av Eirene

Eirene
tis, 2023-08-15 - 20:29

Fem veckor in i programmet mot mitt mål måttlighet ser resultatet ut som följer:
36 registrerade dagar
29 med 0 glas
7 med konsumtion
Sammanlagt 8 glas
Genomsnitt 1,14 glas per tillfälle
Max 2 glas vid ett tillfälle

Det är jag supernöjd med. Än så länge inga avsteg från planen alls och tänker fortsätta på den väg jag bestämt med att revidera mål ungefär två veckor i taget men gå igenom varje vecka noga i förväg. Effekterna som jag skrev om för en vecka sedan kvarstår.
Det är som att må som jag alltid gjort nyktra dagar tidigare (och då tänkt: vad skönt att inte vara onykter eller bakis, men ändå valt bort) men nu gör alla dagar. Det är en enorm lättnad. Samtidigt: alkoholen har ju använts för att framhäva vissa känslor, sudda över andra, eller härda ut andra. Men som någon skrev i en tråd här tidigare. Det där är ju livet. Det ska konfronteras. Och det är ganska skönt med tankar och känslor som blir tydligare och klarare och som får plats nu.
En annan sak som blir tydligare och tydligare är hur skönt det är att inte behöva ägna en massa tid åt att hitta tid och tillfälle att dricka, att inte hålla på att smygdricka, gömma glas bakom saker och ting, smussla med flaskor och lådor, gömma undan, fylla på sådant en druckit ur i ensamhet etc. Så mycket enklare saker och ting blev helt plötsligt!
Och att inte vara så stissig och nervös för att bli påkommen med vindrickande ensam i köket eller i sovrummet. Och att inte somna mitt i serien/filmen och sedan vakna groggy och rödmosig och tung i huvudet och behöva se om hela avsnitt. Plötsligt fick jag massor av mer tid!
Och tack igen till alla som så generöst delar med sig.
Over and out.
🌻

Pianisten
tors, 2023-08-17 - 13:07

Härligt Eirene, bra jobbat att planen funkar hittills! 💪 Som du säger, känslor kommer fram som man tidigare kvävt och man kan få vara beredd på en tid när man behöver vara lite tuff och gå igenom dem. Ett litet ledord för mig jag hörde för några år sedan är att det du motstår kvarstår, alltså det du trycker undan gör allt för att fortsätta trycka tillbaka. Först när man vågar släppa ut draken så kan man börja fajtas med den 🙂
Själv gick jag igenom ett par helger där det av slump var lite tätt planerade tillställningar av olika slag med dricka och lite fler enheter per gång men jag har varvat starköl, folköl och alkoholfri öl och det fungerar väldigt bra för att hålla en måttlig nivå utan att känna något tungt huvud . Har även låtit bli att blanda med annat som vin och starksprit bortsett från ett efterlängtat restaurangbesök med 5-rättersmeny där det erbjöds ett dryckespaket utvalt för varje rätt. Det var en sak jag upplevde väldigt trevligt att kunna avnjuta vissa drycker tillsammans med mat igen.
Nu har jag inga planerade tillställningar framöver och några överblivna alkoholhaltiga öl som blivit över i kylen har ställts undan tills nästa passande tillfälle så tillsvidare är det givet a-fritt för min del igen.

Vad hittar du på med all din nya tid du fått nu, några nya aktiviteter eller gamla intressen som kanske dykt upp? 🙂

Eirene
tors, 2023-08-17 - 17:19

@Pianisten så sant som det är sagt, "det du motstår kvarstår". Jag är ganska säker på att jag (bland en massa andra orsaker) druckit för att just trycka bort känslor. Men nu kan alla drakar 🐉 komma!
Det låter klokt att hålla sig till öl av olika sorter och inte blanda. Jätteskönt att höra att det funkat bra för dig och låter underbart med femrätters 🤩
Jag har en utmaning imorgon, bjudning för några vänner som kan dricka mycket så jag ska se till att hålla mig till min plan samt ha mycket alkoholfritt.
Ja, vad gör man med all tid? Promenerar, tränar, läser mycket, ser på serier. Övar också en del på att bara vara. Men funderar på det där med att ta upp någon hobby igen. Själv?
🌻

