Otroligt disciplinerad och bra gjort. Jag skulle ej orka räkna, hålla ut på drickandet på det viset- hela grejen när jag drack var att skölja bort det jobbiga- och det gjordes ej med ett glas per kväll i långsam takt. Precis tvärt om. Två snabba. 😩
Jag skulle inte klara det du gör, är imponerad och glad att du upplever så många fördelar! Kram 🧡

@Eirene Det kan verka konstigt. Men för de flesta är det mycket lättare att vara helt alkoholfria.
Jag tror det beror på att suget då försvinner med tiden, men kanske också att man slipper det där förhandlandet. Ska jag dricka 1,2 eller tre glas? eller kanske alkoholfritt ? Ska jag tacka nej eller ja ? köpa ditt eller datt?Förhandlandet är liksom avklarat för gott. På så sätt blir alkoholen alltmer oviktig i livet.
Att gå från risk eller missbruk till måttlig har jag försökt i decennier. Så, jo jag tycker det är strongt att klara av det. Heja dig!. ❤️👍

@eirene jag var imponerad av mig själv det första året, sen har jag bara varit tacksam och ödmjuk. Jag vill ju inte dricka längre, så enkelt blev det. Jag är i en annan fas i livet där drickandet inte har nån plats (men går ofta och gärna på fest och älskar god mat) Men morgondagen har blivit viktigare. Hur jag mår och allt jag vill göra och uppleva. Jag ser fram emot så många olika saker. Det är kanske det jag gillar mest med nollvisionen 0️⃣ 🤗

Kul att din strategi funkar. Jag tror också att det är ”lättare” att sluta helt, men då gäller det också att verkligen stå fast vid det. Som Berra skriver i sin tråd kommer tankarna på att dricka då och då även för honom som varit nykter i 15 år.
Jag strävar efter att alkohol ska vara en ”icke fråga”. Med det menar jag att det ska bli som det var innan jag utvecklat ett riskbruk. Och för det mesta funkar det så nu. Jag dricker bara i sociala sammanhang och då sparsamt. Just de tillfällena har alltid varit så för mig. Så jag räknar inte, jag gör som jag gjort tidigare och även då tänkte jag efter. Det var inte kul att dricka flera dar i rad, så det gjorde jag inte. Jag har aldrig gillat fylla. Har väl druckit tre glas vid ett tillfälle sen jag slutade och det mår jag inte bra av.
Med det sagt så är det ändå inte enkelt. Jag har medicinerat, jag har smygdruckit, vanedruckit och när de stressiga tillfällena infaller sig måste jag tänka och minnas. Kanske är det lättare att ”trilla dit” om man inte blockat det helt. Jag vet inte. Men jag jobbar på livet i övrigt. Minska stress, njuta av nuet, ta hand om mig och inte bara om andra.
Jag tänker att det är många som gör just det i ”det vidare livet”, hittar balansen i livet. Hittar tillbaka till sig själva, ser mönster, tar hand om sig. Alkoholism är progressivt och jag har en enorm respekt för alkoholens kraft, men jag tror inte att så många i det Vidare livet är ”vita knogar” nyktra. De allra flesta har hittat andra glädjeämnen än alkohol. Jag är väldigt uppmärksam på om jag känner att jag vill dricka ett glas för att ”koppla av”. Då får jag välja bort. När alkohol är det man ser fram emot är det inte bra, men så är det inte nu, jag väljer oftast alkoholfritt för att vara pigg.

@Amanda L tack 🙏. Än vet jag ju inte om jag klarar det 😅I längden är det klart att det kanske inte är hållbart att räkna och planera, men än så länge känns det inte krångligare än att bestämma om jag ska springa eller gymma, vad jag ska äta till mat, vilken vandringsled jag känner för på söndagspromenaden eller vilken buss jag ska ta. Strukturen är viktig än så länge, men tanken är väl att kunna släppa den så småningom. Vi får se 💁‍♀️Jag är inte främmande för att tänka om om det inte funkar. Jag är lite sådan, jag är hellre "både och" än "antingen eller" och livet och förutsättningarna ändras med jämna mellanrum och även jag ändrar mig då och då. 😊Tack för pepp!
🌻

