av Sylvester

Sylvester
tis, 2023-08-22 - 21:35

Jag har en familje medlem som dricker mycket, min far var alkolist. Jag har försökt prata med hen om hens alkohol vanor. Men lyckas inte nå fram.
Jag blir påmind av min barndom når hen dricker. Hen har barn, en man som inte jobbar.
Jag vet inte vad jag ska göra

Nell
ons, 2023-08-23 - 11:02

Hej @Sylvester och välkommen till Alkoholhjälpen. Det låter som att det väcker mycket tankar och känslor att vara nära din familjemedlem. Vad behöver du för att må bättre i det här? Skriv gärna mer!

Sylvester
fre, 2023-09-01 - 21:55

Det är min syster som dricker mycket, så mycket att hon inte kan prata, hon jobbat som lärare.
Jag vet inte hur jag ska nå henne, hon har tre barn som inte mår bra. De är rädda för henne.
Barnen är från två olka män, männen säger inget till henne. Alla tittar på.
Jag är så orolig för barnen.
Snälla hjälp vad ska jag göra

Kristoffer
mån, 2023-09-04 - 13:21

Vilken tuff sits, vad klokt att du skriver. Du har försökt nå fram till din syster utifrån din oro för hennes alkoholvanor, men upplever inte att det blir någon förändring. Du är orolig för dina syskonbarn som du upplever mår dåligt och är rädda för din syster. Du ser inte heller att det är någon i barnens närhet som agerar för att skydda dem. Klokt att du själv inte bara tittar på utan att du söker stöd för att hitta ett nästa steg!

Utifrån det du skriver får jag några funderingar. Har du funderat på att vända dig till Socialtjänsten? När det gäller barn som behöver hjälp är det viktigt att de som har ansvar för att hjälpa får kännedom om situationen. Ett första steg för vissa är att ringa och börja samtalet med att du vill vara anonym, och sedan beskriva situationen och rådfråga.

Det framgår inte om du redan pratat med din syster och lyft din oro för hennes barn, men är det annars ett alternativ? Ibland kan det vara hjälpsamt att vara transparent med sin nivå av oro, och att en inte vet hur en ska gå vidare. T ex: "Det känns som ett drastiskt steg att ta att kontakta socialtjänsten, men jag är så orolig nu och upplever att inget händer så det känns som att jag inte har något annat val snart. Jag tror att jag kommer behöva göra det om det inte sker någon förändring, så barnen kan få hjälp och stöd. Förstår att det här är svårt för dig att höra, men vad tänker du om det?"

Du behöver såklart formulera dig på ett sätt som stämmer med vad du tänker och hur du upplever situationen. Kanske känns det inte alls rätt eller som att det skulle kunna leda till något positivt att ha ett sådant samtal med henne (eller så har du redan haft det), och då är det klokt att du lyssnar på din känsla kring det.

Som sagt, det är en tuff sits att vara i och det är inte konstigt att du tvekar på hur det blir bäst att gå vidare. Samtidigt är det bara du som kan besluta kring hur du göra. Oavsett hur du gör det så är du så viktig när du ser och reagerar när barn i din närhet far illa. Det kan vara en skyddsfaktor för barnen, att det finns någon i systemet som reagerar och agerar. Nu blev det långt här med en massa olika tankar, vad tänker du när du läser det här? Hittar du något som kan bli hjälpsamt för dig?