Pianisten
fre, 2023-08-18 - 11:47

Ja det är ungefär samma läge för mig när jag har utmaningar. Jag har en viss vänkrets, ett gäng goa gamla vänner där alltid druckits friskt. Vi träffas ett fåtal ggr om året och det är en av de sakerna som tyngde mig mest att jag tappade intresset för. En sån träff hade vi för två veckor sedan och det var främst då jag varvade väldigt mycket olika alkoholhalter i ölen. Det är ju faktiskt bevisat att efter de där 2-3 första glasen så ger det inte särskilt mycket mer positiva effekter och jag har väldigt lätt för att tippa över till den negativa delen och bli trött, tung i huvudet och då tappar jag ju hela syftet med sällskapsdricka. Det fungerade som sagt väldigt väl och jag höll en jämn och behaglig nivå under hela kvällen så det är mitt tips 🙂
Låter väldigt likt mina intressen med. Tränar mycket och läser. Gillar mycket kolla på serier med men vägt över till att läsa mer, upplever det som mer avkoppling nu. När jag känner att jag har ro och tid lagar jag gärna mat. I perioder tycker jag mycket om att snickra och fixa med huset men ibland blir jag väldigt trött på det.
Mitt liv svänger mycket mellan intensiva perioder med massor av energi och det fixas och donas till höger och vänster, till lägre perioder där det inte händer nått alls. Fick diagnosen bipolär typ 2 för ett par år sedan och äter medicin nu. Innan dess svängde det mycket mer, det typiska med maniska toppar till låga apatiska tillstånd. Det var då alkoholen blev både lugnet i toppen och trösten i dalen och satte sitt grepp. Nu är svängningarna mycket mildare och träningen var en sak jag hittade som hjälper till att hålla psyket i ännu stabilare skick.

Eirene
lör, 2023-08-19 - 07:52

@Pianisten, tack för stöd! Det gick bra med mina 3 enheter. Hade alkoholfritt vin som jag varvade med och drack en alkoholfri GT som fördrink. Så ännu en utmaning är avklarad och idag är jag pigg och glad. Det är så sant som du säger, efter 2-3 glas så blir ju promillehalten såpass hög att den positiva effekten övergår i en negativ effekt. Träning är en sak som alltid hjälpt mig mot allt på något sätt; får bättre självkänsla, under löpträning löser jag problem, låter tankarna flyga etc, så jag förstår precis vad du menar. Väldigt skönt att höra att du fått behandling som hjälper dig. Ha en fin lördag!

Sisyfos
lör, 2023-08-19 - 09:30

Tycker att din redovisning ser jättebra ut. Jag hör ju till de som rekommenderar en längre tids nykterhet först, men det beror ju lite på hur drickandet har sett ut och av vilka anledningar man druckit. Tycker att ditt drickande ser ut att handla mycket om vanor. ”Förandet” som du beskriver - eller är det både att du är stressad över att fixa middagar och tycker att det är trevligt?
Jag hör till de som dricker ibland. Jag har tidigare medicinerat med alkohol, så för min del handlar det om att verkligen välja tillfällen. Jag dricker endast i sociala sammanhang och högst två glas. Just socialt drickande har aldrig varit något problem för mig, ensamdrickandet (medicineringen) har varit mitt problem. Ny dricker jag sällan och sparsamt. Anledningen till att jag tror att det är bra att börja med nykterhet är att det kanske är lättare då att identifiera hur alkoholen påverkar både under och efter intaget, men det kanske funkar bra ändå? Jag kan verkligen uppleva en ökad stress, särskilt den gång då jag råkade dricka tre enheter.
Hur som helst tycker jag att det är intressant att läsa om din strategi och jag tror verkligen att det kan fungera för dig. Själv behöver jag hålla ögonen på att jag ”mår bra”, dvs jag vill inte ha den där känslan av ”gud så skönt att slappna sv med vin” - i så fall behöver jag avstå. Måttlighet är en balansgång och under min resa har jag verkligen ifrågasatt val av dryck och vad jag är ute efter när jag väljer än det ena än det andra. Så jag har under åren gått från att ersätta a med alkoholfritt, till att nu oftast dricka bubbelvatten.
Önskar dig all lycka till och hoppas att du fortsätter att skriva.

Påvägmothälsa
lör, 2023-08-19 - 11:41

@Eirene Jag läser ditt inlägg om vinster med att lägga om sina vanor och igenkänningsfaktorn är så hög. Att planera, att smussla, att ersätta det en druckit upp. All tid och energi som äts upp av alkohol på olika sätt.....Detta blandat med den fantastiska känslan av att lyckas styra. Jag bestämmer över mitt drickande. Alkoholfritt eller annat. Inte det faktum att det finns och därför måste det drickas...