@Se klart Det låter härligt 🤩Även jag har mycket jag ser fram emot och uppskattar också utan alkohol. Men än så länge är jag väldigt nöjd med min måttlighet. Kanske kommer det inte att funka längre fram. Det får jag se helt enkelt. Då får jag ta nya och andra tag 😊Så är livet tror jag. Med det mesta här i livet blir man inte "färdig". Det mesta är processer som pågår, förändras, tar nya vägar, upphör och övergår i andra. Jag har med åren kommit att akta mig noga för att vara alltför tvärsäker över mina val och istället försöka vara ödmjuk inför andra, men också inför mig själv samt att vara öppen för förändringar och att tänka om och göra nya val om det behövs. Jag vill alltid vara nykter i bemärkelsen "inte full", jag vill aldrig dricka för mycket, jag vill inte dricka på känsla eller vana, jag vill aldrig vara bakis eller ha dagen-efter-ångest. Men jag vill kunna ta ett glas eller två då och då. Tack för pepp och ha en fin dag 🌻

@Sisyfos Tack 🙏 för pepp! Det är väl så jag också vill att det ska vara i framtiden, en icke-fråga, att det blir självklart vilka tillfällen som jag dricker vid och när jag inte gör det. Det känns lite som att jag är på väg dit men än så länge är det ju så färskt att jag behöver planeringen att hålla i handen. Det känns faktiskt inte vare sig så svårt eller krångligt. Det är mycket annat man planerar här i livet och att tänka 🤔 en gång extra över om jag ska ta 0-1-2 glas är inte så ansträngande. Jag upplever det snarare som något positivt. Det leder till massa andra tankar och reflektioner. Så jag menar inte att framstå som om det är en svår kamp och jag har massor av andra glädjeämnen i livet. Det hade jag även med min tidigare stora och riskfyllda/skadliga konsumtion. Livet har inte varit bara alkohol. Som sagt, kanske funkar min strategi inte i det långa loppet; då får jag tänka om 😊.
Ha en fin lördag 🌻

@Eirene Hej kaffekompis. Så många kloka saker som står här i din tråd ❤️ Vi delar många drag du och jag, och det stärker mig. Jag är också en planerande och strukturerad person i annat än min alkoholresa-så det i sig är inget större problem. Precis som du beskriver så möter jag också situationer runt omkring mig annorlunda och kanske ibland bättre. Det är en ny sorts liv helt enkelt. Är glad att dela denna resa med dig.

@Påvägmothälsa detsamma ❤️Det känns som jag har lite av en själsfrände i dig. Skrev precis samtidigt i din tråd 😅. Känner mig också stärkt av dig och din resa, du reflekterar ungefär på samma sätt och det känns fint att följas åt på denna stig. Ha en underbar lördag 🌻

Jag tänker förresten på ett av de finaste citat jag vet. Av Tomas Tranströmer:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv efter valv, oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Jag tycker att detta är ofantligt trösterikt och tryggt. Och sammanfattar det hela (livet) ganska väl.
🌻

@Eirene Ja, det är vackert! Att kunna ta till sig livet och bli ett och vän med sitt liv. Att det är händelserikt med upp och nedgångar. Att man inte ska ducka livet och förpassa sig i skamvrån. Att det är livet. Att man ska vara nyfiken på livet och att det pågår hela tiden. Att man ska vara stolt över sig själv och sitt liv❤️

@Eirene Hej, jag tror du missförstod mig lite. Jag tror att räkna enheter och planera är det bästa sättet om man ska kunna ha en måttlig livsstil. Absolut. Vaga tankar om att ”dra ner”., tror jag inte funkar särskilt bra…
För mig var dock planerandet och förhandlandet alltid kopplat till sug och ångest. Inte alls som att välja en eller annan buss, maträtt etc.
Om jag planerade att dricka två glas vin så kunde jag oroa mig för att jag ändå skulle dricka mer. Men om jag inte drack mer fick jag kämpa med ett sug hela kvällen. Om jag bestämt mig för alkoholfritt så kände jag mig besviken och allt var trist. Om jag tillät mig att dricka, så drack jag mig redlös, blev jag bjuden på p fest så fick jag ångest redan innan för hur det skulle gå. Det var det som var som var så jobbigt. Ångest och sug hur jag än valde eller gjorde. Det har försvunnit helt eftersom jag aldrig behöver oroa mig längre.
Men det beror nog på hur beroende man är.🤔

