag har precis som du druckit i alla möjliga tillfällen, ledsen, glad, party, trött, firat, tråkigt, ångest, semester…sedan har jag också druckit för att jag blivit beroende och alkoholdjävulen har styrt mitt drickande.

När jag tidigare skrev om att rikta fokus åt fel håll, menar jag att man ofta missar det som det egentligen kan handla om. Det kan tex handla om att man någonstans är missnöjd med sig själv, har dålig självkänsla, känner ilska, sorg, ensamhet eller övergivenhet, bara som exempel. Att det mer handlar om en själv, inte andra. Det är känslor som kan vara svåra att få syn på, men som kan spela in i varför man dricker. Det blir lätt att man istället fokuserar på saker kring sitt drickande, varför man dricker för mycket, inte kan stoppa i tid, om man är beroende…Det jag tänker är viktigt är att ställa sig frågan varför man dricker? Inte med ”enkla” svar som det är gott, glad, ledsen, fira mm, utan lite djupare än så. Man kan lätt missa målet om man ställer siktet fel, det går över eller under målet.

Det jag också menar är att om man kan hitta mönster, röd tråd eller triggers som är kopplat till en själv och sitt drickande mer på djupet, så tror jag att man på ett annat sätt kan göra en förändring i sitt liv. Nykterhetsprocessen är en process på flera livsområden. Den första processen är att sluta dricka, sedan kommer andra processer som tex finns det något som är underliggande och orsaker till mitt drickande? Vem är jag och hur mår jag egentligen innerst inne? Det är en spännande och häftig process att upptäcka sig själv igen, men den kan även stundtals vara jobbig och smärtsam. Som nykter sätts inga filter på om vi vill närma oss våra innersta känslor och om vi riktar fokus mot det hållet.❤️

Idag reste jag in till Malmö med tåg. Klockan var runt 10 och i min vagn satt ett gäng, med barn i olika åldrar och en öl eller en cider i varje vuxens hand. Jag tror de skulle på semester, eller kanske in till festivalen. Men det kändes konstigt. Jag reagerade på att klockan var så tidigt och ändå hade det lätt kunnat vara jag, för vara lågor vecka sen.
Alltså jag har verkligen gått all in i Fröken Duktig- karaktären här. Ganska odrägligt.
Men jag tröstar mig med att inte föna dem, utan reflektera över mig själv och mitt (tidigare?) beteende.
Att vara nykter med tanken att det ska vara hela livet fortfarande så ny för mig. Jag känner fortfarande en stor osäkerhet bakom mitt alkoholfria val. Jag vet att det tar tid. Alltså verkligen tid. Och jag vet att jag är hialös, det är min stora utmaning. Att ta mig förbi tristessen. Hitta annat. Det ska gå. Skönt med detta forumet där jag kan gnälla av mig, få input till nya tankar och pepp att hålla ut.
Jag kör på.

@Surkärring Jag tänkte på det idag när jag läst på AH och stack ut och joggade en stund.
Då slog det mig att jag verkligen slutat tänka på alkohol som något alternativ för mig. Alltså tänker inte på det, är inte sugen, eller något alls… Jag som byggde upp såna sug inför helgerna. Nu borta.
Det kan alltså bli så, även för dig, tänker jag. En dag spelar det ingen roll om du aldrig mer ska dricka alkohol. Lika sorgligt som att jag aldrig ska hoppa fallskärm eller nåt liknande. ❤️😎

Gaaaahhhh!!!
Jag är arg och irriterad och sur och upprörd och bara allmänt verkligen en surkärring idag.
Stack ut och cyklade en sväng för att blåsa igenom huvud o kropp och vill liksom ta vägen någonstans, men visste inte vart.
En märklig känsla kom över mig och helt plötsligt blev jag så vansinnigt sugen på.... kaffe!!???
Alltså riktigt, starkt, gott cafékaffe med havremjölk i precis lagom mängd så att man ändå kan känna kaffet bränna till... en mycket märklig känsla. Jag blev riktigt, vansinnigt kaffetörstig.
Men inga pengar har jag att spendera, så himla jättetrist.. Så hem, och yes! Kaffe finns färdigt på termos! Men nej! det var ljummet och alldeles för svagt...
Hur jobbigt kan livet vara?! Kan man (eller kvinna!) inte ens få stilla sitt kaffesugen ordentligt utan att behöva lyfta på rumpan och brygga eget?? Jiizes alltså, livet är hårt ibland...

@Amanda L tack för din input. Jag hoppas att jag når dit en dag. Kan glädjas åt att jag var på stor fest igår, men körde dit så jag var ju tvungen att avstå dricka. Det gjorde mig verkligen inte ett dugg, jag hade trevligt ändå och mår toppen idag (förutom mitt raseriutbrott men det är en annan femma).
Jag kommer nog heller aldrig att hoppa fallskärm. Det är okej. Det kommer bli okej att inte dricka igen, också.
🙏