Eirene
sön, 2023-08-20 - 06:58

@Sisyfos Tack för att du tittade in och för dina kloka reflektioner. Alltid så roligt och välbehövligt att få tänka till ytterligare ett varv på sina idéer genom att lära sig om andra. Jag vet ju det där med de tre månaderna och har stor respekt för det och förstår att det grundar sig på både forskning och erfarenhet. Men ska pröva så här!
Ja det där med förandet. Det fyller olika funktioner. För det första handlar det om värdinnestress. Jag vill att allt ska vara så bra, att rätterna ska vara välkomponerade, smaka gott, passa ihop etc och att alla ska ha det bra. Då lugnar matlagningsglaset ned. Men det förhöjer också stämningen, ‘nu är det fest eller fredag eller semester’-känslan, typ. Och för det tredje (det mest bedrövliga) att hjärnans limbiska system kommunicerar att om jag tar de där två extra glasen före alla andra då ligger jag redan på den nivån jag vill vara men kan också dricka som alla andra (eller lite mer) när det väl gäller och kan fortsätta ligga kvar på den promillehalt där allt känns behagligt. Vilket ju sällan inträffar. Så det där att jag ska ligga steget före hela tiden, är ett problem. Den sista tiden (sedan jag påbörjade detta) tar jag en alkoholfri GT eller mojito istället. Smaken påminner ju om drinkarna i sig och de är lite bubbliga och fräscha och då kan känslan av att förhöja stämningen med en fördrink infinna sig utan alkohol har jag märkt.
För mig har både ensamdrickande och socialt drickande blivit ett problem. Jag har också (som du) målsättningen att det bara ska vara två glas de gånger jag dricker, men tre kan vara ok ibland. Jag har också upptäckt att ett glas räcker otroligt mycket längre än vad jag trodde förut. Jag kan ägna en timme åt ett glas, dricker små, små smuttar och upptäcker att det räcker gott, vilket är för mig både förvånande och glädjande. Men jag inser att det är en balansgång och att det kommer att fortsätta att vara så. Jag tror att jag kommer att behöva fortsätta med programmet och påminna mig själv även efter de tio veckorna som det så att säga finns saker att göra där. Återigen, tack för lycka till och för inspel! Jag har läst en del av det du skrivit, men inte hela din tråd (ska göra det); förstår att du är en av dem som varit här länge och är en av de hjältar som stöttar och engagerar er i mångas kämpande!

Eirene
sön, 2023-08-20 - 07:00

@Påvägmothälsa Exakt. I fredags när jag hade min bjudning och det fanns en del flaskor efteråt så kom jag på mig själv med att tänka att jag måste gå till återvinningen innan maken kommer hem. Men så kom jag på att det behöver jag ju inte: 1) Det är ju inte jag som druckit dem (eller bara enligt min plan), 2) Jag behöver inte smussla; 3) Jag ska inte smussla, för allt jag dricker ska vara ok och måttligt och jag ska vara ärlig med det. Men konstigt hur hjärnan är funtad ibland!