Jag tror att det finns flera olika vägar som kan bära en till ”Rom” (staden, inte drycken 🤣). Vilken som passar bäst beror nog på ens personlighet. Gemensamt för alla att lyckas är nog total öppenhet och sanning mot sig själv. Självkännedom. Gissningsvis mycket svårare än vad man tror att faktiskt vara helt ärlig mot sig själv 🫶🏼

@Amanda L Då förstår jag hur du menar. ❤️. Det är nog väldigt olika. Låter väldigt tufft med sådan ångest eller sug inför varje beslut. Glad 😃 att du har hittat en väg som gör att du slipper det. Och det var inte meningen att låta som att det bara är att "göra", men hittills känns det ungefär som att planera ingredienser till något. Det kan ju såklart dock ändras. Ha en fin kväll 🌻

Åtta veckor av programmet idag och idag tänker jag på tacksamhet.
Jag antar att många kan känna igen sig i den där känslan av tacksamhet som uppstår några gånger i livet. För min del har sådana stunder inträffat tex när mina barn föddes. Då tänkte jag att jag aldrig skulle glömma hur tacksam jag var att de föddes friska, att jag fått föda fram dem ur min kropp, att både jag och min äldsta överlevde trots en katastrofförlossning. Eller när min mamma blev frisk efter en operation, eller min dotter efter en annan svår operation. När jag fick en lägenhet nära barnens skola efter skilsmässan från min dåvarande man. Att samme dåvarande man överlevde en dramatisk situation i livet. När det var riktigt riktigt nära att en svår olycka ägde rum. De gånger i livet jag blivit riktigt riktigt förälskad. Sådana gånger när jag stannat upp och tänkt: ‘den här känslan måste jag behålla, jag måste komma ihåg hur rikt det är att jag fått uppleva detta, att den och den blivit frisk och fortfarande finns i mitt liv’. Kan ni känna igen det? Tillfällen då en känt och tänkt att en aldrig mer ska gnälla över småsaker eller bilköer eller ösregn eller förseningar eller vidbrända grytor eller igenproppade avlopp eller sura kollegor eller missade deadlines eller griniga grannar eller fästingar eller getingar eller badrumsrenoveringar en enda gång till i hela livet, utan bara vara tacksam? Lite på samma sätt känner jag med den här nya semi-nyktra tillvaron (jag har inte varit helvit mer än två veckor, men jag följer mitt program med låg konsumtion, jag har inte druckit mig berusad eller för mycket en enda gång på dessa veckor, utan har varit sansad, balanserad, klartänkt); att jag är tacksam och att jag alltid vill må precis så här.

Samtidigt är det ju så med alla de där tillfällena av tacksamhet och av känsla att en ska ta vara på det som är vackert, positivt och stort i livet, att det tenderar att blekna; känslan fasas ut och med den tanken. Vi funkar väl så. Det är omöjligt att vara i sådana euforiska, harmoniska eller tacksamma tillstånd hela tiden. Sådana tillstånd falnar, bleknar, övergår i mer disharmoniska, jobbiga eller mer normaliserade tillstånd, eller ett för-givet-tagande: Att man tar relationer, det vackra, det viktiga, betydelsefulla för givet. Därför känns Alkoholprogrammet här så viktigt för mig än så länge. För även om det känns förvånansvärt lätt att upprätthålla måttlighetsdrickandet så vill jag på inga villkor falla in i eller riskera ett för-givet-tagande av hur skönt det är att inte supa, att inte vara bakis; ett för-givet-tagande som skulle innebära en risk att trilla dit och börja dricka för att det är första vårdagen, sommardagen, semesterdagen, första riktigt varma dagen, första badet-för-säsongendagen, första grilldagen, höstdagen, kanelbulledagen, stora svampplockardagen, halloween, advent, lucia, första snöfallet, för att det regnar kopiöst, är vackert, varmt och soligt, det finns något att vara glad för eller ledsen åt eller irriterad av, för att det är måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag eller söndag, eller någon annan helt (o-)genialisk anledning utan att helt enkelt inte göra det, utan bara när jag har bestämt och när jag har kontroll. Så strukturen tror jag benhårt på! Idag är jag tacksam för struktur och strukturen behövs för att bibehålla tacksamhet. Och för att inte ta för givet. Även om jag vill att det ska till slut bli en icke-fråga när och om och hur jag dricker utan att det ska vara självklart att inte dricka för mycket och för ofta, utan lite och sällan. Inser att det låter motsägelsefullt. Men tänker att det kanske är någon därute som förstår hur jag menar. Tack för idag!