Jag har nu lämnat, elr ja blivit lämnad
Min sambo flyttade ut förra veckan.
Jag saknar henne otroligt men sen tänker jag efter jag saknar ju absolut inte så jag levde.
Mkt kommentarer att man va jobbig, åt hela tiden, aldrig va hemma, va hemma för mkt
Ja allt möjligt va fel.
Spelade ingen roll.
Tillslut va jag så arg att jag inte tyckte de va rättvist och tog varenda diskussion
Men de slutade alltid med ett personangrepp på mig. Jag va hora sjuk i huvudet ett fetto
Martyr, bulldozer makt kåt asså så mkt bara spottat på mig.
Och ändå sitter jag här och saknar den där lilla människan som finns kvar där inne och är den jag blev kär i.
Men hon är ju inte kvar??
Jag ber för att hon ska ta tag i sina problem men troligtvis så gör hon ej de…

Hon ringde igår och sa att om jag fortsätter så kommer jag dö innan jag är 40
Så kanske finns nån insikt…
Hon ville att vi skulle ha kontakt lite då och då att vi inte behövde klippa helt för jag är ju hennes bästa vän och hon saknar mig.
Jag sa jag vill ju ha ett liv med dig, jag vill ju de!! Men jag kan inte ha kontakt med dig nu.
Om du väljer nykterhet får måste du göra resan. Fram t de så går de inte..
vad gör man nu? Bara väntar Elr ska jag ge upp?? Jag är knäckt💔
Jag tror den tjejen där inne är min själsfrände men hon är så jävla vilsen

@Amastå Om man ska ha sunda förhållanden så tror jag båda måste kunna ha en god kommunikation om allt. Att man har egna verktyg att hantera egna känslor. I ett förhållande likt det du beskriver så har nog båda tappat fotfästet och slutat lyssna på egna signaler (känslor). Att undertrycka egna känslor och låta någon köra som din partner har gjort visar väl att det är viktigt att du hittar dig igen? Att du vågar sätta gränser så du möjliggör ett hälsosamt liv för dig. De förutsättningar du beskriver omöjliggör ju det. Så jag skulle säga lär känna dig själv först och främst. Skapa förutsättningar för ett lyckligt liv. Ta reda på vad det är för dig. Var tydlig med att din partner måste göra samma resa om ni ska hitta en gemensam plattform i framtiden.

Det kräver hårt arbete och mod att komma ur missbruk. Jag tror på gränsdragning för ditt ex. Att man är tydlig med vad man behöver själv i en relation. Sedan empati och förståelse (utan att bli förblindad vid manipulation) för hur mycket alkohol kapar en hjärna. Det går att bryta missbruk. Det går att bibehålla relationer i denna process. Viktigt dock att båda är införstådda med att det krävs insats från båda sidor. Att man är villig att utvecklas och även syna egna tillkortakommanden. Att göra det kräver mod men ger väldigt mycket tillbaka.

Likt skribenten ovan tror jag på att man behöver jobba med sig själv. Är man på ett anhörigforum är det sannolikt så att man behöver förstå sin egen roll i relationen, hur man hamnade där, varför man accepterade det, och hur man ska jobba med sig själv för att läka så man inte trillar dit igen. Det enda man kan påverka är ju det egna agerandet. Ditt ex är den hen är, det kan du inte göra något år. Nu mår du dåligt och är sårad och ledsen. Ibland är det den bästa utgångspunkten för att bygga upp ett starkare jag så att nästa relation kan bli sundare.

Tack för svar!
Idag är en bättre dag för mig! Känner mig starkare och försöker tänka på hur de va egentligen.
Förstår 100% men de är fan svårt!
Ska iväg på samtal imorgon så hoppas få börja min process de är ju de jag kan..
och fan va de är irriterande när den andra parten förmodligen inte kommer göra de😫💔

Tack för svar!
Idag är en bättre dag för mig! Känner mig starkare och försöker tänka på hur de va egentligen.
Förstår 100% men de är fan svårt!
Ska iväg på samtal imorgon så hoppas få börja min process de är ju de jag kan..
och fan va de är irriterande när den andra parten förmodligen inte kommer göra de😫💔