Eirene
sön, 2023-08-20 - 09:53

Det stora vemodet. Denna helgen har ett stort stort vemod, en ledsenhet bara rullat över mig, som en enorm men långsamt rullande våg. Lite svårt att förklara det helt och hållet. Jag har förvisso en del som jag jobbar med utöver alkoholen (tex min relation) och ett av mina barn går igenom en jobbig sak just nu (jag blir alltid otroligt påverkad när något av mina barn är ledsna), men ändå. Och missförstå mig rätt; det är absolut inte synd om mig på något sätt. Jag är en priviligerad människa med ett (mestadels) gott och innehållsrikt och kärleksfullt liv och jag har ett jobb och ett samhällsengagemang som gör att att jag är väldigt medveten om just detta (dvs hur lyckligt lottad jag är) och att lidande, smärta, fattigdom, sjukdom, etc etc är orättvist fördelat i världen.
Men igår blev jag bara så ovanligt ledsen, på ett sätt att jag inte riktigt kunde förstå eller hantera det hela. Precis allt gjorde mig ledsen och precis allt påminde mig om något; segelbåtar, den varma vinden, par med kaffekoppar på klipparna, barn som lekte och åt glass, augustiljuset, den mörkare kvällen. Det påminde mig om att jag inte längre har några barn i skolåldern och det gjorde mig plötsligt helt gråtfärdig av någon anledning. Mina barn är vuxna och vi har jättemycket och jättefin kontakt, vi är ett eget litet team, men plötsligt kändes det som om tiden rinner iväg. Det påminde mig om att sommaren är på väg att ta slut och jag blir alltid vemodig av det, samtidigt som jag tycker om mörkret, hösten, när luften blir kallare och klarare. Kanske har det med att bli äldre att göra. Kände mig onödig, obehövd, onyttig, fast jag naturligtvis vet att inget av det är det minsta sant. Kanske har det att göra med att en massa saker kommer upp i relation till den här processen med att hantera alkohol att göra. Kanske har det med sensommarvemodet att göra. Kanske med det jag skrev i början. Kanske något annat. Kanske ingenting alls. Känslan kanske bara måste finnas. Patetiskt hur som helst.
Drabbades i samband med det med en stark vilja att dämpa den oförklarliga och ovälkomna känslan med alkohol. Men det gjorde jag inte. Jag tänkte som så att visst, det kanske blir lite behagligare en stund, lite varmt och gott sådär, men att ledsenheten skulle vara ännu starkare idag. Lite som att kissa på sig. Så att avstå blev en (av trots allt, flera andra) bra sak denna ledsna men vackra dag.

vår2022
sön, 2023-08-20 - 10:17

@Eirene Vad fint du beskriver ditt vemod, något vackert men samtidigt vemodigt. Kan känna igen mig i din beskrivning. Tänker att du verkligen fick kontakt med dig själv och det är vackert. Jag kan också känna att jag blivit allt vemodigare som äldre. Att livet har olika faser som man plötsligt blir medveten om. Man kör oftast bara på utan att stanna upp. Tyckte att du stannade upp och reflekterade över var du befinner dig just nu. En slags medveten närvaro. Absolut inte patetiskt. Jag tänker att det för dig framåt i livet och att du har kontakt med dig själv. Den känsla du beskriver är lika viktig och bra som att var nöjd och glad eller till och med viktigare. Men något vi sällan pratar om med varandra. Ytan är viktigast. Så att stanna upp, bara vara och acceptera alla sina känslor är helande och ger mervärde. Det skapar ödmjukhet och medkänsla med sig själv men även med andra. Det påverkar din självkänsla och kärlek för livet.

Ha en fin söndag❤️

Eirene
sön, 2023-08-20 - 20:54

@vår2022 Tusen tack för din reflektion. Den betydde mycket för mig idag, ska du veta. Och du har så rätt, att acceptera känslor är viktiga. Men svårt. Att bara låta dem finnas där, inte försöka bekämpa dem eller bråka med dem, utan låta dem vara. Hoppas du har haft en fin dag!

Se klart
sön, 2023-08-20 - 22:35

Jag säger stopp och belägg vid patetisk @eirene
Inget av det du beskriver är patetiskt, och det faktum att vi (alla här) är priviligierade gör inte att känslor av livets gång, barnens utflaxande eller små sprickor under mossan av den helt okej tvåsamheten, att känslorna kring det inte är helt riktiga och relevanta.
Jag- många friska barn och numera barnbarn- jag sörjde sååå tiden efter barnens utflyttande. Allt är som det ska, säger vi (eller oftast @sattva 😍) här på forumet men det betyder ju inte att man måste vara glad för jämnan.
Precis allt du beskriver är ju ett randigt parasoll som fälls ut, sommaren är över, livet kläs av samtidigt som vi klär på oss. Inga förmildrande omständighet.
Jag ska inte babbla alls om några tre månader eller tre år, och har 100% respekt för dina val och din noga genomtänkta resa/strategier.
Men förneka dig inte att känna hur livet känns på riktigt, och förneka dig inte tacksamheten över att det- och relationerna- och barnen- växer och det är smärtsamt att vara levande, och det är helt som det ska. Kram på dig 🌱

