Hej!
Jag brukar aldrig skriva på forum men känner att jag på något vis behöver göra det här för att göra det mer verkligt att jag nu påbörjar en process mot ett nyktert liv. Jag har ända sedan tidig 20-årsålder druckit och festat för mycket men när jag fick barn för några år sedan lyckades jag lugna ner mig ganska mycket och hålla det till att bara dricka en gång i veckan. Jag och exet har delad vårdnad och splittar av veckorna vilket gör att jag alltid har en helgdag fri. Och den används ju tyvärr nästan alltid till att antingen gå ut och "ta en öl" (d v s supa sig redlös och få minnesluckor) eller pimpla för mycket vin hemma. Även om mitt drickande är begränsat till en gång i veckan så skrämmer det mig då jag fullständigt förlorar kontrollen så fort jag intar alkohol. För mig finns inget mellanläge och jag tror därför att jag måste hålla mig helt borta från drickandet. Jag kan inte planera för resten av livet, men jag har påbörjat alkoholprogrammet som finns här och vill först och främst satsa på 90 nyktra dagar. Jag ska försöka hålla mig aktiv här då jag vet att fällorna hägrar så fort helgen kommer. Trots att jag alltid mår uselt psykiskt dagen efter en blöt kväll, känner skam och ångest över saker jag gjort och sagt, minnesluckor osv så är minnet kort och en vecka senare tänker man att "Den här gången kanske det går bättre".
Många gånger känner jag ett enormt självförakt samtidigt som jag tycker synd om mig själv. Min livssituation är just nu inte vad jag hade önskat. Det finns psykisk ohälsa och sår i botten som säkert även lett mig in på fel bana vad gäller drickandet och jag lever just nu inte under de bästa omständigheterna. För några år sedan la jag en massa års bostadskö på en väldigt dyr lägenhet då jag snabbt behövde komma bort från min dåvarande sambo. Kunde i stressen inte tänka klart och borde fattat att hyran skulle bli för mycket för mig ensam, men då jag är expert på att ta dumdristiga beslut så körde jag ju på. Det funkade någorlunda tills jag blev av med jobbet. Nu har jag varit arbetslös i ganska exakt ett år, A-kassan krymper och jag har fått byta mig till en sliten etta på 30 kvm (lyckligtvis i ett trevligt område av stan), mitt förhållande tog slut innan sommaren och jag är ensam, fattig och deprimerad. Jag önskar att jag åtminstone hade ett bra jobb eller en stöttande sambo, något att luta sig tillbaka mot men just nu finns inget. Det tär på mig att bo i en storstad och jag längtar tillbaka till Norrland, vill bara ha lugn och ro, bo någonstans på landet. Det sociala klimatet är så mycket hårdare i en storstad och jag känner inte att jag är byggd för det, människor försvinner så lätt i mängden och går under här. Tyvärr kan jag inte flytta p g a den delade vårdnaden om dottern. Så ja, mycket är knepigt i mitt liv men jag har insett att jag måste acceptera situationen för vad den är nu och jobba mig därifrån. Att ta tag i mitt alkoholproblem känns som det första steget till en mer hälsosam tillvaro och jag hoppas att min mentala kapacitet och energi kommer öka om jag lever nyktert, vilket i sin tur kan ge mig styrka att försöka ta mig på fötter igen.
Jag fick verkligen nog häromdagen när jag drack. Vaknade lyckligtvis hemma men med en stor minneslucka. En folköl stod på bordet och bredvid hade någon skrivit en lapp om att det var kul att hjälpa ett fyllo hem och träffa min hund. Därefter hittar jag en tom förpackning fetaost som samma person också skrivit på "Sorry, jag köper en ny imorgon!". Så någon jag inte minns har alltså varit hemma hos mig och botaniserat runt, käkat upp en ost och lämnat lappar och jag har fortfarande ingen aning vem det var. Sedan börjar ju nästa projekt för att lappa ihop kvällen; Kolla igenom mobilen, kolla kontoutdrag; Öl, öl, öl och en taxiresa på det. Situationen känns nästan tragikomisk.
Nu måste jag lägga ner med de här dumheterna för gott!
Sorry för långt och kanske osammanhängande inlägg. Ville bara skriva av mig lite.
Allt gott! /M