Pianisten
mån, 2023-08-21 - 15:32

Gud vad jag känner igen mig i dina tankar och sinnesstämning Eirene. Mina barn är inte så stora som dina men jag har nyligen gått igenom en jättemärklig "kris" och första gången verkligen känt av tidens otäckt snabba gång och uppenbarelse av att inget är för evigt. Just känslan av att inte tagit tillvara på tiden tillräckligt har varit mest plågsam.
Jag har alltid haft de här väldigt melankoliska dagarna men det tog många års vilsenhet innan jag lärde mig att mina känslor kan vara både hönan och ägget. Det naturliga när man känner sig nere är att börja söka efter orsaken. I sin omgivning, relationer, arbete, vänskaper. Vad är fel??? Tillslut förstod jag att dessa känslorna många gånger inte grundar sig i orsaker, de bara kommer. Känslorna är ägget och tankarna börjar leta efter hönan. Sen får man verkligen inte vifta bort känslor på det här viset alltid för de är ju lika mycket en >reaktion< för att berätta oss om saker är bra eller dåligt men då tänker jag att orsaken är mycket klarare. Så kort historia lång :) vad jag försöker göra nu när jag inte hittar hönan är att bara låta känslorna vara, fokusera så mycket jag kan framåt och hålla mina rutiner och tillslut mojnar stormen och det går bättre och bättre.

Härligt att du klarade att inte använda alkoholen som stötdämpare, bra jobbat! 💪

Sisyfos
tis, 2023-08-22 - 06:12

Jag har lite samma erfarenheter som Pianisten. Jag tror att det ibland har kemiska orsaker. Sen tror jag att det är nyttigt att också utnyttja de dör tillfällena för reflektion, precis som du gjorde. Sen jag slutade dricka har jag reflekterat över hur livet såg ut tidigare och jag har nog alltid haft stunder av melankoli. Det var värre en period när jag åt P-piller. Annars är jag rätt harmonisk. Men sen kom ju stressen med små barn, heltidsjobb etc etc och det fanns ju mycket lite tid för reflektion. Minns när jag drack och verkligen hade saker som jag behövde reda ut och bearbeta. Vilken röra det blev i huvudet vid några tillfällen. ”Den ältande alkoholisten” … orättvist behandlad, överdrivet självsäker, patetisk, ledsen och så lite ”dagenefter” ångest på det hör. Jag drack ju ensam, så det fanns ju bara en inre dialog.
Nu vet jag inte hur du har använt alkohol, @Eirene, men du har kraftigt dragit ner på drickandet. Jag tror att jag är högkänslig och efter ca 6 månaders alkoholstopp var sinnena på för fullt. Glädje, inlevelseförmåga (kunde inte titta på filmer där folk slogs, gjorde nästan fysiskt ont) och så melankolin. Att vara levande är också lite smärtsamt. De flesta jag umgicks med när jag var yngre var lite likadana tror jag. Behov av att stanna upp, reflektera, kanske gråta en skvätt… men sen hann man ju inte riktigt med det och kunde inte riktigt heller, eftersom man inte ville skrämma barnen med att vara ledsen.
Om jag mina rätt, hanterade jag det när jag var yngre genom att läsa sorgliga böcker, se sorgliga filmer, skriva dikter, måla, gråta lite över egentligen ingenting och sen gå vidare. Och att prata för den delen. Det fanns ändå så många som var likadana. Men sen när livet bara skulle rusa på… man ska vara tacksam och lycklig för att det finns de som har det värre, jag tänker som Pianisten att känslorna måste få finnas där. De är inte patetiska, de kanske inte har någon höna, men man kan vara i dem ett tag och reflektera innan man går vidare.
Och Pianisten… just de där tankarna på att man inte gjort tillräckligt, varit rätt - de tankarna föser jag undan så fort som möjligt. Viktigt att reflektera för att förändra framåt. Men jag tänker att jag ändå gjorde så gott jag kunde även då. Just de tankarna väljer jag att inte stanna vid.
Hopppas att du mår bättre Eirene. Jag tänker att det ändå är bra att du reflekterar över känslorna och analyserar dem. Om man inte känner igen sitt mående kan man också söka andra orsaker (depression, vitaminbristen etc).

Eirene
tis, 2023-08-22 - 07:33

@Pianisten Tack för reflektioner! Jag gillade det där med hönan och ägget; att en ofta vill ha en orsak till ett specifikt mående, men att det kanske inte alltid är så. Jag tänker att det inte innebär att en viftar bort känslorna, utan snarare låter dem finnas och vara och slutar bekämpa dem.

Eirene
tis, 2023-08-22 - 07:37

@Sisyfos Tack för omtanken! Jag tror att det egentligen bara handlar om känslor som behöver få plats. Jag är lite melankolisk av mig, särskilt under sensommaren, eller i de där ‘mellanrummen’, mellan sommar och höst tex. Och att det späs på av att jag jobbar med mig själv i samband med ambitionen att dricka mindre, jag får syn på saker i och om mig själv. Och så de där andra sakerna jag nämnde. Tror inte att det är depression i ordets egentliga betydelse, mer deppighet. Jag går till en terapeut och jag tror att det också innebär att massa saker kommer upp. Som Se klart skrev; det är livet bara och som det ska vara. Men att jag behöver lära mig det, inse det, att känslor kommer och går, det gäller att låta dem finnas där och inte bekämpa dem som jag tror att jag brukat göra.

Eirene
tis, 2023-08-22 - 19:59

Sex veckor in i programmet och planen fortskrider som den är tänkt. En känsla av normalisering börjar infinna sig på så sätt att suget eller tanken på alkohol mitt i veckan avtagit och är obefintligt. Jag tänker inte att det skulle vara gott med ett glas mitt i veckan för att släppa dagen. Det känns också normalt och inte konstigt eller bökigt att planera de dagar då jag ger mig själv tillstånd att dricka. Jag tänker att det är så mycket annat en håller på att räkna: dagar till semester, timmar till helgen, steg, kilometer, kalorier, simtag, repetioner på gymmet, tid på bussen etc etc 😂 så att räkna glas och planera hur de ska intas känns inte komplicerat eller konstigt.
Observera att allt detta är en nulägesbeskrivning och att jag är väl medveten om att detta kan komma att ändras.
De utmaningar som funnits har gått bra att hantera och nyckeln har varit planeringen, att låta varje glas ta lång tid och att berätta för sällskapet. Jag är också väldigt tacksam för programmet. Den struktur och systematik som finns där är otroligt hjälpsamt. Liksom forumet.
Min melankoliska känsla häromdagen och som var så kraftig har klingat av. Det har också den euforiska känslan de första veckorna och istället börjar dessa känslor ersättas av en sorts lugn. Jag blir lugn över att inte hålla på och tänka på att dricka i bemärkelsen dricka mig berusad. Den tankestrukturen är ju extremt stressande och när den stressen minskar blir jag mer harmonisk och mer närvarande i samtal och relationer.
Så är läget just nu. Jag är fortfarande medveten om att bakslag kan ske men jag är fast besluten om att min frontallob ska segra över hjärnans limbiska system.
Tack till dig som läste
🌻

Eirene
tis, 2023-08-29 - 08:35

Sju veckor har passerat sedan jag började programmet. Jag inser ju att jag skriver mest eller bara för mig själv, men tänker att det kan vara bra att ha reflektioner nedskrivna just här för att kunna gå tillbaka till senare och vid behov.
Jag är själv lite förvånad över att min måttlighetsresa fungerar så bra som den gör. Det känns å ena sidan idiotiskt dumt att jag inte tagit tag i detta tidigare utan fortsatt dricka på ett idiotiskt sätt på vana och på känsla och å andra sidan helt självklart med en låg till måttlig konsumtion; som jag aldrig haft någon annan sorts beteende.
Återigen, jag gör mig inga illusioner, jag vet att mitt tidigare bruk var skadligt och jag vet att det är lätt att trilla dit, precis som det är lätt att "glömma bort" hur bra jag mår av att äta sunt och plötsligt börja hetsäta chips och choklad.
Nåväl, tanken för dagen handlar om känslor och om stress. Något som är så fullständigt befriande med ett tillstånd där frontalloben kontrollerar drickandet är att känslor får plats och inte tränga undan av vanemässig alkoholkonsumtion som
bara förtränger och förvanskar. Det är såklart inte så att jag går omkring och är glad hela tiden, livet är livet även med mindre eller ingen alkohol, men jag börjar lära mig att acceptera också mindre trivsamma känslor, som stress och oro. Det gör
mig mer närvarande och en trevligare person att vara med. Jag blir bättre på att både vara omtänksam, generös och att sätta gränser. Jag blir tryggare och bättre på att hantera saker när de dyker upp och få undan dem istället för att marinera dem i alkohol och skjuta upp dem. Jag blir helt enkelt bättre på att vara den jag vill vara.
Mina strategier för att dricka måttligt är att planera vecka för vecka, att gärna börja med något alkoholfritt och sedan dricka väldigt långsamt. Eventuella utmaningar som särskilda tillfällen tänker jag igenom innan, men det börjar bli helt normalt att dricka långsamt och då behöver jag färre andra strategier. Allt för mig denna veckan.
🌻